Vaknade eter igen vid halv sex/sex tiden, men det är ganska skönt tycker jag än så länge. Fast börjar bli väldigt trött på kvällarna. Åt frukost med de svenska tjejerna som jag höger mest med. Så rolig frukost. Dagens möte handlade om avresan imorgon. Say WHAT? Helt galet.

Idag var original planen att först åka till Central Park och äta lunch/ha picknick och leka lite lekar typish, för att sedan åka till en galleria för shopping. Men vädret tillät inte detta då det har regnat och äskat lite över New York. I stället började vi med att åka och shoppa. Eller mina kompisar shoppade lite, inte jag. Vi gick omkring där och hade det super mys tillsammans. Sedan var tanken att vädret skulle blivit bättre och vi kunde åka till Central Park (men jag och de andra tjejerna höll tummarna för regn). Vädret var bara värre visade det sig och därför fick vi åka till American Museum of Natural History. Alltså museet från filmen "Natt på museet". Livet! Det såg verkligen ut som i filmen och det var så stort och häftigt. Älskar ju museum så jag klagade inte det minsta. Såklart hade det varit mysigt med Central Park men eftersom vi redan varit där så var det roligt att få öga något unikt och annat.

Idag blev vi avsläppt vid en Whole Foods för att fixa kvällsmat. Vi köpte med oss lite olika hem och så satt vi här i mitt rum vi tjejer, Eloise, Johanna, Celina, Maja och jag. Skratta så jag grät idag också. Dessa tjejer är ju helt underbara. Det känns väldigt jobbigt att behöva säga hejdå till dem imorgon. Var faktiskt tvungen att säga hejdå till Maja nu precis eftersom hon ska åka till flygplatsen redan vid 5:00. Känslan var vemodig. Hon var min första vän här och hjälp vad underbar och framförallt rolig hon är. Kommer sakan henne och alla de andra. Det är så konstigt att vi bara känns varandra i fyra dagar knappt. För det är som vi är gamla goda vänner hela bunten av oss. <3

Känslan nu: Nervös. Glad. Taggad.

Ska ju för sjuttongubbar träffa familjen imorgon. Får nästan en klump i magen av att tänka på det av någon anledning, man blir ganska nervös ändå. Jag vet såklart att nervositeten kommer släppa och allt bli toppen i slutändan, men ändå. Kommer kissa på mig precis innan man kommer ut till familjen. Vad som är lite extra "jobbigt" är ju att nu har man blivit så trygg och bra vän med de här och så måste man lämna dem för att åka till något helt grämande igen. Samtidigt som lägret har varit så bra för man har fått lära känna personer som verkligen går igenom samma saker och känner samma känslor. Man har kunnat prata ut om många saker och man har fått landa lite i att man faktisk inte är i Sverige längre. Tror det hade varit så mycket jobbigare och man hade fått en större chock om man åkt direkt till värdfamiljen.

Nu ska jag sova bort nervositeten och bara tagga järnet!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vaknade bara vid 6:00 idag, så det går framåt med jetlagen. Åt frukost vid sju igen fast med några andra svenskar och norskor idag. Dagens möte handlade om kulturkrockar vilket vi fick spela ut genom korta "pjäser" och så hade vi ett quiz om USA också. Efter det så åkte bussen 11:00 mot Manhattan igen, och Grand Central Terminal. Idag åt jag pizza i stället med Maja (som tog superstark indisk mat) och Celina (som tog pizza hon med). De är med i andra gruppen så passade på att vara med dem när vi hade lunch tid tillsammans.

Idag är dagen då Trump kom in till Midtown Manhattan (det är lite sjukt att jag är i samma stad som USA's President!) därför var det bra att vi skulle vara på Lower Manhattan idag. Det var så mycket mindre trafik där. Vi hade samma guide idag, Denis. Han är så BRA.

Dagens Reflektion: Jag vet så himla lite on New York: Finns verkligen så mycket jag inte visste. För det mesta som Denis berättar hade jag ingen aning om vad det var/att det fanns. Ta bara grejen med alla Pier's här och vad de har gjorts om till. (Googla om du också inte vet).

