Senast ni hörde ifrån min så var det svajigt på många håll, nu har jag en del saker som jag vill dela med er få som fortfarande kikar in här! Inte skrivit på över 5 veckor nu och förlåt för det, men jag får sånna svackor ibland...

I alla fall, vi börjar!
Jag och Patric åkte ner till Halmstad för 5 veckor sedan för att kolla på en kull, eller rättare sagt en liten tjej vi ville ha och tog med oss hem.
Lille Leonie fick följa med oss hem och igår var vi och tog 12v sprutan! Hon är underbar men vass som satan... Påminner mycket om mig, redan Vaktig och morrar... Dock försöker jag dämpa många beteenden som hon har som vi inte riktigt önskar ha.

Sen så har jag skrivit på papper till ett jätte bra jobb, DSolution. Googla😉
Företagssälj är det iaf och jag kommer hålla på med supplies. Börjar där den 15 augusti.

Jag o Patric har pratat mycket om att i vinter så ska vi åka utomlands, men vart och när har varit väldigt oklart, jag som är en utomlandsnisse vill ju ha sol i mängder! Patric som endast varit utomlands en gång med mig i Turkiet för 2 år sen, är inte ett lika stort fan utav det såklart. (Turkiet var hemskt för den delen, jag tycker inte om Turkiet då alla är så jävla jobbiga, det är sjukt fint på vissa ställen, men inte värt det enligt mig)
Men i förrigår så tog vi äntligen tummen ur stjärten och bokade våran resa i januari som bär av moooot.... THAILAND!!!!
Åh mitt älskade thailand❤️
Jag har varit där 13 gånger men inte på de senaste 5 åren och saknar det något sjuuukt!
Men vi ska dit, jag och min livskärlek!

Jag tror inte jag har någon mer rolig info just nu, Lillis (som vi alltid kallar Leonie) vill gå in så det är dags o göra det för jag måste duscha o klä på mig för att sen åka på äventyr med Mamma och hennes valp från samma kull som är en pojke, han var stört i kullen och Lillis minst, kan säga att det skiljer ca 3 kg i skillnad på de nu vilket är MYCKET! Han är en bjässe om man jämför!
Men nu- in!

Likes

Comments

Senaste tiden har endast spenderats inomhus.
Jag har legat i sängen eller i soffan och bara legat där.
Det är hemskt!!!!!
Jag vägrar falla tillbaka i gropen jag har varit i, det kommer inte på fråga.
Men jag är så rädd för allt. Mitt jobb gick åt helvete, jag bad Oskar som han heter som är VD på ABC sales of sweden, att få ut min slutlön tidigare då jag absolut inte vill ha med företaget att göra mer, det får inte förstöra för mig mer. Men vad tror ni? Såklart sa han nej och drar ut på en massa saker, jag skulle bli anmäld för stöld utav arbetsmaterial som jag hade till den 14/6 på mig att lämna in, de var ca 2 veckor jag då hade på mig att lämna in materialet, men på något vänster hade han fått för sig att jag inte tänkte göra det och då anmäla mig för stöld samt dra 6000kr ifrån min rättmätiga lön. Började alltså anklaga mig för det ena och det andra och kallade mig för en tjuv.
(Jag har återlämnat allt material jag har fått, så Oskars teori stämmer inte riktigt)
Jag börjar nu skriva på det här pga av att jag kom på att jag ska posta körjornalen imorgon. Och tänkte då, han kommer hitta något litet fel där och inte betala mig mina 1702kr jag har rätt till, o blev arg på tanken och kände att jag MÅSTE skriva lite.
Jag fick alltså en körjornal skickad till mig 1 månad efter jag skulle fått den, som jag skulle fylla i. Tyvärr så kunde inget program på telefon eller dator öppna och fylla i mallen, så jag skickade ett mail med all information och svar på alla frågor i mejlet och förklarade även att jag inte kunde fylla i mallen på min dator men bifogar all info han behöver.
Fick till svar att det inte var acceptabelt och jag var tvungen att skriva ut, fylla i och lämna in.
O det kräver alltså han utav mig efter ALLT jag blivit utsatt för på det där skit företaget. Ja det var ju bra och kul och så.
Jag har förresten blivit så psykiskt kränkt på det där företaget att jag är lite förstörd som människa nu efter, är det företaget som ska betala det? Terapi och så? För det kommer det aldrig göra
Jag fick inte ens betalt när jag var sjuk, inte heller mitt anställningsavtal.........
Jag är arg, så jävla arg att jag har fått stå ut med skiten och fortfarande gör, för det återstår fortfarande en del pengar innan vi kan lägga på locket ordentligt på den här smörjan.

