I september har DET premiär på bio. Som jag längtat! 

DET är en roman skriven av min bokgud Stephen King. Ett absolut mästerverk som jag smygläste i skenet av en ficklampa under täcket som 10 åring. ÄLSKAR den.

1990 kom filmatiseringen i miniserie form. Föll mig aldrig i smaken alls.

Boken gav mig mardrömmar och skrämde mig rejält. Gör fortfarande faktiskt.
Filmatiseringen saknar helt känslan som King förmedlar i boken ( tycker jag ).

Nu äntligen kommer nyinspelning och jag tror faktiskt inte jag kommer bli besviken.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Käre Fredrik,
Läste precis dina tankar kring skräckfilm och ligger nu och småler för mig själv..

Samtidigt som jag förstår dina tankar måste jag ( som skräckfantast) opponera mig.

Att älskar skräck är inte en reflektion på min egentliga person. Eller det hoppas jag i alla fall.. sett till vilka filmer som ligger mig varmast om hjärtat haha

Film och TV är en flykt från verkligheten. Skräck är inte min verklighet utan något som ger mig en känsla jag älskar. Den kan ej beskrivas utan måste upplevas.
Det är verkligen inte för alla.

Titt som tätt läser man om filmer som fått människor att svimma. Något som JAG inte kan förstå.
Där möts våra tankar på något vis. Som motpoler. Du anser jag är galen som älskar skräck... jag kan nog instämma med ETT STORT LEENDE!
Jag å andra sidan anser att människor som helt enkelt inte klarar av skräck men ändå envisas med att titta är galna! På riktigt alltså.

Varje genre har sin publik. Skräck genren är oerhört bred. Allt från klassiska 80 tals filmer ( som jag nog tror ALLA vågar se ) till mer vågade och rent utsagt brutala filmer.. Filmer som egentligen borde få en egen genre när jag tänker efter. 
Oavsett är skräck inte riktat mot en mainstream publik.
Målgruppen är människor som mig. Inte människor som svimmar!

Så i mina ögon vore DU  galen om du tittade på skräck Fredrik.

Jag smygkollade på min allra första skräckfilm som 9 åring.
Låg på golvet i dörröppningen till mitt rum och tittade på Alien. Om jag blev livrädd?
SÅ IN I HELVETE!!
Redan som 9 åring älskade jag känslan. Kunde så klart inte sätta ord på det då.
Men idag ser jag tillbaka och förstår precis.

Kan nog aldrig få dig ( eller någon annan ) att förstå. Vilket jag inte heller behöver 😊

Jag ser gärna en komedi men AVSKYR romantiska filmer. En bra thriller funkar alltid men action får mig att gäspa.

Min filmsjäl behöver filmer som skrämmer mig på olika nivåer helt enkelt. 

Summan av kardemumman är:

Live and let live 😊

PS En dag kanske du tar steget in min värld fylld av monster.. blod.. galningar och allmänt kaos.. Kanske du finner det jag älskar vem vet? 😂😉

Likes

Comments

Redan som 10 åring föll jag in i skräcken. Låg på golvet i mitt rum och smygtittade när mamma och pappa kollade på Alien.

Mina föräldrar skulle gått i taket om dom visste att jag låg där på golvet med uppspärrade ögon och en puls hög nog för att döda mig. Visst vart jag LIVRÄDD och kunde inte somna efter filmen. MEN jag älskade det.
Samma år ( 1987) hörde jag mina föräldrar prata om en bok dom båda läst. Absolut ingen bok för barn.

Blev sååå nyfiken att jag "stal" boken och låg med ficklampa under mitt täcke och tjuvläste. Ingen liten bedrift för en fjant på 10 år. Stephen King är förutom skräckmästare och proffs på att skrämma skiten ur folk även en oerhört avancerad författare. Hans böcker är allt annat lättlästa.
Så 10 år gammal läste jag boken första gången. Blev skräckslagen och vågade knappt gå på toa själv. Självklart vågade jag ju INTE tala om varför jag va så rädd. "Led" i tysthet och fortsatte läsa helt enkelt.

Åren gick och min förtjusning inför allt som har med skräck att göra avtog aldrig. Älskar fortfarande skräck. Det är som ett kärleksförhållande kan man säga.
Läser skräck. Kollar på skräck. Älskar den där kittlande känslan i magen som ibland övergår i ren smärta nästan.

Som ung tittade jag på dåtidens skräck så som Terror på Elmstreet och Fredagen den 13. Men med tiden försvann den magkänslan. Antar man blir luttrad helt enkelt. Så jag sökte nya och värre filmer att bita på naglarna till.

2004 kom första filmen i Saw serien. Som kommit att bli mina ABSOLUTA favorit filmer. Vet faktiskt inte om dom egentligen klassas som skräck. Kanske mer VÄLDIGT råa thrillers. Oavsett älskar jag dom.

Saw har allt det där jag älskar. Spänning, skräck, blod och framförallt en genialisk story.
Just Saw sätter nog tonen för min filmsmak rejält. Gått från klassisk skräck till tortyr.
En mörk sida av mig kan man säga som ger mig den känslan i magen jag älskar.

Precis när jag tänker att NU kan ingen göra en film som skrämmer mig. Men titt som tätt dyker en ny film upp som skrämmer mig 😊

Likes

Comments

Älskar film. Men av nån anledning har Oscarsgalan aldrig intresserat mig så värst. Alltså i den mån att jag sitter uppe halva natten bara för att se tårdrypande tacktal. Dessutom har jag sällan ens sett alla nominerade filmer.
Brukar läsa om vinnare och sämsta klädseln dagen efter haha

Enligt Mail Online är Heidi Klum vinnare av årets värsta klänning. Vet ej om jag håller med men vacker är den inte.

Något lite extra kul med årets Oscarsgala är en SVENSK Oscarsvinnare .

Alicia Vikander vann bästa kvinnliga biroll för sin insats i "The Danish girl" Som jag INTE sett.

Årets stora pris gjorde förmodligen Leonardo Dicaprio mer lycklig än en nybliven mor tippar jag på. Nominering på nominering men aldrig en Oscar. Tills nu. Så grattis Leo. Du är en fantastisk skådis!

Likes

Comments

Not really sure all of these movies are considered scary movies but here goes. There are of course many more movies on my list.  These are just a few of my absolute favourite scary movies.

"An unnamed doctor has always had everything he's ever wanted, but that has only made him develop more extreme and depraved needs. He kidnaps a young couple in the prime of their life together and forces them into a game of torment that slowly extinguishes their hopes for survival"

It's not a movie for weak hearts. I can watch just about EVERYTHING but even I had to look away at times in this one.

"A young woman's quest for revenge against the people who kidnapped and tormented her as a child leads her and a friend, who is also a victim of child abuse, on a terrifying journey into a living hell of depravity"

This movie gives me the creeps. A horrible insight into the madness of some people in this world.

"A writer who is brutalized during her cabin retreat seeks revenge on her attackers, who left her for dead"

A perfect "revengemovie" I just love this one. Extremely brutal yes but that's what I like.

Either you know Saw or you don't.  Me I've seen these movies more times then I can count. Most genius movies I've seen and I LOVE them.

For me the core is about how far are a human willing to go to survive. How far would you go to stay alive?

Likes

Comments