View tracker

Jag är precis som du, en människa, en levande individ med känslor. Med precis samma rättigheter och val som du. Mitt namn är Rasmus Näslund, jag är 19 år och jag är precis som du, en människa.

I ett samhälle som Gällivare är det inte alltid lika lätt att våga vara den man är, och sedan våga stå för det också. Det tog mig 17 år att våga acceptera mig själv, det tog 17 år att samla mod, att samla styrka och kraft att komma ut som homosexuell. Att vara homosexuell är inget speciellt, det är inget annorlunda och det är framför allt inte något fel med det.

Det finns många som kanske är i samma sits som jag en gång var i, som inte vågar acceptera sig själv. Man kanske blir retad eller mobbad på grund av vad andra anser och tycker om en. Det är inte alltid lika lätt i skolan att vara den man är, och just därför är det väldig viktigt att det finns vuxna som finns där som stöd för en.

När jag gick på högstadiet fick jag ofta höra folk kalla mig för bög, de använde det som ett skällsord och fick mig att känna mig svag, att jag inte var lika mycket värd och framför allt att det var någonting fel på mig. Eftersom att jag själv redan visste i den stunden att jag gillade killar for tankarna kring om det verkligen var någonting som inte stämde med mig. Jag försökte många gånger förneka mitt rätta jag, och vågade helt enkelt inte acceptera den jag egentligen var.

När någon kaster ord, blickar och flin efter en så är det inte roligt. Man blir ett offer och man känner sig utstött ur mängden. Man försöker fråga sig själv vad man egentligen gjort för fel, när det enda svar man får är att man varit sig själv.

För att vi ska få ett bättre samhälle där alla får sin rätt att vara acceptera måste man förstå att alla är olika, att alla inte följer den så kallade normen, och bara för att man bryter denna norm betyder det inte att de är fel på en. Redan i tidig ålder, i skolor ska man informera om att män kan vara attraherade av män samt kvinnor av kvinnor och att normen inte spelar någon roll i fallet. Man är den man är och det ska man vara stolt över.

Jag fick mig att inse att mitt liv skulle bli mycket lättar om jag tog steget som gav mig frihet, en frihet att våga vara den jag är och inte dölja någonting inom mig. Det var det absolut bästa jag gjort och jag tycker många fler borde göra det, för jag vet att många i detta samhälle är rädda för vad andra ska tänka och tycka om det tar de steget

När man ibland får höra av fullvuxna människor att "jag bryr mig inte vad du är, men jag tycker inte det är normalt, och det är fel" reagerar man och funderar på vart vi är påväg. Att någon gång fått höra "Men hur ska världen kunna föröka sig om det finns homosexuella" Och där Ryssland inför lagar för hur vida man ska vara född, hur man ska vara, vem man ska älska och bestämma ens identitet, då inser man att det är något som inte stämmer, någonting som vi kan kalla för onormalt.

Alla har rätt till att få vara dem man är utan att man ska få kränkande ord kastade efter sig, blickar eller skratt när man går förbi. Vi måste få stopp på detta, och vi måste göra det tillsammans. Tillsammans är vi starka, och tillsammans är vi trygg.

Mitt namn är Rasmus Näslund, och jag är precis som du, en människa.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag ser ut över planen som både lyfter och landar, parkerar och taxar ut från Arlanda.

Jag hör Beyoncé som sjunger med sin vackra röst, och jag tänker på hur fri jag är. Jag känner hur någonting inom min frigörs och omvandlas till en mysig känsla i kroppen. Plan landar och lyfter. Jag kan välja vilken destination jag vill.


Den destination jag väljer är den mot framtiden. Vad jag väljer för plan spelar ingen roll för dig, utan de enda som spelar roll för dig är vilken flight du väljer att ta. Alla har en framtid framför sig, varesig du tror det eller inte.


Du kan ta dig precis vart i livet du vill, vart du vill!

Alla destinationer har ett mål, ett mål i ditt liv. Någonting betydelsefullt, någonting som är viktigt, både för dig och för mig. Som gör att vi är de vi är, där ingen annan placerat oss.


Landnings banan är fri, den är din. Din framtid, dina val


- Rasmus Näslund​

Likes

Comments

View tracker

Halo - Beyoncé 


Likes

Comments

Ett år har gått av massa roliga händelser, jag har varit med om så otroligt mycket saker detta år. Jag har även lärt känna många underbara människor detta år. Jag vill utbringa ett stort tack till alla fina där ute, alla som stöttat mig. Funnits där för mig genom tuffa tider. Året har inte bara varit roligt, har förlorat två underbara människor som lämnat denna jord för frid någonstans bland stjärnorna. - Ni är saknade.


Från Stockholm Pride, till Lady Gaga´s artRave.


Från vänskap till kärlek.


Från Sorg till tröst.


Från skola till Jobb.


För nu har jag tagit studenten, och ny utmaningar väntar. Tack för detta år!




- Rasmus Näslund​

Likes

Comments

Det hände en liten sak, färgen på mitt hår ändrades.

