Header

Kondition och ångest.

Jag började träna regelbundet för ca 4 år sedan. Jag har turen att gå på ett gym med stora valmöjligheter till att gå på träningspass. Eftersom gymmet skrämde mig och jag var helt oerfaren så passade det perfekt att börja på på massor av olika träningspass. Skitkul! Sen blev jag klar med utbildningen och jobbet började ta mer och mer energi av mig. Orkade ta mig till gymmet eftersom jag där fick jag bestämma tempot själv. Som oftast blev rätt lågt, men bättre än inget! När utmattningen kom så hade jag kvar känslan av frihet på gymmet. Det blev min fristad. Där kunde jag känna mig bra och duktig på någonting. Trots att jag var hur trött som helt så var jag fri där. Körde på autopilot men lyssnade också in.

Iallafall... Det jag nu blivit påmind om att att konditionsträning är mer passande "behandling" än styrketräning vid ångest. Varför?

Vid stress ökar stresshormonet kortisol i blodet. Vid konditionsträning ökar också kortisolnivåerna men fördelen är att de efteråt sjunker de till en lägre nivå än de var innan. Man blir därmed mer tålig mot stress.

All slags fysisk aktivitet är i varierande grad effektiv mot stress och ångest. Men forskning har visat att motionsträning är mer effektiv än styrketräning – och allra bäst är det att springa regelbundet. För att få full effekt ska man springa två till tre gånger i veckan, 30 min åt gången. Gäller då måttlig till högintensiv konditionsträning.

Nu tycker jag tyvärr inte löpning är jättekul, men jag ska nog kunna få in mer konditionsträning i min schema t.ex. genom att gå på mer konditionspass och börja simma mer.Kanske kan bli kul?!

Det här vart luddigt. Är det bara kortisolnivåerna som påverkas? Dopaminet m.m. då? Får lära mig mer om det en annan gång.

Källor: 

http://www.vardagspuls.se/motion--traning/traning-mot-stress/

http://fyss.se/wp-content/uploads/2011/02/47.-Ångest.pdf

Likes

Comments

Inser att min flight instinkt är otroligt stark. Det är som om all förmåga för kamp är bortblåst. När obehag kommer vill jag bara fly direkt. Försvinna långt långt bort. Bara gömma mig, lägga mig i fosterställning och lyssna på musik på högsta volym. Blocka allt. Det är inte sunt. Inte alls.

Likes

Comments

Igår blev det fest. Personalfest, men inte med mina kollegor. Jag fick en spontan inbjudan av en vän att följa med på hennes förra kollegors halloweenfest. Jag var på stan så passade då på att köpa en luciaklänning och en luciakrona i bomull. Supersöt hehe, sen klistrade jag tomtar på klänningen!

Tänkte att jag måste ta chansen att träffa nya människor. Det händer inte så naturligt längre nu när jag jobbar. Verkligen superkul!

Men alltså hörrni det här med att småprata... jag är absolut urdålig på det och känner mig oerhört obekväm. Jag ser verkligen upp till människor som skippar småpratet och går rakt på det viktiga. Men jag är så rädd för att göra andra obekväma eller verka för på så skippar det lätt. Förbereder mig därför ofta inför fester/middagar genom att lyssna på en peppande podcast, youtube och läsa Aftonbladet. Måste fylla på samtalsbanken eftersom jag inte kommer ihåg ämnen äldre än max 2 dagar.


Här är mina älskade skor från Ecco som jag alltid får skavsår av. Någon som har tips på hur jag ska göra för att de ska göra för att de tillsluts ska forma till sig?

Likes

Comments

Vill stänga av TV:n från soffan, men har tappat fjärrkontrollen på golvet. Väljer att stänga av ljudet istället på den andra kontrollen som går till boxen. En tillfällig lösning.

Dagen efter en veckas jobb innebär i princip alltid soffläge, åtminstone hela förmiddagen och fram till "lunch". Sedan brukar jag rycka mig i kragen och bestämma mig för att göra något. Leder oftast till en promenad med musik alt. en podcast. Beror på hur mycket intryck jag klarar av. Oavsett är det det jag orkar och det får vara okej just nu. Imorgon mår jag nog bättre

På tal om "lunch" på lediga dagar. Jag har tappar det helt. Är inte sugen på att laga mat ensam, äta ensam, utan matlust. Så blir kanske en filtallrik. Det får också vara okej, sköter mig ändå rätt bra under vekorna. Fast då är middag problemet istället. Går åt mycket fil nuförtiden... Fast grejen är att jag ÄLSKAR MAT och är ofta hungrig men inte sugen på något.

Vad ska jag göra åt det här?

Äta regelbundet: även om det till en början bara blir små portioner. Genom att äta regelbundet hjälper man kroppen att hitta dygnsrytm och börja vänja sig vid att få mat vid vissa tidpunkter. Efter hand kan hungern då komma tillbaka. Hunger och aptit är ju inte riktigt samma saker, men när hungern väl kommer följer aptiten, eller matlusten ofta också.

