Igår kväll beslutade sig nästan hela gänget för att komma bort från campusområdet med pubarna där och gå ut på stan. Vi körde Pub Crawl och besökte totalt 4 pubar under kvällen, allt för att hinna gå igenom så många som möjligt av Glasgows ENORMA antal pubar. Det finns verkligen pubar i varje hörn här och oftast ser de inte så mycket ut för världen utifrån, men det är alltid hur mycket folk som helst där inne. Vi började kvällen med att gå till the Corinthian club, jag hade tittat på bilder innan och tyckte att det såg väldig "fancy" ut. Och det var det helt klart för när vi kom dit hade alla som stod utanför kostym, långklänning och maskeradmasker på sig. Vi kände väl inte riktigt att vi var helt rätt klädda men vakterna släppte i alla fall in oss (trots att majoriteten hade jeans och sneakers) och det kändes typ som att kliva in på ett slott. Det var sååå fint!!

Men vi kände oss som sagt inte helt rätt klädda och gick ut nästan med en gång för för att gå till nästa pub, the Horseshoe bar. Riktigt bra pub som tydligen är en av de mest ikoniska barerna i Glasgow. Den består  av ett stort rum med en stor rundad bardisk i mitten av rummet. Stämningen var på topp och det var en bra blandning av människor, så vi stannade där ett tag. Tillslut drog vi vidare till pub nummer 3, the Pot Still som är Glasgows whiskybar med över 700 sorter (!!). Även här var stämningen riktigt bra och det var helt fullt med med människor. Vi hamnade vid ett bord bredvid en riktig skotte (raised and born in Glasgow som han sa) som älskade att prata och när han förstod att vi var från alla möjliga länder så ville han bjuda oss på dricka för att han tyckte det var så roligt att vi var där. Han köpte alltså 7 glas whisky och 1 öl till oss, så man kan inte säga att han var snål direkt! Vi hade riktigt trevligt och han berättade att Edinburgh är den finaste staden i hela Skottland (så då måste det ju vara sant) och att han ägde ett "Reef company". Haha vi fattade inte alls vad han menade förrän han pekade mot taket, då förstod vi att han hade ett "Roof company". Det här med dialekten är inte det lättaste alltid. Vi stannade på whiskybaren tills de stängde runt halv 1. Då gick vi vidare i spöregnet till pub nummer 4, Stereo. Det var en mer ungdomlig bar, ganska högljutt och mycket musik. Det bästa var dock att de hade 2 dj:s som stod och bytte LP skivor och verkligen dj:ade "på riktigt" eller vad man ska säga, inte så ofta man ser det på en bar.

Vi stannade dock inte på den sista puben så länge utan gick efter ett tag hem i regnet. Ännu en gång frågade vi oss varför vi valde att plugga i regnets stad Glasgow när vi kunde ha valt en solig och varm stad istället. Men efter en kväll på puben så är svaret inte så svårt, folket i Glasgow är verkligen bland de trevligaste jag mött! Det är verkligen precis som sloganen för staden säger och som skotten på puben själv sa: "People makes Glasgow".

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I lördags var jag, Emma, Thomas, Andrea, Liane, Amine och Thomas på fotboll. Vi gick till Celtic Park för att se Celtic spela mot Dundee. Stämningen var på topp redan på väg till och utanför arenan, och man kunde verkligen höra att skottarna är bra på att sjunga högt. Det var mycket folk på plats och arenan som tar lite över 60 000 personer var nästan fullsatt! Det är tydligen så på nästan alla matcher då publiken är väldigt trogna sitt lag, även om Celtic kanske inte har det största motståndet när de spelar matcher i den skotska ligan. Matchen var med det sagt inte den bästa jag har sett, men när nästan 60 000 skottar sjunger samma sång blir ändå stämningen något som är svårt att toppa. Ännu bättre blev det av att Celtic vann med 1-0 så alla var glada och nöjda. En spännande sak som hände under matchen var att i den 67 minuten så tände nästan hela arenan sin ficklampa på mobilen och lyste med, det blev såå fint men vi fattade inte riktigt varför. En skotte som satt bredvid oss förklarade då att de gör så varje match i den 67 minuten eftersom det var 1967 som Celtic senast vann European cup, så där lärde vi oss något nytt.

