Jag visste att det skulle hända, någongång. Men inte när, för sånt kan man inte veta. Jag har fantiserat om den så många gånger och drömt om dagen om natten. Denna dagen var annorlunda. Redan på dagen fantiserade jag om hur jag cool jag skulle spela om jag gick på han, men det hände inte. Inte förarens vi klev av tåget och gick emot bussen som jag såg han. Av en anledning som jag glömt bort pratade vi redan om honom. Då skulle jag bara veta att jag inom 20 sekunder skulle gå på han. För det gjorde jag, han gick precis framför mig och vi sa hej, kramades och han mådde bra. Efter det var adrenalinpåslaget ett faktum. Men det kändes bra, nu tror jag att jag iallafall kan försöka acceptera att vi kanske sa hejdå där och då på en junivarm busstation för alltid. Jag hoppas att jag kan det, för jag måste.

Likes

Comments

Hej, hej och hej. Välkommen hit!

Att skriva ligger mig varmt om hjärtat och allt efter året gått har det blivit några texter. Även om dom ligger bra gömda i en mapp på datorn så vore det ju kul att ha dom någon annanstans, eller hur?  Kram på er. 

Likes

Comments