View tracker

Lagom nervös o uppe i varv såhär dagen innan op, så många tankar som snurrar i huvudet.. Men ska bli skönt o få de gjort, så får man kanske svar på så många frågor man undrat över så länge!

Försöka sova lite så tiden går snabbare o allt blir överstökat o som pricken över i:et så man får träffa sin bättre hälft!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 5 readers

Likes

Comments

View tracker


När jag kom till världen -92 hade jag redan en storebror vid min sida, mamma o pappa var gifta.. Vi bodde i liten byhåla.
När jag bara var några månader gammal skiljdes mamma o pappa, inget jag minns direkt.. Mamma har varit både mamma o pappa för mig och min bror tills jag var runt 4år sen kom en "extra familj" in i bilden som tog hand om mig och min bror varannan helg så mamma kunde få lite fritid. Har bara goda minnen från den tiden så inget jag anklagar mamma för nu idag, sen en dag i 8 års ålder kom äntligen vår pappa in i bilden och började ta lite ansvar, men mycket pga av hans dåvarande sambo. Jag och min bror fick börja va där varannan helg och vi fick tre "plastsyskon" och det varade i 2-3 år har jag för mig, sen kom dagen.. Det tog slut jag blev krossad fick inte umgås med pappa varannan helg... Fick träffa han lite då och då bara.
Så fortsatte de upp tills jag var 15-16 år, jag och mamma har alltid bråkat om allt och inget.. Jag valde att flytta till pappa, Det blev ett stort steg i livet.. Jag fick sköta allt, städa, tvätta, laga mat, handla osv.. Han va som en ungkarl!! Men jag kämpade på för det var pappa jag saknat i hela min uppväxt.. Sen kom en dagen jag aldrig kunnat föreställa.. De som aldrig får hända.. De som man verkligen inte vill va me om som ungdom.. Pappa var lite konstig två timmar senare sitter jag ute på gatan och stor bölar med världens panik.. Grannarna ute, ambulansen där.. Det var kaos.. Pappa hade fått hjärtinfarkt! Där satt jag i huset helt själv hela natten och bara tänkte och grät.. Ville inte se eller prata med någon, allt kändes som mitt fel!
Dagen efter samlade jag mod, åkte in till sjukhuset med bror och mamma.. Väl där inne möttes vi av några av hans syskon.. O där låg pappa i sängen och jag kunde inget annat att stå o stirra jag var så rädd, han ville ha en kram..en sån hård kram med så många tårar har jag aldrig varit med om! Besökstiden tog slut fick åka hem till ett tomt hus utan pappa.. Försökte sköta skolan och huset men gick sådär, efter 7 dagar kommer pappa äntligen hem.. Och det hade blivit för mycket "skit" från skolan så jag fick flytta hem till mamma igen, jag o pappa sågs varje dag.. Nu bodde vi ändå i samma by!
Skolan fick utför.. Kom in i fel "umgänge" allt fick utför.. De dröjde knappt ett år innan jag bodde hos pappa igen, han fick mig att inse efter många om men hur världen fungerade.. Jag försökte ta tag i gymnasiet men slutade med att jag hoppade av när jag fyllde 18år. Vid 19 års ålder bodde jag hos mamma igen sen fick jag eget pga pappa inte kunde ha mig och jag och mamma höll på att döda varandra.. Men efter ett tag bodde jag hos mamma igen, hos kompisar, hos min kusin osv.. Pappa har me tiden haft 3 hjärtinfarkter igen.. Något som tagit väldigt hårt på mig. Min bror hamnade i trubbel och fick fängelse 1år där bröt jag ihop igen, han va oskyldig de visste alla.. De tog tid innan dagen kom då han väl skulle in.. Jag fick nog och ville ifrån hålan vi bodde i.. Flyttat till en annan håla.. Min bror trivdes ej där så bodde hos hans tant, jag och mamma satt där ute i skogen på en gård och bror var där ibland bara, fick en stalker efter mig.. Och från ingenstans kommer mamma hem en dag och säger jag har fått cancer.. Jag blev helt stelt o sjönk ihop o tänkte jag ställer mig framför tåget.. Vafan kan mer gå fel!? Va har jag gjort för att förtjäna detta!? Bror åkte in, mamma genom gick massa saker på sjukhus, pappa bodde i en annan by o problem med hjärtat, där satt jag i en håla där jag knappt kände någon och försökte överleva.. Har aldrig varit så rädd och ledsen på samma gång!
Mamma kom hem och mådde ok, pappa började sköta sig lite bättre, och efter nästan ett år kom bror äntligen bror hem, då kände jag bara sån glädje äntligen va min familj hel igen fast vi bor på olika ställen! Har aldrig någonsin varit så tacksam och glad!
Men än idag är allt jobbigt att prata om och kolla tillbaka, för går inte en ända dag utan jag tänker på något av dehär, ja menar vafan är oddsen.. 23 bast pappa har haft hjärtinfarkter mamma har haft cancer och bror har suttit inne.. Och allt detta har jag genomgått utan stöd utan min familj! Det ska inte behöva hända, önskar inte ens mina ovänner detta!!

Nu tar jag en dag i taget, och tar vara på dagarna och tiden med familjen!

  • 6 readers

Likes

Comments

View tracker

Nu tror jag äntligen att jag blivit av me min stalker efter 7-8 månaders kämpande, vi hade en kort relation som såg normal ut i början.. Men insåg snabbt att något inte stämde. Ville behålla honom som vän försökte förklara det utan resultat.. Men igår tror jag att jag lyckades bli av med honom helt!

Nu kanske man kan bli människa igen utan att bli bombad och förföljd 24/7 :D

Senare kommer en lång historia om mig och min uppväxt som jag kortar ner, missa inte den.. Värt att läsa!

  • 6 readers

Likes

Comments

Blogga..

Jag tänkte falla för grupptrycket lite o börja blogga, mest för att jag har mycket att dela med mig om och ibland har man lite tid över till sånt här trams :')

Söker ingen uppmärksamhet!

Nu ut o laga h*rebilen så man kan köra till stallet o mysa med hästarna :)

  • 6 readers

Likes

Comments