Lite som rubriken lyder.
Det kommer inte att gå över, jag får helt enkelt lära mig att leva med det. Leva såhär. Försöker hitta något jag mår bra av. Det har väl gått sådär. Legat och sovit i soffan. Gjorde dock 15 minuters yoga i måndags. Jag vet inte om det är min grej, ärligt talat så vet jag inte ens vad som är min grej. Blir bara mer stressad av att försöka.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Har haft en grym helg, även fast jag är och var grymt trött så var helgen bra.
Fast att jag sover fram till 11.30 eller 12.00 på dagen så vaknar jag extremt trött. Aldrig utvilad.

Har även fått ett nytt symtom nu. Yrsel. Great!
Har nytt mål. Sömn och träning. Det är de enda jag ska fokusera på i 4 veckor. Sägs ska vara den bästa medicinen.

Likes

Comments


Blev hemskickad idag på grund av att min egna lilla hjärna inte kan acceptera att jag inte klarar av det. Att jag inte klarar av att jobba. Så jag bokar tid på vårdcentralen, får träffa en annan läkare då min läkare inte finns på plats.
Det första hon säger är att "jag förlänger din sjukskrivning som den är tills din läkare kommer" alltså till december ska jag jobba 50 procent. Femtio procent som jag inte klarar av i nuläget.
- så jag ska gå till jobbet fast jag inte klarar av det tills jag kollapsar helt?
Läkaren svara; Ja!


Ja men ok.
Far och flyg åt helvete.

Likes

Comments

Så hur accepterar man då att leva med utbrändhet?
Jag har inga direkta svar till det. Jag har så smått börjat förstå att det kommer att vara såhär resten av mitt liv. Vilket är svårt för jag är så ung, slåss med den tanken varje dag. I början fick jag panik varje gång jag tänkte på det. Vägrade förstå eller bli vän med tanken på att jag är en av dom som inte kommer att kunna göra samma saker som en frisk människa. Men som en vän sa till mig, det jag levde innan var antagligen inte bra för mig min livsstil var tydligen inte sund för mig. Därför kämpar jag med att hitta en annan livsstil som är ännu bättre. Lugnare och sundare.

Det är svårt. Jag saknar mig själv, jag saknar min energi jag hade och mitt positiva och naiva jag. Förhoppningsvis får jag tillbaka det till en viss del någon gång.

Jag är en mamma till en underbar snart fyra åring, och jag önskar så att jag kunde spola tillbaka tiden. Och strunta i allt jag gjorde som ledde mig hit. Jag har insett nu att de var inte värt min hälsa. Vad betyder pengar när man inte ens har energi att gå upp ur sängen? Och vem bryr sig? Var det så tvunget att ta examen 2017 ist för att prioritera min hälsa och ta examen 2018 ist? För vem gjorde jag det och varför? Och framför allt var det värt det? Nej, nej och åter nej. Det är lätt att vara efterklok.
Jag önskar så att jag kunde spola tillbaka tiden så att jag idag kunde vara världens bästa mamma till mitt barn. För hälsan ska gå före allt i alla lägen, det är så lätt att glömma det, vi är så upptagna med att göra allt, ha allt och allt ska vara perfekt. Vi får aldrig glömma att vi är bara människor inga superhjältar med superkrafter. Även om man tror och känner det så tar krafterna slut och fylls inte på genom att ta en tupplur. Det kan ta månader, år och kanske i vissa fall att dom aldrig kommer tillbaka mer. Så där är man på botten helt själv med mediciner och terapeut för man inte kan stå på egna ben mer för man inte vet hur. Och ens bästa vän blir ångesten!
Toppen! Ta tag i det i tid, för sen är de försent.

Likes

Comments

Löven faller varje oktober, varje år. Mina löv föll också oktober 2016. Jag gick in i väggen. Som den envisa jag så tog jag inte det på allvar, jag körde på som vanligt och tänkte att det snart blir bra. Vilket det inte blev. Jag började tappa minnet, jag var sjuk hela tiden, jag kunde inte sova om nätterna för min hjärna gick på högvarv exakt hela tiden vart enda minut. Ändå körde jag på. Första gången jag tog kontakt med läkare var mitten på oktober då jag vaknade med smärtor i bröstkorgen och min vänstra arm domnade av. Självklart fick jag panik fölt av ångest. Denna dagen skulle jag på jobb intervju. Jag ringde vårdcentralen fick en akuttid. Samlade mig cyklade till intervjun och sedan till vårdcentralen.

