View tracker

​Hello

Är just nu på bussen till min pojkvän och har ingenting att göra i ca 1.5 h. Den senaste tiden har jag haft mycket fritid, men nu har jag ingenting att roa mig med p.g.a. att jag är på bussen och inte har tillgång till de flesta saker som jag har hemma. Hursomhelst, jag kom in på Distansgymnasiet i Torsås och har gått där nu i precis en månad. Det går jättebra tycker jag, i alla fall upplägget. Undervisningen och lärandet går det något sämre med... har haft 4 "prov" i spanskan redan och jag fick E i de två första, F i det tredje och har ännu inte fått reda på det fjärde, men det gick inte särskilt bra heller. Känns awesome att gå från ett A till ett F/E x) Menmen, jag får skylla mig själv som inte lägger mer tid på det eller tar kontakt med mina lärare mer. Vågar liksom inte...

Har funderat massor på framtiden den senaste tiden. Har ingen som helst aning om hur den kommer att bli. Jag vill jättegärna ha barn, men det går knappt. I sådana fall får vi skaffa några surrogatföräldrar eller något. Sedan är det ju det där med jobb. Det ser mörkt ut på den fronten också, särskilt nu när mina betyg går ner avsevärt. Grejen är den också att jag inte mår bra av att plugga heller, så jag vet inte hur jag ska göra. Det står mellan mitt mående eller framtid, wow. 

Sayonara

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Hola, amigos

För ungefär en månad sedan så var jag på ett Harry Potter-konvent. Det varade från onsdag till söndag, men eftersom jag var med och hjälpte till så kom jag redan söndagen innan. Som förberedelser så byggde vi ett jättestort Hogwarts m.h.a. endast socker (och papper som tak, men sssch), klippte ut och skrev på pilar, gjorde skyltar till olika sovsalar och lite annat. Eftersom jag inte bor i Skåne så har jag inte kunnat ha möjligheten att hjälpa till tidigare under året, men jag gjorde det sista i alla fall. Väl på konventet sedan så gjorde jag inte så jättemycket. Jag umgicks med gamla bekanta, skaffade nya bekantskaper, spelade spel, hjälpte till där jag behövdes och så. En lektion ledde jag också, det var i runskrift. Det var inte så genomarbetat direkt, men jag tror att deltagarna uppskattade den ändå... kanske. 

På lägret fanns en massa olika aktiviteter, så som bokdiskussioner, sing a longs, tävlingar, lektioner, väldigt goda måltider om än mycket ris, massa sällskapsspel, Quidditch-turnering m.m. Har gått på sådana här konvent sedan jag var 12 år, men har inte varit med och hjälpt till förrän i år. Det var faktiskt väldigt kul, och nästa år äger det rum i Uppsala. Vi får se om jag vill vara prefekt då med, beror på hur jag mår och sådant.

Until next time B)

Likes

Comments

View tracker

​Tjena mors!

Hade tänkt skriva ett inlägg på skolavslutningsdagen- hände inte. Hade tänkt skriva ett inlägg på min lillebrors födelsedag- hände inte. Hade även tänkt skriva under midsommar- hände inte. Så... det här blir väl ett sammanslaget inlägg, skulle man väl kunna säga.

Jag slutade första året på gymnasiet den 17 juni. Det var inget märkvärdigt direkt. Först hade vi samling i en lektionssal där vi snackade om vad alla skulle göra under lovet, och de sa även hejdå till mig och en annan i klassen som skulle sluta. Efter det gick alla till aulan för att lyssna på rektorn och sjunga. Meeen detta året blev lite annorlunda. Istället för att rektorn höll sitt tal kom ett par andra rektorer in, utklädda till ett 80-tals rockband och rockade loss. Det var sannerligen en upplevelse... x) Efter avslutningen sedan så fick jag skjuts hem av min mamma, och väl där hemma fick jag sedan träffa min pojkvän igen. Han har stannat här sedan dess, more or less.

På söndagen efter fyllde min lillebror år, så vi firade honom självklart. Det blev släktkalas med en massa tårta. Jag var dock inte med på kalaset p.g.a. min psykiska hälsa, men jag fick tårta i alla fall.

