Header

Idag fick jag den briljanta idén att vi skulle gå på långpromenad i skogen så hundarna skulle få springa och sniffa av sig rejält efter några kanske väl lugna dagar.
Absolut inget konstigt med att vilja åka iväg med hundarna och promenera i skogen men att åka till en ny by och gå i ny skog kanske inte hör till den bästa idén.
I normalt fall hittar jag väldigt bra, mitt lokalsinne hör nog till de bättre, jag skyller på orientering när jag var liten som gör mig så obrydd när jag går idag, men idag vandrade vi iväg och var borta i över 3h, var man trött ja? Blev hundarna tröttna? Mja, Corinne var helt färdig, hon tyckte nog att jag kunde lämna henne i skogen och självdö för hon var så trött men Fennabus med eld i baken höll samma tempo hela vägen, hon går ju dessutom inte på stigen utan hon for runt över stock och sten och i varje pöl som går att hitta.
Men huvudsaken är ju att vi kom tillbaka i alla fall, till slut.

Promenaden var dock väldigt spännande, det började med att Corinne slet sig när vi skulle över ett dike, Corinne började då jaga Fenna så dom sprang som aldrig förr ute på ängen. Det är få hundar som håller samma tempo som Fenna och när hon blir jagad av en snabb whippet, ja då får man ta i allt man har!
Efter många om och men kom jag ifatt fartdårarna, Fenna var ju för lycklig att få bli jagad av Corinne så hon hade ju inte tid att lyssna på någon inkallning och Corinne på senaste tiden hör inget, därav anledningen till varför hon går i koppel hela tiden.
Som tur såg ingen mig för annars hade nog dom människorna undrat vad det var för galen människa som sprang och skrek på åkern att två skithundar skulle tagga ned. ;)
När jag väl hade fått tag på dem kollade jag Corinne efter sår, hon flår ju sönder sina tassar när hon springer men som tur klarade tassarna sig väldigt bra denna gång, peppar peppar.
Fenna var världens lyckligaste hund, hennes dröm är nog att bli jagad av massa vinthundar så man måste springa för livet.

Nu för tiden går Fenna mest i lina, Fenna är absolut ingen hund som sticker då hon är livrädd för vilt och stanna och inkallning funkar jättebra men nu har jag fått för mig att Fenna ska kunna ligg på längre håll, ligg känns lite säkrare än vanliga "stanna" och en 10m lina känns som ett bra mått hur långt max hon får gå från mig, det blir också en linje där jag kan se hur långt framför hon är.

Efter mycket vandrande började mupp Corinne tro att hon är en jakthund, hon vädrade och spårade, spännde sig och öronen stod som två paraboler.
Jag förstår mig faktiskt inte på Corinne nu för tiden, hunden som hade noll intresse för vilt sedan valp är just nu en vild jakthund, dessutom fungerar inte inkallningen utan hon tar egna lovar om hon får chansen, inte ok och jag vet inte vart dessa idéer kommer ifrån.

Som tur hade vi tur med vädret, man kan inte klaga på vacker solsken, man fick verkligen vår-känslor!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Mina dagar nu för tiden består endast av hundar, hundmys, hundträning och hundpromenader, vilket är otroligt mysigt då jag inte har kunnat lägga all den tiden när jag pluggade lite intensivt för att bli klar med Gymnasiet samt körkortet, men nu är allt klart och nu kan jag andas ut ett litet tag och bara tänka på hundarna.

På förmiddagen åkte jag och Fenna iväg till hundklubben i alla fall, tanken är att jag ska hjälpta till lite i vår brukshundsklubbs ungdomsgrupp lite vilket är kul, då jag själv får chansen att kunna utvecklas runt människor och hundar.

Min kära lilla Corinne fick dock stanna hemma och bli bortskämd av mina föräldrar, jag vet att hon så otroligt gärna vill följa med men jag vet att hon hatar kylan och skulle snabbt ångra sig. ;) Så Fenna fick lite egen tid med mig.

Vi blev några stycken i alla fall som vandrade iväg en stund i skogen för en hund promenad, jag tycker det är perfekt för Fenna som kan tycka andra hundar är lite läskiga att hon får lite egen tid utan Corinne och att hon får chansen på sitt håll att skapa en egen uppfattning hur allt egentligen står till.
Hon har utvecklats otroligt mycket att läsa av hundar och situationer, i början är det mycket känslor men så fort vi går och hon blir lös släpper hon allt och traskar mellan alla hundar utan problem, utan massa känslor som kommer på samma gång och ställer till det.
Fenna fick dessutom en ny kompis idag, en Hovawart, Fenna är ju en liten skit i storlek men hon verkar gilla att busa med större hundar, hon är tuff den lilla Räserräkan!

Efter det blev det inte så mycket, jag däckade på soffan när jag väl var hemma.
Fenna var otroligt trött vilket jag förstår, mycket dofter, mycket hundar och intryck som hon har hanterat otroligt fint, då får man allt vara trött.
Hundarna och jag myste hela eftermiddagen, och det är ju absolut inget fel på det. ;)

Likes

Comments

Fenna min lilla monsterapa har haft ett humör till dess like som började i början av November, kontakt till hjärncentralen fanns inte vilket gjorde att när vi tränade skapade det frustration, om jag sa sitt gjorde Fenna tusen andra saker förutom sitt, och till slut kom vi till den punkt hon stod och gapade på mig i frustration och jag gav bara upp för att jag tyvärr kände mig som en urusel träningskamrat.

Dessutom har vardagen varit väldigt jobbig, Fenna har skällt på saker som hon aldrig har skällt på tidigare, människor har helt plötsligt blivit läskiga och när det är mörkt ute, vilket det är typ 24h om dygnet på vintern i Sverige så blev man själv smått frustrerad när hunden hade små spöken i huvudet som inte gick att råda bot på.

