View tracker

Hej!

Längesen.

Jag gör inget annat än jobbar och sover.

Jag har fått en rejäl utmaning som jobb och det gör mig sjuk och trött.

Känns kanske inte så jätte kul att ge all energi till jobbet och sen inte göra något alls.

Inga hästar inte måla ingenting.

Men det blir väl vad man gör det till.

Ska bara hitta motivationen och lite fan så kommer jag nog på fötter igen.


Fick förlängt till juni och jag funderar verkligen på om det är värt att jobba som barnskötare.

Det tar på krafterna.

Speciellt när dom trycker in många barn i en grupp med lite fröknar.

Men livet går väl ut på att jobba äta och sova och så kommer det bli tills jag tar tag i allt igen och kommer igång.

Tråkigt att jag blir dunder förkyld på mina lediga dagar.


Jag saknar verkligen hästarna men jag orkar inte med hästfolk just nu.


Man ska inte ge upp osv.

Inte fastna i tanken om att det var roligare förut.

Det kommer sen.


Nu ska jag fortsätta vara sjuk och försöka bli frisk till helgens monsterpass utan rast....


//Emilia


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sommarkatt

Hon låg utsträckt på en sönderfestad guldglittrande strand

och sommarsolen kittla´ hennes ögonlock.
En rizlarullad rök rykte i hennes ena hand
och det glittrade som guld i varje dreadlock.
Hon hade badat nyss med alla kläder på
nu låg hon yr och varm och våt.
Hon kunde inte för sitt unga liv förstå
vad det var som hon skrattade åt.
Ref.
Och med sand i sitt hår nyss fyllda arton år
var hon vacker som en vildkatt, lika skitig och smal.
Lika brinnande vild som själva frihetens sinnebild.
Tredje dagen på en Hultsfredsfestival.

Vers.
Han kom ut som ur en dimma ur ett fyramannatält.
Han såg regnbågsfärger, stjärnfall. Allting dansade.
Med hans lokalsinne och minne var det lika illa ställt
han visste inte vart han ville så han chansade.
Han hade vart här varje år sen –95
var lika van som i sitt hem.
En festivalräv och en partyiller men…
…nu hade han gått vilse igen.
Ref.
Och solbränd och röd föll han likt en hjältedöd
och han landade på stranden berusad och matt.
Han var nitad och blind när någon rörde hans kind.
Så började en saga med ett skratt.
En saga om en räv och om en katt.
Stick 1
Det blev kaos och fest det var ett kärleksmanifest.
De dansa vackrast utav alla på The Hives.
Genom Blur och Linkin Park och Håkan Hellström och The Ark
till en Stage Dive under Soundtrack of our Lives.
Och de surfa på publiken på applåderna och skriken
sångarn yla som en varg i mikrofonen.
På ett hav av tusen händer och på söndersupna stränder
låg de lyckliga på rygg och såg på månen.
På månen…
Stick 2
En juninatt är lång men den tar slut i alla fall.
Söndagmorgon kom och den var bitter, grå och kall
när de kravla ur sitt sönderslitna tält.
Hela campingen stank fimp och mäsk och bakfull depression.
Och överallt drog människor bort mot Hultsfreds tågstation.
Men då ställde han sig plötsligt på en Baja-maja någon hade vält.
Ref.
Han sa: ”Vilda vackra katt. Jag drömde nåt inatt
Och i den drömmen hade årstiderna vänt.
Att festivalen var förbi det sket vi fullständigt i.
Vi fortsatte som om inget hade hänt.
Vi ska lifta till Berlin och pröva kokain.
Jag har sparat femtonhundra och en sjuttifemma rom.
Det blir fan ingen hejd, vi ska gå först i Love Parade.
Tveka inte, neka inte! Kom!
Kom och känn hur sommar´n börjar om!”
Vers.
Men det är skillnad att va katt och räv och arton och tjufem.
Hon hade sommarjobb på lagret i en Ica-butik.
Hon hade lovat mamma dyrt att komma raka vägen hem
så plötsligt satt hon där på kustpilen mot västervik.
Ja hon for hem och han for ut på Interrail
de sa: ”Vi hörs väl via mail”.
Och där hemma där gick livet på rutin.
Men sommarn levde vidare i fantasin.

Där står en vildkatt och en räv och ser på månen från ett hustak i Berlin.

-Loke Nyberg

En saga om en räv och en katt

Hej!

Onsdag kväll.

Sitter med en kopp citron te och lyssnar på Loke.

Willy Springer runt och ylar.

Spooky Sitter på soffstödet och bara är katt.

Idag har jag varit modig och försökt förändra vissa saker så att jobbet ska bli enklare. Jag tror det kommer bli bra nu.

Men det har varit tuffa veckor.

Att först vänja sig vid heltid för första gången sen jag gick i sjuan.

Barnen på förskolan är underbara och jag önskar att jag kunde klona mig. Att ge alla en mig.

Jag har aldrig känt att jag inte räcker till så mycket som jag gjort dom senaste veckorna.

- Att be om hjälp

Dbt.

Att be om hjälp är starkare än att försöka klara det själv fast man känner att man inte klarar det.

Jag har varit mig själv när jag jobbat för jag orkar inte försöka "göra mitt bästa" eller försöka "vara bäst" och göra mitt bästa.

Jag har fått höra av alla att jag är duktig och det är ovant.

Jag som bara fått höra hur fel jag varit.

Nu är jag mig själv och jag trivs med det och trivs verkligen på förskola även om jag börjar få andra planer och mål.

Mina pedagogiska måltider går ut på att diskutera hur många potatisar vi kan trycka i oss och vilka tv spel vi gillar bäst.

Jag kryper runt på golvet, kramar barnen, pratar om hur spiderman blev spiderman och jag blir attack kramad av dom stora barnen från andra avdelningen i korridoren.

Jag får så många kramar och pussar.

Torkar tårar torkar snor.

Blåser där det gör ont.

Har mer mat runt min tallrik än vad två-åringarna har.

Vi målar så kläder golv och jag blir full i färg.

Vi åker madrass i backen ute och låssas att vi är rymdskepp och räknar ner från 13 innan dom besöker månen eller mars.

Vi pratar månhjältinnor målar drakar som vi ska mata med köttbullar eftersom vi inte får slåss med svärd.


Vi sjunger tio små indianer och Frost.

Jag som aldrig sjungit i hela mitt liv.

Nu håller jag i samlingar och lär barnen olika sånger.

Varje dag när jag slutat. Har jag minst tre barn fast klistrade vid mina ben.

Jag läser riddarsagor och den där förbannande boken om Dusty. Något flygplan som släcker eld.

Den där långa boken som dom bara orkar lyssna på halva så jag inte får veta slutet.

Men jag är bara en.

Jag räcker inte till alla.

Men till så många som jag kan.

Jag är så jävla trött när jag kommer hem.

Och det finns vissa saker jag behöver ändra på för att orka ha ett normalt vuxen liv.

Så jag kommer orka jobba och ha mer energi.

Jag har ju tagit första steget idag.


Så ja. Förutom att jag jobbar nästan hela tiden och är sjuk på mina lediga dagar och rider inte alls längre.

Så sover jag.

Men jag är så glad att se att jag har ett hem, en utbildning, ett jobb, vänner och familj.

Så det är ok.


Har börjat träna lite iallafall och äter den där braiga maten hemma så jag kan försöka samla energi.

Förskolans mat suger men det kommer den alltid göra eftersom det är storkök.

1.5 månad senare på förskoledieten och jag mår skit och går upp i vikt.

Men det gör inget. Då har jag något att göra muskler av.

jag saknar att blogga.

Att skriva om dagarna tankarna och dela med mig om allt möjligt.

Jag saknar hästarna och den där roliga stallkänslan.

Jag saknar tornerspel och sommar.

Jag saknar att ha ögonskugga och utsläppt hår.

Jag saknar att träffa vänner ofta.

Jag saknar att prata med någon.

Jag saknar körkort och bil.

Jag saknar att bara vara jag och inte vara så duktigt som är så stark.

Samtidigt vill jag skryta.


Jag saknar den där extra lediga dagen som alla människor saknar.

Den där dagen man bara samlar energi och inte tänker på stress.

Den där utvilade dagen då man inte tänker på något utan bara är i nuet.


Den där lediga dagen du inte behöver tvätta städa och smälla ihop allt du ska hinna göra.


Men det är värt det.

Att få höra barnen säga att dom tycker om mig är värt det och jag målar gärna drakar och vapensköldar i olika färger samtidigt som någon nyser ut snor som jag inte kan förstå finns plats i deras små näsor....


Ska bli riktigt jävla skönt med lite ledigt nu.

Ska träffa Jicka i morgon <3

Och tvätta...



Mamma hälsade på mig i går!

Hon försökte mata mina varulvar med kakor....

Mamma har verkligen hjälpt mig superduper mycket med allt möjligt för att jag ska orka jobba och få min första hela jävla lön utan CSN eller annat.