Vi började med att åka jämte The Hudson River, och vi stannade vid ett ställe där man såg Frihetsgudinnan bra. Sedan åkte vi bortåt mot finans området. Vi började med att titta på Trinity Church och Alexander Hamiltons grav. Vi gick sedan vidare mot Wall Street, tyvärr gick vi aldrig så långt att jag fick se alla kontorssnubbar som jag var taggad på. Visste ni att Geroge Washington svor sin president ed i New York? Visste ni att USA första president blev president i New York, på en plats där jag stod på idag och på en stor sten som jag nu har sett? Asså va? COOLT är det i alla fall.

Nästa stopp var 9/11 Memorial.

Känslor: Vackert, fridfullt, sorgligt och storslaget.

Denis sa berättade att varje dag så sätter de vita rosor på de som skulle fyllt år, det första vi såg var en vit ros. Grattis på födelsedagen Julie. När jag läste namnen blev jag väldigt rör, det kändes verkligen så sorgligt, speciellt när jag läste saker som -kvinnor namn- And Her Unborn Child. Usch vad hemskt. Men den övergripande känslan var att det var så fruktansvärt vackert och lugnt. 

Efter det gick vi genom World Trade Center Trainsportation Hub och in i Winter Garden. Där köpte jag mitt livs bästa cupcacke hittills. Mums vad den var god, smaken var salted caramel om någon undrade. När bussen åkte, körde vi igenom China Town och upp på Manhattan Bridge. Där ifrån såg man hela Manhattan på ett så coolt sätt. Vi körde in i Brooklyn och det trendiga området DUMBO (District Under the Manhattan Bridge Overpass) och stannade vid vattenkanten så vi fick ta bilder på Manhattan Skyline.

Tankar: Ser jag verkligen detta? Detta är ju bland det häftigtaste ever!!!

På vägen tillbaka mot SoHo stannade vi i Little Italy också, vilket bara är en enda gata idag. Som sagt så var dagen slutdestination i SoHo (South of Huston Street) och där fick vi fritid. Jag och Eloise hittade mirakulöst Maja, Johanna och Celina, som var i andra gruppen och hade kommit 15 minuter före oss till SoHo! Lycka. Vi och några andra utbytbar gick och shoppade och tittade om kring lite. Hade så roligt. Skrattade så jag grät vid en punkt. De är så sköna personer. Är så glad för att vi har fått träffats. Önskar dem allt bra under deras år nu. Kommer sakna dem.

Solnedgången var jättefin idag och vädret har varit skönt för att gå omkring i en storstad.

Imorgon är sista heldagen här. Bara en dag tills jag får komma hem till Texarkana! <3

Likes

Comments

Vaknade 4:00. Har alltså jetlag, men det var ganska skönt att vakna så tidigt och känna sig utvilad. Det konstigaste var nog att jag var lika pigg under hela dagen. Frukosten serverades vid 7:00 och åt den med några andra jetlagade svenskar. Sedan hade vi ett litet möte om vanliga frågor som utbytesstudenter kan få. Vi är även indelade i två grupper eftersom vi är så många här på Soft Landing Camp (SLC) nu. Jag är i grupp 2 (med fina Eloise bland annat). Det är lite synd eftersom vi har lite fler svenska polare i andra gruppen, men vi träffar dem massor ändå.

Vid 11:00 gick bussen mot Manhattan!!! Jag taggade sönder på vägen dit alltså. När jag såg själva skylinen torna upp framför bussen kunde jag inte fatta det. Väl framme vid Grand Central Terminal fick vi lite fritid för att fixa lunch. Jag och de flesta andra åt burgare från Shake Shack. Det. Var. Så. GOTT. Tror att det slår In-N-Out.

Bara att få vara inne på Gran Central var ofattbart. Känslan var verkligen spänd så som om Serena van der Woodsen skulle komma ut från en perrong. Eller att en flashmob skulle ta plats helt plötsligt. Jag bara stod där på trappan och kände mig som Mila Kunis i "Friends With Benefits" väntandes på att Justin Timberlake skulle springa upp och berätta att han älskar mig. Men inget av det hände tyvärr.