På söndag kväll bjöd Amine oss andra på middag och eftersom han är från Marocko så blev det Marockansk couscous. Vi hjälptes åt att förbereda maten, men Amin som hade fått receptet nerskrivet av sin mamma sa till oss vad vi skulle göra. Det är verkligen så mycket kryddor i marockansk mat och inte direkt de kryddor som vi i Sverige använder till mat i vanliga fall, men det luktar ju sååå gott! Couscousen görs egentligen genom att man kokar flera olika grönsaker, kikärtor, kryddor och eventuellt något kött i en gryta och så serverar man det med couscousen. Så enkelt egentligen, men så gott med alla kryddor. Till maten hade Amine även kokat russin (aldrig hört någon som gör det förut) en kort stund tillsammans med kanel. Jag brukar inte riktigt gilla varma russin annars men när man kokade dem så lite och sen mad kanelen så var det hu gott som helst.

​Vi lyxade även till det lite och drack vin till maten samt att vi efter det blev bjudna på hallon- och blåbärspaj som Andrea gjort. En helt perfekt söndagsmiddag!

Likes

Comments

Förra söndagen när vi vaknade åt vi bara frukost och sen gav vi oss iväg till Inverness city för att vänta på bussen som skulle ta oss till Loch Ness. Vi passade på att gå ner till River Ness och njuta av det härliga vädret.

Bussen tog oss sedan under en halvtimme på krokiga vägar längs kanten av River Ness och Loch Ness tills vi kom fram till Urquhart Castle. Där hoppade vi av bussen och tittade på slottet (som nu nästan bara är en ruin) och den fina utsikten, innan vi började gå mot starten för vår hike. Det var lite längre att gå än vad vi hade trott och kanske inte det bästa valet att gå längs den "stora" vägen. Bilarna och bussarna kör som galningar på de små vägarna och det fanns inte direkt någon trottoar eller vägkant för oss att gå på, det var oftast berg på ena sidan av vägen och stup på den andra. Men vi tog oss levande genom vandringen längs vägen på 5 miles (ungefär 8 km) och kom fram till Grotaig där vår riktiga vandring skulle börja. Vår hike var till toppen av ett berg (den högsta av topparna på bilden nedan med berget bland molnen) och skulle enligt boken ta ungefär 4 timmar att genomföra.

I början av vandringen gick vi genom en skog tills vi efter ett tag började komma upp över trädgränsen. Utsikten var verkligen helt fantastisk och vi stannade för att äta lunch innan den riktiga stigningen mot toppen skulle börja. Det märktes dock att det börjar bli höst på riktigt, så stigen upp mot toppen var allt annat än torr. Det var ibland som att vi bara gick i ett stort hav av lera och det kändes mer som en hinderbana för att lyckas hoppa mellan de små gräsplättar där man inte sjönk ner. Så vandringen var nog just denna årstid lite mer krävande än det var tänkt. Men vi tog oss tillslut upp till toppen vilket kändes så härligt! Vi kunde dock inte se så mycket av utsikten då det var moln överallt runt oss, men känslan av att ha kommit upp var ändå det bästa.

Efter en kort paus började vi sedan gå ner igen, vilket var en ännu större utmaning. Leran var sååå hal och det var flera gånger nära att vi alla låg mitt i en lerpöl, helst skulle man bara ha velat åka ner i en pulka eller något. Men vi tog oss ner utan att vara allt för leriga mer än på skorna (mina rosa löparskor bytte under vandringen färg till svart och även efter en tur i tvättmaskinen är de fortfarande grå...) och kunde börja vandringen tillbaka mot bussen. Vi tog en annan väg tillbaka vilket var så mycket bättre då det nästan inte var några bilar alls där och utsikten var ännu finare. Vi var dock så trötta i fötterna efter all vandring att det enda vi ville var att komma fram och få sätta oss i bussen. Efter ännu en promenad på över 8 km kom vi tillslut fram till Drumnadrochit där Maresa och jag hoppade på bussen till Inverness och sedan vidare mot Glasgow. De andra stannade en natt till, men vi kände att det var helt rätt beslut att bara komma hem och få sova. Helgen var verkligen toppen, och för att sammanfatta så måste jag bara säga att Skottland är så fantastiskt fint!

Likes

Comments

Förra helgen åkte jag, Maresa, Thomas, Andrea och Alicie till Inverness med buss. Till att börja med var bara själva bussresan något alldeles speciellt. Det är mer som ett flygplan och de har en "bussvärdinna" som går runt och bjuder på olika saker att äta och dricka. Eftersom vi åkte från Glasgow tidigt på lördag morgon blev vi bjudna på frukost i form av scones och the, och senare även shortbread och dricka. Mycket lyxig känsla för att vara en buss måste jag säga, så resan kändes inte alls som att den tog 3,5 timme. Att bussen dessutom kör "motorvägen" (vet inte ens om man kan kalla det så, men det är en motorväg och det är en av de minsta jag sett) genom Cairngorms nationalpark gör inte direkt resan sämre, det är så vackert överallt!