Vi drack kaffe och käka Elsa och Anna kakor.

Sen fick jag en tratt och pasta <3

Den där mamman är allt jävla bra hon.

Att hon inte gått i tusen bitar utav min tonår och vilsna vuxen år. Ja det är ett under.

Jag älskar dig, mamma.

Nu ska jag kolla lite på Fairy tail innan jag ska sova.

Lediga dagen - Tvättidsdagen.

//Emilia

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Det var riktigt länge sen jag skrev här.

I december tog all min energi slut.

Jul och Nyår var jag rätt less på allt.

Men jag hinner inte ens va less innan nya saker dyker upp.

1 januari.

Sa upp Cascada, tappa mobilen, BLIR SJUK!

Jag som tagga som fan den första januari för att träna och göra saker för min skull.

Låg hemma och snorade i två veckor.

Panik eftersom jag hade tänkt jobba rätt mycket eftersom jag nu har jobb.

Men det e lugnt. Jag fick sjukt mycket bokningar i slutet på januari och efter knappt 7 dagar på en förskola så fick jag heltid i två månader som vikarie. Det är coolt.

Så.

Starten på året gick inte som planerat.

Jag hosta, käka choklad, snorade och sen jobba.


Min bror börja hälsa på mig ofta nu och det är kul!

Vi red ut för ett par veckor sen när han hälsa på.

Hoppas vi kan göra det igen!


Tror inte vi ridit ut sen vi hade Pelle så det var riktigt roligt!


För övrigt så har jag fått börja rida Miraz lite då jag inte jobbar eller är död.


Syster Josefine har hälsat på mig då jag va sjuk.

Hon lärde mig att man kan dippa paprika.

Äckligt gott.

Sen klippte hon av mig mitt hår som inte växer.

Gav upp det blonda trasiga håret och kör på svart nu.

Jag gillar det även om jag ser ut s0m Snape i Harry Potter.

Köpte en ny likadan mobil...

Köpte massa skärmskydd och fodral Så nu ska den fan vara säker.

Annars då?

Svart hårfärg, jobbar hela jävla tiden, är sjuk igen.

sover.

Fan jag är rätt jävla bäst som kan kliva upp på morgonen och gå och jobba.

Jag kan t om gå upp 04 och gå till jobbet på 50 min eftersom dalatrafik inte vill att jag ska åka buss på helgmorgonen....

Så just nu då?

Trött, ont i ögonen, sover, jobbar, sover, kollar på anime, sover. jobbar , jobbar, sover.

Jag gör fan inget annat.

Ibland brukar jag och Willy sminka oss när jag är ledig.

Så jag får känna mig söt.

Ser ut som ett lik blandat med en potatis och professor Snape.

Jag förstår att det tar tid för mig att vänja mig och min kropp att jobba heltid.

Att ha brist på järn och äta fel saker gör mig verkligen till fröken zombie.

Så nu ska jag överleva tills jag får lön och efter det fylla på kylskåpet med mat som jag mår bra av.


Sockret har så klart kommit i kapp. Antagligen eftersom jag inte längre dricker alkohol och dessutom känner jag mig faktiskt mig ganska jävligt stressad och trasig i kroppen.

Så då äter jag choklad.

Sjukt bra idé

Sen när jag väl är ledig och ska ta mig till gymmet. Ja då åker jag på förkylning igen!!!!!!!!!!!!!

Är fan bara sjuk.

Räknar ner dagarna till lönen som om det vore julafton.

För då kan jag inte gnälla.

Då ska jag äta.

Men tills dess ska jag bara överleva.




Det här är iallafall Miraz.

Hon ser ut som en dinosaurie och är lite busig men är nog den snällaste hästen hitills efter Batman som jag ridit.

Jag har ju tydligen blivit någon slags anime nörd.

The seven deadly sins som finns på netflix är det som startat det.

Efter den.. Så såg jag Sword art online båda sässongerna.

och den är min favorit. <3

Och nu när jag inte kan se mer SAO så har jag börjat kolla på Fairy tail och den verkar bra.

Anime är lite som tv spel. Man försvinner in i en låtsas värld.

Något jag känner att jag behöver nu.

Vara ifred och lista ut vad jag vill göra med mitt liv.

Hittills vet jag att jag tycker det är underbart att få gå till ett jobb även om jag är trött.

Jag vill rida tornerspel och jag vill ha tillbaka min starka kropp igen.

Men jag är samtidigt ganska less och trött på allt som varit.

Så jag vill mest vara själv.

Fick rida Cascada igen för någon vecka sen.

Älskade häst.

Jag kommer aldrig rida dig igen.

Jag klarar inte av henne längre.

Hon bocka stegra och sparka bakut även på en liten volt då hon inte ska kunna det.

Fick ingen kontakt alls med henne.

Så ja, jag klarar inte av henne.

Älskar henne iallafall. Men det är bara att acceptera och gå vidare.

Har ju dinosaurien istället.

Något jag har svårt för är resultatet på vad som händer med kroppen om du är sjuk helatiden, äter fel mat, stressar och börja käka socker och godis igen.

Det är något jag vet vad jag kan göra åt men som jag aldrig kan börja med eftersom jag bara är sjuk hela jävla tiden då jag inte jobbar eller sover.

Är iallafall fall kär i min spider-man klänning vare sig jag e pluffsig eller inte.

Nu är det inte meningen att låta som någon brud mer ätstörning. Men jag tycker det är jätte jobbigt att inte träna och rida lika mycket som jag brukar.

Det jobbigaste är att jag måste vänta på min kära lön för att kunna handla hem mat och planera in mina måltider så jag inte behöver äta förskolans mat.

Förhoppningsvis blir jag inte mer sjuk och kan börja träna och orka ta mig till stallet.

Att käka frukt istället för choklad.

Även om Lisapsykolog säger att det är ok att äta choklad ;)


Har satt i mitt löshår nu med tejp så jag känner mig hel igen.

vet inte om mitt hår kommer växa nå ner. Men jag har ju löst det =D

Jag är rätt stolt över att jag fick i allt själv :D

Ja, inte trodde jag att jag skulle få jobba heltid med fantastiska barn på en super mysig förskola?

Med nycklar och ansvar.

Att jobba 12 timmars pass och gå till och från jobbet.

Jobbade 12 timmar lördag och söndag.

Söndagen kl 19 vandra jag hem.

Var inte så jävla pigg då.

Stannade och skrev ett sms.

När jag tittar upp står det en människa en meter framför mig.

Jag blir först rädd. Sen stirrar jag på hans ansikte som inte finns.

Vet ej om han hade luva eller mössa eller något men jag hitta inte hans ansikte och han bara stod där!!!
Så jag gick fort där ifrån och titta bakåt och han vingla iväg med sin lilla ryggsäck!!!

USCH!!!!

Så klart svara ingen när jag ringde heller xD

Förutom pappa som fråga varför jag inte hade ett basebollsträ-.-

Berättade det för Jicka och hon och Jim är så bäst att dom kommer skjutsa hem mig när jag jobbar dom här dagarna nu. så jag slipper möta gubbar utan ansikten.


Idag känns det som att jag såg i syne. Men jag skulle inte ringa om jag inte såg det.

Varit ledig idag och igår och ja. jag har varit sjuk.

Halsen krånglar, hosta och snörvel.

Jag som vill komma igång och träna.

Men ja. Jag måste bara hålla ut och vänta.

Jag vet ju att jag kommer köra igång så fort jag har bra mat hemma och hittar energin till att träna.

Så länge får jag jobba, sova och kolla anime.



Känns som om detta blev ett väldigt rörigt inlägg.

Kort fattat.

Jag lever.


Jag jobbar på ett jobb jag tycker om.

Jag är sjuk hela jävla tiden och möter gubbar utan ansikten ute i mörkret.

Äter jag köttbullar engång till och vit pasta så spyr jag.

Miraz är en dinosaurie.

Cascada är en demon.

Jag ska sluta va sjuk, fortsätta jobba och börja träna så jag känner mig stark och bekväm i min kropp.

För jag älskar redan min kropp och mig själv.

Jag vet att det kommer ta tid innan jag kommer igång och jag gör det jag kan idag tills dess.

Jag och Lisapsykolog har skrivit en förlängning på 3 månader.

Jag får inte längre lugnande vid behov tabletter.

Jag är har inte längre diagnosen Borderline.

Och om tre månader...

Slutar jag mina möten på psykiatrin för första gången sen jag börja där år 2003....


För jag har redan klarat av allt.

Och det jag inte klarat av lär jag mig att klara av tack vare färdigheter och erfarenheter.


Fan jag är ganska jävligt bäst jag.


Nä, nu ska jag kolla lite på Fairy tail och dricka te innan jag ska sova.

Jobba i morgon med min hosta. Vi alla hostar där iallafall.

Vi hörs!