Vi mötte upp vår guide, Denis, som är så härlig och grymt bra. Han började att visa oss Midtown Manhattan, och sedan åkte vi uptown till Central Park. Gossip Girl vibbarna idag var sjuka (tänkte hela tiden på dig Rut <3). Såg till exempel Chucks hotell och platsen där han och Blair gifte sig. Vi gick en rundtur i Central Park, som verkligen är så fint som man tror ska jag säga. Vi ska dit igen på onsdag.

Sedan åkte vi tillbaka downtown. Såg MASSOR av saker vet inte vart jag ska börja. Bland annat såg jag Times Square, St Patrick Church, Rockefeller Center, Madison Square Garden, Greenwich Village, Chelsea Market och High Line. Men nästan vart man än vände blicken så fanns det något som man hade hört talas om.

Dagens höjd punkt var: Livets höjdpunkt: Jag har sett VÄNNER HUSET. Japp jag trodde jag skulle gråta. Och ja jag var typ den enda i vår grupp som brydde sig/visste vad vänner var... Men jag LEVDE. Gahhh!! Kan inte fatta det. <3

På grund av att Trump kommer hit imorgon (???) så var trafiken ganska mycket kaos och vi fick ändra om lite i våran tour, vilket bara betydde att vi fick gå själva till Times Square under vår fritid vid 17:00. Vi hade fridtid och fick göra vad vi ville i tre timmar innan bussen gick hem till hotellet igen. Jag och Eloise bara strosade om kring ärligt talat, för vi var ganska slut efter en mycket intensiv dag. Men oj vad häftig den var.

När vi åkte hem var det mörk och Manhattan lyste magiskt upp utanför bussfönstret. Vad är livet?

Likes

Comments

Nu är jag i USA. Helt OTROLIGT. Kan inte riktgt fatta det alls. När jag sa hejdå till familjen kändes det inte på riktigt, ska jag verkligen inte se dem på tio månaders tid? Så udda. Men jag kommer sakna dem MASSOR. Jag och tre andra flög från Landvetter till Arlanda på Lördags morgonen, 8:00. Sedan på Arlanda mötte vi upp tio andra utbytesstudenter och vi alla flög direkt till New York. De svenskar jag åkt med är super snälla och jag känner att jag fått så fina vänner redan. Flyget till New York tog ungefär 8,5 timmar, och vi var här vid tre lokal tid. Lyckades komma igenom tullen och alla säkerhetskontroller utan problem, det var det enda jag hade lite nervositet över eftersom de är ganska stränga här. Det som slog mig mest när jag kom ut från flygplatsen var värme. Alltså så sjukt varmt det var. Kändes nog värre eftersom vi suttit på ett kallt flyg också, men det var så kvavt och varmt att jag vet inte vad jag ska göra när jag kommer till Texas. Vad är 23° jämfört med 43°?

Vi åkte transfer till hotellet som ligger precis brevis flygplatsen och där fick vi våra rum, jag delar med en super snäll Norsktjej (som pratar norska med mig och jag låtsas fatta), vi hade lite fritid innan det var kvällsmat och info om lägret/morgondagen. Jag ska vara här i New York (eller hotellet ligger i Newark) i 5 dagar räknat med idag. Alltså får jag resa här ifrån och träffa Värdfamiljen på Onsdag. De andra dagarna är fullproppade med massa sightseeing i New York City.

Jag var förvånads värt inte super trött även fast jag var vaken i kanske 23 timmar typ, men det var så skönt att få krypa ner i en säng efter denna långa intrycks-fulla dagen.

Likes

Comments

Hur känns det?