Väl framme i Inverness tog vi snabbt nästa buss till Fort Rose som ligger ungefär en halvtimmes bussresa bort. Vi ville hinna dit innan klockan 14.30 då tidvattnet är som högst, eftersom det är då delfinerna kommer in i viken. Vi hann dit och stod sedan tillsammans med flera andra och väntade på stranden. Just på det stället vi var är det bästa chansen att kunna se delfinerna, och man kan många gånger se dem på väldigt nära håll.

Efter en lång väntan och endast sälar i sikte var vi nära på att ge upp. Men precis då såg vi något som hoppade långt där ute i vattnet. Vi förstod att det var delfinerna och blev så glada. De kom dock tyvärr inte så nära som de kan göra vissa dagar, men vi fick se dem hoppa på håll i alla fall. Efter det fortsatte vi vår vandring längs stranden och solen tittade till och med fram flera gånger. Vi gick till en liten by för att kunna äta men allt var stängt så vi fick gå tillbaka till den andra byn där bussen släppt av oss tidigare.

På väg tillbaka till Inverness med bussen såg vi ett ställe som såg fint ut så vi bestämde oss för att hoppa av bussen och titta närmare på utsikten. Det var ett stort fält som vi gick ut på och vi fick sen klättra över staket och hoppa över vatten för att ta oss ner till havet. Jag och Maresa ville dock inte riskera att blöta ner våra skor inför nästa dag och bestämde oss för att åka tillbaka medan de andra fortsatte att vandra längs vattnet. På väg tillbaka över fältet gick vi igenom ett staket med taggtråd, jag fastnar självklart med min väska men ingenting går sönder, tror vi i alla fall.... Efter bara en liten stund känner jag mig dock helt plötsligt blöt på rumpan och fattar inte varför. Jag tar av mig ryggsäcken och inser att det droppar vatten från botten av den! När vi öppnar den så har taggtråden som jag tidigare fastnade i rivit hål på min vattenflaska så det läckt ut i hela väskan! Som tur är hade jag mina kläder i en påsen i väskan (eftersom det alltid är risk för regn) så mina kläder klarade sig.


Vi kom i alla fall tillslut med en buss till Inverness och hittade till vårt Youth Hostel där vi skulle sova. När de andra sen kom tillbaka lagade vi middag och gjorde i ordning matsäck inför söndagen, då vi skulle ut på en riktig hike vid Loch Ness.

Likes

Comments

Förra veckan var vi på Halls Ceilidh vilket är traditionell skotsk dans. Det var till en början ganska förvirrande då ingen hade dansat det förut, men ju längre kvällen gick desto bättre gick det.

Vi blev precis som bilden säger bjudna på Shortbread (vilket är de klassiska smöriga kakorna) och Irn Bru, som är läsken alla dricker här. Det sägs att man måste vänja sig vid den för att gilla den, men jag har tydligen inte druckit så mycket av den än så att jag har kommit dit. Själva dansen var egentligen som svensk folkdans med mycket snurrar och vi dansade både i par och i grupper.

Fick inte en jättebra bild på när vi dansade, men det var verkligen superroligt och alla var svettiga när kvällen var slut.

Resten av förra veckan hände det inte så mycket mer än skolan. Men på onsdagen lyckades jag få tag i en torr kanelbulle från Starbucks så även jag kunde fira kanelbullens dag och så var Henry framme.

På fredagkvällen var vi bjudna på middag hos Emma, det blev pasta och så äppelpaj till efterrätt. Vi stannade dock inte alltför länge då vi skulle upp tidigt på lördagen för att åka iväg på äventyr, men mer om det nästa gång...

Likes

Comments

Igår kväll bestämde sig jag, Maresa, Thomas och Anna för att hyra cyklar och se lite mer av staden. Vi tänkte att vi skulle kunna se solnedgången men kom iväg lite för sent så vi missade tyvärr den. 
Vi hyrde Nextbikes där man kan hämta och lämna cyklarna nästan överallt i stan, samt att de första 30 minuterna är gratis. Vi hyrde cyklarna mitt i centrum vilket gjorde att den första biten av cykelturen blev ganska spännande då vi inte riktigt är vana vid vänstertrafik, dubbeldäckare och högersvängar än, men vi klarade oss. Väl nere vid River Clyde var det ingen fara längre för då fanns det cykelbanor.

Himlen var helt klar denna kväll så man kunde till och med se månen, vilket inte är så vanligt. Så det var verkligen en perfekt kväll för en cykeltur.