//Emilia


Likes

Comments

Gottnytt år!!!!!!

Jagmår åt helvete. Allt kan dra åt helvetet. Kasta määh åtvargarna för fan. Låt dom äta upp mig.

Mårskit. Så där som "normala" kan göra. Alltså inteutflippatokontrolleratbordelineskit.

Menibland är det fan svårt och känna skillnaden.

Mennej. Kasta mig inte åt vargarna. Ibland är det bara så... att mankänner att man inte orkar mer för energin är slut. Som batterietpå mobilen. När det är rött och det ploppar upp massa varningarom att den tänker stänga av sig själv om man inte ger den merström.

Jagskrev av mig för ett par veckor sen då jag trodde jag skulle geupp. Men har man pluggat på SVOK i Falun så klarar man allt.

Ilänken kan ni läsa om ni vill.

http://nouw.com/EmiliaJonsson/fas-4-21831391

Eftermitt inlägg så bestämde jag mig för en blogg paus. Något jagbehövde.

Jagbehövde vara ifred och veta vad jag ville med mitt liv. Jag är intelängre sjuk i borderline även om jag har svårigheterna kvar ochfår kämpa varje dag med att kriga mot mig själv och mina tankar.Vilket gjorde att jag nu. I fas 4. Behövde veta åt vilket håll jagär på väg åt.



Tänker ett liv där era tankar säger åt dig varje dag att du inte kannågot, är värd något och sen ägs utav okontrollerade känslorsom får dig att framstå som ett psykfall och onormal. Där du skämsöver varje handling du gör, känner skuld åt allt och har dömandetankar som spikar i ditt huvud varje dag om att du inte är värd ettskit.

Efterett par år av negativa tankar som du inte vet om att dom finns såhatar du dig själv så pass mycket att du inte har någonsjälvrespekt, inga mål och dina relationer försvinner för ingenorkar med dig för du orkar inte med dig själv.

Jagser fortfarande inte borderline som en sjukdom eller diagnos. Det ärbara namnet på ett liv jag fick.

Förstagången jag sa att jag inte ville leva. Då var jag 13 år.

Dååt jag inte som jag skulle och jag var rädd för allt.

Månadernainnan jag fyllde 14år börjar jag med rakblad. Vilket ökade efteratt få hör att man rispat sig.

Tiller föräldrar och psykologer där ute. Säg för fan inte ordetrispa.

Detfår personen bara att känna sig mer misslyckad att man inte ens kanskära sig själv. För mig slutade med tre styng och en natt påakuten. Och då äntligen hade jag lyckats.

Lyckatsmed vad?



Alkoholenhitta jag när jag var 14.

Mendroger har jag gett fan i.

Efterdet så har jag blandat och mixat med alla självskadebeteenden somfinns!

Ojoj vad jag har förlorat fina relationer i mitt liv.

Ojojvad min familj har knäckts.

Ojojvilket jävla liv jag egentligen har levt.

Skolkat,sovit, skrikit, rakblad, tunga mediciner, magpumpats, gapande sår,tårar och någon timmes frihet med hästen som kunnat hålla mig vidliv.



Återigen. Sitter jag och skriver helt öppet om mitt liv.

Omhur jag varit. Vem jag var.

Varför?

Varförskriver jag igen? Fast jag skrivit att jag inte vill?

Varförberättar jag saker andra är tysta om?

Förjo.

Avdet jag varit med om.

Avdet jag tagit mig ur.

Avden jag blivit idag.

Avden jag är i dag.

Harvarit en jävla resa.

Enresa jag vill dela med.

Minaerfarenheter.

Jagtrodde aldrig att jag skulle klara av ett normalt liv.

Jagtrodde aldrig jag skulle få ha ett eget hem, jobb och utbildning.

Jaghar läst många böcker om personer med självskadebeteenden.

Föratt få veta om det finns ljus vid slutet av tunneln.

Mendet gjorde inte det.

Intei dom böckerna jag läst.

Inteav deras erfarenheter.

Manhittar författarens blogg och dom lever i mer kaos än det som fannsi boken.

Allaär vi olika och vi klarar oss på olika sätt.

Menmina 10 stulna år som tonåring ska inte va onödiga.

Minatio år av blod, svett och tårar vill jag berätta om.

Tillföräldern som förtvivlat gör allt för att sitt barn inte skahittas blodig i tårar.

Tillföräldern som i panik försöker förstå när psykiatrinsutbildade men vanliga människor inte räcker till.

Tilldig som inte tror att du kommer komma ur ångestens vassa klor somsågar dig i revbenen.

Tilldig som inte orkar eller vet hur det ska gå.

Tilldig som inte tror att du kan fixa det eftersom alla omkring digsuckar, skäller och himlar med ögonen.

Tilldig som säger att vi känsliga är lata och dumma.

Tilldig på akuten som trycker den där lappen med sprit i mina gapandesår så det svider i hela kroppen och säger " skyll dig självsom skurit dig"

Omjag fick chansen att skriva en bok. Så skulle det finnaserfarenheter, kriget och ett lyckligt slut.

Detskulle finnas förklaringar och stöd åt en mamma och pappa som ärhelt jävla hjälplösa. Till syster och bror som står i bakgrundenoch inte kan synas. Till din bästa kompis som inte längre får svarefter ett sms att man tagit si och så många tabletter.

Avmina pinsamma, kaosiga och panikiga år som borderlinekossa,jävlafosterunge, psykopatflickvän och en misslyckad dotter utanframtid. Så tänker jag faktiskt skriva av mig, dela med mig ochberätta i min Rävsvans blogg.

Förden är till för att visa att man inte alltid behöver fallatillbaka till den där förbannade onda cirkeln och tankemönstretefter man är klar med dbtn.

Detär 2016 nu.

2015sa jag att jag inte skulle ha något nyårslöfte. Glömmer alltidbort dem i mitten på januari i alla fall.

Menjag sa att 2015 skulle det ske en förändring.

Ochjävlar i min låda vad jag har förändras.

Jagskriver att 2015 sög och det gjorde det också.

Mendet var meningen. Det var saker som skulle förändra mig.

Nyaerfarenheter. Som skulle göra att jag blev starkare.



Återtill den där anledningen varför jag sitter här mitt i natten ibörjan på 2016 och skriver om rakblad och borderline.



Nyår15-16 firades med min nya vän jag fann i skit år 2015. I panik i enbil i en skog.



Menvi hamna i stallet när klockan slog tolv och hästarna skena i hagensamtidigt som det var fyrverkerier över hela himlen och Lisa öppnadeBatman drickan från rusta med ett plopp.

Intefan hade vi glas heller. Men med glitter, klänningar och utanklackar. Säger vi att det är vårat år nu. Då vi ska göra det vivill.



Förraåret förändrade mig.

Iår ska jag må bra och vara glad.



Ochhur ska man kunna det? När man misskött sig så jävla mycket underhela 2015?




Jo.Du får bestämma dig. Bryta ihop, ta tuffa beslut, be folk om hjälpoch till slut krascha din nya mobil i golvet med ett fall på 10 cmoch gråta ögonen ur dig. Då är det dags.



Erfarenhetnummer sjuttioellvatusenfem.



Under2015 så sluta jag gymma och lyfta skrot.

Jagstressade med en skola som vägra hjälpa mig.

Jagfick problem med pengarna eftersom skolan krångla med mig.

Jaghade ingen mat, inget hem men jag hade hästarna.

Frånatt äta bra mat 6 ggr per dag och gymma 5 dagar i veckan och rida 3gånger i veckan + sova bra till att dricka alkohol, äta fel mateller ingen mat alls, inte sova, sluta gymma och kriga utan energi.

Ochmed stress, relationer som försvann, hästar som blev sjuka, skolasom krångla. Ja allt hände fan 2015 och jag klara det. JAG KLARADET!



Jagklara sorg, stress och utbildning.

Jagklara av att stå på mig och slåss för det jag är värd.

Jaggav aldrig upp.

Mendet har varit svårt att sköta dom där braiga sakerna som äta sovaträna.

Domtre sakerna som är det viktigaste i mitt liv för att klara av migsjälv.

Somgör att jag får en balans på känslorna och som gör att jagutvecklas och vågar.



Detsom hänt med mig när jag inte har skött maten, sömnen ochträningen.



Gjordeatt jag fick stressångest kramper i benen.

Typförlamad.

Dethar fått mig att tappa mina muskler och min styrka.

Dethar fått mig att tappa min fina hållning.

Dethar fått mig att tappa håret.

Dethar fått mig att bli orklös och utmattad.

Dethar fått mig att bli trött och sårbar.

Dethar fått mig till att gråta och panikattacker under hela december.



Ochdet värsta.

Jagsluta dricka vatten.



Kaffe,celsius, ciggaretter, choklad och maten som finns hemma (knäckebröd)Har totalt förstört mig.



