View tracker

Det börjar bli mycket nu, det är ett enormt tryck på valpspekullanter och jag skulle nästan kunnat sälja dubbelt så många som jag har.
Det blir en väldig massa fikor framöver när alla ska komma och hälsa på :)

I övrigt spenderade jag gårdagen med att berika mig med något helt nytt- jag var på enduro för första gången.
Enduro VM gick av stapeln i lilla Enköping i helgen, och det var nån speciell jag var och supportrade ;)
Det var en helt ny upplevelse och jag går väl jämföra det med motorsportens fälttävlan. Det var en del läskiga vurpor och en någons rygg fick sig en rejäl smäll...
Jag får åka över imorgon och pyssla om någon lite.
I övrigt så känns det bara som att the sky is the limit, jag vill bara blicka framåt och vara positiv. Jag längtar till mitt nya lilla hus, och jag är inte ensam om det tydligen ;)
imorgon blir det invigning av Bro Park, den nya galoppbanan så jag hoppas det blir riktigt roligt!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag kommer på mig själv att jag mår bra! Jag mår bra trots att jag står mitt uppe i en skillsmässa, och jag skäms nästan över det. Självklart tar den här skillsmässan med allt  vad den innebär enormt mycket ork och ibland tårar, men jag försöker se ljuset i tuneln.
Valparna växer så det knakar, och jag har gjort nya bekantskaper som jag tror är riktigt bra att vara bekanta med, en är speciellt intressant😊
Schemat blev märkligt fullspäckat, ochbdet var absolut inget som var planerat. Vänner som hälsar på, ridturer och hipp som happ ska jag titta på enduro VM nu i helgen. Jag kan ingenting om enduro, men det är väl inte för sent att lära sig ☺

Likes

Comments

View tracker

Två fantastiskt söta tikar har jag att välja bland, det är ju bara fråga om vilken som är bäst.
Idagsläget har jag den lilla tiken som favorit, hon har ett fantastiskt härligt huvud, är kort, kort, kort i kroppen och riktigt bra pigment.
Den större tiken är ljusare och över lag som sagt lite större, men det är möjligt att det jämnar ut sig och blir bra propotioner på det senare...
Oavsett vem jag än behåller så kommer den andra få världens bästa hem hos goda vänner!

på bilden är den större tiken och en av hanarna.

FYRA HANAR ÄR OTINGADE OCH SÖKER NYA HEM!
www.skorbyglantan.com

Likes

Comments

Söndag, alla valparna äter och håller god vigör och jag är helt trasig.
Mina leder är som sagt fucked up sedan tidigare och extra mycket så nu med Enanton-sprutorna, lägg då sen på att sitta på golvet vid valpningen och för lite sömn. Helt ärligt är gan ganska förvånad över att jag ens fixar att gå...
Dock så är jag så lycklig över de sex små underverken, de ser riktigt lovande ut!

Pallrade mig iväg en snabbis och gav hästarna lunch och tog in ponnyfarbron för några timmar, älskade lilla gubbe. Det är märkligt att det här blir hans sista sommar, och senast i höstbkommer det stå en annan häst i hans box. Jag måste nu lite snabbt blrja planera för nät jag och O ska åka till västkusten och provrida valacken som jag tror mycket på. Trodde väl aldrig att jag frivilligt skulle köpa en islänning, men nu när jag står här så är det nog ändå inte så tokigt. Jag kan dock redan på förhand tala om att jag kommer svära över allt hår, och säkeligen hota med att raka av allt när han fått manen full med kåda eller kardborrar...

Likes

Comments

Då var de äntligen här, på dygn 63 efter andra parning.
Jag är grymt imponerad över Eonni och hon skötte det så riktigt snyggt, och framförallt eftersom det här var hennes första valpning.
Flåsandet började så sakteligen vid 22-snåret den 1/6 och höll i sig genom natten. vi fick några timmars sömn jag och Eonni, så vi var ändå rätt okej tills klockan ringde för barnen vid 06.00.
Det var ganska självklart att det var på G, och jag estimerade att den första skulle komma vid lunchtid.
Eonni kämpade på och de första hinnorna kom ut vid 12.30.
I regel så tycker jag alltid att den första valpen alltid är kämpigast för tiken att få ut, det brukarbockså vara den som är en rejäl heffaklump.
Hon kämpade och kämpade, men det var riktigt segt för henne- det hände inte så mycket när hon krystade. Efter 50 min ringde vi SLU för att rådfråga, och ganska precis efter de hade sagt att de tyckte att vi skulle åka in började det hända saker.
Jag fick svaret för varför det hade varit så jobbigt för henne- livmoderkakan kom jämnsides med valpen vilket gjorde att det blev väldigt stort för henne att få ut.
13.45 kom en hane på 205 g. och sen rasslade det på ordentligt.
Tio minuter senare kom nästa valp med en väldig fart, en hane på 191 g.
Pojke nr tre kom 14.29 på 215 g, och 14.50 kom ÄNTLIGEN en tik på 188 g.
15.25 kom ytterligare en fin tik på 200 g och sen fick hon tack och lov en timmes välbehövlig vila för nu var hon sliten.
16.36 kom den största hanen på 217 g och nu var det tufft för henne.
Den sista valpen kom självklart med rumpan först och var en stor sak, och hon orkade inte riktigt krysta ut den. Jag fick till slut loss den, men då var det redan för sent, 17.10 kom en dödfldd tik på 217 g :(

Sex underbara små liv finns nu i valplådan och Eonni är helt fantastisk som mamma! Trots att hon på lite drygt 3,5 timmar ploppade ut lite drygt 1500 g valpar så är hon pigg och fräsch, och duttar med aina små.
Sex små valpar som är den sista kullen som tas där min föredetta man är delägare i kenneln. Sex små valpar som kommer få äran att bli Korea-kullen!