Jag fick träffa en läkare, efter jag hade pratat ut om min livsstil sa han "wow, du förstår att om du inte slutar så kommer ditt ljus att slockna va?"

Hmm, okej tack tänkte jag och grät. blev erbjuden sjukskrivning och medicin vilket jag tackade nej till. Jag vet inte varför jag gick dit det förstod inte läkaren heller. Nu i efterhand förstår jag varför. Jag ville bara säga det högt till någon som inte hade en koppling till min omkrets. För ingen får se hur jag mår och ingen får veta, allt ska va perfekt utåt. Jag ville bara få bekräftelse av någon som sa att jag inte är knäpp psykopat utan bara sjuk. Så jag fortsatte som vanligt och tänkte att snart så är jag klar med skolan och börjar jobba. det ändå jag gjorde var att säga upp mig från ett av mina jobb och såg det som en bra avlastning och tänkte att japp nu så blir det bra. Vilket det inte blev. Jag tog examen 2017 fick heltidsanställning och ekonomin var bättre än den någonsin hade varit. Så jag körde på fram till maj. då mina symtom vid detta lagret hade blivit värre. Nu blev jag yr allt blev svart och jag var tvungen att sätta mig ner ifall jag skulle svimma. Jag tappade minnet ännu mer nu, min koncentrationsförmåga var så dålig att jag inte fick något att fastna. Jag kunde inte sitta still, min hjärna gick på högvarv. Så jag tänkte att jag måste nog lida av ADHD.

Jag ringde till vårdcentralen och sa att jag måste få en tid. Fick tid en tisdag kl 13 i maj. Jag minns den dagen som igår, det var mycket att göra på jobbet och fick en del snea blickar om att jag skulle till läkaren för det innebar att dom fick mer att göra. Jag förstår det och jag tog åt mig. Jag gick till läkaren blev direkt sjukskriven men jag gick inte hem. Nop. Jag cyklade tillbaka till jobbet för jag fick dåligt samvete över att mina kollegor fick mer att göra. Jag jobbade tisdagen, onsdagen, torsdagen och fredagen den veckan. Helgen var stress som vanligt. Måndagen kollapsa jag tre gånger tills jag insåg att jag nog måste gå och lägga mig. Jag ringde till jobbet och sa något i stil med att jag inte kommer på hela veckan. La på och somnade.

Jag sov i 3 månader efter den dagen.

Likes

Comments

jag: gå och säg till qendrim att köra oss till yasin
Erion viskar tillbaka: jag kan inte det när jag sitter på toa

erion: mamma vill du ha världens bästa handduk
jag: nej
Erion: säg nej tack!

Likes

Comments

Likes

Comments

Helgen har gått fortare än x2000 tåget...
var på julbord med jobbet i lördags, vi turade sjukt mysigt. Trevlig kväll. Fredags var jag hos Azra och bara hade det allmänt trevligt. söndagen sov jag bort halva dagen på kvällen tvättade jag och städade haha så nått vettigt blev det iallafall.
Ha en fin vecka 🐼

Likes

Comments

Sitter i skrivandes stund på bussen och har nyss lämnat lillen. Som btw är helt såld på pepparkaksfil haha.. 😂😝
Kom på att jag just nu har kontrakt på 3 jobb och skolan såklart haha. Skola heltid, ena jobbet är heltid och dom andra två är extra. Haha sjukt.
Nedräkningen för examen är i full gång. Den 13 januari smäller det, jobbet börjar den 16 haha.
Annars flyter allt på tycker jag, näst sista dagen på sista praktiken Ever och gud vad snabbt allt gått. Snart är det nytt år 🙄 Det är första året jag faktiskt känner att jag gjort något vettigt.
Ha en fin dag 😘🎈

Likes

Comments