Jagorkar inte bära mina matkassar från affären, jag orkar inte varavaken mer än i 5timmar även om jag sover och vilar resten avdygnet. Jag orkar inte använda alla färdigheter, jag orkar intevara glad, jag orkar inte träffa folk, jag orkar inte vara trevligoch jag klarade inte av hästen till slut.



Äta,dricka vatten, bygga muskler, läsa, skriva, måla rida, jag orkainte lika mycket som jag orkar.

Mittgamla jag, mitt 2015 och år 2016. Tre olika delar av mitt liv.



Ochnu på sista delen. Det lyckliga slutet.



Hästarnaskenar i hagen, på himlen smäller det av olika färger, Batmanflaskan smakar jordgubb och Lisa är dunder förkyld och säger gottnytt år.

Iår är det vårat år. Vårat år där vi ska göra saker som vivill. Leva det vi vill. Göra det vi vill. Utan att bry oss om vadandra tycker och tänker.

Viska må bra nu.



Del3 – Mitt 2016 - Sista delen – Det lyckliga slutet.



Detbörja med att jag vaknar efter en natt med mardrömmar och ångestöver att jag har ett till jävla glapp mellan CSN och det där somkallas lön.



Attåter igen inte ha kontroll över min ekonomi och veta att jag måsteöverleva och igen. VÄNTA. Tills det ordnar upp sig skrämmer mig.



Jaghade inte klarat mig om inte min underbara mamma hade hjälpt mig medpengar. Utan henne hade jag inte klarat det här och det ska bli såotroligt skönt att kunna betala tillbaka det.

Attklara mig själv.



Jagville inte be henne men hon hjälpte mig. IGEN!

Jagmåste göra klart mina jävla tråkiga kurser för att inte CSN skapeta mig i ögat och säga åt mig att dom vill ha tillbaka pengarna.För dom där kurserna jag egentligen inte alls har problem medeftersom jag fortfarande får höga betyg. Men som jag skiter i. Föratt vara i stallet och vara fri.



Tvåtimmars gråt och prat med min underbara mamma som hjälper mig. Medatt låta mig vara förbannad och ledsen. Låter mig gråta och varatrött på allt. Min mamma som alltid trott på mig fast jag bara harkaosat.

Minmamma som jag varit arg på för att hon födde mig. Som fått varaden där förtvivlande föräldern som inte kan göra något för attsin dotter ska sluta skada sig själv.



Honhjälpte mig idag. Med att att klara av mitt jävla pengaglapp.

Menatt veta vilket håll jag måste gå åt för att nå mitt”nyårslöfte” 2016.

Attmå bra. Psykiskt och fysiskt.

Attveta hur jag ska nå mina del mål för att nå mina mål.



Detförsta jag fick lov att göra. Var att säga upp mig som medryttarepå Cascada...

Jagär tvungen att välja bort det vackraste och bästa jag har i mittliv. För att kunna ha mitt liv kvar.



Nuär det inte hästen eller det som gör att jag mår dåligt.

Detär att jag inte fixar dom krav som krävs för att vara medryttare.

Dentiden finns inte.

Dentiden jag gav henne gjorde att jag inte klara av skolan eller ta handom mig själv.

Detvar värt det men det är inte värt det om du tappar dig själv.



Minenergi räckte bara åt att ta hand om Cascada och inte åt migsjälv.

Därförär det bättre att Cascada får en ny medryttare som hinner ochklarar av att släppa in och släppa ut alla hästar på alla pass.Som kanske har körkort, mat och ordning på livet och slipper gå enhalv mil om dagen utan mat i magen. Som har pengarna och som kan gehenne det hon förtjänar.

Cascadahar gett mig erfarenheter.

Honhar lärt mig rida och lyssna.

Domsenaste veckorna så har jag klarat av att rida henne. Visst bråkahon med mig men jag kunde lösa det och vi lyssna på varandra. Vivar riktigt jävla bra på slutet.



Mendet är inte min häst. Hur mycket jag än önskar det.

Ochvi kanske inte kan bli ett riddarteam nu.

Förjag har saker i mitt liv jag måste göra först.



Detkänns som en sten har släppt samtidigt som mitt hjärta sprängs itusen bitar.



Hurfan kan man älska en häst så jävla hårt?



FinaCascada...



Menjag måste ta tuffa beslut.

Jagär bara jag.

Jaghar så mycket med skolan jag måste göra på bara några dagar. Jaghar så mycket med mat, sömn och mig själv som jag måste fixa.

Jagblir bokad av jobbet och jag måste vara i topp skick med mitt måendeför att ge barnen det bästa.

Jagmåste tänka på mig.

Fördet är det jag bestämde på tolvslaget.



Ingemer stress, press, sömnlösa nätter och hungrig mage. Nej. För dethade jag i första delen av mitt liv och det räcker.



Mitthår har gått av. Jag älskar hästar men vill tillslut inte åkatill stallet. Jag ser mig i spegeln och undrar vart fan jag togvägen.



2016.

Jagkommer klippa av mig håret.

Jagkommer jobba.

Jagkommer börja gymma.

Jagkommer börja sova.

Jagkommer dricka vatten.

Jagkommer sluta röka.

Jagkommer äta.

Jagkommer ta körkort.

Jagkommer lära mig zumba.

Jagkommer få min häst dos av Batman.

Jagkommer ta hand om mig själv, sätta mig själv i första hand.



2015var en förändring.

2016är året jag började leva livet som jag vill ha det.



1januari 2016.

Åretjag kommer fylla 26, tjäna mina egna pengar och må bra.

Börjademed att ta tuffa beslut, gråta, ta nya tag och sen.



Sen.....!


SENTAPPA JAG MIN NYA MOBIL I GOLVET!!!!!!!!!!!!!!!

Minsuper dator har gett upp så jag ska byta dator. Sitter på huk ochmin nya vita mobil glider ur fickan.

Fallerner från 10cm höjd ner i golvet. När jag ska byta låt fungerardet inte.

Seren spricka tvärs över mobilen. Övre delen fungerar. Men inte denunder.

Kaninte smsa, inte ringa ingenting.

ORKARINTE!!!

Snapchaaaaaaaat!!!!!!!=(



Jagär helt slut. Denna dag har varit väldigt energi krävande.



Avmed Cascada och börja mitt nya år med att döda min nya mobil.



Somjag köpte för att jag skulle kunna ha en fungerande telefon som gåratt ta emot samtal med och sms med mina bokningar.

Mennej. Den döda jag. Efter typ tre veckor.



Gavupp, grät och satte mig ner och börja skriva här.

Imorgon är det en ny dag.



Dåska jag äta mat, ringa och fråga varför dom sålt ännu envärdelös telefon åt mig, gymma och träffa Karin.



Menförst ska jag sova.

Vilaupp mig och ladda batteriet.



Attacceptera gör att vi kan gå vidare.



Nuär jag på del 3 – lyckliga slutet.



Nukommer livet där man jobbar och prioriterar bort roliga saker.



Menjag är hel iallafall. Tur det var mobilen som gick sönder och intejag.



Geinte upp. Fortsätt kämpa.

Accepteraoch lär er av det som händer.

Varsnäll mot andra och dig själv.

Ätfrukost.

Drickvatten.

Börjaför fan inte att röka.

Köpett skydd åt din mobil.



Kramadom ni tycker om.



Ochgå och lägg er i tid.



#spridkärlek.



//Emilia

Tack för erfarenheter och kunskapen.

Fina Cascada.

För alltid riddarhästen i mitt hjärta.

Mitt hår.

Jag har inte klippt mig det korta uppe på har gått av. Var lika långt som det längsta.

Har ett tomt mellanrum xD

Klippas av och be till tomten för nytt friskt hår.

Kanske?

Med löshår och mössa!

Nyåret med Lisa och Mina vita <3

​God natt!

Likes

Comments

Godmorgon!

Vaken tidigare idag än vad jag brukar. Det är söndag och Lucia och jag ska plugga hela förmiddagen tills jag ska till stallet.


Har varit jätte dålig på att skriva här och Lisa tjata på mig igår. Bara det att min dator typ dog. Så jag har uppdaterat och kämpat med den. Tror jag klara av att rädda den....


Har iallafall under veckan kollat på paradise hotel med Lisa.

Mos och Josefin vann så jag är glad samtidigt sur över att det är slut nu så jag och Lisa måste hitta på andra saker nu xD Haha kanske man kan somna i tid istället :D


Jicka var här och hälsade på i onsdags efter utsläppet av hästarna i stallet. =)

Lämnade hem Mercy på kvällen sen.


Torsdag och pyssel med Cascada.

Har inte ridit på ett tag och det är bra. Jag och Cas behövde en paus. Vi har istället longerat och lekt på ridbanan och det har gått riktigt bra.

Jävlar va hon vill galoppera när man longerar.

Någon har verkligen myror i brallan xD

Avslutade torsdagen med glögg hos en kompis.

Har inte druckit glögg i år!