Flytande föda: Om man känner att maten växer i munnen och det är svårt att svälja kan flytande föda kan vara enklare att äta. Tex. fil ;) smoothie, vissa frukter och grönsaker m.m.

Distraktion: Det kan gå lättare att äta om man är lite distraherad. Att äta i sällskap eller framför tv:n kan vara en hjälp. Det kanske är därför jag alltid äter alltid framför TV:n eller datorn.

Träna: Om jag tränar blir jag oftast mer hungrig. Vet att om jag vill bygga muskler måste jag också fylla på med mat.

ARBETA MED ÅNGESTEN. Utöver att aptitlöshet kan vara orsakat av depression är det ganska vanligt att personer som lider av ångest tappar aptiten -Full pott på den.

Undivika favoritamaten så att den inte förknippas med ångest.... Kanske stämmer men är jag sugen på min favorit mat så ska jag äta den! Förstår dock vad de menar.

lla:

http://www.hemtrevligt.se/hemmetsjournal/artiklar/experterna/20130926/hur-far-jag-tillbaka-matlusten/

Likes

Comments

På tisdagar har jag planerat för kör. Jag anmälde mig till den i somras för att testa något nytt. Gillar ju att sjunga för mig själv. Fick tyvärr inte med mig någon vän på det här. Det har gjort att jag känner mig ensam och obekväm på körövningarna.

Så igår efter jobbet for jag på stan, shoppade en kappa från Monki. (HEJ DOPAMIN!) Sen åkte jag hem... Tappade all motivation för att gå dit och utmana mig själv.

Ibland undrar jag varför jag ska göra saker som inte känns bra. Varför ska jag gå dig och sjunga när jag känner mig så obekväm och stel. Ingen märker ju om jag är borta och det är ju mina pengar, mina val. Är ändå stolt att jag varit på 4 st körövningar.


(Bild från Monki.com, jackan heter: Oversized hooded coat)

Likes

Comments

Okej! Utgår ifrån mig själv. Om jag ska läsa en blogg måste den vara enkel och konkret annars tittar jag bara på de fina bilderna.

Ogillar att bära offerkoftan så just nu tar vi bara de positiva delarna.

När mår jag bra?

När jag umgås med vänner, hittar en grym låt på Spotify, nya intryck, gjort ett grymt gympass, när jag får nya ideér, sovit en hel natt, när dagen klaffar, när människor är trevliga, när jag får kramar och närhet.

När blir jag glad?

När jag möter inspirerande människor, upptäcker nya vackra platser, vackert väder, utvecklas, har inspiration, när jag har energi, god mat.

Intressen?

Mitt främsta intresse är människor, andra människor. Att förstå hur och varför människor tänker och beter sig som de gör kan vara det mest spännande jag vet. Därav mitt yrkesval.


Jag har inget speciellt intresse eller hobby. Tycker om så otroligt mycket. Har alltid ogillat frågan: vad har du gör intressen? för jag har aldrig ett bra svar på det. Att inte ha ett enkelt svar på den frågan, som fotboll, spela ett instrument osv. I mina öron är människor inget bra svar, leder alltid till ett hot. De undrar alltid: Jaha vad har du gjort för analys av mig nudå?..

Föredrar hellre frågan: Beskriv en situation när du mår som bäst?

En situation utan prestation. Till exempel: när jag är med en bra vän, har varit på en riktigt bra bio, är full av känslor, endorfiner och inspiration och inte kan inte stå still av ruset. Älskar den känslan.


Bilder: Kryka nationalpark i Kroatien

Likes

Comments

Godmorgon!

Det här är jag!

Jag kommer försöka hålla mig anonym på bloggen för att kunna tillåta mig själv att vara så öppen som möjligt.

Jag är 23 år. Utbildad sjuksköterska sedan 1 år. Bytt jobb 3 gånger senaste året, 1,5 månad sjukskrivning för utmattning, 1 flytt, gjort slut med mitt ex, daglig ångest, ofta ledsen, mättad på intryck, uppgiven, vilse men också jävligt glad, envis och rastlös. En svårt kombo. Tänker att om jag börjar skriva och verkligen kartlägga problemen så kommer det bli enklare att hantera livets bergochdalbana.

Hit med verktygslådan bara!

Jag har baserat min lycka på andra människor. Kanske för att jag älskar och ser upp till andra människor men nu är det dags att älska mig själv också, prioritera mig. 

Här har ni chansen att vara flugan på väggen!

Likes

Comments

Här sitter jag. På ett litet café, Bra dag heter det, kanske kan det medföra lite god karma. Det finns en stress i mig, en rastlös själ men samtidigt en känsla av brist på ork att göra något med den. Men idag har jag kommit på något. Jag ska starta en blogg. Jag ska försöka lösa mitt livspussen genom att blogga, med målet: jag ska skaffa ett liv.

Ett liv jag vill leva.

Men först måste jag googla ”hur skaffar man en blogg”.

Stay tuned!

Likes

Comments