Denna månaden har inte varit den bästa hälsomässigt. Varit förkyld i två omgångar, ena relativt lindrig och andra gången dunderförkyld med extremt jobbig hosta. För att vara lite positiv så har förkylningen börjat ge med sig, lite rethosta kvar och till och från täppa. På fredagen hände dock det som jag varit så orolig över att jag ska råka ut för, just eftersom läketiden är ganska lång.
Skulle bara vara snäll och hjälpa ett par klasskompisar att plocka bort gummimattorna från golvet vid deras station upp på en vagn. Fick på mattan snett så tog tag och skulle rätta till den, fick för mig att jag skulle slänga upp den. I den vridningen så small ryggen och fick så ont så att benen vek sig och jag tappade andan. Ena knät i golvet samt handen, ena handen på vagnen med mattorna. För söker lugna mig och intala mig själv att det är nog inte så farligt och försöker trycka mig själv upp. Icke, Smärtan blev helt olidlig och jag började hyperventilera. Jag kommer ingenstans, kan inte resa mig eller överhuvudtaget flytta mig ur ställningen jag hamnade i.

Efter en liten stund börjar dom reagera runt om mig och kommer dit för att hjälpa mig. En tar tag i min hand och låter mig krama om den hårt medans hon försöker lugna ner både mig och min andning. Efter ett litet tag hjälper några till att med sin styrka resa mig upp, gjorde så ont så det kändes som jag skulle svimma i några sekunder. Men vi kämpade alla på och lyckades tillsammans sakta men säkert ta oss till fika rummet där jag så gott jag kunde fick sitta ner på en stol. Fick hämta andan lite innan vi bestämde oss för att det är lika bra att packa ihop mina saker och se till så att jag får komma hem. Är så djupt tacksam för all hjälp jag fick från alla där, det var ingen tvekan från någon utan dom gjorde verkligen allt för mig. Hjälpte mig till och med att byta om.

Fick ringa Kim och fråga om han kunde hämta mig, vilket han var så snäll och gjorde. Resterande av dagen bestod av envishet, skrik och gråt. Musklerna runt ryggraden ställer sig i försvarsställning och låser sig. Vilket gör att smärtan blir olidlig när man försöker röra sig. Kunde inte ens ta mig upp ur sängen själv, utan Kim fick hjälpa och trycka upp mig när jag inte orkade mer pga smärtan. Är så tacksam över allt han har hjälpt mig med. Som tur är känns det bättre nu, jag kan gå själv, resa och sätta mig själv. Men det tar ganska lång tid och det gör ont.
Nu är det ju så roligt att sånt här blir man av med igenom att röra sig, vilket inte är så spännande eftersom det gör fruktansvärt ont att röra sig. Har fått stanna hemma från skolan, men har haft My som har gått ut med mig så att jag har kunnat röra mig för att kunna bli av med detta snabbare så jag kan komma tillbaka till skolan.

Men igår började det göra väldigt ont igen när jag gick, absolut inte som på fredagen när det hände. Men det spänner i hela ryggen ut i benen, hugger i ryggraden och högra höften. Och till råga på allt så har jag fått ont i högra armen nu också om jag vrider på den, misstänker överansträngning eftersom armarna har fått jobba hårt när benen inte orkar som dom brukar.
Har haft ryggskott två gånger förut och det har tagit lång tid innan man har börjat kunna röra sig normalt. Men det har aldrig gått bakåt i "utvecklingen". Så valde i dag att ringa vårdcentralen. Ringde dock så sent så att jag får ringa i morgon för att få en akuttid på onsdag i stället. Här hemma är det ju ingen större fara, visst gör det ont. Men jag behöver inte gå några längre sträckor och jag kan lägga mig ner och vila när som helst. Grejen är ju den att jag måste tillbaka till skolan, och det är lite svårt om jag inte ens klarar av en promenad fram och tillbaka till stan utan att bli helt slut och få ont. Är förövrigt längre promenad till skolan än vad det är till stan, och där ska jag också vara från 07.00 - 15.30.
Jag bara hoppas att jag kan få bra råd i morgon om jag får en läkartid, att detta snabbt vänder så jag kan komma tillbaka. Är rädd för att komma efter för mycket, och inte tala om hur ekonomin blir påverkad. Men det är bara att fortsätta kämpa, Jag klarar åtminstone saker snabbare med ryggskottet än vad jag trodde. Sist låg jag nog i en vecka innan jag klarade av att resa mig relativt bra själv ur sängen själv. Det lyckades jag med efter en dag denna gången.
Tack till alla som har hjälpt och stöttat mig, ni är guld värda <3


C yah! // P

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Äntligen har helgen kommit och den är så välkommen. Det har varit en riktigt tuff vecka på grund av att jag har varit sjuk. Men är ganska nöjd över att jag bara stannade hemma en dag, det är trots allt ganska slitsamt och tufft att vara i verkstaden när man är extremt förkyld.
I vilket fall som helst, på torsdagen tog jag mig till vårdcentralen där jag fick prata med en läkare. Han lyssnade på mina lungor och han tyckte ändå dom lät rätt bra när jag var där. Men fick recept utskrivet på en inhalator som jag ska ta varje gång jag har någon sjukdom som påverkar min andning, inklusive svåra allergiperioder. Tycker att den har hjälpt, och den smakar helt fantastiskt, ungefär som att suga på en alvedontabblet. Tack för tuggummin som hjälper en mot den bieffekten. Läkaren ville även att jag ska kontakta vårdcentralen igen för att föra en större utredning på min astma. Så det är bara att ta en dag när jag har frisknat till för att boka in ett nytt besök.

Igår var det filmkväll här hemma, men jag mådde inte speciellt bra. Så gick faktiskt in i sovrummet och sov ett tag. Kändes tråkigt att vara så antisocial när vänner kommer på besök, men det kändes som att jag inte hade något annat val, försökte men det gick inte. Kom ut lite senare när allt lugnat ner sig, vilket slutade med att jag ändå somnade på soffan. Jag försökte i alla fall.
Idag ska vi till Kims föräldrar på middag, var längesedan vi var där så ska bli roligt. I morgon ska jag förbi en sväng hos My och Ingemar eftersom Fantacia fyller år. Annars ska jag bara passa på att vila så mycket jag kan den sista lediga dagen man har. På måndag är det tillbaka till verkligheten igen.

Har kommit framåt på min ljuslykta. Fått ihop tre sidoplåtar så att dom sitter relativt bra, lite glipor men det är svårt att komma undan helt när man gör allt för hand. Där emot den fjärde och sista sidoplåten jävlas med mig och vill inte alls passa in. Har rådfrågat två av mina klasskamrater och båda verkar tycka att allt ser rätt ut enligt linjerna, så lutar åt att jag kanske har råkat ritsa lite fel. Så på måndag blir det att fila under linjerna och hoppas på det bästa. Fungerar inte det får jag göra en ny. Är det bara en så är det rätt lugnt, inget ovanligt att man får göra om. Men hade varit kul om man lyckades på första försöket.


C yah! // P

Likes

Comments

Har blivit sjuk för tredje gången detta året, det är ganska starkt jobbat med tanke på att det bara är i mitten av februari. Grov förkylning med hosta, började i måndas. Igår satte det sig dock på andningen vilket inte är så spännande. Låter som darth vader när jag andas med ett inslag av pipljud, hade det inte varit så störigt i längden hade jag nog skrattat åt det.
Under dagen gick det att lösa med att ta min astmamedecin, men på kvällen ville den inte fungera. Försökte ligga ner, gick ut på balkongen och försökte röra mig lite för att få bättre cirkulation i kroppen. Men det ville inte ge med sig. Ringde mamma när paniken började komma och rådfrågade om hon hade några tips, slutade med att ho fick mig att ringa sjukrådgivningen. 

Plats 33 i kö, tog 58 minuter att komma fram. Och när dom väl svarar så hör kvinnan inte mig, så hon lägger på. Hade redan en liggande panik i mig, vilket utvecklades mer när detta hända. Panik och astma går för övrigt inte hand i hand, en väldigt dålig kombination faktiskt. Fick ringa igen och nu fick jag plats 11 så det var inte så farligt i alla fall. När jag väl kom fram berättade jag vad problemet var, slutade med att jag blev tillsagd att ringa 112 och be efter en ambulans. Tyckte personligen att det kändes överdrivet men det var det som skulle göras, hon ansåg att min andning lät så pass dåligt så det fanns inget annat att göra. Hade jag inte panik innan så kan jag säga att den kom nu. Hörde av mig till min granne och bad om stöd som kom upp direkt. Kort efter kom ambulansen som gav mig någon inhalation som jag skulle andas med i evigheter. Hade redan tagit för mycket av min asmtamedecin som resulterar i skakighet. När man fick det här blev det värre, det började sticka i händer, ansiktet och läppen. Men det var normalt, bara obehagligt.

Fick jätte bra bemötande och dom frågade om jag ville inte till sjukhuset, vilket jag inte ville. Så dom ringde och rådfrågade om det var okej, vilket det var. I stället blev jag tillsagd att ringa vårdcentralen idag för att bli undersökt och be om medecin jag ska ta när jag blir sjuk för min andning. Dom tyckte det var konstigt att jag inte fått det förut med tanke på att detta är inte första gången min andning blir påverkad av sjukdom. Det slutade bra i alla fall och det var underbart att kunna andas normalt igen. Nu är det trögt igen ofc, men det är fortfarande bättre än igår. Är fruktansvärt tacksam över min älskling, mamma och granne som ställde upp för mig så pass mycket som dom gjorde igår.
Det tråkiga är att jag missar skolan idag. Har kämpat mig igenom dagarna sedan i måndas och hade bestämmt mig för att fortsätta med det. Men känns som att när det går så här långt är det nog bättre att inse att man faktiskt inte klarar av hur mycket som helst. I morgon ska jag dock gå dit igen, det är bara en dag. 

Utbildningen går frammåt, ljuslykta nummer 2 är påbörjad. Bottenplattan och sidoplattorna är tillfilade. Har börjat med finslipning för att få ihop detaljerna vilket är det svåraste i hela projektet. Det är kul men nervöst, Kan innebära att man får göra om en massa sidoplattor, vilket tar sin tid. Jag kommer vara expert på filande när detta är över! Alla på CNC sidan är snälla och roliga, har varit väldigt nervös över att vara utstött just pga hur jag är som person, tillbaka dragen och tar inte speciellt mycket plats. Men man blir indragen i "gänger" av vissa människor där. Och alla pratar och hjälper en med saker utan att man ens ber om det. Tack vare denna fina bemötning kommer jag antagligen tillslut våga ta lite mer plats och vara mer social. Än så länge är jag nöjd över mitt val. Vi får se hur mycket jag håller kvar vid det dock när jag ska börja svarva :P
 
4867646633
 
C yah! // P

Likes

Comments

Har blivit sjuk för tredje gången detta året, det är ganska starkt jobbat med tanke på att det bara är i mitten av februari. Grov förkylning med hosta, började i måndas. Igår satte det sig dock på andningen vilket inte är så spännande. Låter som darth vader när jag andas med ett inslag av pipljud, hade det inte varit så störigt i längden hade jag nog skrattat åt det.
Under dagen gick det att lösa med att ta min astmamedecin, men på kvällen ville den inte fungera. Försökte ligga ner, gick ut på balkongen och försökte röra mig lite för att få bättre cirkulation i kroppen. Men det ville inte ge med sig. Ringde mamma när paniken började komma och rådfrågade om hon hade några tips, slutade med att ho fick mig att ringa sjukrådgivningen. 

Plats 33 i kö, tog 58 minuter att komma fram. Och när dom väl svarar så hör kvinnan inte mig, så hon lägger på. Hade redan en liggande panik i mig, vilket utvecklades mer när detta hända. Panik och astma går för övrigt inte hand i hand, en väldigt dålig kombination faktiskt. Fick ringa igen och nu fick jag plats 11 så det var inte så farligt i alla fall. När jag väl kom fram berättade jag vad problemet var, slutade med att jag blev tillsagd att ringa 112 och be efter en ambulans. Tyckte personligen att det kändes överdrivet men det var det som skulle göras, hon ansåg att min andning lät så pass dåligt så det fanns inget annat att göra. Hade jag inte panik innan så kan jag säga att den kom nu. Hörde av mig till min granne och bad om stöd som kom upp direkt. Kort efter kom ambulansen som gav mig någon inhalation som jag skulle andas med i evigheter. Hade redan tagit för mycket av min asmtamedecin som resulterar i skakighet. När man fick det här blev det värre, det började sticka i händer, ansiktet och läppen. Men det var normalt, bara obehagligt.

Fick jätte bra bemötande och dom frågade om jag ville inte till sjukhuset, vilket jag inte ville. Så dom ringde och rådfrågade om det var okej, vilket det var. I stället blev jag tillsagd att ringa vårdcentralen idag för att bli undersökt och be om medecin jag ska ta när jag blir sjuk för min andning. Dom tyckte det var konstigt att jag inte fått det förut med tanke på att detta är inte första gången min andning blir påverkad av sjukdom. Det slutade bra i alla fall och det var underbart att kunna andas normalt igen. Nu är det trögt igen ofc, men det är fortfarande bättre än igår. Är fruktansvärt tacksam över min älskling, mamma och granne som ställde upp för mig så pass mycket som dom gjorde igår.
Det tråkiga är att jag missar skolan idag. Har kämpat mig igenom dagarna sedan i måndas och hade bestämmt mig för att fortsätta med det. Men känns som att när det går så här långt är det nog bättre att inse att man faktiskt inte klarar av hur mycket som helst. I morgon ska jag dock gå dit igen, det är bara en dag. 

Utbildningen går frammåt, ljuslykta nummer 2 är påbörjad. Bottenplattan och sidoplattorna är tillfilade. Har börjat med finslipning för att få ihop detaljerna vilket är det svåraste i hela projektet. Det är kul men nervöst, Kan innebära att man får göra om en massa sidoplattor, vilket tar sin tid. Jag kommer vara expert på filande när detta är över! Alla på CNC sidan är snälla och roliga, har varit väldigt nervös över att vara utstött just pga hur jag är som person, tillbaka dragen och tar inte speciellt mycket plats. Men man blir indragen i "gänger" av vissa människor där. Och alla pratar och hjälper en med saker utan att man ens ber om det. Tack vare denna fina bemötning kommer jag antagligen tillslut våga ta lite mer plats och vara mer social. Än så länge är jag nöjd över mitt val. Vi får se hur mycket jag håller kvar vid det dock när jag ska börja svarva :P
 
4867646633
 
C yah! // P

Likes

Comments

Så mycket har hänt på så kort tid, som jag har ältat mycket om tidigare. Har träffat en del nya vänner, blivit en bättre vän eftersom jag har redat ut mina egna "problem", är i ett förhållande där jag känner mig trygg och älskad. Förra veckan började jag även på test och kartläggning av en utbildning jag är intresserad av att gå. Den är två veckor lång och jag är inne på sista veckan nu. Första veckan var det inte så jätte mycket som hände. Två prov på tisdagen som jag otroligt nog klarade, är tacksam över att läraren la extra fokus på att få mig att förstå sakerna som han gick igenom. Förutom det så var det genomgångar om hur skolan är och en uppgift. Man fick en ritning av en ljuslykta som man skulle skriva om med egna ord i punkt form. 
 
Den ljuslyktan skulle vi idag tillverka i verkstaden. Man fick en utklippt metallbit som man skulle fila ner till rätt mått och så klart se till så att det inte fanns några vassa kanter. Efter det skulle man ripsa ut linjer efter utsagda mått, körla och borra. Kom halvvägs igenom borrningen av EN metallplatta (blir sammanlagt 6 stycken) sen fick vi gå hem. Ventilationen fungerade nämligen inte och det var fruktansvärt kallt i verkstaden på svettssidan. Dom gissade väl på att det kanske var 15 grader. Så vi fick gå hem med hopp om att det är fixat till i morgon. Jag tänker i alla fall ta på mig så mycket kläder jag bara kan, har nämligen blivit allmänt frusen nu för tiden. Så lika bra att vara på säkra sidan.
 
När jag har pratat med min lärare så har det enligt honom låtit som att jag är säker på att få fortsätta utbildningen. Men det är inte han som bestämmer vem som får lov att gå vidare eller inte så jag tar inte ut något i förskott. Men är det så att jag får fortsätta är det bara att fortsätta på måndag nästa vecka och köra vidare. Då kommer jag få gå på andra sidan av verkstaden dock eftersom jag är intresserad av CNC Svarv och Fräs. Ifall jag kommer få gå vidare kommer jag att flytta min adress till Landskrona. Så det kanske är lite förståligt när jag menar på att det har hänt mycket på kort tid. Under 5 års tid har jag iprincip stått still med lite små saker hit och dit. Under ca ett halv år så har allt detta hänt och då har jag ändå inte gått in grundligare på saker och bara tagit upp dom positiva händelserna.
 
Klasskamraterna jag har är alla jätte snälla och hjälpsamma. Var väldigt nervös över att komma till ett nytt ställe med nya människor där jag inte känner någon. Känner man mig så vet man att det är en situation jag vägrar sättas i. Men är trött på att gömma mig bakom svårigheter och tvingade mig själv att klara det. Och det gick väldigt bra och jag har verkligen känt mig välkommen där. Inte tala om stödet som jag har fått utifrån, alla nära och kära som har fått lyssna på min gigantiska oro inför skolstarten. Tack för att ni står ut med mina konstigheter <>

Det jag oroar mig för är att jag faktiskt inte vet något speciellt om CNC, Svärv och Fräs. Vet inte hur det är att arbeta med det, hur svårt det är etc. En del blir förvånad att jag valde det istället för svetts eftersom det är så svårt och har tuff teori. Det gör en osäker människa som anser sig inte kunna speciellt mycket eller ha ett överhuvudtaget bra läshuvud ganska osäker. Men skolan känner till mina inlärningssvårigheter och jag anser att om jag får chansen är det bättre att ha försökt och inte klarat det, än att inte ha försökt alls. Självklart kommer jag kämpa och göra mitt bästa, envis är ju något jag är bra på att vara i alla fall.
 
C yah! // P
 
 
 

Likes

Comments

Så mycket har hänt på så kort tid, som jag har ältat mycket om tidigare. Har träffat en del nya vänner, blivit en bättre vän eftersom jag har redat ut mina egna "problem", är i ett förhållande där jag känner mig trygg och älskad. Förra veckan började jag även på test och kartläggning av en utbildning jag är intresserad av att gå. Den är två veckor lång och jag är inne på sista veckan nu. Första veckan var det inte så jätte mycket som hände. Två prov på tisdagen som jag otroligt nog klarade, är tacksam över att läraren la extra fokus på att få mig att förstå sakerna som han gick igenom. Förutom det så var det genomgångar om hur skolan är och en uppgift. Man fick en ritning av en ljuslykta som man skulle skriva om med egna ord i punkt form. 
 
Den ljuslyktan skulle vi idag tillverka i verkstaden. Man fick en utklippt metallbit som man skulle fila ner till rätt mått och så klart se till så att det inte fanns några vassa kanter. Efter det skulle man ripsa ut linjer efter utsagda mått, körla och borra. Kom halvvägs igenom borrningen av EN metallplatta (blir sammanlagt 6 stycken) sen fick vi gå hem. Ventilationen fungerade nämligen inte och det var fruktansvärt kallt i verkstaden på svettssidan. Dom gissade väl på att det kanske var 15 grader. Så vi fick gå hem med hopp om att det är fixat till i morgon. Jag tänker i alla fall ta på mig så mycket kläder jag bara kan, har nämligen blivit allmänt frusen nu för tiden. Så lika bra att vara på säkra sidan.
 
När jag har pratat med min lärare så har det enligt honom låtit som att jag är säker på att få fortsätta utbildningen. Men det är inte han som bestämmer vem som får lov att gå vidare eller inte så jag tar inte ut något i förskott. Men är det så att jag får fortsätta är det bara att fortsätta på måndag nästa vecka och köra vidare. Då kommer jag få gå på andra sidan av verkstaden dock eftersom jag är intresserad av CNC Svarv och Fräs. Ifall jag kommer få gå vidare kommer jag att flytta min adress till Landskrona. Så det kanske är lite förståligt när jag menar på att det har hänt mycket på kort tid. Under 5 års tid har jag iprincip stått still med lite små saker hit och dit. Under ca ett halv år så har allt detta hänt och då har jag ändå inte gått in grundligare på saker och bara tagit upp dom positiva händelserna.
 
Klasskamraterna jag har är alla jätte snälla och hjälpsamma. Var väldigt nervös över att komma till ett nytt ställe med nya människor där jag inte känner någon. Känner man mig så vet man att det är en situation jag vägrar sättas i. Men är trött på att gömma mig bakom svårigheter och tvingade mig själv att klara det. Och det gick väldigt bra och jag har verkligen känt mig välkommen där. Inte tala om stödet som jag har fått utifrån, alla nära och kära som har fått lyssna på min gigantiska oro inför skolstarten. Tack för att ni står ut med mina konstigheter <>

Det jag oroar mig för är att jag faktiskt inte vet något speciellt om CNC, Svärv och Fräs. Vet inte hur det är att arbeta med det, hur svårt det är etc. En del blir förvånad att jag valde det istället för svetts eftersom det är så svårt och har tuff teori. Det gör en osäker människa som anser sig inte kunna speciellt mycket eller ha ett överhuvudtaget bra läshuvud ganska osäker. Men skolan känner till mina inlärningssvårigheter och jag anser att om jag får chansen är det bättre att ha försökt och inte klarat det, än att inte ha försökt alls. Självklart kommer jag kämpa och göra mitt bästa, envis är ju något jag är bra på att vara i alla fall.
 
C yah! // P
 
 
 

Likes

Comments

Idag kom mamma förbi en sväng efter att hon slutade jobba. Tänkte att jag kunde bjuda henne på mat, för det känns logiskt att man är hungrig efter ett arbetspass. Dock glömde jag den lilla detaljen att mamma bara äter fläskfärs. Så nötfärsbiffarna som jag gjorde var ju inge vidare, men hon smakade i alla fall. Så hon fick äta sallad och färsk bandpasta. Det blir inte alltid som man har tänkt det ^^
Efteråt hjälpte hon mig med håret och vi umgicks lite, var riktigt trevligt!
När hon hade gått så fortsatte jag med kampen att resna ur mina kläder. Har kommit upp i tre kassar som jag ska göra mig av med i alla fall. Men känner fortfarande att jag måste gallra ur mer om jag ska lyckas få plats med allt som jag vill.
 
I måndas så fick jag ett mail från AF att utbildningen jag är intresserad av i Landskrona har studiebesök på tisdagen. Blev lite stressat med planeringen men pappa var snäll och ställde upp med att köra mig dit och följa med. Verkade ändå vara ganska intressant, Verkstadstekniska utbildning. Vet inte om det är något jag kommer gilla igentligen, ska jag vara ärlig känns det lite skrämmande. Men tror att jag skulle passa inom något lagerarbete så tycker att det är värt att chansa. 
På onsdagen så ringer hon från AF och frågar hur det hade gått och om jag var intresserad, vilket jag då så klart är. Så den Januarie 11-22 kommer jag att gå där. Efter den tiden så kommer jag få besked om jag kommer passa och klara av utbildningen. Tycker dom att det ser bra ut så betyder det alltså att jag börjar studera. Har så fantastiskt blandade känslor, är riktigt glad över att jag äntligen börjar komma någon stanns. Men samtidigt så fruktansvärt nervös, men det är väl iofs en ganska normal reaktion. Kommer vara tufft i början när allt är nytt och många människor. Men tar jag mig bara igenom starten så tror jag att jag kommer klara av det.