Måste skaffa mer glögg.

Har hjälpt Lisa och matat Batman också men har inte hunnit eller haft lusten till att rida. Ibland har man såna dagar och veckor. Är nog det bästa att bara göra roliga saker och vänta på att peppet ska komma tillbaka.

Passade på att linda om Batmans lindor och hacka på Lisa om att hon måste lära sig göra som den till höger.... Annars svider min dressyrsjäl....

Fredag fredag!

Vaknade virrigt och försent. Har varit så trött... Sover inte som jag ska på rätt timmar. Irriterande..

Fick massa lussekatter av Birgitta :D

Spooky ville inte ha... Hon ville bara lukta..

Sen kom Jonas!! :D

Han ville följa med mig till stallet så jag inte behövde stressa innan han kom. Så vi tog en promenad upp och hann både mata Batman och fixa allt för Cascada.

Har man inte träffats på ett år så är man dåligt uppdaterad... Jonas dricker inte kaffe utan te, har slutat röka och har blåa byxor.

Men Willy tycker fortfarande om honom xD

Willy har varit fosterbarn hos Jonas när jag har flyttat runt.

Så glad att jag haft Jonas!

När jag säger att jag tagit upp köttfärs så vi kan laga tacos så säger Jonas att han är vegetarian...

Så vi får gå och handla vegetariskt...

Han hade köpt med sig sånt där eko vin också.

Hade jag haft massa pengar så hade jag bara köpt ekologiskt.

Smakar mycket bättre.

Som vanligt får Jonas laga maten för jag vägrar, vill inte, kan inte och tycker det är tråkigt.

Kattmys efter maten och sen kom Lisa <3

Vi tog det lugnt innan vi skulle till Etage.

Hade en trevlig kväll med Jonas och Lisa.

Avslutade kvällen med att ringa min bror på hemvägen och dryga oss lite.

Lisa följde med oss hem så jag fick någon att sova bredvid. Sover sjukt bra bredvid Lisa :D

Vecklar man ihop Lisa så tar hon lika mycket plats som Mercy :D

Hon avslutar kvällen innan hon somnar med att "bara så du vet så tänker jag gå hem i morgon och äta frukost"

Jag sa att jag hade det hon ville ha här hemma xD

Men hon vakna upp och sprang hem för att äta frukost iallafall =)

Jag vaknade klockan 14...

Katterna gosa med Jonas och vi såg på världens bästa julkalender.

Sen skulle vi käka lunch typ.

Då jag precis ska äta så hör jag en liten smäll bakom mig.

Willy har krypit mellan min oljetavla och lakanet jag virat kring den så Willy inte ska stryka sig mot den...

Men det gjorde han.. Och ut kom en svart katt....

Så det va bah och pausa maten...

Och slänga i han i duschen och tvätta med djurshampoo.

Jag har ett jack i låret efter hans rymningsförsök mellan mina ben...

Men han va duktig.

Nu är han julbadad och Spooky satt och skrek som om hon försökte säga åt oss att sluta göra han ledsen...


Han fick iallafall godis efteråt

Sen åkte Jonas hem igen och jag ladda om för stallet.

Mocka och fixa tillsammans med Acka.

Var lite seg i huvudet..

Och det är ju det som är anledningen till varför jag inte vill dricka mer.

Jag hade roligt men kunde haft roligare utan.

Men det är bra att jag kalasar ibland. Så jag kan komma ihåg anledningarna till varför jag inte dricker.

1. Jag har ingen kontroll över vad jag gör även om jag tror det.

2. Jag är förbannad på människor.

3. det kostar pengar.

4. Jag får ingen luft och glömmer andas

5. jag blir dryg

6. jag blir sårbar.

7. Jag blir bakfull. Så man inte kan göra något dagen efter mer än att äta och sova. Känns som om jag är fast i min egna kropp och inte kan röra sig.

Så det är anledningarna att jag slutat dricka och att jag gör det ibland för att påminna mig om : Att jag aldrig ska göra de igen.

Är mer pepp på att få i mig mat, bättre sömn, hästarna och gymma.

Sen plugga för man måste och jag hoppas verkligen jag kan få nå extra jobb som barnskötare. Jag saknar verkligen att vara på förskolan....


Willy räv hade typ torkat efter ett par timmar

Såna dagar som igår så är jag sjukt glad att jag har badkar

ren och fin vandra jag till Lisa och hela hennes cirkus för att tvätta.

Kaffe frukt och en jävla massa hundar...

Världens bästa Melvin <3

​Jag tror helatiden att det är måndag...

Men det är det inte...

Plugga nu sen stallet.

//Emilia

Likes

Comments

Hej!

Igår kom Lisa hem till mig och kolla PH efter en dag med tvätt, hund, städa, mocka och vilodag för Cascada.

Lisa och jag kom på att vi ville ha fina klänningar på nyår och börja kolla på Nelly och sånt. men hitta inga prinsessklänningar där...

När hon gick hem började jag kolla alla klänningar jag faktiskt redan äger....

Och även om dom inte är långa och svarta med massa glitter så har jag faktiskt klänningar som jag kan ha på Nyår....

Klänningsdrama i en hästtjejs värld...

Jag är rätt stilig i dem :D

Jag har en blå :D

Som jag köpte förra året. Som jag bara testat en gång...

Är så konstig modell och tyg...

Men jag har den och den e fin. Även om den inte alls var som på bilden...

Den kan man ha om man vill frysa på nyår.

Har också min rosa som jag hade på mammas bröllop.

Surt att den sitter bättre på mig nu än då :/

Den ser nästan röd ut men den är faktiskt rosa :D

Den man man också ha när det är nyår om jag vill riskera att snubbla eftersom den är lång och trasslar okring mina ben.

Jag har en lång svart klänning som jag köpte i somras som är sjukt snygg och man kan röra sig i den utan att den irriterar mig. Kanske får bli klänningen till julafton?

Eller svarta glitter guldklänningen som jag fick av Alex en gång för längesen. Som jag inte kom i då xD Men nu så!

Eller min fina klänning som är genomskinlig och kor som jag t om har prislappen kvar på......

Dom flesta är köpta på wish.se

Och nej, jag behöver inte köpa någon ny klänning.

Jag har flera stycken såg jag när jag städade klädkammaren.

Jag kommer iallafall inte ha klänning på nyår. Kommer bli brallor och tröja.. Så jag kan röra mig xD

Men ja, hade ju varit fint att va söt i klänning någon gång när jag har dem.

Men är väl för lat.

Men denna ska jag ha i sommar iallafall.

Även om det är sån där tyg som man inte kan kontrollera om det blåser. Och det är fett obehagligt med okontrollerade kjolar.


Märker ni hur kass jag skulle vara som modebloggare?


Håller mig till hästar och mjukis brallor....

Men lika bra jag visar dem här. Så slipper fina klänningar bara hänga i mörkret.

Dom är iallafall mina.

Efter all klänningkaos så gick jag och sov.

Med djuren.

Willy är så där smal... Som jag inte vill att han ska vara..

Men han är pigg.. Håller utkik ett tag få se.

Lisa och jag åkte till stallet idag. Så skönt att ha med henne.

Hon har verkligen peppat mig dom senaste veckorna.

En kram, lite prat och jävligt många skratt.

Verkligen det jag behövde.

Det har varit ganska förmycket för mig dom senaste veckorna och jag lixom tappa bort mig själv.

Men börjar bli lite normal igen fast jag bara stressar runt som en yr höna i en cirkel.


Idag ville jag inte rida. Bara huxflux när jag var i stallet.

Jag ville hitta på något annat med Cascada men inte rida så jag lyssna på magkänslan och bestämde mig för att bara lalla runt i repgrimma och testa början på sevengames,

Vi gick över lite bommar och trixa lite och Cas lyssna bra.

Fick lite hjälp av Doris ägare med hur jag skulle göra och det hjälpte mig mycket.

Så det kommer vi göra mer.

Lisa red Batman på banan och när och Cascada va klar så hjöjde vi lite åt henne och Batman.

Jag stod där och skrek att hon skulle titta på hinder och över hindret och korta tyglar och höjde och höjde.

Lisa red även om hon va lite osäker.

Batman har jag aldrig sett så glad i hela mitt liv. Öronen framåt och den där livsblicken var verkligen tillbaka!!
Så roligt att se.

Höjde till 50cm och han skutta lika snyggt som ha är snygg.

Snyggesnygg.


Efteråt säger Lisa att hon aldrig hoppat förut!!!!!!!


Så jag tycker dom förtjänar en applåd och beröm för jag tycket det var sjukt bra gjort av dom båda.

Om man aldrig hoppat något innan och med Batman som är vinglig och helst aldrig vill lyfta på tassarna xD

Så det var en bra och rolig dag även om jag inte red.

Så värt det.

Lisa åkte hem sen och jag va kvar och mocka.

Hela dagen blev inte som planerat xD men men.

