Som så många gånger så har jag haft det klokaste och även jobbigaste samtalet med min älskade ickebinära syster. Jag som är så blödig började gråta och hon tröstade mig med sin fantastiska glöd och älskvärdhet. Men inte bara det. Hon fick mig att tänka.


Tänka på hur många gånger mina feministiska vänner pissat på mig och mina syskon, precis som den vita cis-hetero-mannen pissar på alla. Den ickebinära trans feminismen har inte ens funnits i min värld och det är helt bedrövligt och sorgligt att det är så. Jag har i så många år. (enda sen jag kommit ut) blivit könad och könad och könad. Så att jag tillslut börjat felköna mig själv. Det har varit enklast så. Jag har gömt mig själv så jävla länge för att jag inte vågar säga ifrån, jag vågar inte säga vem jag är, jag vågar inte ta plats och säga att NEJ. JAG ÄR INTE KVINNA. JAG ÄR EN ICKEBINÄR FEMININ PERSON. jag har aldrig vågat, jag har inte vågat och jag följt med strömmen för att inte ställa mig någons tår. Jag har varit så rädd att stå på någon annan. Så jag har istället stått på mig själv tills att jag nästan kvävs.

Jag och så många andra ickebinär lever i en ständig kamp. I en ständig förnekelse i en ständig ifrågasättning av oss själva och av alla andra och vi får aldrig plats någonstans i någon jävla del av den feministiska kampen. Var får vi fråga om människor som är transpersoner i historien överhuvudtaget. "ingenstans. Så det är ingen idé att heller leta" Under mina inte så många år som utkommen ickebinär person har jag fått höra flertal gånger att jag inte existerar, folk säger att de vill väl och nämner väll oss ickebinära lite sådär på sidan av i deras texter. Längst ned på sidan får vi ett litet hörn där det står "Ja och ja ickebinära med då" De vill väl och vill inte vara cis-sexistiska men säger också sedan "Eftersom detta könas som en kvinnokropp så....." och så fortsätter deras totala osynlighetsgörande av oss ickebinära och de talar om någon som könas som kvinna och de benämner personen bara som kvinna efter det. Jag har även fått höra att ickebinära är stoppklossar i den feministiska debatten och att vi helt inte hör hemma där. Jag har fått läsa sida efter sida hur ickebinära klär sig feminint för att ta en del av en kamp som inte är deras. Jag har fått läsa och höra att ickebinära maskulina endast kallar sig ickebinära för att de egentligen är utklädda män som vill ha lite empati i denna värld. Jag har felkönat mig själv för att ta del av rörelse som inte ens vill ha mig där.

Jag vet inte riktigt vad jag vill komma med detta inlägg, mer en att vidröra vid ämnet och typ säga att ni kommer få vänta er sådana här inlägg av mig i framtiden. Olika analyser och analyserna kommer endast ske från mitt perspektiv som ickebinär. För jag är ickebinär. Jag är ickebinär. Jag finns, jag existerar. MITT PRONOMEN ÄR DEN OCH HEN. THEY/THEM Jag är så himla trött på att vara tyst och jag är så himla trött på att se mina upplevelser bli nedtystade för att jag inte tillhör den binära jävla sidan av myntet. Här talar vi inte ens om det är män eller kvinnor utan jag pratar om att det BINÄRA sidan får ta otroligt mycket plats medan vi ickebinära fortfarande är en förbaskad knappnål i en höstack.

Jag avslutar detta inlägg med lite fina bilder och med att tipsa er om låten "WHAT ABOUT US" av P!NK och försök se det ur ett ickebinärt perspektiv.

We are searchlights, we can see in the dark
We are rockets, pointed up at the stars
We are billions of beautiful hearts
And you sold us down the river too far


We are problems that want to be solved
We are children that need to be loved

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

eller iallafall vad jag tror. Jag är otroligt trött idag efter att inte få så värst mycket sömn igår pga olika lyckorus. & nu har jag suttit och sökt jobb sen jag kom hem och min hjärna har smält till en gegga och lite syra. Personalen som jobbar i köket i samma hus som jag bor springer fram och tillbaka mellan min dörr och terassen. Jag har börjat lära mig. Men det är fortfarande någonstans obehagligt. Just för att dem alla är män. Inte för att jag kanske tror att dem skulle göra något. Men risken finns och ja. Jag är rädd. Jag tror föresten att om jag hade lagt huvudet på kudden så hade jag somnat och vaknat imorgon.. Men inte än. Kan ju inte somna precis nu liksom.

Livet är så blandat. Så fint och ibland så fult. Men nu har det oftast varit fint för mig. Här har ni mig just nu. Otroligt fager


​Det är brutalt kallt här, för mina fönster är tunna som jag vet inte ens vad. Ska sätta på mitt flyttbara element och tända några ljus. 

Ikväll blir det läxor , Netflix och mys. 

Likes

Comments

Hej allihopa, jag heter Eize-Vide.

Likes

Comments