View tracker

Tja! Som alla vet så har jag inte skrivit på länge.. Dels för att jag haft fullt upp och inte mått så bra.. Detta året som vart har varit tufft.. I förrgår var jag på bergsgatan dels för samtal med läkaren o psykologen. Han drog upp det jobbigaste av det som påverkar mig allra mest.. Mamma.. All besvikelse och alla tomma löften, alla gånger som hon lovat att skärpa sig o visa mer att hon finns där.. Varje gång jag tänker på det eller pratar om det brister jag inombords. Jag försöker förlåta men jag kan inte .. Jag kan inte glömma alla dessa gånger man gråtit och önskat gång på gång att allt ska bli annorlunda. Jag har försökt förklara för henne men varje gång jag nämner det så slutar det i att jag får be om ursäkt.. Hon skyller på att jag är alldeles för känslig:-/... 

Vidare till Emilia så har hon börjat med en annan medicin, elvanse! Bästa skiten av allt än så länge.. Hon är mkt lugnare.. Men som jag kämpat.. Efter att ha haft socialen i häcken åter igen så står jag levande kvar.. Även om d inte alltid känns så.. Hennes pappa är samma rövhål som alltid.. Ingen förändring, inte ens socialen kan få tag på honom.. Så nu överväger jag o peter att han ska adoptera Emilia.. Vi får väl se hur detta går.. 

Hej svej för denna gången..​

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

i hela mitt liv har jag försökt nå min mamma... I hela mitt liv.. Först fick jag stå ut med en styvpappa som inte var den trevligaste som barn blev man ignorerad hatad och det svarta fåret i familjen.. Så fort man inte va som dom ville fick jag straff.. Antingen rummet,smisk eller någon som tog tag en i macken och lyfte och skrek mig rätt i ansiktet.. Mobbad i skolan och antastad som 8 åring.. I år efter år blev man särbehandlad och förbisedd.. Ingen som vägledde en och märkte mina behov...

Än idag som vuxen förföljer detta mig.. Ingen att prata med som mamma/pappa trots att båda är i livet.. Ibland undrar jag om dom hade gjort mindre skada som bortgångna.. Inget stöd i allt jobbigt med Emilia.. Bara peter.. Vad vore jag utan denna människa? Ingenting....

Likes

Comments

View tracker

Kan tillägga att du som vill bli konsulent har väldigt bra villkor

Likes

Comments


Här är månadens erbjudande! Ta en titt och hör av dig om du är intresserad! Mvh Cassandra cosmopharma

Likes

Comments

Hej kära vänner,


SE HIT!
Häng med Du också till en värld full av möjligheter, där framtid formas.
Cosmopharma erbjuder dig endast ekologiska och organiska naturprodukter.
En egen unik hemsida där Du kan marknadsföra dig själv!

Vi har dessutom månadens erbjudande för dom som vill bli kunder.. Väldigt bra erbjudande kolla in erbjudandet i nästa inlägg!!

Vill du ha tillgång till ekologiska och organiska naturprodukter med Aloe Vera och Döda Havs mineraler???
Då ska du gå in här:
http://cassandra.cosmopharmas.com och ansök där att bli kund utan extra kostnader.
Du får en egen hemsida med Id. nr. och lösenord, sen kan du handla vad/när och hur mycket du vill där på din egen hemsida. Du kan även mejla eller ringa in din beställning till mig så hjälper jag dig med beställningen.

Passa på!!

Obs! Vill Du bli konsulent i stället för kund?? då går du in här:
www.cosmopharma.se/cassandra/bli-konsulent


Med Vänliga Hälsningar
Cassandra Berntsson
0700-90 69 35www. cosmopharma.se/cassandra/bli-konsulent