Tillsist gav jag bara upp faktiskt, bröt ihop och såg inget positivt längre. Jag ser alla andra, jag ser Fennas syskon som presterar på topp men här sitter jag med min röda fara som inte har kommit någonstans, visst hunden är ung men man kan ändå inte låta bli att gå i tankarna när man ser andra hundägare och deras hundar i samma ålder tävlar och tränar och man ser verkligen glädjen. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag inte var avudsjuk för det är jag, man kan inte låta bli när man har så mycket drömmar och planer men när dom planerna eller drömmarna inte riktigt går som man vill.

Jag gav upp och bestämde mig att skita allt, ingen träning, ta det lugnt från sociala medier och bara låta hunden vara hund och låta mig andas tills jag har hittat rätt sinnesstämmning.

Och tro mig tusan har det hjälp. Efter Julafton hände något med Fenna, hon söker otroligt mycket kontakt med mig, har börjat sova så otroligt nära mig, om hon kunde skulle hon sova under mitt skinn ust nu. Ute på promenader är hon glad, alla spöken är borta och nervositeten efter hundar eller hörn är som bortblåsta just nu.

Den lilla röda faran trippar runt ute, hoppar runt, slänger runt pinnar, pussar på Corinne, hoppar på mig och biter mig i ärmen för att få igång mig att leka med henne, sedan blir det några gläjevarv som sedan avslutas med rodeo hela vägen tills vi är hemma, av lycka och av avslappnadhet. Jag vet att bakslag kan komma men detta är verkligen både Fenna och jag behöver känna just nu, glädje.

Inne är hon hur go som helst, man ska klappa henne hela tiden helst, pussar på Corinne och vill sova med henne och hon fjäskar så för tanten som inte uppskattar alla pussar men som håller god min, Corinne vet nog att Fenna bara är otroligt glad och låter henne hållas, ibland kan faktiskt Corinne släppa till lite och busar några minuter med röda faran, brottning och pusskalas som det ska va.

Tack vare denna glädje och att hon visar mer av att hon är avslappnad har jag vågat mig på att börja träna igen, vi har gått tillbaka till grunder, försökt att shejpa in nya trix och har börjat med att skapa en förväntan att få belöning från våran nya TreatAndTrain.

Jag har märkt av en stor skillnad på Fenna nu när jag har flyttat belöningen från mig, samma frustration skapas inte och hon slutar titta på mig för att få en hint vad hon ska göra utan nu får hon helt enkelt bjuda på egna beteenden som blir belönande där efter.

Jag hoppas denna känslan kan få stanna några veckor till, men helst livet ut såklart. :)

Likes

Comments

Ja där var Julen (äntligen slut), inget mer stressande och vi blickar framåt till det nya året. På hundfronten kommer det nog hända en hel del 2017 och jag hoppas vi slipper all otur och att vi kan få många positiva upplevser detta år.

Corinne blev detta år pensionär på heltid, tanken var att vi bara skulle lägga agilityn åt sidan då hennes kropp inte håller för agilityn men vi la faktiskt alla mål på hyllan, jag ville fortsätta med rallyn för att kunna tävla då det är en sådan bra sport som inte kräver lika mycket av kroppen men Corinne tycker helt enklet inte om att tävla så jag tänker fakiskt inte tvinga henne mer. Hon älskar att träna med dör inne på tävlingsplanen vilket jag nu har accepterat. man kan ju trots allt ha kul och träna utan mål att tävla. 😊 Corinnes liv består av träning på skojsskull och promenader vilket är ett liv hon trivs med väldigt bra, bättre soff och sällskapshund kan man nog inte hitta, hon finner sig i allt utan problem.

Lilla Fenna har detta år blivit tävlingsmyndig men vi har ännu inte kommit iväg på några tävlingar än förutom utställningar då. Fenna började sin agilityträning i höstas och vi hoppas vi kan starta i sommar vårat första agilitylopp, men det beror lite på om jag anser Fenna är mogen nog eller inte, annars tränar vi bara på som vanligt.

Vi har för tillfället lagt lydnaden åt sidan, vi tar tag i den i vår igen och jag ska läsa på om de nya reglerna samt att vi måste träna in de nya momenten, sedan får vi se om hon är redo att testa på att tväla lydnad mot hösten/vintern eller inte. Men vi har tagit tag i rallylydnaden och oj vadd kul vi har det tillsammans, rally är en sport som passar Fenna väldigt bra när hon har tid att koncentrera sig, hon gillar att vara nära, utföra olika moment och fort ska det gå! Hon har ett helt annat fokus i rallyn än i lydnaden vilket nog beror på att i rallyn krävs det inte samma koncentration av Fenna som hon inte riktigt har, ännu.

Nu närmar sig även nyår, jag hoppas det blir ett smällfritt år för hundarnas del, Corinne kommer spendera Nyår hos mina föräldrar, hon är så cool den hunden och sover igenom det hela, Corinne och stress finns inte på kartan om mat och en skön säng erbjuds.

Tyvärr så har jag lagt märke till att Fenna reagerar något på smällare, jag tror inte det är själva ljudet hon reagerar på utan "efterskalven" som kommer då hon endast reagerade på dom största "rackarbajsarna". Fenna reagerar annars inte på ljud, har inga problem med skott,bussar och andra ljud så jag lever på tron att det är just skalven som kommer med vissa fyrverkerier.

Fenna och jag ska spendera Nyår tillsammans med Flattekompisarna, långpromenad står på schemat, god mat och sedan ska vi åka bil när det smäller som värst, så¨förhoppningsvis slipper vi några upprörda hundar vid Nyår. 😌


Likes

Comments