Under midsommarhelgen nu så har jag varit hos Sam, min pojkvän. Vi var på en karneval, badade i deras pool, åt en massa gott och såg på halva Titanic. Det var väldigt mysigt. Skälet till varför vi endast såg på halva var att vi inte ville se det tragiska slutet igen, utan han hittade på ett alternativt slut som var lyckligare. Om någon vill höra på det så kan ni fråga om det ^^ Nu är vi dock tillbaka här hemma hos mig där vi spelar Sims, ääter glass och myser med kattungar. Vi planerar även att tälta någonstans inatt, men det får vi se hur det blir med det. Jag hoppas att det fungerar i alla fall.

Goodbye... or not...? 

Likes

Comments

​Hello people!

Kattungarna är nu lite över en vecka gamla, och alla har öppnat ögonen. Själv har jag inte sett dem på tre dagar, har varit hos Sam nu över helgen. Längtar tills jag får se dem igen idag efter skolan :3 De är fyra stycken, alla kolsvarta. Vi ska behålla en av dem och min bror tycker (efter mycket övertalande från mig) att den ska heta antingen Hades eller Yoshie. Av någon konstig anledning så är det han som får välja namn. 

Just nu sitter jag i skolan. Har kommit halvvägs på min 3 timmars långa håltimme och det börjar kännas i rumpan nu. HAr suttit stilla på en bänk sedan den började. Har inte alls haft många lektioner idag, även om jag enligt schemat ska ha 5 st. Den första kunde jag inte närvara på då jag tog ett blodprov i en annan stad, den andra lämnade vi bara in böcker och gick kort igenom vad som kommer i nästa kurs, den tredje pratade vi mest allmänt om vad som hänt i världen den senaste tiden (samhällskunskap), den fjärde var bara för de som hade kompletteringar och just nu väntar jag på den sista. Förhoppningsvis, och troligtvis, så ska vi se på film den lektionen. Vet inte vad annars vi ska göra, och vi är inte klara med den ändå. Helst av allt skulle jag vilja ha engelska idag för jag vill veta en massa saker gällande mina arbeten och om jag har något kvar och dylikt. Det är väl det enda ämnet som jag är osäker kring...

Take care

Likes

Comments

​Tjena tjena B| 

Nu i helgen så klippte jag mig hos min moster. Mitt hår innan klippningen var... weird. Det stod åt alla håll och kanter, hur mycket jag än kammade det. Det enda som kunde hjälpa var vatten, och det orkade jag inte. Så jag gick bort till min moster och fixade till det. Vanligtvis brukar jag ha en s.k. undercut, där man tydligt ser övergången mellan håret på sidorna och håret mitt på huvudet, men den här gången gjorde jag något nytt. Jag provade på en crew cut. Det är ungefär som en undercut, antar jag, men man ser inte övergångarna mellan de olika längderna lika väl x

Before

​And after

Likes

Comments

​Hey guys B|

Igår fick jag veta att min katt Ashlan inte är en han, utan en hon. Mamma åkte med henne till veterinären eftersom hon hade sett att Ashlan hade någon knöl på magen som hon inte hade låtit oss titta på, hon var tröttare än vanligt och ville inte gå ut. Hos veterinären fick dock mamma reda på att Ashlan väntar kattungar om två veckor, och är därför inte en hanne som vi har trott hela tiden. Jag vill jättegärna att vi har kvar någon av ungarna sedan, men det ser ganska mörkt ut. Min pappa vill sälja alla... men som tur är får vi i alla fall ha kattungar i ca 8-12 veckor åtminstone. 

Byee

Likes

Comments

​Hejhej!