Vi lämnar den här skiten just nu, nu vidare till ett annat problem.

Efter min älskade Nellies bortgång så har ingenting varit sig likt, livet är INTE lätt och jag har funderat på o skaffa en "ny" valp. Vi tänkte redan när vi hade Nellie att vi ville ha en till, men det blev aldrig så.
Så jag har letat, pratat med uppfödare, läst på internet osv och beslutade mig för att hälsa på en kull. Så i helgen så var jag, pappa & Elsa ovanför Örebro och hälsade på en kull.
Jag tyckte en hane var fin, eller aa alla var ju söta men han stack ut lite, dock så kändes det inte 100% och vi åkte hem tomhänta men med mer kött på benen.
Nu vet jag att jag vill ha en tik igen och har kontakt med en jätte gullig tjej som har ett gäng valpar på 13 dagar. Planen är att vi ska dit om 2 veckor och hälsa på och även då ev tinga en valp som får komma hem 5 augusti.
Det är den temporära planen just nu, sen vet man aldrig med mig!
Jag har idag pratat med en man som har valpar i Hässleholm, han skulle fota de 2 tikarna som var kvar och fastnar vi för någon utav de så kommer vi hämta hem en betydligt snabbare.
Men, de får ödet avgöra!

Men ja för o skapa en liten röd tråd.
Jag är rädd.
Rädd för att börja på ett nytt jobb (som jag faktiskt har på g, varit på 2 intervjuer och ska dit på tisdag för de vill erbjuda mig en tjänst. Mer om det då!) jag är rädd att det ska vara så oseriöst och dåligt igen, att jag inte ska trivas och behöva byta jobb IGEN. Jag är såååå rädd men längtar så mycket efter att jobba igen! Jag blir en helt annan, positiv (till en del), glad och mer vanlig människa då....
Jag är också rädd för att skaffa hund igen. Det kommer ju aldrig kunna vara Nellie, aldrig någonsin. Det vet jag.
Men kommer jag älska den? Kommer jag vilja ha den i sängen och kommer den få mig att må bra? Jag vet inte och är rädd...
Saknar Nellie så det gör ont i mig...

Sen till en "bomb"
Kommer ni ihåg Patric? Han som jag kysste första gången när jag var 12, han som flyttade ner till Stockholm för min skull och bodde tillsammans med mig? Han som jag spenderade 2,3 år med och som sen bara krossade båda våra hjärtan? (De har jag aldrig pratat med er om för det har varit för jobbigt)
Det har gått över 1,5 år sedan det tog slut, det tog slut den 16 augusti 2014 men vi slutade ju aldrig prata, i perioder gjorde vi det såklart, men vi fortsatte alltid träffas o gav väl inte riktigt upp på "oss" i ett antal månader så har vi "dejtat" och i ca 4 månader har jag mer eller mindre bott hos honom. Vi har aldrig riktigt sagt att vi är ett par, men bara för några veckor sedan så blev det även ett beslut. Vi är alltså ett par igen. Men inte nog med det, sambos.
Vi har bott 3 stycken i patrics 2a, men för ca 1 vecka sen så blev vi officiellt sambos då Gustav (patrics bästa kompis) flyttade ut!
Det känns bra, Patric är ju min bästa vän jag har känt i 7 år och vi kan varann utan o innan.
Men samtidigt läskigt att nu är vi sambos igen men denna gången själva och mer på riktigt.
Vi båda jobbar, har bil o körkort och bor tillsammans...
Det funkar ju bra, jag är som en hemma fru just nu, städar o tvättar o diskar o bäddar osv.... Men det är mysigt det med 😉