Frågan alla ställer. Den alla vill ha svar på, inklusive jag. Hur vet man vad man känner inför att lämna sitt hemland, familj, vänner och den naturliga tryggheten för ett år? Hur bör det kännas? Jag kan inte riktigt fatta det än. Alltså att jag ska åka till andra sidan jorden och möta människor jag aldrig hört talas om och inte komma hem på ett bra tag. Att jag ska leva i en helt annan kultur och en helt ny värld nästan. Enda tills nu har jag känt mig väldigt förberedd på detta, jag har trott att jag har haft koll på hur jag känner mig och hur allt ska ske. Men nu de senaste dagarna har jag insett att man inte kan vara förberedd på något som liknar detta. Inte minst så måste man bara släppa alla förväntningar och sluta jämföra sitt år med andras som har varit och redan börjat. När personer i sin närhet säger saker som "Texas vad kul. Då kommer du ju få åka i massor av pick up trucks" "Åhh nu kommer du få se massor av amerikansk fotboll varje helg" "Tänk vad mycket country musik du kommer få lyssna på där" och man vet att allt kan stämma eller så händer inget av det. Eller när andra utbytesstudenter säger "Jag pratar med min värdmamma varje dag." och "Jag har skypeat med min värdfamilj kanske 20 gånger" och själv har man det inte exakt så. Det är då det blir svårast att sluta jämföra eller få förväntningar.

Några känslor jag känner just nu: GLÄDJE, äventyrslust, overklighet, ovisshet och lite tomhet (halva jag har nästan redan lämnat Sverige men jag är ändå inte i USA än...)

Saker jag ser fram emot: Träffa värdfamiljen (!!!!), få se New York, träffa andra utbytesstudenter och att få resa!

Hittade bilden jag tog när jag anmälde mig till Explorius förra året, alltså då allt började, vilket visade sig vara exakt ett år innan mitt avresedatum! 12 Augusti. Detta är ju skit coolt tycker jag! Att exakt ett år senare, 365 dagar efter vi klickade på skicka in anmälan, ska jag sätta mig på ett plan och på börja mitt livs äventyr.

Nu 6 ynka timmar innan jag åker iväg från mitt gula hus för ett års tid så står alla väskor färdig packade, kläder för morgondagen framlagda och jag tror jag är så redo jag någonsin kommer bli.

Nuuu kör vi! ❤

Likes

Comments

Hej!

Nu börjar tiden i Sverige lida mot sitt slut. Därför har jag under veckan haft två stycken "Farewell party", ett för släkten och familjevänner och ett för mina nära vänner. Såklart kunde inte alla bjudna komma på de båda festerna men det var väldigt mysigt ändå (ni som inte kunde komma var saknade dock! <3) För släkten fixade vi brunch med massor av god frukost och lunch mat. Hade även en liten tipspromenad om mitt utbytesår, och överlag så fick de flesta godtjänt. Tror jag kommer sakna min minsta kusin så sjukt mycket, speciellt henne då hon är den som kommer ha växt mest under tiden jag är borta.

Några dagar senare hade jag festen för mina nära vänner, med temat "Everything American". Vi alla klädde ut oss till något amerikanskt, vissa hade verkligen gått in för det på en ny nivå. (Ja jag pratar om dig Elin.) Folk var allt ifrån amerikansk fotbollsspelare, Britney Spears, Route 66, Regina George, Fozen Elsa och Amerikanska flaggstången. Tycket det var så kul och alla var super fina!!! Vi åt pizza, gick tipspromenad om mitt utbytesår, hade fem-kamp och ungicks hela kvällen lång. Det var speciellt att ha alla mina kompisar från olika umgänges kretsar samlade på ett och samma ställe. Fick lite presenter som var så genom täkta och blev så rörd av de. Tack igen alla. Har de bästa vännerna i värden. Bad dem även att de som ville gärna fick skriva en liten hälsning eller liknaned i en anteckingsbok. När jag skulle läsa igenom några dagen efter var jag tvungen att sluta för att inte börja gråta för mycket.

Det var så jobbigt, svårt och overkligt att säga det där sista hejdået till alla. Både släkten och vännerna. För det känns inte som ett hejdå. Känns som jag kommer träffa de alla när skolan börjar igen, på nästa Reclaim och under alla kalas. Det har inte sjunkit in än att dessa fantastiska människorna ska leva deras liv utan mig och vise versa.

All kärlek till alla mina vänner och släkt. Ni är bäst. Speciellt mamma och pappa som alltid finns där. Vi alla kommer träffas snart igen, men tills dess önskar jag er livets tid!!!! ❤❤❤❤❤

Likes

Comments

Hejsan!