Kände det var på tiden att våga prova på något annat, dock blev det lite väl för mörkt....


Jag var på middag idag och fick smaka på en rysk maträtt, väldigt gott faktiskt. Det var min kusins flickvän som hade lagat denna maträtt, hon är ifrån Vitryssland.

Jag vet att det är många fel och brister som Ryssland har, bland annat hur deras syn på de homosexuella. Jag tror det är väldigt lätt att döma en hel folkgrupp efter hur landets förutsättningar och lagar sitter ihop. Tidigare har jag haft en nedvärderande syn på "Ryssar". Vilket man har tolkat till själva landet. Vi får inte döma hönan efter ägget, och med det så menar jag att vi inte kan döma andra individer utifrån deras lagar. Annars blir vi som de som dömer de homosexuella. De dömmer oss efter hur de "tror" vi är, lika så hur vi dömmer hur befolkningen är utifrån landets lagar. Alla är olika, och det måste andra även förstå. Om ett land har en väldigt dålig president som är emot en folkgrupp, emot en människas rättigheter till att vara den man är, har befolkningen sin egna syn och sina egna åsikter då man lever under diktatur... Det är en sak jag har lärt mig, döm aldrig hönan efter ägget.


- Rasmus Näslund

Likes

Comments

Om man fick en liten chans, bara en liten. Att bevisa hur mycket man vill en sak i livet. Skulle man inte då ta den?

Jag menar om man fick en chans att rätta till något fel man gjort eller bara rätta till en sak man tycket är fel? Skulle man inte ta den då? För att man ska kunna må bra i livet måste man kunna acceptera, våga vara och göra det som känns rätt för en. Det spelar ingen roll hur mycket folk predikar om hur vi måste acceptera saker och ting, även om de är olika. Det man måste göra är inte bara att acceptera, det är viktigt att ta till sig och förstå. Det är därför man ska ta till chansen att våga förändra. Våga visa respekt till olika individers sätt att vara. Alla lever i slutändan under samma skal, samma rättigheter och samma rättigheter till att vara lycklig.


- Rasmus Näslund

Likes

Comments

Så var ännu en jul över, dagarna som räknats ner är nu över. Natten blir kortare och dagarna längre, så skönt när ljuset kommer tillbaka. Det enda som återstår nu är nyår och firandet av tjugohundra femton. Ser fram emot det!


Tänk vad åren går fort, veckorna och dagarna. Det känns som om allt swichar förbi snabbt och man inte hinner med så mycket. Men faktum är att under ett år så hinner mycket hända. Man är med om mycket, både tuffa och lätta saker. Men det viktigaste är ändå att man lyckas ta sig vidare, må bra och leva lyckligt!


Hoppas alla har haft en fantastisk jul, sedan vill jag även önska er ett riktigt Gott nytt år 


- Rasmus Näslund

Likes

Comments

Idag slog det mig, jag vet vad jag vill, vad jag alltid velat, men jag har inte riktigt förstått det bara... Under många år av kämpandes i skolan var jag trött ett tag och jag trodde verkligen att mitt mål i livet inte skulle kunna nås. Att jag inte skulle kunna lyckas med det jag alltid velat och drömt om. Jag hade mina val och mina idéer som flög fram och tillbaka, polis, pilot, flygvärd. Varför skulle inte jag kunna sätta mina mål på en högre ribba även fast jag var trött och skol-less, att ibland bara se hur andra lyckas medan man själv misslyckas.

Jag hade min dröm om att få arbeta bortom allt, bland molnen. Allt kändes som en dröm och jag vela verkligen satsa på det. Men istället så tog jag inte chansen jag hade och gav upp, trodde jag.. Men jag har inte gett upp! Jag har fortfarande min dröm kvar, mitt mål och min framtid! Att arbeta på ett ställe man verkligen älskar att arbeta på är ett ställe jag vill jobba på. Ibland funderar jag mycket, tankarna flyger fram och tillbaka om inte jag ska arbeta med olika saker på olika platser hela tiden, att man skulle tröttna på sitt jobb och vilja prova på något annat istället, att alltid vara på samma ställe. Det känns inte riktigt som att jag skulle klara av att arbeta på ett och samma ställe, jag gillar att upptäcka nya platser och få nya erfarenheter.

Nu när jag skriver detta är kl 12:10, det är den 2 december och jag sitter på sista raden längst bak, på höger sida längst intill fönstret och tittar ut på den vackra, molniga och underbara himmel som jag finner på utsidan av fönstret. Jag befinner mig på ca 10.000 meters höjd och min dröm finns kvar, jag vet att den finns där, och jag kan nå den om jag vill, och det vill jag!

Jag vill satsa på detta! Jag vill inte arbeta som polis, och bekämpa brottsligheten, inte heller som cabin crew. Jag vill sitta längst fram, inte på någon rad vid ett fönster, utan allra längst fram. Framme vid spakarna.

