Efter typ 1.5 veckas förkylning så börjar jag äntligen bli frisk. Har varit hos Evelina hela helgen och myst, kollat film, druckit vin med hennes pappa och sedan hade vi en liten mini fest igår med våra favorit grappar. Jag har ändå ingen sån här "jag-hatar-allt-och-vill-lägga-mig-i-ett-hörn" ångest idag, utan jag är mer osäker på mina egna känslor. Alltså jag är ju som en vandrade känslobomb som kan explodera när som helst och antingen hatar jag allt och alla eller så är jag sådär upp över öronen kär. Och det är där jag är osäker, får jag riktiga känslor för människor eller är det bara jag som inbillar mig? Alltså, så fort jag pratar med nån så blir jag typ kär???? och jag blir typ kär en gång varje vecka nu, missförstå mig rätt!! Men så är det. Också får jag såna här tankar när jag ser att alla andra får barn och förlovar sig medan jag är ensam och vissa dagar är mina tankar på andra banor som typ, vilken 20 åring äger ett eget hus? Vilken 20 åring har renoverat ett hus från topp till tå ensam? Och vilken 20 åring har överlevt det jag överlevt ensam? Och that's why mina tankar är all over the place och jag känner mig sådär stillaståendes i mitten som vanligt. Jag både älskar och hatar dig, min lilla ångest.

Likes

Comments

Jag har svårt att sova om nätterna och blev bara 3 dagars jobb förra veckan då jag bara bröt ihop. Jag jobbar inte imorgon heller, men kanske på tisdag, det återstår att se om min hjärna och hjärta vill spela på samma plan. Jag har verkligen haft några riktigt pissiga veckor, allt vägrar gå som jag vill att de ska bli och jag försöker så mycket för att jag och han ska ha det bra men det blir bara fel. Allt jag gjort dessa veckor har bara blivit fel, så jag bönar å ber att det vänder nu. Dom säger ju liksom att den människa som både gör dig till den lyckligaste människan i världen men också den ledsnaste så är det den rätta, men just nu känns det allt annat än rätt. Å att vara beroende av någon på det sättet, åh, det är en sån farlig grej. Och just nu låser jag in mig själv, det är ett väldigt långsamt sätt att bli ensam på. Hjärtat dör en långsam död, och som träden på hösten faller mina förhoppningar som löv, tills att det inte finns några kvar.

För mina armar och ben bildar vinklar som är gjorda för din kropp, jag passar ingen annan, ingen annan passar mig.

Likes

Comments

Ni vet, det är bara en sån dag jag hellre hade velat legat i sängen och gråtit bort dagen. Men istället skrattade jag och gjorde alla sysslor jag skulle gjort, trodde jag, jag åkte hem vid 9 sen tog bara allt slut. Blev tom. Sorgcochen på min gata i stan säger att man ska släppa ut allt så känns det bättre. Det känns ännu sämre och jag vill bara hem. Och hur ont gör det på en skala ett till tio? Hur ont har jag nu? Mitt hjärta brister. Så ont gör det. Knytnäven i brösten och kniven mellan revbensgallret, exakt så känns det. Jag hade hoppats på många fina dagar, men det går kepprätt åt helvete. Men ni vet, det är ju bara en sån dag.