Överlevde dagen iallafall.

Hade ett missat samtal som jag ringde upp.

Och jag ska på min första jobbintervju ävur nästa vecka.

Det tycker jag ska bli super roligt!
Har ALDRIG varit på en sån.

Jag har ju ingen jävla aning om hur man söker ett jobb. Men dom hade fått in mitt fina personliga brev och tomma CV xD

Så att skriva att man är mästare på att bygga lego fungerade typ.

xD

Haha!

Gick hem och gick ut med mercy och försökte planera kvällen. Allt gick åt helvete förutom mat hemma hos Lisa.

Men det gör inget.

Maten va god!

Kolla här va snygg man kan vara.

Med och utan löshår <3

Fina Lisa!

Alla hundar jag och katter fick mat!

Lisas tonfiskburgare är fantastiska!

Skit jobbigt att jag bränt sönder tungan på en varm köttbulle från spisen så jag inte riktigt kan va glad när jag äter....

Men magen e glad!

Favorit Melvin som aldrig blir bra på bild...

Kom hem och fick en puss av mercy.

Myshunden<3

Klumpeduns<3

​Klänningsdrama, hoppa hästar och mysa med hundar.

Det är mitt liv det.

Ska försöka fixa håret och plugga en stund innan Lisa kommer hem till mig för PH.

I morgon är det final och jag vet inte alls vad jag och Lisa ska göra när Paradise hotel är slut.

Kanske lägga oss i tid? 


Plugga nu och mysa med Lisa.

I morgon är det utsläpp av hästar!

//Emilia

Likes

Comments

Hej!

Igår var det lördag. Åkte med Acka upp till hästarna och hoppa upp i sadeln på Cascada.

Mörkt och jävligt.

Det var skönt att Acka var med och peppa lite när hon bralla ur.

Blåsten, mörkret och vattning ridbana. Grejer det när man har ett vrångt sto.

Red varje jävla steg.

Kände att det är i höger varv hon brallar ur mest. Så fort jag tappar stödet och inte rider. Då typ. Surar hon och skickar ivägen en spark.

Jag hade ingen lust att trilla ner i den leriga banan. Så jag testa lite olika saker.

Jag orka inte bråka, driva eller skälla.

Satte mig och red i varje steg istället och hon blev så jävla fin på slutet.

Tar lång tid att värma upp med henne....

Så ja, jag får börja gymma igen så jag orkar vara stadig i alla varv som finns.


Behövde verkligen rida henne och få peppet.

Visst fan är det drygt att man inte kan åka häst ibland. Utan måste vara med till 100% hela tiden.

Men hon är verkligen en fantastiskt häst även om hon är krånglig.

Jag är också krånglig så det är lika.

Bilden är från förra veckan. Fanns inget ljus att fota i.

Har heltplötsligt två hästar ibland xD

Raceponnyn ville ha mat så han fick det.

Batman <3

Kom hem och blev ren och spela Fable 3 hela kvällen.

Ny dag och fortfarande ingen snö...

Kolla i kapp på julkalendern som är så jävla bra!

Även om det inte är "någon julkänsla" och är mer läroplan än julmys. Så är det just sånt man ville ha när man va liten.

Typ som Salve. Det var grejer det <3


Klä på mig och vandra till stallet.

Regn och äckel väder.

Planen var att rida ut. Men det skulle bli så mörkt och jag kände att jag hade ätit alldeles för dåligt för att orka rida.

Är så jävla nöjd av lördags passet med henne så jag vill leva lite på det ett tag till. Så jag tänkte att jag skulle longera henne lite.

Pigga hästen tyckte det var super roligt xD

Hon ville bara galoppera hela tiden...

Lyssna skit dåligt i början men sen blev det bättre och hon stanna när jag bad henne.

Kändes lite som att longera en unghäst.

Hon pep lite, ladda och sparka och sprang i galopp.. Sen chilla hon lite xD

Så ja hon kan galoppera!

Är jag som inte kan! Blir så när man ridit travhästar så länge.

Får fråga Alice om jag får låna hennes fina Jane någon dag så jag kommer ihåg.


Skitnöjd med henne idag.

Hon ville inte stå still när jag försökte ta ett kort.

Men det här är ju Cascada i ett nötskal :D

Planen var att jag skulle rida Batman på banan men det bara blåste och regnade så vi käka bara mat och bytte täcke. Lika bra att vila när man är gubbe.

Gick hem och hämta Mercy och gick ut med henne.

Sen är det ju söndag och andra advent!

Tur det finns Willy och ska gosa med ljuset. Vill inte att han ska brinna igen...

Sjukt tråkigt att inte kunna ha ljus tända som man vill....

Julmust och pepparkakor!


Min soffa har just nu alla färger eftersom det är Mercy filtar xD

Smälter in bra xD

Sen tog vi oss en lång kvälls promenix.

Mina ben vill inte gå mer idag xD

Mercy ! :D

Ska ta och plugga lite och planera veckan :D

Måste ta och skärpa mig och göra mer tråkiga saker för att komma någonstans.

Hatar att vara vuxen. Vill va 14 år och vild igen....

Spookietokie ville gosa lite.

Min lilla tjockis<3

Jag och Mercy löste ett problem idag. Hennes nos lorta ner min tapet. Så jag fick dra ut soffan xD

så va det klart och löst xD

Skönt att ha henne här så jag kommer ut mer och får lite mer sällskap än vad mina vita ger.


Snyggesnygg

USch va det blåser ute. Hatar det....

Men nej. 

Lite mer tråkig skola innan det är dags att sova.


//Emilia​

Likes

Comments

Hej!

Någon mer än jag som inte vet vad man ska göra när man har slutat vara ute och dricka?

Hästfri idag.

Städat mitt hem som man aldrig hinner, varit ut med Mercy, ätit lite mat och inte gjort något.

Inte är jag pepp på att plugga religion heller.

Som tur är får jag och Mercy hänga hos Karin och Johanna ikväll.

Man blir ju galen av att stirra i väggen.

Mysigt å sova med alla djur.

Mimas Zoo.


Mitt roliga sällskap för kvällen.

Var väl med ett tag.

Tog några Mercy selfies

Drack julmust.

Försökte måla och förstörde en tavla.

Sket i det.

Hatar att va själv. Tänker bara på att jag inte vet vad jag vill bli när jag blir stor.

Känner att jag saknar att gymma.

Gymma, äta, rida plugga.

Det var tider det.

Nu orkar jag knappt plugga och rida.

Men det blir nog bättre när jag bestämt vad jag ska bli när jag blir stor.

​//Emilia

Likes

Comments

Hej!

Nu är det sent igen. Men behöver skriva.

Sen i tisdags då jag om Cascada hade en riktigt dålig dag och vi "trilla"om kull (magplask) Så sjönk verkligen allt som hade med hästar att göra och mest av allt.Självförtroendet.

Det är ju det som lätt händer när man pysslar med ridsport. Det är ju stora djur som vi pysslar med. Som känner och gör som dom vill.

Vi hade utsläpp på onsdag morgon och var meningen att Acka skulle rida Cascada och jag ut på Batman.

Men Cascada var ju, lite stel och svullen efter vårat äventyr. Så hon fick vila.

Det är verkligen jobbigt när man tycker det är skönt att slippa rida, när det är något jag lever för.

Men vi hästfolk vet ju att det går över.

Bara att hoppa upp i sadeln.

Det finns nog två saker som gör att man inte vill det.

1. Du blir rädd och vågar inte.

2. Du känner att det inte är någon mening och du känner dig värdelös.

Jag känner mig värdelös.

Vi släppte ut hästarna och fixa klart i stallet. Sen gick jag ner till Batman och käka frukost tillsammans med honom och bara myste lite.

Coolt att vara klar i stallet kl 09.00 xD

med två hästar.

Sen vandra jag hem till Jicka. Avboka nästan allt.

Vi prata, prata om hästarna, drack kaffe och käka mat.

Jicka har jag känt sen hon var 14 och flyttade hit från Skåne.

Kommer ihåg att jag inte fatta ett skit när hon prata.

xD

<3

Är så glad att vi hitta varandra. Vi har verkligen så många år tillsammans och hon vet verkligen hur man peppar mig. Behöver inte ens prata.

Hästpeppsnack och mer kaffe.

Sen käka vi frukt, kolla på inside out. Sååå braaaa xD

Jason va snygg i sin tröja och jag fick skratta lite.

Behövde verkligen en heldag med Jicka.


Bara pausa och tänka efter om vad som hänt.


Jag har verkligen varit Borderline i tre dagar nu och det är inge roligt alls.

Men det är bättre nu och jag är på banan igen.

Tack vare att jag hela tiden tänkt.

Det kommer gå över och bli bra igen.

Sen ätit och sovit och tänkt.




Hahaha bästa av filmen inside out xD

Hur kontrollrummet i kattens hjärna ser ut xD Förklarar så mycket xD

Och hur det är i en pojkes huvud xD xD

Dööör!