"Alla kan nå sina drömmar och mål, bara man är redo att satsa på det, med hårt arbete och hopp kan man bli precis vad man vill"

- Rasmus Näslund


Likes

Comments

Jag är inte perfekt, jag är inte bäst, jag är kanske inte den du tror jag är. Många lägger ofta orden i munnen och tror att de vet allt om en fast man inte har en endaste aning. Jag hör vissa säga vilken jävla diva, vem tror han att han är? vad är det som får honom att tro att han är så himla speciell. Jag menar jag är bara mig själv och vill bevisa att jag inte bryr mig om vad andra tycker, jag går min egna väg lika så med hur jag är som person. Kommer det det fram en person till mig och visar sig vara elak för hen tror jag är på ett visst sätt är det klart att jag vill stå upp och visa vem jag är.

Jag har aldrig blivit bemött på ett dåligt sätt över min läggning och mitt sätt att vara, där någon har kommit fram till mig och sagt det rakt ut. Men jag har sett blickar, fniss och tal bakom ryggen. Saken är det att ju mer jag hör desto starkare blir jag. Ingen kommer någonsin att kunna trampa på mig. Jag har tidigare tagit saker och ting mycket hårdare, inte vågat säga nej och helt enkelt varit för svag för att inte våga säga ifrån. Men efter alla misstag, efter alla felaktiga val har jag lärt mig saker som stärker ens självkänsla och säkerheten i en själv. Man kan ångra saker man gjort, men varför ska man ångra det man gjort egentligen. Jag har lärt mig att varför ångra saker du redan gjort? Ångra istället det du aldrig gjorde. 

Jag vill verkligen att alla ska kunna våga vara vem de egentligen är och visa för samhället att det inte är något fel. Att kärlek inte har ett kön, där kärlek fångas genom en pirrig känsla genom kroppen och i en person. Där könet inte är det viktigaste, utan människa i detta fall. Om hjärtat faller för en kille då man själv är en kille skall inte hjärna styra om det är rätt eller fel. Kärlek kan endast följas av hjärtat. Dock finns det vissa länder som stänger ute kärleken, länder där kärleken är fel, eftersom att det inte är "den rätta kärleken". Hur kan man sätta lagar på vad kärlek är? Kärlek innebär väl två individer som faller för varandra och inte en regering som nekar deras relation. vilket i detta fall är en regering som styr kärleken. Jag vill stötta de homosexuella i exempel Ryssland, om ett land förbjuder kärlek ligger man väldigt långt bak i utvecklingen. 

Som jag nämnt tidigare så finns det många fördomar i detta samhälle som vi lever i idag, vilket behöver en förändring. Under en helg tidigare var jag utklädd till kvinna och flygvärdinna. Varav vi hade varit på en fest innan, då vi bestämde oss för att vi skulle gå ut på krogen. Jag tyckte då att det kunde vara roligt att på samtidigt visa att man ska kunna gå ut precis hur man vill utan att någon skall behöva säga något dåligt till en. Allt gick väldigt bra och jag fick bara bra respons över att jag vågade komma som kvinna, förutom på pubben vi var innan och tog en fördrink. Där ena vakten som jobbade slängde ut sig orden "viskandes" bakom oss, "Och vem tror dem att de är". Det är just sådant som jag blir så frustrerad och förbannad över, jag menar jag ska väl kunna gå ut precis hur jag vill, vare sig jag är utklädd till kvinna eller man! 

Under vecka var jag nere i Stockholm och såg min stora idol, personen som fick mig att inse att det inte spelar någon roll vem man är eller vem man älskar. På grund av Lady Gaga vågade jag komma ut och acceptera mig själv, vilket är anledning till att jag beundrar henne så otroligt mycket. Jag vill verkligen förmedla hennes budskap vidare, så att många fler ska kunna acceptera sig själva och vara lyckliga med dem själva.. Men på den biten så har Sverige kommit långt. Vi lär oss acceptera varandra på ett helt annat sätt än vad man gjorde för bara några år sedan, för är du svensk och är gay ska du vara stolt! (se videon nedan) För precis som Lady Gaga säger i viden, de är ingenting du väljer att vara, det är något man föds till. Hon förmedlar även till att föräldrar ska fråga sina barn om de känner sig bekväma med vem de är, få föräldrar att acceptera och förstå. Att deras barn kanske behöver deras hjälp utan att de ens vet om det. Jag vill även passa på att säga detta till er föräldrar som läser här, jag hade en sådan tur att mina föräldrar alltid har stöttat mig med den jag är och alltid accepterat mig. Men det finns dem som har det svårt, där föräldrarna inte accepterar en för den man är. Låt era barn vara den de är, och inte vad ni vill att de ska vara. Alla har rätt att bli älskad oavsett vad barnet har för läggning. Föräldrar som inte kan acceptera borde skämmas, för man kan aldrig förneka och inte se, eller att inte acceptera. 

Se denna rörande video, en filmsnutt jag filmade som gjorde mig knäsvag och fick tårarna att rinna 

Lady Gaga´s artRave - Speech

// Rasmus Näslund


Likes

Comments