Zodiakens David Copperfield - Oscularia's Can U Keep A Secret

Likes

Comments

Idah är jag någolunda på benen igen, men försöker fortfarande jaga rätt på min specialistläkare som inte återkopplat.
Mina extrema ledbesvär började efter att min endometriosbehandling sattes in. Var tredje vecka tar jag själv en injektion med Enanton Depot i buken för att bromsa östrogenet för att på så sätt mer eller mindre komma in i klimateriet.
Det började rätt bra, och den värsta udden av smärta togs bort, men sen kom finnarna från hell. Jag har under mina tonår haft lite white heads som de flesta av oss, men inte onormalt mycket. Det som kom av Enantonen var innombordare som var helt galna! Finnar i all ära, men det kan jag leva med om det betyder att smärtan mindskar.
Däremot så kom ledsmärtan två månader in i behandlingen och den är VIDRIG! Knän, armbågar, axlar, fingrar och för att inte tala om höfterna... ALLT gör så satans ont att röra! Igår roade jag mig med att ligga i sängen hela dagen bara för att det gjorde så jäkla ont, och så kan det bara inte vara menat att det ska vara.
Jag hoppas bara att jag får tag i min läkare så vi istället kan börja planera att ta bort den där jäkla livmodern och äggstockar i stället. Jag är 33 år och att vara helt sängliggande en vecka i månaden, och behöva hjälp för att ta mig till toaletten är inte värdigt... Jag känner dessutom att jag MÅSTE hitta en lösning och det är snart eftersom jag kommer att bo själv från hösten. Jag har tidigare kunnat luta mig mot min fantastiskt stöttande och tålmodiga make, men eftersom vi valt att gå skilda vägar så kan jag inte längre förlita mig på honom.
Finns det nån där ute som har varit med om någon annan behandlingsmetod för endometrios?

Likes

Comments

Nu är det inte långt kvar innan det är dags för mopsen att ploppa ut (vad det ser ut som) en hel hög med valpar.
Imorgon är det 63 dygn från första parning, eller 61 dygn från andra parning, och nu är det tugnt för henne.
Jag står och velar över vilket tema det blir för den här kullen, så jag väntar och ser hur många det blir innan jag bestämmer mig. Har jag tur finns det en söt tik som jag kan spara, för jag tror kombinationen kan bli riktigt bra.
Håll tummarna att mina leder är bättre till valpningen så jag fixar att sitta på golvet 😦

Likes

Comments

Så efter lite velande och en väldig massa tvekande, kör jag igång med en blogg igen. Denna gången så kommer jag fokusera mer på text, så det här är ingen bildblogg.

Jag är mitt uppe i världens snurrigaste cirkus, och det är lika bra att dela med mig av min vardag- mina missar och förhoppningsvis framgångar. Vi börjar med en snabb presentation om mig som person, så kommer det gradvis fyllas på med inlägg som berättar och förtydligar min problmematik.

Jag är som sagt 33 år och tvåbarnsmamma till två töser på nio och elva år. Jag är bosatt strax utanför Enköping, ute på landet och hoppas innerligt att jagvkan bo kvar i trakterna. Anledningen till att jag väljer att formulera mig som jag gör, är för att jag är mitt uppe i en skilsmässa. Ibland blir inte livet som man tänkt sig, och ibland har man inget att skylla på utan alla omständigheter runt omkring formade slutprodukten.

Jag har även en hel del hälsoproblem som gör att vardagen ibland begränsas till bara sängen, och jag inte klarar att göra sånna banala saker som att gå på toaletten själv.

Livet har sina upp och nedgångar, men jag försöker allyid vara positiv och blicka framåt (även om det är svårt många gånger). För mig har räddningen varit djuren, som håller mig sysselsatt och får vardagen att gå. Jag har idag två hundar av små raser hemma och en ute på foder, tre små katter och en äldre ponny. Hundarna och en katt kommer att flytta med mig när jag väl hittat en ny bostad, och ponnyn ska uppgraderas till en islänning efter sommaren. Dessa fyrbenta familjemedlemmar gör att jag orkar och vill hålla igång om dagarna, och inte bara ligga som en kåldome inrullad i täcket när barnen är i skolan. Jag är så tacksam att jag har dem, och att jag kan åtminstonde ha den som "jobb" när jag när hemma. Många glömmer bort den mentala biten när man diskuterar smärta,och frågar mest om hur ont jag har, få insern att långvarig smärta även skapar en dålig sinnesstämning.

Idag är det blandade känslor, solen skiner, himlen är klarblå och fåglarna kvittrar, MEN var enda led gör ont. Fingrar, knän, armbågar och axlar. Jag har idag svårt att ta ned saker från skåpen i köket, och det gör mig ledesn att vara 33 år och inte klara saker som är självklara. Jag hoppas att jag känner mig bättre i både kropp och knopp efter medicinerna börjar verka, men fram tills dess önskar jag er en underbar dag!

Likes

Comments