Vi cyklade ganska långt bort från där vi brukar hålla till och Maresa och Thomas höll tempot uppe. Det fanns mycket fint att se och det var lite mer modernt med massa glasbyggnader än i den delen av stan där vi bor.

Alla byggnader var även upplysta med olika färger vilket gjorde allt extra fint på kvällen. Många av byggnaderna hade grönt ljus, kanske för att Glasgow även kallas för "Dear Green Place" till stor del på grund av sina många parker och trädgårdar.

Vi valde tillslut att vända hemåt då det började bli lite kallt. Vi bestämde oss då för att cykla på andra sidan floden och cyklade över en av de många broar som korsar floden. När vi står mitt uppe på bron börjar det från ingenstans att blåsa så att bron gungar och himlen öppnar sig. Vi cyklar då så fort vi kan mot nästa bro som har ett tak över sig för att ta skydd mot regnet, vilket även ett gäng med  turister hade gjort. Då kommer det helt plötsligt en man i T-SHIRT springandes från en bar i riktning mot bron. Han springer förbi oss och precis när han gjort det vänder han sig om och skriker "Welcome to Glasgow!" Så nu har vi officiellt blivit välkomnade av en äkta Glaswegian och även ännu en gång överraskade av Glasgowvädret.

Men bilden från bron som jag tog innan regnet vräkte ner visar ändå hur fint Glasgow är, trots att det regnar de flesta dagarna på året.


Likes

Comments

I söndags åkte jag, Emma och Dori till Edinburgh över dagen för att utforska något mer av Skottland än Glasgow. Bussresan dit tar ungefär 1timme och 20 min och kostar 5 pund om man bokar i tid. Väl där mötte Emmas syster Sara upp oss, hon bor i Edinburgh sedan mer än 2 år tillbaka så hon skulle visa oss runt till de bästa platserna. Hon berättade direkt att hon skulle på brunch och att vi gärna fick följa med dit, vilket vi såklart ville. Det var dock en bit att gå, kanske 15 minuter egentligen men det tog betydligt längre tid då jag och Dori som aldrig varit i Edinburgh ville stanna och fota hela tiden. Det var så fint!





Tillslut kom vi fram till ett café (Café Class) som var supermysigt, ganska billigt och hade massa nyttig mat/fika. Vilket kan vara svårt att hitta här ibland...
Emma och Dori var hungriga men glada eftersom maten var på väg

Jag beställde en röd smoothie och en bagel med stekt ägg, avokado och massa annat på. Det var verkligen supergott!!

Efter brunchen var vi mätta och redo att utforska staden så Emmas syster och hennes kompis visade vägen.
Vi började med att gå upp till Edinburgh Castle som ligger på en klippa mitt i staden, många trappor var det till toppen...

Vi kunde tyvärr inte gå innanför muren till slottet då de höll på att ta ner en stor läktare utanför som använts för "The Royal Edinburgh Military Tattoo" som arrangeras varje år i Augusti. Men vi kunde ändå titta på utsikten över staden tillsammans med alla andra turister.

Här är vi på utsiktsplatsen vid slottet.

Vi fortsatte sedan rundturen med att gå "The Royal Mile"från slottet, vilket är gatan som är det riktiga centrum för Edinburgh. Även här var det såklart mängder av turister.

Vi gick även förbi "The Elephant House" vilket är känt som "the birthplace of Harry Potter" då J.K. Rowling ofta satt på just detta café och skrev.

Vi besökte också "National Museum of Scotland", egentligen för att åka upp på taket och titta på utsikten men vi fastnade såklart där. Det finns sååå mycket olika utställningar att titta på, allt från medeltidsföremål till robotar och kläder samt att även byggnaden i sig själv är riktigt fin. Hade kunnat gå där i flera timmar. 
Detta är det stora rummet på museet, dock svårt att ta en rättvisande bild. 

Just denna dag var det något som kallas "Doors open" i Edinburgh vilket innebär att massa byggnader som i vanliga fall är stängda för allmänheten har dörren öppen. Vi passade därför såklart på att titta in på flera olika ställen och det finns verkligen hur många fina byggnader som helst i denna stad.

Vi gjorde ett besök på The Old College och deras bibliotek är verkligen helt fantastiskt! Verkar även på bilden som att Emma upptäckte att jag tog kort.

Vi hade sammanfattat en väldigt mysig dag i Edinburgh och jag vill absolut åka tillbaka dit någon mer dag. Det är på något sätt mysigare än Glasgow och har fler av alla dessa gamla och fina byggnader. Men Glasgow har helt klar sin charm det med!