Jag beklagar verkligen att jag inte uppdaterar bloggen särskilt ofta, men jag vet inte hur jag ska få ner mina tankar i ord, eller ens om det jag vill skriva om bör komma ut offentligt. Just nu sitter jag på en buss i riktning mot Kalmar, för att där bli upphämtad av min pojkvän och hans far. Jag hoppas verkligen inte att jag har fått fel information och att vi egentligen ska ha skola imorgon, men jag tror att vi har studiedag. Kanske. Annars ligger jag ganska dåligt till med tanke på att jag ska övernatta hos Sam och sedan följa med honom till skolan imorgon. Vet inte helt vad jag ska göra där men jag kommer väl på något. Har skolans WiFi-lösenord sedan jag gick där förut och har även med mig en bok, så något kommer jag väl att hitta på. Annars kan jag leka lärare och låtsas kunna saker. Okej, nä, jag skulle aldrig kunna bli lärare. Jag klarar inte av skolmiljöer och sådant. Dock skulle jag kunna tänka mig att bli dagislärare, eller vad det nu heter. Förskola kanske det har ändrat namn till. Det verkar ganska kul på något sätt, även om barn kan gå en på nerverna. Till hösten ska jag ju förhoppningsvis läsa på distans, och jag ska då kanske jobba som timvikarie på någon förskola om jag får. Med tanke på att jag själv bestämmer när jag ska plugga så fungerar det ju, bara jag gör uppgifterna varje dag. Meeen vi får väl se hur det blir med det, jag kanske blir alldeles för trött. 

Ha det!

Likes

Comments

​Hej!

I måndags fyllde jag 17 år och jag fick en fin uppvakning: min pojkvän Sam sov över hos mig. När jag kom in i vardagsrummet hade mamma tre presenter till mig, som alla innehöll skjortor. Jag älskar verkligen skjortor så det var önskade presenter. Tyvärr var det skola sedan, men det gick väl helt okej, om än tråkigt. Sam var kvar när jag kom hem från skolan också, han stannade tills på tisdag. Stackar'n hade magont och jag mådde dåligt för att jag inte kunde göra något åt det. Tiden som vi spenderade med varandra var välbehövd och värdefull ändå, och jag skulle inte byta det mot någonting

So long (and thanks for all the fish)

Likes

Comments

​Hola, guys

Nu har det blivit ett långt uppehåll igen, men har inget vidare intressant att säga. Vet heller inte hur jag ska formulera mig gällande saker. Det mest intressanta som hänt är väl att jag har klarat ut mainquesten på ett spel jag spelar, Just Cause 2. Har bara kommit upp till 30% av hela spelet dock... så måste äventyra lite runt på öarna i spelet för att uppfylla resten av procenten. Efter det så kan jag äntligen göra min storebrorsa glad genom att börja på Just Cause 3 som han har skaffat åt mig. Han blev ganska sur (på låtsas) när jag sa att jag skulle spendera tid med min pojkvän nu istället för att nöta sönder JC2, men det får han vara. Sam kommer före datorspel, always. Sam är förresten hemma hos mig just nu och under dagen har vi haft födelsedagskalas för mig som fyller 17 på måndag, haft grillfest med mina föräldrars kompisar och sett på Eurovision. Jag blev trött efter hälften av alla uppträdanden, men jag tvingade mig att stanna kvar tills alla genomförts ändå. För Sams skull. Mer orkade jag inte dock, jag är trött som sjutton och vet inte varför jag skriver ett blogginlägg istället för att sova. Vilket jag kommer göra nu. 

Så godnatt!