Här kommer en uppdatering på vad som har hänt de senaste 44 dagarna.

1. Jag har fixat mitt VISA!

Jag hade bokat tid på ambassaden den 28 Juni, klockan 8:15. Eftersom ambassaden ligger i Stockholm och jag bor cirka 3 timmar bort med tåg var jag tvungen att övernatta en natt för att kunna komma i tid.

Tisdag 27/6: Jag och alla erfarna pendlare satte oss på ett SJ snabbtåg mot Stockholm tidigt på tisdagsmorgonen. Efter nästan 3 timmar var jag framme i vår huvudstad. Under tiden pappa jobbade fick jag utforska staden på min egenhand vilket jag uppskattade. Jag älskar att gå på museum så jag när jag väl hittat rätt busshållplats och tillslut satt mig på buss 69, den som gick åt rätt håll (jag virrade omkring ett litet tag hahah), hamnade jag på nordiska museet. Där spenderade nästan jag hela min dag tills pappa hade slutat jobba då han mötte upp mig, vi gick ut och handlade lite grejer och sedan åt vi middag innan jag kollapsade av sömn i hotellsängen.

Onsdag 28/6: Vi vaknade tidigt, runt sex tiden. Gjorde oss i ordning. Åt mycket god hotellfrukost. Begav oss mot ambassaden med hjälp av kära buss 69. Vi var framme 7.00, en väldigt bra tid ska jag säga. Det var bara 3 personer framför mig i kön som börjar i en glaskur. Men redan vid halv åtta var det kanske 40-50 personer i kön. Lite efter åtta blev det min tur. Man får bland annat inte ha med sig några elektriska apparater in på ambassaden, alltså mobil, dator etc. För att slippa massa krångel så tog pappa min ryggsäck med allt i förutom mina VISA-papper och passet. Allt gick super super smidigt efter det. Först går man igenom en säkerhets kontroll som liknar de på flygplatser innan man får gå upp till själva ambassaden. Uppe i ambassaden fick jag sitta i ett väntrum innan jag på fick gå till en lucka och ge mannen där inne alla mina visa relaterade papper. Sedan väntade jag i kanske fem minuter innan någon ropade ut:

"Miss Rakel Folkesson to cubicle four"

Jag gick dit.

"Good morning miss. You are applying for a Visa, right?"

"Good morning Sir. Yes I am."

"Are you going to study at a high school?"

"Yes"

"Your patents are paying?"

"Yes they are"

"And you will stay with a host family?"

"Yes I will"

"Great. Your Visa is approved and your passport will be sent home in a week."

Så var det med det. Jag fick lämna ambassaden och gå ut till pappa igen. Om man bara är där i tid så går allt väldigt fort och smidigt, och det är kan vara bra att ha med sig en bok/tidning också.

2. Det ska bo en till utbytes student med min värdfamilj.

Först skulle det bara vara jag som skulle bo med "The Stanleys" men efter att en annan värdfamilj dragit sig ut bad min värdfamiljs kontaktperson dem att läsa igenom den familjelösa utbytesstudentens ansökan. Terri (Värdmamma) tyckte att jag och hon hade många gemensamma drag och hon och David (Värdpappa) bestämde sig att de skulle ta in henne också. Först blev jag lite ställd och visste inte vad jag skulle tycka om det. Jag hade ju förberett mig på att vara helt själv med dem. Men efter att jag och Terri skickat många fina och långa meddelande om detta mellan varandra så är jag väldigt positiv inställd till detta. Och som jag och Terri har börjat säga om mycket, "We will survive and have fun doing it." Jag absolut älskar Terri och David!!! De verkar som värdens mest kärleksfulla och roliga personer, därför tror jag att allt kommer bli bra i slutändan.

Min framtida värdsyster heter Ana är 00:a, som jag, och kommer från Sao Paulo, Brasilien. Hon kommer att komma till familjen två dagar efter mig. Vi ska få varsitt rum vilket är skönt och nu jag tror att det kommer bli kul att ha en syster i min ålder som också går igenom samma saker som jag.