Likes

Comments

Tja.. Under em/kvällen va allt som vanligt... Bråk bråk bråk... Tillslut efter några timmar sa jag ifrån.. Nu får det vara bra för en stund.. Ja jag höjde rösten för att få lite ro.. Och det är inte ofta det händer.. Kan säga sluta 50ggr per dag utan att jag höjer rösten.. Så Emilia  blev lite chockad över min reaktion... Klart kändes det fruktansvärt och jag nästan hyperventilerade men alla har väl sin gräns eller? Jag är väl inte så dålig förälder bara för att jag säger till på skarpen 1 ggr /3vecka liksom.. Men ångrade mig direkt efter.. Gick ut och tog lite luft och en cigarett för att lugna nerverna.. Efter en stund puttas det ut en lapp under Emilias dörr.. Peter hämtade lappen och läste vad det stod.. Jag förväntade mig det vanliga, dumma mamma, jag hatar dig osv.. Men denna gången stod det till min. Förvåning snälla pappa snälla be mamma komma in till mig.. Så jag gick in till Emilia som satt på golvet och satte mig i hennes säng.. Emilia tittade upp på mig och brast ut i gråt.. Slängde sig i famnen på mig och sa mamma förlåt jag älskar dig.. Förlåt för att jag blir så arg och säger dumma saker.. Det är okej sa jag och talade om för henne att jag älskar henne så mycket..hon höll mig hårt och bara grät.. Första gången på länge som jag upptäckte att hon faktiskt ångrade sig.. Jag höll om henne en bra stund och vi pratade.. Hon sa att hon mår dåligt för allt som hänt innan med pappa och i skolan.. Jag lät henne prata om det hon ville få ur sig och hon lugnade sig sedan och gick ut till peter och sa förlåt..sen va resten av kvällen rätt hyfsad och inte så mycket tjafs blev det heller.. Kanske det va bra att jag sa ifrån även om det kändes  illa inom mig? Vem vet?

I vilket fall så har jag suttit en stund och haft lite egentid med att fixa mina buskiga ögonbryn.. Ett antal veckor sedan.. 😊 så nu är dom fina igen och man ser inte ut som chubacka i starwars haha!  Sätter en bild på dom sedan ... Sov gott 

Likes

Comments

som nu ver så är de ganska tufft just nu.. Satt med Bup och socialen i samtal igår och i förrgår.. Då rektorn lovade att ringa upp och inte gjorde detta fick jag ta saker i egna händer.. Som vanligt.. Ringde min kontakt på socialen  och fick veta att det inkommit en anmälan från skolan.. Jaha det va det jag visste.. Slå ifrån sig problemet till mig som en slagpåse... Tack för den stöttningen.. Nåja jag ringde Bup efter att jag fick veta.. Sjuksköterskan blev vansinnig och ringde skolan.. Och igår höjde dom medicinen med det dubbla!

Ni ska inte tro att de märks alltså.. Det är som sockerpiller för henne.. Så nu vet jag inte vad dom kommer göra..  Jag har iaf fått intyg nu till jobbet osv..  Dagarna är dom samma.. Flertal utbrott om dagarna och det går inte förutspå... 

Skolan klagar och alla vill jag ska vara en medlare till alla.. Världens tråkigaste sak..berätta samma historia om och om igen...nu ska jag göra mig i ordning för läkaren.. Skriver kanske mer senare

Så typiskt när man kommer ut så har man fått punka på däcket;-/ som om man inte har nog med saker och tänka på.. Så jag tänkte jag kan skriva  lite mer då...  Just nu märks det tydligt att man har problem runt omkring rasar nästan  4 kilo på 1 vecka.. Kan inte ära och får blodtrycksfall .. Yrsel och jag har fått huvudvärk av att jag ligger och spänner käken i sömnen..  Glömmer allt jag ska göra omkring mig..sen all skit med Peters familj ligger i bakhuvudet också😢 fattar i te varför dom är så kyliga.. Kalkar mig saker inför andra och snackar skit. Skit som inte ens stämmer allt för att skylla ifrån sig på mig.. Ja hade dom kunna stå för de dom säger så hade det vart mycket bättre.. Brodern som tar droger och har barn och andra som är enbart avundsjuk och försöker  förstöra mellan oss.. Visst man ska kanske inte bry sig osv.. Men när de är för mkt av det och hela tiden så tröttnar man.. Men men får väl svälja lite till så kanske man blir heltokig istället ;-O aja nog tjatat för mig om det.. Tur man har några omkring sig som ser ens rätta jag och inte dömmer... Nu ska jag dricka en kopp och ta en cigg... Vi hörs igen...