Fick skjuts av Jim hem och hann plugga lite.

Willy hjälpte mig.

Historia är såååå roligt :D

Men religion.. är inte så roligt...


Även om jag varit uppe kl 06 och släppt ut hästar och var trött så kunde jag inte sova.

Mamma har köpt en duk åt mig så jag bestämde mig för att sortera skallen.

Kladda ur känslor och sånt där som snurrar i skallen och slänga upp det med färg. Så kan det sitta där och ge fan i mitt huvud.

Måla med akryl och det är så ovanligt när jag är van med olja. Men jag vill lära mig hur jag ska göra.

Men ja, man måste ju träna om man ska lära sig något.

Blev tre damer. Försöker lära mig att göra olika saker och ansikten från olika håll. Just nu ser dom ut som typ.

Dom tre vännerna och Jerry men det får att ordna till sen. ^^

Sen gick jag faktiskt och la mig.

Somna på tre sekunder. Skönt!


Vaknade kl nio.....

Gick upp och var verkligen skit ledsen. Less på allt. Trött på allt.

Jag bestämde mig igår när jag kände att jag inte hade lust att rida längre att jag måste upp på Batmans rygg.

För jag vet att känner jag att jag inte kan och är värdelös så kommer jag aldrig ta tag i Cascada.

Jag vet ju vad som är problemet och jag vet hur jag ska träna henne.

För att kunna göra det så måste jag hitta glädjen och peppet.

Det hade jag inte när jag vaknade...

TRE timmar tog det innan jag gick.

Mina vänner är fan bäst som orkar med mig och mina sms om att jag är sämst och inte vill eller kan rida.

Att va sån där drama queen med känslor åt alla håll.

Skönt att dom orkar med mig och kan säger åt mig att det kommer bli bra.

Så jag ladda, tagga och tvinga mig att gå dit.

Argmusik i lurarna och ut på den hala vägen till stallet.


Vela lite fram och tillbaka om jag skulle gå förbi Cascadas hage och titta till henne. Så vi inte är allt för arga på varandra och titta på hennes ben hur det var idag.

Men inte fan fick jag peta på henne. NÄÄ!
Fick inte.

Hon la öronen bakåt och bah. fan heller.

Vilken jävla bra dag du valde.

Miraz va iallafall glad och såg otroligt rolig ut.


Cascada kom först och hälsa. Men så fort jag skulle röra hennes ben så blev hon så sur!

Så jag gick och hämta grimman så jag kunde hålla henne samtidigt.

Men då fick jag så klart inte hämta henne.

Då lacka jag ur och körde iväg henne så hon fick springa.

Typ så 👇

Jag höll på med sånt när jag red Batman förut. Men inte gjort så mycket med Cascada förutom på banan.

Men nu var jag fan trött på det här.

Att hon bara ska vinna över mig.

Har trott att hon ska sparka mig om jag manar på henne att springa.

MEN!
NEEEEJ!
Orkar inte xD

Cascada va med på leken...

ÅÅÅÅj. Krångelfia. Jag blir knäpp på dig.


Cascada sprang åt dom håll jag sa åt henne att springa och stanna när jag sa det och bytte håll.

Hon lyssna med öronen och vi hade skit roligt.

Blir galen på henne xD.

Busa och lekte tills jag fick komma fram. Då gick jag xD

Behövde det.

Behöver nog den där NH grejen.

Sen gick jag till Batman

Var fortfarande opepp på att rida men kändes bättre när jag fått leka lite med Cas i hagen.

Cascada hade iallfall inga problem med benet xD

Och helt sjukt att jag fick henne att galoppera från marken :O

Snygga Batman var snäll iallafall

Haha så söööt. Han vet att jag blötla hans mat och så titta han in xD .


När man rider Batman så kommer man ihåg att man visst kommit långt med Cas...

xD

Denna häst vet inte hur man stannar xD

Sen är han liten och stel efter att ha stått länge.

Inte har han någon hals heller xD.

Så ut i skogen på en kort liten vända.

Batman fick bestämma tempo helt själv.

Jag åkte bara med. Ville han trava fick han det.

Vet att jag i början inte ville och kände mig dålig.
Tills jag åkte häst och sket i allt det där som handla om att man måste rida perfekt annars är man inte duktigt.

Det sket vi i.

Han älga på med huvudet upp i vädret i vilken trav han ville.

Roligt hade vi och det behövdes.

Såg rådjur i skogen framför oss. Som jag ville titta på men inte han xD

När vi kom tillbaka till stallet så hade Acka kommit. Så jag och Batman red dig och snacka lite.

Fick lite stöd från dom i stallet att jag inte är dålig på att rida. Så bara att få höra det och få lite pepp och förståelse att det kan kännas så ibland var skönt att höra.


Sadlade av Batman och mata honom innan han fick gå till sina kompisar.

Gick upp till Cascada och Acka för att snacka lite.

Cascada skulle longerar lite på banan och jag skulle gått hem, men Acka tvinga mig att va kvar och muta mig med skjuts hem xD.

Så jag följde med dem till banan och kolla lite.

Efter ett tag fick fråga hon om jag ville prova.

Jag sa ja.

Och Cascada lyssna på mig :D Hon stanna när jag ville och gick när jag ville :D

Så det kändes genast mycket bättre.


Så nu kommer jag variera allt träning.

Allt från Longering och tömkörning upp och ner för backar så hon kan skaffa sig muskler utan att jag sitter på och krånglar till seven games - NH

Kommer ju rida ibland också. Men det är dags att påminna sig själv om att det är bra och nyttigt att jobba dem på marken också.

Så nu kör vi.

Behöver en vilodag bara så att jag kan ladda om och sakna lite innan.

Men det var så värt att stanna kvar och att jag går ut i hagen och myste med henne så vi blev kompisar igen.

Hon är verkligen en fin häst och hur mycket hon än försöker döda mig så tycker jag så mycket om henne.

Hon har fan lärt mig mer om ridning och hästar på ett halvår än vad jag har lärt mig på ridgymnasiet i Rättvik xD

Avsluta dagen hemma hos Lisa.

Fick middag som vi åt upp på 6 minuter!
REKORD!

Sen kaffe och frukt och kolla PH som vi missat denna vecka :D


Pewpew va snygg

Gick hem till Acka och hämta hunden.

Pysslar jag om Hästen så kan jag lika gärna ta hem hennes hund också xD


Så där.

Perfekt!
Alla djur hemma hos mig.

Kommer sova skit bra.

Vi får faktiskt plats!

Även om det blir lite trångt.....


Dags att sova nu.

Men ja, jag är glad att jag gick in till Cascada i hagen och fick se att hon verkligen lyssna på mig, behövde bara visa med mitt kroppsspråk mer tydligt så fick jag henne att göra som jag ville.

Älskar att Miraz bara glor på oss och står och käkar mat xD

Att få rida Batman och bara flumma runt behövdes också. Att kunna trava utan att hästen sparkar. Så skönt.

Sen känslan av att Cascada lyssnar när jag longera var underbart.

Hon kan, vi ska bara börja där vi är.

Man ska inte ge upp, bara hoppa upp i sadeln igen.


//Emilia

Likes

Comments

Min jävla kossa. Ja, idag var det en riktigt kass dag då vi inte alls tala samma språk.

Jag hoppas du hade kallat mig något mer elakt om du kunde tala.

Eftersom jag vet att det aldrig är hästens fel då det går dåligt.

Och du kan inte berätta för mig vad som är fel. Istället slåss vi mot varandra och det fungerar inte alls.

Vi vet ju båda att vi måste börja lyssna på varandra och inte bara försöka vara i en ruta där hovarna inte får peta utanför.

Kommunikation. men någon som inte talar samma språk.

Hoppas alla förstår att jag kallar henne för jävla kossa med kärlek och en jävla skopa frustration.

Då man är totalt hjälplös och ingenting fungerar.

Släng in några matskedar prestationsångest och för lite sömn

och tillslut 2 dl rädsla och 1 kg okunskap.


ÅÅhh vips. Så gör hästen det där som du alltid varit orolig över.

Trilla omkull.

Eller ja, inte trilla omkull med klass kunde vi göra.

Var väl mer ett magplask.


Hej heeeej!
I dag tänkte jag dela med mig en erfarenhet.

Ni som följer mig på instagram och är vän med mig på fb vet att jag har varit uppe i känslokaos och blivit borderlinedramaqueen.

Idag ska jag berätta om vad som händer om man inte lyssnar på sig själv och inte lyssnar på hästen.

Efter att Johanna gett mig tips om hur jag kan göra med Cascada så gick allt så bra i söndags!

Igår fick hon vila och idag var det dags för en tur ute i skogen med bästa Batman och Lisa.

En mysig morgontur på hästarna och klättra lite upp och ner för backar.

