Så trött på att vara så satans trött hela tiden, och då menar jag HELA tiden. Jag vill bli mig själv igen, jag vill orka städa som jag gjort innan, jag vill orka gå långpromenader och jag vill göra allt jag gjorde innan UTAN att behöva sova middag eller slockna på soffan kl 19. Jag är ledsen mest hela tiden över att ingenting blivit som jag ville att det skulle ha blivit de senaste tre månaderna och ingenting av det är mitt fel men ändå är det jag som fått ta skiten. Jag verkligen hatar påsen och jag längtar tills den dagen då jag kan använda vilka kläder jag vill. Löjligt? Ja, kanske, men det är faktiskt sådana små saker som kan få mig att må skit.

Jag önskar att jag kunde gråta, det är ju rätt gött efteråt. Jag gråter i bland men vid helt fel tillfällen tyvärr. I stället för att gråta blir jag på asdåligt humör som jag låter gå ut över helt fel människor, mina barn och min man får ta en del skit tyvärr.

Jag är besviken på sjukhuset som ändrat min operationstid för andra gången nu...visserligen bara en dag men det är jävligt lång tid för mig som bara väntar och väntar på att bli av med skiten. Sen får jag dessutom besked från läkaren att operationen bara ger 50/50 att lyckas. Precis vad jag vill höra nu efter att ha gått och väntat på tid. Sen kommer jag även få ha kateter här hemma i en dryg vecka med. men jag får väl se det positivt, jag behöver inte gå på toa alls mer än när jag ska skita då.

Jag är så himla rädd för operationen samtidigt som jag vill få den gjord. Fan, tänk om jag inte vaknar igen eller att det blir de dåliga 50%?! Usch, komma hem igen och ha så ont. Just nu känns det som om jag aldrig kommer kunna sluta med smärtstillande. Jag försöker varje dag att känna efter om jag verkligen behöver ta dem och det känns inte bra alls att jag ska behöva välja mellan att ha ont och vara trött och grinig eller ta ett gäng tabletter och må bra och kunna vara lite glad. Oxytorsk?

Jag är så trött på människor som gnäller över förkylningar och annat, jag hade gladeligen bytt. Jag är trött på ogenomtänkta kommentarer från en del, exempelvis den här: men varför gjorde du operationen från första början, vadå, lite mensvärk kan man väl stå ut med och det är väl inte så farligt att blöda tre veckor av fyra? Seriöst, vad fan menar du med det? Får jag skylla mig själv nu då eller? Tack för den!

Jag längtar till sommaren (är jag ensam om det?), ska bli skönt att kunna röra sig fritt och sova skönt utan slangar som jag trasslar in mig i. Till och med mitt lilla monster säger dagligen att: mamma, till sommaren behöver du inte din påse och din slang. Hon är allt bra go ändå. Jag kan bada och sola och dricka vin när/om jag vill, nästan iallafall. Då ska jag titta på mina ärr och tänka att: Ha, där fick ni! Jag klarade det till slut.

Sedär ja, det blev allt lite positivt tänkande till slut.

PEACE!

 

 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments