Angyal är nu 9 dagar och 530 gram tyngre än när vi träffade henne allra första gången, hon är en stadig liten bit. Det börjar vara väl spännande med vägningen nu, hon fyller liksom upp bunken o inte är hon stilla heller 😊

Igår kväll såg vi att ögonen så sakteliga börjar öppna sig, de är inte täta längre utan små springor med glitter bakom. Idag är de mörka små och nästan runda ögon. Helt fantastiskt vilken utveckling som sker mitt framför våra ögon!

Hon förflyttar sig överallt, fullständigt planlöst så som valpar gör men det är så roligt att se. Tjockisvarningarna har kommit helt på skam tack o lov. Sängen blir ju lite ensam o tom utan syskon så den är uppfylld med kramdjur o leksaker så hon har lite polare o grejer att trängas med. Kanske inte precis som valpar gör men nästan.

När jag kom in till Hamvaz och Angyal igår eftermiddag efter en snabbtur till affären hade de haft katten där sa Hamvaz. Jag ifrågasatte det starkt då jag nog tror jag skulle märkt på mer än ett sätt att en katt varit inne hos oss tillsammans med 4 hundar. Men hon vidhöll att det var katten som gett sig på väggen.

Jag tänkte att nog damen behöver lite stimulans o sällskap. Eftersom hon vägrar vara någonstans där valpen inte är, men samtidigt vill vara där flocken är men ändå vill ha valpen skyddad från de andra hundarna så tog jag fram en bur till dom. Bäddade till dom o så satte vi oss på altanen o njöt av dagen. Hamvaz var så nöjd att vara med mitt i smeten, skyddad av sin älskade bur med sin lilla skatt - och skatten, lilla Angyal, verkade också gilla läget. Buren stod så det inte kunde dra på den lilla och när vi slutat bära runt bur, tagit kort o bara satt still o njöt så slocknade både mor och dotter o de andra hundarna med.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Här händer massor och ingenting. Jättespännande att titta på en liten valp som kravlar, äter och sover. En mamma som putsar o är så oändligt noga med sin lilla skatt. Jag får inte någonting gjort. Alls. Eller – jo i går klippte jag klor på Angyal för första gången. Hon hade långa vassa metkrokar som rev bra så det var dags att göra det.

Hon är mobil, det var hon ju redan som nyfödd men det är otroligt vad hon jobbar o sliter. Jättebra men också lite ohälsosamt ibland. Hon var på väg ut ur hundsängen igår och det är ju inte livsfarligt men väldigt onödigt att slå sig när man faller 1 dm så nu fick den plockas bort någon vecka till vi kanske kan skippa valphagen.

Inatt vaknade jag vid 4-tiden av att hon klättrade över halsen på mig. Lade sig tillrätta o sov. Jag klappade lite på henne då vände hon o fortsatte tillbaka mot husse till. Husse sov gott genom hela utflykten så det var väl tur att jag fotograferade den 😊

I morse, vid 8-tiden när jag låg o njöt av den som nu låg i armhålan på mig inser jag att nosen börjar ändra färg. Den är inte längre grisrosa – lilla hjärtat. Lilla och lilla… hon vägde in på 329 gram mer idag än för 6 dagar sedan. Nu säger vi god morgon världen o ha en bra dag!

Likes

Comments

Nu är vi inne på Angyals fjärde levnadsdygn. Det börjar bli vardag med en liten valp i huset. Visst är det tråkigt att det bara blev en, så kan man absolut se det. Men jag är så lycklig att det blev åtminstone en valp och att både mor o dotter mår prima.

Idag ska valparna färgmärkas så jag kan hålla isär vem som är vem. Tro vilken färg Angyal ska få? Det är ju då den färgen på kassen som ska tryckas till varje valpköpare att leverera alla dokument i vid leverans så det gäller att planera ordentligt nu…

Hamvaz är en väldigt vårdande mamma. Hon lämnar inte valplådan för att äta, det får serveras på plats i bingen eller så får det vara. Eftersom hon inte bara ska förse sig själv och valpen utan även läka ihop efter en operation så blir det självklart massa gottis direkt i bingen.

Att gå ut och kissa är också något man nästan får tvinga henne till. I går kväll var första gången jag inte behövde koppel på henne för att hålla henne kvar på gräsmattan till hon kissat.

En natt har Hamvaz o Angyal sovit ensamma i valprummet, övriga nätter i vår säng tillsammans med familjens övriga hundar o oss tvåbeningar. Vi får ju inte världens tyngsta sömn direkt men vad gör det. Kan kanske vara tacksam att det bara är en valp?

Vikten håller vi noga ögonen på, hon är ju så stor från start att man gruvar sig lite vad hon ökar i vikt. Men faktum är att min lilla Jippie som vägde 225 gram som nyfödd hade gått upp 125 gram på ett dygn. Angyal har samma viktökning efter tre dagar, och idag vid åldern 4 dagar har hon totalt gått upp 175 gram och väger ståtliga 578 gram idag. Viktökningen är nog enligt boken tror jag o jag känner mig inte minsta orolig att vi får en ”fetbob” jag känner att det nog ligger precis där det ska.


Det är skönt att få vara hemma och bara njuta av liten valp. Det blir verkligen inte mycket gjort, men är det semester så ska man väl inte prestera – eller hur? Så jag sitter här o dräller o tittar o förundras över vårt lilla mirakel – vår silverängel.

Likes

Comments

Då är silverkullen född. Dramatiskt och lite otippat blev det - men allt har gått bra hittills i alla fall.

Men oj vilken helg detta varit! Hamvaz skulle leverera lördag, söndag eller måndag – allt beroende på vilken parningsdag man räknar som nr 1. Vi har väntat och väntat och hon har varit stor som ett hus. I fredags var första temp-dippen o vi trodde att nu kör det igång. Men icke.

Lördagen kom o hon låg runt 37-38 hela dagen o hade inte något synbart värkarbete. Söndagen kom o hon dippade äntligen lite mer i temp och natten till måndag började även värkarna sätta in. Men inte så där jättetuffa eller många – lite förvärkar.

Måndagen kom på förmiddagen dippade det äntligen ner till 36,1 o nu – nu visste vi att äntligen var det dags. Vattnet gick vid 14.45 och värkarbetet började ca 15.40. Det var nu värkar var 5e – var 10e minut. Inte sådana rejäla krystvärkar förrän bortåt 17.15-tiden. Men ingen bebis. Hamvaz blick förändrades allt eftersom tiden gick. Hon ville ha oss nära och gärna att vi tog i henne. Hon var så liten o utsatt o inget kunde vi göra åt all smärta.

Värkarna var inte så rejäla som Lotta ville ha dom o jag har ingen referensram o tyckte de såg ut att göra ont. Men – även jag insåg att de inte var tillräckliga att få ut några bebisar. Vi gick in och kände efter o hittade en svans, det var alltså sätesbjudning – det förklarade mycket. Jag hade SMS kontakt med världens bästa veterinär som till sist ringde upp oss o guidade oss fram till när det var dags att åka till Djursjukhuset i Kumla.

Vi kom fram till Kumla vid 20-tiden tror jag. Blodprov och röntgen direkt. Jag höll i de nu ganska trötta små Hamvazbenen, bilden togs och kom upp på skärmen. Jag förstod inte riktigt vad jag såg – det var inte några ”blixtlås” alls över skärmen – bara en lång ryggrad spegelvänt mot Hamvaz. Jag tänkte det måste vara fel inte bara en, jag måste missat något?

Vi fick gå in på rummet o invänta veterinären. Men det tog för lång tid för mig, jag behövde se bilden igen så jag letade upp rummet med datorn i och fotograferade skärmen. Jojomensan. En enda jättebebis, felvänd med rumpan först. Lite nonchalant utlagd i magen som om den låg där i allsköns ro o solade…

OJ! Den var ju lika stor som Hamvaz nästan ju – inte undra på att den inte kommit ut. Veterinären kom in o vi var överens allihop - kejsarsnitt! Hamvaz bars ut från rummet o väntan började vid 21.10. Vi satt o spekulerade och vi var tämligen övertygade om att valpen rimligen inte var vid liv o med lite otur skulle livmodern dessutom ha varit i dåligt skick och borttagen när vi skulle åka hemåt. Vi drack kaffe och åt havrekakor och försökte förutse de olika scenarion som skulle kunna utspelas. De slutade alla med ingen valp…

Efter en och en halv evighet kom det ut en sköterska. Här har ni en liten flicka säger hon, och jag hann tänka att Hamvaz är redan klar innan jag vände mig om. Men si där misstog jag mig. Det var en liten ljus fako tjej som ivrigt hackade med huvudet i handuksbunten. Liten o liten… Storlek som en större goldenvalp med sina 403 gram – men ändå liten. Både Lotta o jag hade haft kontroll på allt innan men nu rann tårarna på oss båda. Vilken lycka!

Efter ytterligare en stund fick vi träffa Hamvaz igen. Drogad som få med låång tunga hängandes ut men vaken. Hon gick igång på valppipet och försökte slicka med den där oregerliga tungan. Efter en stund piggnade hon på sig och valpen fick dia lite.

Vi fick åka hem när det gått en stund så allt bevisligen fungerade och det var så jätte jätteskönt att få med två hundar hem. Det var lite berg och dalbana där på kvällskvisten. Vid midnatt kom vi hem, lade hundsängen i husses säng och där har Hamvaz och lilla valpen sovit i natt. Jag har lagt till henne till tutten några gånger och säkert vaknat vid varje pip. Men jag är inte trött i alla fall går nog på adrenalin just nu.

Valpen är envis och väldigt mobil. Klättrar o piper förargat när det inte går hennes väg så någon riktig ängel är hon nog inte sitt namn till trots.

Likes

Comments

Då är vi nog där. Dagen D är det nog inte men helgen med stort H är nog faktiskt här..

När förlossningsarbetet påbörjas dippar tikens temperatur så nu har jag lite mer koll på den. Hamvaz startade på 38,1 den 18e maj och har sedan 27 juni legat på ca 37,7. I morse hade hon 36,8. Det har vandrat lite upp och ned hela dagen så nu närmar det sig att mitt lilla Kinderägg levererar.

Hon har ätit som en labrador hela tiden förutom i morse. I morse fick hon äta lite, lägga sig bredvid skålen o vila o så äta lite till. Gumman. Lunch o eftermiddagsmaten slank dock ner utan problem, detsamma gäller för den lilla smakbit mjukglass som hon fick.


Istället för att representera på SM i år fick jag istället stanna hemma och inköpa ett livestream abonnemang till Agility SM i Östersund så jag kan göra det jag gillar mest, vara med mina hundar o njuta av agility i toppklass.

Det börjar vara jobbigt att stå o skälla så nu ligger hon o pustar o frustar o inväntar maten. Mattes 💓

​Lycka till på och med SM så kör jag hårt på hemmaplan!

Likes

Comments

Allt går lite saktare för var dag nu när det gäller Hamvaz. Hon blir tyngre o mer ovillig till aktivitet. Inte så att hon på något sätt nekar promenader eller så men hon far inte omkring som hon brukade längre. Går mer fot om vi säger så.

Det är till o med så att jag nästan får be henne gå ifrån mig för att få en filmsnutt på henne. Var helst vi är så är hon med och nära - liggandes. Här på filmen letar hon hjorttryffel och det är hon en fena på att hitta - får se om valparna lär sig det av henne innan de flyttar 😘

Man ser när hon rultar fram att det är lite tungt o jobbigt - men det är inte långt kvar försöker jag trösta henne, hon börjar vara lite trött på det här tror jag.

Likes

Comments

Idag har vi hjälpts åt att fixa med rummet valparna ska vara i. Massor med saker som åkt ut och nu återstår en golvboning och valplåda mm. Har aldrig bonat ett golv i hela mitt liv så det var väl dags idag då, det är nog ett måste tyvärr för mattan är så "porös" i rummet att vi hela tiden tänkt byta ut den, men ett sprucket revben kom i vägen för den planen. Så då får det bli det näst bästa.

Valplådan kommer till veckan, Lotta har lovat svänga förbi med den o lite annat av livets nödvändigheter som behövs när man ska bli mårrmårr.

Tog en panoramabild över rummet. Som man ser på bilden som tar några sekunder att ta är Hamvaz lugn o stilla medan Jippie mer är som en pumi normalt är och gör sig på bild därefter. På G. Mattes tjejer 💘

Midjemåttet på den rofyllda har ökat ytterligare lite så det är tillväxt därinne. Jag ligger om mornar o nätter med handen på magen o njuter. Det är så häftigt!


Likes

Comments

Midsommarafton, vi sov till vi vaknade av oss själva - det blev en väldigt kort morgon om jag säger så :) Jag vaknade med Hamvaz som alltid som en liten extra mössa bakom mitt huvud. Lade ut handen och kände direkt valpskvalp - såååå mysigt! Nu har jag känt på båda sidor detta "skvalpande" så minst två valpar är det i alla fall :) Tror nog att det är fler än så om vi ska vara ärliga.

Vi promenerade en sväng och idag fick Xi avlastning som den som alltid får stryk av Hamvaz. Idag var det Jippie som fick sig en resa istället. Hamvaz har ena jädra hormonsvängningar och vi lovade varandra nu dyrt o heligt att vara ännu mycket mer uppmärksamma för att bespara de andra hundarna Hamvaz PMS modell grosse.

Torbjörn tittade förbi och ville känna lite valprörelser. Det var lite si o så med samarbetet från bebisarna 😝

O så avslutningsvis en midsommaraftonsmage som som ökat i omfång med 6 cm på en månad.


Likes

Comments

I går kväll när vi skulle sova låg jag med handen på magen på Hamvaz. Jag hade nämligen tyckt natten innan att jag känt något. Igår kväll var där inte någon tvekan, vi kände båda två att det pluppade runt lite där inne så nu vet vi att det inte är inbillning. Det är helt klart action där inne 😍

Kanske inte är så konstigt att hon låg mer än gick på den varma promenaden i lördags alltså. Det är kanske dags att börja gissningstävling om antalet valpar och kön nu när de till o med går att "ta på".

Ha en härlig dag alla - det har vi!!!


Likes

Comments

Hamvaz mår rätt bra, äter som en häst o gärna lite till. Hon börjar se ut som en liten tanks och frågan är om det är många valpar där inne för hon är bra stadig...

Hon är slöare och lugnare men också grinigare än vanligt. Ja ja - det lugnar sig väl när alla hormoner stannat upp lite. I boken står att man nu kan börja känna fosterrörelser. Jag känner o hon tittar mig djupt i ögonen o jag undrar om hon förstår vad som är på gång, inte vet jag men jag känner o hon tycker det är helt som det ska, o inte känner jag någon rörelse inte. Men jag får väl lön för mödan förr eller senare.

Jag har köpt en ny kamera och ska försöka lära mig så mycket att jag åtminstone kan ta fina valpbilder när så blir dags. Tills dess får jag träna på det som finns omkring mig. Ovan Jippie som vill ha chips 💗

Och - ovan en liten film, den allra första med denna kamera, på hackspettsboet. Har bara sett sådana bon i Kalle Anka tidningar och jag är helt fascinerad över att vi bor granne med detta bo. Att vi hittade det berodde på katten som försökte få sig ett mellanmål och att alla fåglar skrek som tokiga. Vi gick ner o släppte Hamvaz o Jippie så de fick se vad som stod på. Det var då vi såg katten. När katten fick ge sig av blev fåglarna tysta - ja förutom detta lilla bo då som avslöjade sig totalt. Slutledningen är att fåglarna ser pumisar som bundsförvanter till skillnad från hur de ser katter 😜

Avslutningsvis, den där magen... här är den igen. Om bara 2-3 veckor får vi se vad där finns...

Likes

Comments