Ha d 

Likes

Comments

snart en vecka gjord i skolan! Vart samma läge hela tiden..medicinen höjd ytterligare.. Socialen är informerad.. Så nu återstår det att se vad som kommer ske.. Orkar inte skriva så mycket ikväll men det är en liten uppdatering iaf..för övrigt hemma är det samma.. Bup försöker hjälpa så mycket dom kan och nya stödfamiljen ska intervjuas i morgon så jag håller tummar och tår för att de blir ett bra resultat.. Är allmänt slutkörd och tom i skallen.. Försöker slå det lite ifrån mig för att kunna tänka på annat.. Men inte så lätt när man bor i det.. Men men thats life typ.. Kanske skriver mer i morgon när man är lite piggare.. Sov gott 

Likes

Comments

sommarlovet som sagt!! 


sommarlovet började med att vi blev av med stödfamiljen..först ville jag bara bryta ihop själv.. lägga mig i fosterställning och bara gråta.. men det fanns inte så mkt att göra åt.. jag förklarade för emilia vad som hade hänt och hon tog de hårt först.. men jag förklarade för henne att de finns fler familjer vi kan få.. då lugnade hon sig.. under sommarlovet har vi fått utstå enormt mycket bråk.. hon har börjat med att rymma igen.. så fort de gick emot henne stack hon.. var vi än var så bara sprang hon iväg.. familjen skulle passa henne när jag va i prag så jag kunde jobba samt peter... när han väl fått lite jobb... allt slutade med att peter fick hämta henne hos sin mamma och pappa för hon fick utbrott över en jordgubbe...jag satt i prag och kunde inte göra nåt för att hjälpa.. så peter fick va hemma.. men sen kunde min mamma o syster ta henne och då funkade det hyfsat bra...

nu när maiden och emilia haft så mycket tid tillsammans under lovet så har maiden börjat ta efter emilia mer och mer.. så nu är det som om jag har två barn med problematik.. tufft..samt att emilia har börjat med att lära maiden snusk saker.. har kommit på henne flera gånger sitta och kyssa sin lillasyster.. *ryser* vad sjuttton ska jag ta mig till.. hur mycke ska man orka?

jag vågar inte lämna dom ensamma för fem öre... och nu har jobbet börjat krångla.. avundsjuka arbetskamrater pga att jag jobbat mest kvällar... så chefen sjukskrev mig.. men de e inte det jag vill.. jag vill kunna jobba som jag gjort hela tiden innan... kan inte dagar dock för alla dessa möten, kontroller osv.. alltid något.. vet inte vad jag ska ta mig till.. kan inte jobba emellanåt för situationen hemma.. varför kan jag inte få behålla mitt schema trots va domn tycker... kan knappast tro att några 20-21 åringar har de som jag.. jag försöker och försöker.. och varje gång jag tar mig upp så sänks jag av olika anledningar...som egentligen borde fungera...

jag som mamma känner mig värdelös för att jag inte hinner med allt.. men vem orkar stressa hela veckorna då?? och jag? vem tänker på mig?? alla dessa motgångar och nedgångar är dubbla än uppgångar... hur kan man vara positiv till allt hela tiden?..känner mig vilse..

för 1 månad sedan var emilia ute och hon skulle komma 20,30-21.00 men ingen emilia dök upp.. hon skulle vara hos sin grannkompis men efter en stund ringde d på dörren... en okänd man letade efter sin dotter som emilia lekte med.. så vi gick bort till grannflickan.. ingen emilia.. klockan gick och gick... ingen emilia.. vi letade febrilt 6 personer över hela vallås.. ingen emilia..+ att denna okända mans barn jasmine va tillsammans med emilia.. ingen av dom syntes till... jag blev helt knäckt.. alla tankarna for genom huvudet.. är hon kidnappad?? död?? eller vad har hänt...?? kl 23.. sa jag till peter och dom andra att vi måste ringa polisen nu.. vi hittar inte dom...väl när peter pratar med en patrull bara en bit ifrån kommer 2 tjejer i 25 års åldern cyklande... med båda flickorna på pakethållarna...flickan som vart med jasmine var helt förstörd och förstod direkt att hon gjort fel... inte emilia.. kall och med besserwisser stil hoppar hon av.. och frågar... vadå va ni oroliga eller?? jag tappade hakan av hur kylig hon var.. jag försökte förklara flera gånger hur farligt det är att springa bort...