Likes

Comments

​TW självmord, nedstämdhet och sådant

Hello guys

Jag har inte haft varken ork eller tillfälle till att skriva ett blogginlägg den senaste tiden, och detta för att jag har legat inlagd på både sjukhus och psyk. Det började väl i tisdags morgon. Jag frös som sjutton och var jättetrött så jag hade tankarna på annat än att ta min medicin, som jag då glömde. I skolan sedan så hade vi nationella prov och jag blir jättestressad och orolig av dem så jag gick hem efter provet. Jag vet inte om det var ett bra val eller inte, för väl där hemma blev jag sedan tillsatt en position som barnvakt vilket gjorde mig ännu mer stressad. Min bror sa en del saker som sårade mig och jag gjorde några saker som jag mådde dåligt över... och sedan hoppade jag från andra våningen. Jag har tänkt på att göra det en lång tid, men det var inte förrän i tisdags som jag kände att jag behövde det, eller hur man nu säger. Jag kände en sådan längtan till fönstret. Mamma har sagt att jag hade änglavakt när jag föll, för jag skadade mig knappt ett dugg. Det var ett fall på över 4 meter och det enda som hände var att jag stukade handleden, råkade knäa mig i kinden så att det blev ett blåmärke och sedan fick ont i nedre delen av ryggen. Än idag vet jag inte om det var bra att det bara blev en sådan liten skada på mig. Hela mitt liv kommer säkert att förändras nu, på olika sätt, och det kanske skulle ha varit bättre om jag bara dog där. Jag skulle slippa se alla ledsna personer, slippa höra att folk tänker på mig, slippa en massa samtal med psykologer som jag ändå ljuger för så att jag kan få komma hem. Men jag skulle också aldrig mer få se Sam. Det är den enda nackdelen med att dö, som jag ser det. Jag skulle lämna honom bakom och jag vet inte om jag skulle klara det, eller om han skulle... jag är en helkass pojkvän som ens kunde tänka mig att lämna honom sådär. 
Hursomhelst, jag ringde 1177 för att fråga om jag kanske hade gjort något farligt med handleden då den var röd och blå och gjorde ont, men de sa åt mig att ringa 112 istället vilket jag då gjorde. En ambulans körde mig till sjukhuset i Kalmar där jag blev besökt av min pojkvän och mamma. JAg röntgades flera gånger, och läkarna kunde först inte tyda bilderna rätt så de trodde att jag hade en spricka i en av mina halskotor, vilket inte var fallet. I sådana fall skulle jag kanske ha blivit förlamad från halsen och ned. Jag kom till sjukhuset vid fem ungefär, tror jag, och jag fick beskedet att jag var tvungen att stanna kvar på sjukhuset vid klockan halv två på natten. Fick knappt någon sömn alls... På morgonen sedan sa de att de hade sett fel på bilderna och att jag egentligen inte hade någon spricka. Det var bara något lustigt från när jag växt, eller något. Jag vet inte riktigt vad det var, men det var inget farligt i alla fall. Så eftersom det inte var någon fara med mig fysiskt sett så skrevs jag ut från sjukhuset, och åkte direkt till BUPs slutna vård. Detta för att det var ett självmordsförsök tror jag. JAg hatade stället. Speciellt de första timmarna. Första dygnet får man inte träffa någon annan än sina vårdnadshavare och jag bryr mig inte så mycket om dem, utan ville helst av allt träffa Sam. Han var den enda som kunde göra så att jag skulle må bättre i den stunden. Lyckligtvis blev det så att de ändrade lite på reglerna så jag träffade Sam den första eftermiddagen! Mitt humör gick från 0 till hundra direkt när jag såg honom, ärligt talat. Det gjorde så himla mycket. Psyk kunde jag stå ut med lite bättre efter mötet med Sam också, även om det var väldigt kallt på rummet, och dagen efter så fick jag skrivas ut ^^ Sam följde med mig hem och vi umgicks en del, tills han skulle till skolan idag igen på morgonen... dumma skola. Själv behöver jag inte gå i skolan förrän på tisdag igen. Jag ser verkligen inte fram emot det... 

Som jag skrev tidigare så ljuger jag en del för psykologerna som frågar mig om händelsen och mitt mående och sådär. Men jag känner inget förtroende för dem. Jag känner förtroende för en person (guess who, har nämnt den ett antal gånger nu), kanske någon mer, men den vill jag helst inte prata med gällande det här för jag klarar inte av att låta den personen veta om mina tankar och sådant. Jag antar att han gör det ändå, men inte helt... tror i alla fall att han skulle må ännu sämre än vad han gör i nuläget om jag snackar med honom om det så jag avstår. Behöver dock seriöst någon att prata med. Nackdelar med att man inte är social så att jag inte har någon att prata om det här med... vill helst inte snacka om det med någon i min familj heller. OCh nu ska jag gå till sömns, för ni behöver inte veta meeer. Så hejdå! 

Likes

Comments