Likes

Comments

I fredags var det rugbymatch mellan Strathclyde och Glasgow University. Matchen spelades en liten bit utanför centrum, vid Glasgow University, så vi åkte dit med tåg vilket tog ungefär 10 minuter. Vi fick sen gå en bit från tågstationen och kom efter ett tag fram till planen som låg mitt i ett villaområde. Precis när vi kom dit startade maskotarnas tävling, där ingen riktigt fattade vem som vann då de mest brottades istället för att springa. Matchen började sen i alla fall och det var mycket folk på plats. Jag har aldrig tittat på denna typ av rugby förut och förstod inte reglerna, men det var jag inte ensam om.

Det är inte så lätt att följa med i spelet heller då de oftast befinner sig i en hög längst bort på planen, men ibland var de närmare oss och då kunde man i alla fall se vad som hände.

Tillslut förstod vi hur man gör mål och vi trodde då att vi hade koll på ställningen i matchen...

Men när domarna blåste slutsignalen visade det sig att Strathclyde hade vunnit! 
Trots att slutresultatet kom som en total överraskning för oss så hade vi det trevligt på matchen och nästa gång kanske vi till och med lär oss någon av reglerna.







Likes

Comments

I torsdags hade jag på morgonen min första designkurs, Design 1. Klassen var tydligen helt full och jag var den enda utbytesstudenten där så läraren sa att han nog tyvärr var tvungen att slänga ut mig. Men efter lite diskussion fick jag ändå stanna, vilket så här i efterhand kanske inte hade varit nödvändigt. Kursen kändes ganska direkt inte som min grej då de förklarade hur mycket man måste skissa, samt att man även kommer bli betygsatt på en skissövning, vilket absolut inte är min starka sida. Ska försöka se om jag kan byta kurs, förhoppningsvis är det möjligt och annars får jag bara hoppas att uppgiften vi blir betygsatta på är att rita en fyrkant eller något...

På kvällen var det i alla fall dags för något roligare, nämligen Talk the Talk. Det var ett event som arrangerades för oss utbytesstudenter för att vi skulle få lära oss hur man pratar riktig "Glaswegian". Vi fick bland annat lära oss att man inte uttalar "t" så länge det inte är i början av ett ord, alltså uttalar man "start" som "star", vilket kan bli lite förvirrande. Dessutom säger man inte "curly hair" utan man uttalar det "curily hair", och lägger alltså till ett "i" mellan "r" och "l". De har även flera "egna" ord vilket gör dialekten ännu svårare att förstå så här är en liten ordlista:
Aye = Yes
Ah umnae = I am not
Hunner = hundred
Naw = No
Noo = Now

Vi delade ganska direkt upp oss i lag och tävlade sedan i flera olika moment, exempelvis skulle vi översätta meningar, skriva en mening med givna ord och rita Loch Ness-odjuret.

Ett annat moment var att skapa något typiskt skotskt av piprensare. Vi hade flera förslag men valde tillslut att göra..

...Fish n´ chips! Det spårade dock lite på slutet så när tiden var ute hade vi skapat en hel restaurangdukning. Vi, Julia´s Teddybears, var helt klart nöjda med vår insats i tävlingen och slutade efter alla moment på femte plats av totalt 19 lag.

Efter alla tävlingar var vi hungriga och gick till en sportbar nära campus för att äta. Väl där inser vi att det är Burger night vilket innebär att alla hamburgare är nedsatta till 5 pund, superbra! Men när vi står i kön kommer det fram en tjej och ger oss varsitt studentkort till baren vilket för kvällen innebar att man fick köpa hamburgare och pommes för 2,50 pund! 

Var inte den godaste hamburgaren jag ätit men jag blev mätt och den var helt klart värd sina ca. 27 kronor. #eatlikeastudent

Likes

Comments

I tisdags var det dags för rektorn att hälsa oss nya elever välkomna till skolan. Det var en väldigt traditionell invigning med orgelmusik och inmarsch.
Invigningen hölls i Barony Hall på skolan, en sal som ganska mycket påminner om Hogwarts och är väldigt fin! 

Efter en lång lektion i innovationsledning samlades vi på kvällen ett helt gäng i Murray Hall för att äta middag tillsammans.
Det blev riktigt trångt i köket och grytorna då ett korridorskök inte riktigt är gjort för att laga mat till 12 personer. Men vi togs det som fanns och på något sätt löser det sig ju alltid då. Thomas och Thomas lagade det mesta av maten vilket de fixade superbra. Det blev till och med efterrätt efter maten, glass från skottland, vilket serverades i allt från plastmuggar och vinglas till  stora skålar.

Likes

Comments