vidare sen till jag frågade vart dom varit... ena tjejen på cykeln sa avfarten intill motorvägen!!!!!! jag brast ut va?????? vad i helsike tänkte du på!! emilia du kunde vart död nu!! emilia ryckte på axeln och sa bara ring snuten då!!

jag tappade orden!! grannarna stod som fågeholkar och fattade ingenting.. dom har inte sett den sidan av emilia tidigare... men jag har... måååååånga miljoner gånger... flera gånger om dagen varje dag/vecka/månad/år... det va inget nytt för mig.. men de som jag inte förstod va att detta va det allvarligaste som hänt.. som kunde haft ihjäl henne och sin kompis..

i 2 veckor efter detta släppte jag inte emilia ur min syn.. hon fick inte längre vara på gården ensam med en kompis.. det va som om man började om från början igen liksom...

ytterligare 2 veckor efter detta bröt hon i hop och önskade livet ur sig själv..hon ville inte leva mer pga sin pappa... hon har så många frågor, undrar om hon inte betyder något.. jag satt med henne i min famn och lät henne gråta och skrika... ringde bup och socialen direkt efter detta.. men inte ett piss i reaktion.. trots berättelsen om motorvägen, snuskideerna osv.. hur mycket maiden påverkas av detta så sa hon julia i telefonen.. 

att ja tyvärr vi är ledsna vi har ingen familj just nu... så ni får försöka stå ut resten av sommaren!!!! usch äckliga myndigheter!! tänk som dom leker med folk som verkligen behöver deras hjälp!!! inte klokt va det ska gå åt helvete innan dom ens reagerar... om jag kommer med mitt huvud i en påse kanske???

medicinen som emilia tidigare haft haft fungerade inte så bra ... vi fick göra ändringar hela sommaren... bup klagade på vikt och skolan gnällde (innan lovet) som galningar på mig.. mina läkare var vansinniga för att jag inte kommer på mina tider.. prover som jag inte tagit på 3 månader... maiden som vart sjuk varenda månad 2 veckor i stöten.. jobbet som kräver mer... nä fy fan! jag orkar inte mer... tillslut gick emilia på 70mg medikinet...märktes inte ens. skolan, bup, soc skickade mig som en brevbärare runt runt för att vidarebefodra deras frågor och önskningar!!! men jag då?? min familj... jag och min man?? hur länge orkar vi?? inte en själ som tänker på det.. om vi inte orkar vem har emilia då?? sin pappa??? som bor hos sin mamma knappt kan ta hand om sig själv och som sårat emilia så många gånger???farmorn som inte sett henne på 4 år??? socialen ringde förra veckan och erbjöd en 54 åring i båstad som stödfamilj!! men herregud!! kärringen kommer ju dö på förtid!! hur tänkte dom där??!!! *idioter*

Trots alla dagar jag vill ge upp kämpade jag och fick igenom nu för 2 veckor sedan byte till concerta.. håller på med upptrappning nu och jag kan inte och vågar inte säga hur detta kommer sluta ännu...tar dagen som den kommer helt enkelt.. jag önskar bara för en dag att få ett bra svar.. en bra lösning... mer än alla matriella saker i världen.. bara att få min familj hel.. missförstå inte den är hel men inombords är vi ständigt på vakt.. ständigt... det tär..

dagens sanning!! min vardag... den som säger att jag hittar på... ni skulle inte klara de jag klarat!!! med handen på hjärtat!!..

så efter samtalet i fredags så återstår det att se vad som kommer ske nu.. kanske jag blir arbetslös igen pga min dotters mående.. i så fall.. kan jag inte mer än att stolt säga.. att jag gjort det för mitt barn!!

forts.....följer...

Likes

Comments