Likes

Comments

Jag gillar inte minnen för dom påminner mig om dåliga saker och plötsligt gråter jag, och det enda som pressades mot mina läppar var en mentol cigg och rödvinet busade fram min halsbränna. Och så bröt jag löften ännu en gång, gråt aldrig över samma sak 2 gånger, fast jag är nog inne på min 15e gång. Och det gamla följer alltid med, väntar på att tränga sig in å förstöra framtiden.
Det är liksom så det funkar, för mig i alla fall. Men ni kommer inte förstå. För värker inte hans leder av att han försöker nå mig för att älska mig, för att vara där för mig jämt så behöver han aldrig mer bry sig om att försöka sträcka sig så långt för mig igen. Men ja det var jag som lät honom berätta om varje demon som jagade honom eller alla dom dåliga grejerna han gjorde så lovade jag att vara där ändå. Och ändå, ändå räckte det aldrig till. Jag bara öste ur kärlek ur varje öppning i min hud mot honom, och ändå räcker jag inte till. Så själv blev jag lämnad ensam kvar, alltid ensam kvar. Jävla honom. Satan.
Jag hatar att varje låt som spelas upp får mig att minnas honom, ett konstant krig mellan glömma och minnas. Och jag hoppas så mycket att han inser vad han tappade månen medan han räknade alla stjärnor. För helt ärligt så känns ingenting längre, det är tomt och ett stort jävla vakuum bara. Jag tänker lova mig själv nu, att inte falla tillbaka. Vill någon vara i ens liv så måste man prioritera, och är inte jag på den listan kan han äta skit. Less på att känna mig tom för människor som suger ur kärlek för sitt egna välmåendes skull. Så sug min icke existerande kuk. Puss.

Likes

Comments

Wiho!
Nu är vi strax påväg till Umeå för att hämta Rupert, sitter för tillfället i Östersund å väntar på att mamma ska bli klar. Jag och millan har köpt nya vindrutetorkare och det var ju ett helg projekt å byta dom haha. Alltså, jag kanske är korkad men på tisdag ska jag prov träna i ett fotbollslag, jag är super excited då fotbollen gjorde mig helt klart till en bättre människa plus att jag/vi inte var dålig på fotboll. Men är långt ifrån den människan jag var då jämfört med nu, men jag tror detta är ett av dom bättre beslut jag tagit faktiskt. Plus att imorgon kommer Mallan och myser med mig och mina kattbäbisar, sen även på måndag börjar jag jobba igen. Känns himla bra nu faktiskt, låt det hålla i sig för Guds skull. Men nu ska jag faktiskt börja rulla å leta rätt på mamma, ha världens finaste helg. Påk

Likes

Comments

Ibland går jag så dumma frågor av honom som tillexempel "vad sårar dig?" Och jag tar det djupaste andetaget jag någonsin tagit och med mina horblåa ögon kollat jag på honom och svarar "du". Även fast jag vet han har sina dåliga dagar, för han är lika dum i huvudet som jag, så känns det som om det går åt helvete ändå. Och jag menar, jag är ingen lätt person att älska, jag har mörkare sidor än månen och mina känslor exploderar inuti mig varje sekund, men jag älskar så djävla hårt. Vi har den kärleken som ni läser om i böcker, eller ser på i serier. Han säger att mina ögon är vackert fängslande men inte för att dom är just så där äckligt blåa, utan för alla ord som göms inuti dom. Och kanske är det därför vi står kvar här, för jag gömmer ord inuti mig. Det finns liksom 29 bokstäver i alfabetet, 29 bokstäver som kan kombineras och bilda meningar, men ingen av dom kommer att få honom att förstå hur mycket han än sårar mig, kommer det alltid vara honom. Det har liksom alltid varit han. Jag hade svårt med att hitta himlen och alla dess vackra färger, så jag gav honom ett helvete. Vi har liksom sårat varandra. Men jag behöver honom, jag älskar honom högre än vad hans demoner kan skrika.
Men vi är ensamma. Inte för att jag vill låta deprimerande eller ledsen, men det är så vi är skapta. Oavsett vem du somnar intill, vem du älskar, hur många vänner du än har så kommer du ändå alltid vara ensam inuti dig själv. Vi föds ensamma och dör ensamma, och vi måste helt enkelt leva med det. Och älska det.