Förlåt för ett sjukt långt inlägg! Det var bara länge sen nu och jag behövde avreagera mig på mitt idiotiska jävla "exjobb".....

Vi hörs förmodligen om inte för länge och jag uppdaterar er såklart om valpen!
Puss sålänge....

Likes

Comments

Dig ska jag lära allt jag kan för att du inte ska bli som mig.

Likes

Comments

Jupp.
Som en jävla CSI agent. Hemskt.
Plågar mig själv något otroligt, men jag får reda på allt, precis allt.
Hemska människor, äckliga människor och människor som sjunker för lågt för sitt eget bästa.... Nä. Detta var inte roligt.

Likes

Comments

När man slutat gråta o äntligen tänker sova men får detta meddelande😭

Likes

Comments

Jag tittar inte på bilder på oss längre, inte ens vill jag prata om dig, men det värsta är nog att jag inte ens vill tänka tillbaka på tiden du faktiskt fanns och gjorde allt lättare för mig, för då känns det som att allt rasar ännu mer runt omkring mig.

Förlåt mig Nellie.
Förlåt

Likes

Comments

Jag har en ständig ångest, men den kan jag kontrollera.
Nu har jag börjat få sån jävla ångest på senaste, alltså en ångest som är värre än min "dagliga dos" denna kan jag inte kontrollera. Det har varit såhär i några dagar nu, ångest som får mig att kippa efter luft.
Jag blir arg, irriterad och frustrerad på allt. Just idag är mina största tankebanor boendet som absolut inte är hållbart och gör mig så arg. Och bil, jag kan inte ta mig någonstans, jag är som en handikappad jävla klump, som bara existerar här.
Grejen är också att dessa två saker går inte bara att lösa, det krävs pengar, en jävla massa pengar.

Just idag vet jag inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till. Jag är bara så jävla arg och ångesten kväver mig, ligger o gråter under en filt i sängen medans jag skriver det här.
Det värsta är också att jag kan inte göra någonting, för vem jag ens skulle hitta på något med, skulle jag bli irriterad på. Arg på människan och det är inte rättvis att förstöra någon annans dag bara för att min är skit.
Jag skulle ha varit med Julia idag. Vi skulle setts för typ en timme sen och hängt idag, men virrskalle som hon är så glömde hon att hon skulle på kalas o vi skulle höras sen.
Vilket jag då vet att vi kommer inte ses idag för det kommer bli sent på kalaset och jag kommer bli ännu mer irriterad.
Vad fan ska jag göra? "Gå en promenad" nä, för jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vill isåfall göra någonting.

Igår var jag och lillasyster Elsa i Nacka forum och shoppade, tänkte att det var bra för mig, men efter 1 timme så hade jag lessnat och var som ett gnälligt barn som inte orkade mer.
Är det utmattnings depressionen som är tillbaka? + lite pms på det också, vilket gör allt katastrofalt.
Tog i alla fall en dusch, drog på mig en ansiktsmask och fräschare till mig lite i hopp om ny energi som inte har dykt upp ännu.
För jag känner inte för att hitta på någonting, men ändå känner jag att jag behöver åka iväg ett tag.
Elsa ska på dollystyle idag i Gustavsberg, dit hade jag kunna följa med till om det inte var så att det var så jäääävla tråkigt förra gången och Elsa är den om någon som kan göra mig irriterad....
Vafan, bitterfitta delux idag, hjälp mig.

Likes

Comments