3. Har varit på en lite utbytesträff.

Vi var fem tjejer, från explorius, som träffades i Göteborg för att snacka lite. Några av oss har träffats en gång förut på en annan träff vi hade i våras. Det var så mysigt att träffa dem och få höra deras tankar. Det är något att få prata med personer som sitter i samma båt och därför förstår en på ett helt annat sätt än vad andra i min omgivning gör. Man känner sig mindre ensam och kan diskutera saker på ett helt nytt sätt. Jag känner hur vi kan hjälpa varandra och ta lärdom om vad andra tänker om allt vi ska gå igenom. Alla tjejerna är så fina personer också så hela dagen var tipp toppen. <3 Vi åt lunch i Rosenträdgården och pratade i flera timmar. De flesta ska till USA men några ska också till Australien, vilket verkar så himla kul och coolt.

4. Har fått mina biljetter till inrikes resan i USA.

New York - Dallas - Texarkana.

5. 27 dagar tills jag är i New York.

Mindre än en freaking månad.

6. 31 dagar tills jag är hos Terri och David.


Likes

Comments

Äntligen. Nu är jag helt klar med allt som rör själva ansökan. Förra vecka tog jag de sista sprutorna och gjorde TBC test, vilket gjorde att min ansökan blev helt klar. Innan har den varit halvfärdig då man måste ta vissa sprutor när det är mindre än 6 månader till avresa, men nu är det som sagt gjort. Så skönt. Jag har nu även sökt visum och bokat tid på ambassaden för intervju.

För att hålla koll på alla dessa papper som man får under hela denna processen har jag namnat massor av plastfickor med tex. "Visum", "Ambassaden" och "Ansökan, CETUSA". Allt för att en person som jag, med lite lätt kontrollbehov, mycket enklare ska känna att man vet vart allt är. Alla plastfickor som uppstår samlar jag sedan i en stor mapp. Något av det bättre jag gjort, så det är ett tips till alla som är i samma sits. Så bra för nu ligger alla papper som ska med till Amerikanska Ambassaden redan i en plastficka som bara är för mig att packa ner när jag ska dit.

Den 14 Maj var det avresemöte i Göteborg för min del. Gahh vad allt börjar komma närmre avresan. Kommer ihåg hur jag har suttit och läst utbytesstudent-bloggar i flera år och när de skrivit att de varit på avresemöte så har jag alltid vetat att deras resa snart skulle börja. Och nu är det jag som har varit på det. Helt sjukt. På mötet som varade i nästan 4 timmar med en fika paus i mellan, gick de igenom massa bra information inför utbytesåret och det var även två tjejer med som själva nyligen varit iväg som berättade lite om hur det var.

Oj vad jag är taggad nu!!! Min värdmamma Terri skriver lite till mig då och då och hon har berättat hur de håller på att göra ordning mitt rum och hon frågar vilka färger jag vill ha det i och så. Vad svarar man på det? Hade ju inte ens tanke på att de skulle fixa med mitt rum. När hon skriver sådant blir jag så glad och tacksam, känner att de verkligen vill ha mig där. Hon avslutar alltid sina medlande med att referera till sig själv som "Your future mom" vilket gör mig så enromt rörd. Vill bara åka dit och träffa dem. Helst nu på direkten.

Likes

Comments

Howdy Partners!

Gissa vad som äntligen har hänt... Jag har fått min PLACERING! Jag satt på Biblioteket och pluggade när jag såg att någon från Explorius hade ringt. När jag ringde upp hade jag hjärtat i halsgropen för jag var så rädd att det skulle handla om något annat, har väntat så länge känns det som. Men sedan svarade Alexandra och berättade att hon hade en värdfamilj åt mig. Det var nära att en tår eller två smög sig fram så glad blev jag. Kan inte beskriva i varken ord eller text hur glad man blir. Äntligen vet jag vart jag ska bo i 10 månader och med vilka.

Jag ska bo i TEXAS. Wow! Jag är verkligen så taggad. Tänk vilken skillnad det kommer vara. Så kul!! (Och jobbigt säkert, men det tänker jag inte fokusera på nu). Staden heter Texarkana. Den går rätt igenom TVÅ stater. What?! Halva staden går genom Texas och andra sidan ligger i staten Arkansas, där av namnet Texarkana. Än så länge vet jag inte massor om min värdfamilj. Hat har dock mailat pyttelite med dem. Det är inte hälsosamt hur ofta jag går in och kollar mailen om de har svarat, hahha. Familjen består av mamma Teresa (Terri) 55 år och pappa David 54 år. De har 4 barn men alla har flyttat hemifrån och har egna barn, totalt har de 14 barnbarn. Så jag kommer vara ensambarn. Det är jag också exalterad över eftersom jag aldrig varit det, har ju två småsyskon nu. Familjen har också två små hundar. Skolan jag ska gå på heter Texas High School, och har cirka 2000 elever. Tänker inte tråka ut er med mer fakta.

Nu har allt blivit ännu lite mer verkligt för mig. Jag märker hur processen går i etapper då man förstår att det är på riktigt att man ska åka iväg. Det börjar med intervjun, man skriver klart ansökan, alla sprutor som ska tas och man går på alla "get ready" möten. Fast detta är en annan nivå av verklighet, samtigt kan jag inte fatta att om ett år så är jag där. Där i Texarkana, Texas och inte här vid mitt köksbord i kalla Sverige

Ha en super härlig vecka, önskar en Rakel som går lite på moln nu.

Stadens namn är med i denna låt, har gått och spelat den i sedan jag fick placeringen <3

Likes

Comments

Hej allihopa! För att hålla denna blogg vid någorlunda liv tillsvidare så kommer här min version av "The Exchange Student Tag".

Vilket land ska du till?

Jag ska till USA!

Vilken organisation åker du med?

Jag åker med organisationen Explorius.

Var skulle du helst vilja bli placerad?

Jag vill helst bli placerad någon stans där jag inte hade tänkt mig. Såklart blir jag superglad vart jag än hamnar, men det vore roligare att bli överraskad. Hamna lite mitt i ingen stans där man får uppleva ett riktigt Amerikanskt liv. Att inte komma dit där man kommer resa när man blir äldre tex. Kalifornia, Florida eller New York är vad jag vill just nu

Har du fått din familj?

Nej inte än. Nu börjar jag bli spänd på när mitt samtal kommer och de säger att jag har fått min placering!!

Har du gjort stat eller regionsval?

Nej det har jag inte.

Kommer du att åka på något förberedelseläger?

Kommer inte åka på något mer än de 5 dagarna i New York som ingår med Explorius. Är så taggad för det kommer bli väldigt roligt, och man får hänga med massa andra utbytesstudenter.

Vad ser du mest fram emot?

Att få leva i en helt annan kultur och leva "the american dream". Uppleva high school spirit, gå på prom, fira thanksgiving, utveckla min engelska, träffa nya människor och se mer av USA.

Vad fruktar du mest?

Att jag får massa hemlängtan och inte trivs där jag bor, och att inte komma överens med familjen eller inte få några bra vänner.


Vill du prova på någon ny sport?

Ja det vill jag verkligen göra. Vore så sjukt kul att få spela Softball (Baseball för tjejer) eller Lacrosse.

Vad kommer du sakna mest?

Min familj och kompisar är nog ett ganska uppenbart svar. Utöver det så kommer jag sakna knäckebröd och lingongrova (LIVETS bröd). Mitt rum, svensk mat i allmänhet, svenskt godis och den naturliga tryggheten jag känner här (man vet vad som är rätt/fel och kan alltid göra sig förstådd till 100%).

I USA, kommer du åka på någon resa arrangerad av organisationen?

Jag hoppas men det beror på vad och när min organisation i USA anordnar resorna.

Namnge tre platser som du vill besöka i ditt värdland:

Seattle, Mt Rushmore & San Francisco.

Tror du att det kommer bli ett bra år?

Såklart! Det blir vad man gör det till och tror det kan bli ett av mina bästa år i livet.

Kram!

Likes

Comments