Likes

Comments

Söndag men utan bakfylle ångest. Rätt så skönt, men det är annat som jagar mig. Förutom att jag sov hos bästis inatt och att vi myst hela helgen typ så köpte jag mig en ny kappa igår och bestämde mig för vilket kök jag ska ha i huset. Imorgon ska jag följa med mamma till Östersund och vara med henne där medan hon går i skolan, själv ska jag fika på stan och shoppa lite. Och på fredag ska jag till Umeå å hämta Rupert, iiiiihhh, då ska jag också följa med mamma till Östersund och sen när hon varit klar där så åker vi tvärsöver till Umeå.
Mitt huvud svämmar över av tankar och massa jäkla dålig energi så har valt att stanna ute, stängt av mitt hjärta och inte pratat med någon förutom Ewwi, inte ens R. Jag hoppas det blir bättre för annars sjunker jag bara mer in i det och sen är de kört, jag försöker så mycket att vara bra nog och ibland bara blir det fel. Typ som att jag inte pratat med R ordentligt sen i fredags på grund av mitt krig inombords. Men men, vi överlever. Hoppas jag.
Tänkt lite extra på min Lenni några dagar nu, hur hon har det, om hon är glad, är hon ledsen, saknar hon oss? Mig? Jag har så himla många frågor men nästan inga svar. Jag ber på mina sönderstrimlande knän om förlåtelse för att jag inte varit på graven på länge, men jag är rädd, rädd att jag tappar greppet och styrkan jag byggt upp. Hoppas ändå du kommer och hälsar på mig snart, med mina öppnaste armar och mitt bultande, misshandlande hjärta väntar jag på dig. Ska gå på Summerburst åt dig till sommaren, Justin ska dit, och fan om du kunde fått varit med. Vi hade ju skrattat och härjat så magen krampat, dansat på bord tills fötterna värkte. Helvete. Vad det gör ont. Snälla kom tillbaks, kom tillbaka.

Likes

Comments

Igår natt sov jag hos bästisfästis som kommit hem från Portugal och det vad så välbehövligt å få prata skit med henne och bara vara. Och just precis nu kom jag hem från Emma å Elias efter en vinkväll med skitsnack, jag blir som en ny människa när jag får umgås med mina bästa. Dom tar så väl hand om mig och mitt svarta mörka hjärta. Plus att nästa helg får jag hämta hem Rupert så vilddjuret här hemma har någon att leka med, beställde även golv och tak till huset idag så nu får man leva lite fattigt ett tag. Längtar mest tills jag får åka till R och hämta Rupert, då är mitt liv komplett. Börjar förmodligen och jobba igen om 1-2 veckor, ska bli skönt för nu börjar jag känna mig lite uttråkad, hehe.
Imorgon ska jag träna och sedan på birren med bigsis, en liten syster dag. Visst sa jag att jag är så lyckligt lottad som har dom bästa runt om mig?
Nu ska jag fortsätta kolla på min film och prata med R, sov gott eller festa lugnt. Men festa för mig också. Puss

Likes

Comments

Sömnlös, as usual. Pratade precis klart med R och nu ligger jag klarvaken och stirrar i taket. Jobbar inte för tillfället så har ingen press att jag måste kliva upp imorgon så det är väl de som är det positiva med detta. Typ hela helgen och veckan har jag gosat med Ron Weasly och i lördags var jag med Wille å Dennis. Varit en lugn å skön början på veckan. Bokade precis tåg till Helsingborg också, så nu kör jag igång mitt lilla trotter life igen haha. Men inget gör mig lyckligare ändå.
Skolan går bra, synd bara jag alltid sitter där samma dag som allting ska in och börjar med arbetet då, men sån har jag alltid varit.
Alltså, blir irriterad på mig själv. Jag övertänker ALLT. Skapar bråk som inte ens finns just på grund av att jag övertänker. Som typ igår när jag å R pratade om nånting så började jag övertänka ett svar och sedan hade vi världens diskussion. På riktigt, haha, jag är så komplicerad att jag knappt vet själv hur jag står ut med mig. Alla kvinnor i mig är matta. Men jag ska iallafall slå igång en film och hoppas att jag somnar till den. Sov gott

Likes

Comments

Varit ute hela dagen igår och hela dagen idag, skoteråkning och grillning. Det är de bästa med att bo på landet. Haft lite sämre tankar i några dagar så att jag fått varit ute med mina bästa är så himla skönt, det bästa jag har. Plus att jag fick hämta hem Ron och det gjorde allt bättre, sen har R botat min ångest deluxe med alla sina dåliga skämt. Tänkte inte skriva så mycket mer för har främmande och jag tänkte försöka vara social. Ha det så fint kompisar

Likes

Comments