För då får ju hästen muskler och jag behöver träna bort min rädsla för att trilla omkull i en nedförsbacke.

Lisa och jag hoppa upp på hästarna och börja rida ut. Cas var som vanligt pepp och positiv.

Sen kom den där första jävla backen. Men jag var inte rädd och jag tänkte att jag ska bara göra det jag brukar. Lita på henne lätta i handen och låta henne sköta det.


Halva backen gick bra sen stanna och och ja gör som hon brukar göra.

Stannar backar snurrar sparkar och backar ner i diken.

Min största skräck är, förutom att jag blir krossad under hästen, att hon ska skada sig.


Jag blir så klart irriterad och med för lite sömn blir jag arg. Jag som aldrig blir arg.

An någon anledning och lite fan så slutar hon bråka och vi kommer ner för backen.


Backe 1, avklarad.

Pigg och glad häst. myser med Lisa och Batman. skrittar och pratar om hur jag ska tänka. Backen kommer, Cascada taggar till, ni vet, så där med alla fyra benen åt olika håll och är lite som en tickande bomb.


Travar med dem och känner den där friheten då hästen sprätter runt i trav. Gick riktigt bra uppför.


Istället för att rida runt rundan så ville jag rida ner för backen. I hopp och tro att den ska va enklare att ta sig ner för.

Det här går ju bra tänkte jag. och vi skritta mot backen.

Cascada spralla lite, fortfarande taggad men varva sen ner.

Skritta på och jag lät henne ha längre tyglar för att få låta henne känna efter själv. Cas skritta på som vanligt. Till halva backen....


Då stanna hon, backar,sparka, snurra dansa.

Jag försöker syra henne dit vi ska. Försöka få henne rak.

Cas backar, sparkar, jag faller framåt, sätter mig som jag ska, där kommer lite rädsla om att det inte är en rolig backe att rulla ner för.

Driver fram, smackar lite lättar. vill fram.

Cas backar ner i diket/grop/ingen jävla aning.

Hästen trillar.

Jag känner att min vänstra ben gör ont och piper lite i skräck.

Jag vill inte ha tjockis Cas över mig.

Lyfter upp huvudet trycker i magen och hon reser sig upp.

Min vänstra krångelben gör ont.

Cascada stannar och fungerar på vad det va som hände.

Jag bryter ihop.

Lisa och Batman kommer och stöttar.

Jag vet verkligen inte vad det är jag gör som är fel.


Släpper tyglarna och låter henne gå åt sidan ner för backen.

Hon springer på sidan, backar och när hon märker att jag inte tänker få henne att gå raktfram utan gett upp.

DÅ!

Från ingenstans.

Vänder hon på sig och går rakt nerför backen efter Batman som om inget hade hänt.

Detta sto kommer ta dö på mig.

Vi skrittar ner för backen och jag ville rida upp och ner igen för att inte låta det skrämma mig.

Då vill hon inte trava. Bara backar och surar.

Lisa filma oss och jag la upp den på fb ifall någon kunde se vad jag gör för fel.

Efter videons slut. travar Cascada hur fin som helst. Nerför är det inge bråk och jag fattar ingenting.

Kommer tillbaka till stallet och ser att Cas har trampat på sig själv med en brodd...

Blod svett och tårar.

Tvätta sår, torka svettig häst och torka tårar.

Tårar för jag blir så frustrerad. Över att jag inte förstår vad som är fel.

tre steg fram, fem steg bakåt.

Bra dag, bra dag,bra dag, SKIIIITDAG



Här är videon. Det är bara det hon krånglar och i backen.

Fick en hel del tips från vänner på fb utan påhopp.

Kändes skönt.

Jonas förklaring på filmen var helt enkelt bäst.

haha Jonas <3

Står i stallet och mockar när Acka som äger Cascada kommer in i stallet och jag berättar vad som hänt.

Har gråtit sönder ögonen (ja jag bölar och det ska man göra, annars blir man full)

Prata och berätta om hur allt gått och det var riktigt skönt att få stöd av henne också.

Fick hjälp med att packa hö och fylla på vattnet sen gick vi ut och titta till min lilla kossa.

Sen fick jag skjuts hem.

Mitt ben blev bättre så jag har iallafall inte dött.

Höll på att dö av kommentaren om Miraz duckface xD

xD

Cascada, min lilla apa i orange <3

Sen då?

Ja jag ville inte rida mer.

Inte alls.

Aldrig.

Jag kan inte och jag och hästen kommer bara att skadas.

Jag är totalt värdelös som tror att jag kan klara det. Att jag tror jag kan lära mig det jag inte vet.

Att jag och Cascada kan bli ett riddarteam.

Att vi kan.

Helt kört.

Jag vill inte inte och jag kan inte.

Fast jag älskar hästen.

Och jag vill inte.ge upp.

Och har jag klarat av att plugga på SVOK så klarar jag väl av Cascada?

Fast vi kommer ingenstans och hon ville bara döda mig och jag blir bara arg..

Arg på Lisa, Arg på Cas, arg på unicorn-Batman.

Mest arg på mig själv.

Jävligt arg på mig själv.
Som inte klarade av att hantera alla känslor idag.

Att jag lät mina känslor spåra över dom tre jag tycker om så mycket.

Idag var jag borderline Emilia igen.

Tog två timmar hemma att bli normal igen.

Nu när stormen lagt sig så kan jag tänka.

Vad hände?

Vad?

Observera och beskriva.

Ringa mamma och prata.

Ringa Jicka och prata.

Ringa Acka och prata.


Acka är så gullig att hon ringde upp damen som hjälpte oss med Cascada och massera henne.

Ni vet, hon som hjälpte mig att hoppa Cascada och galoppera efter att ha kollat igenom hela hästen.

Men värmelampor och hela köret.

Hon som berätta om hästar och deras kroppspråk, natur och flockbeteende.

Våran "rep kastare"


Så jag fick ringa henne och förklara.

Jag sa att jag skulle gråta klart innan bara innan jag kunde snacka.

Ja jag grät när jag kom hem då också.

Är inte bara för hästen är för allt jävla skit som jag inte klarar av just nu som händer.

Då får man gråta.

Det är bra annars blir man knäpp.


Satt hemma och drack kaffe och fick mys av Spooky.


​Så va sa hon då? Min kära repkastare (bra hästmänniska som kör NH)

Jo, Cascada har inte så mkt muskler och är svag i sina knän bak. Det blir så klart jobbigt att bära sig själv. Därför vill hon gå ner för backen på sitt sätt och inte rakt ner som jag försöker få henne.

Där blir hon arg på mig. Där blir jag arg på henne.

Där skrämmer hon mig, där skrämmer vi varandra.

Jag måste andas. (hejhå medveten narvaro)

"släpp ur fötterna ur stigbyglarna och sträck ut händerna som en indian och andas och vänta lite på henne"

Okunskapen om hur man tränar upp röven och knäna på hästarna.

Att vara perfekt göra rätt kan bli helt fel.

Cas menar inte att bråka. Hon försöker bara säga att det är jävligt jobbigt och kan vi tare lite lugnt.


Det är inte allt. Finns säker fler anledningar.

Men att veta mitt fel och vad orsaken är gör att det känns så jävla skönt.

Jag måste också blir vän med detta kära sto.

Så vi får läxa att köra Parellis seven games.

För att kunna lita på varandra igen.

Vi kan inte vara toppen och perfekta.

Vi ska bara ta det jävligt lugnt och göra om och rätt.

Från början i den takt vi känner att vi är på.

Att träna henne från marken och att lyssna och tare lite lugnt utan att se ut som dressyr ryttare.

Vi kommer dit sen när vi kan.

När vi är redo.



Jag älskar den där hästen även om hon försöker döda mig 24/7

Jag har löst problemhästars små fel förr.

Cascada är bara en häst som jag aldrig ridit förut.

Hon har sidor jag inte har en aning om.

Hon är svår.

Och det kommer bli en jävla utmaning att nå målen.

Men vi ska dit och vi får hjälp.

Träning och läxor. En sak i taget.


Det kommer gå bra nu.


Jag känner så klart att jag har för mycket på men jag försöker lösa det.

Och när man inte orkar längre då blir allt skit och man tappar kontrollen över alla känslor och det finns inget förnuft i något.


Världens bästa Lisa lånar ut Batman åt mig i morgon.

Jag och Acka ska rida ut om hon inte har ont i benet.

Batman är en snäll kille och jag behöver verkligen rida en lättare häst för att få lite självförtroende tillbaka.


Nu ska jag äta mat, lägga mig i tid och gå upp sjukt tidigt för släppa ut hästarna och sen sitta på hästryggen igen och tänka igenom mina misstag och lära mig något av denna dag.


"nu har det värsta som kunde hända, hänt. Vi trilla och vi reste på oss" 

Dags att rida på riktigt. Med hjärta och hjärna.


//Sjukt trött tjej med världens finaste jävla kossa


Likes

Comments