För att få dagarna att gå så rensar jag mycket bland mina saker. Är en sån fantastisk dravelsamlare så det nästan gör ont i mig. Förstår inte hur jag kan samla på mig så mycket skit, och sedan känna en sådan tvekan över att slänga eller ge bort saker som jag ändå vet att jag inte kommer ha någon större användning av. Vi ska inte tala om saker man har fått som man vet att detta har jag absolut ingen anvädning av, men jag har ju fått det så det går ju inte att göra sig av med. Men det går frammåt i alla fall och det är väl det som är huvudsaken. Det är i alla fall kul att gå igenom allt man har, mycket som kommer fram som ger en fina minnen. Ska bli skönt att få bättre ordning på mina saker.
 
På fredag så har jag ett möte på vårdcentralen som jag inte har någon aning om vad det handlar om. Fick en kallelse utan någon förklaring till vad det är, men det är bara att glatt ta sig dit och hoppas på att det inte är något allvarligt. Efter det hämtar pappa mig och vi tar en sväng hem. Sedan åker jag till min älskling igen. Måste säga att dagarna här hemma har gått snabbt, snabbare än vad jag förväntade mig. Men saknaden är oändligt stor ändå. Det är tokigt att man kan sakna någon så mycket trots all tid som vi har tillbringat tillsammans. Men jag klagar absolut inte. Även om det är jobbigt att känna saknad efter något, så är det ändå en mysig känsla. Speciellt när man får träffa personen igen ^^
 
I morgon blir det mer sortering och rensning av mina saker. Ska eventuellt förbi mammas jobb också om hon hör av sig. Annars blir det att packa och se till att man har med sig allt inför tripen. Och inte tala om att försöka lägga sig i tid. Tiden bara rinner iväg. Har sagt hela veckan att jag ska försöka somna tidigare än vad jag brukar göra. Nu sitter jag här och klockan är halv sex. Nej, får städa undan efter mig och jobba på tröttheten så jag orkar med morgondagen också.
 
C yah! // P
 
 

Likes

Comments

Idag kom mamma förbi en sväng efter att hon slutade jobba. Tänkte att jag kunde bjuda henne på mat, för det känns logiskt att man är hungrig efter ett arbetspass. Dock glömde jag den lilla detaljen att mamma bara äter fläskfärs. Så nötfärsbiffarna som jag gjorde var ju inge vidare, men hon smakade i alla fall. Så hon fick äta sallad och färsk bandpasta. Det blir inte alltid som man har tänkt det ^^
Efteråt hjälpte hon mig med håret och vi umgicks lite, var riktigt trevligt!
När hon hade gått så fortsatte jag med kampen att resna ur mina kläder. Har kommit upp i tre kassar som jag ska göra mig av med i alla fall. Men känner fortfarande att jag måste gallra ur mer om jag ska lyckas få plats med allt som jag vill.
 
I måndas så fick jag ett mail från AF att utbildningen jag är intresserad av i Landskrona har studiebesök på tisdagen. Blev lite stressat med planeringen men pappa var snäll och ställde upp med att köra mig dit och följa med. Verkade ändå vara ganska intressant, Verkstadstekniska utbildning. Vet inte om det är något jag kommer gilla igentligen, ska jag vara ärlig känns det lite skrämmande. Men tror att jag skulle passa inom något lagerarbete så tycker att det är värt att chansa. 
På onsdagen så ringer hon från AF och frågar hur det hade gått och om jag var intresserad, vilket jag då så klart är. Så den Januarie 11-22 kommer jag att gå där. Efter den tiden så kommer jag få besked om jag kommer passa och klara av utbildningen. Tycker dom att det ser bra ut så betyder det alltså att jag börjar studera. Har så fantastiskt blandade känslor, är riktigt glad över att jag äntligen börjar komma någon stanns. Men samtidigt så fruktansvärt nervös, men det är väl iofs en ganska normal reaktion. Kommer vara tufft i början när allt är nytt och många människor. Men tar jag mig bara igenom starten så tror jag att jag kommer klara av det.

För att få dagarna att gå så rensar jag mycket bland mina saker. Är en sån fantastisk dravelsamlare så det nästan gör ont i mig. Förstår inte hur jag kan samla på mig så mycket skit, och sedan känna en sådan tvekan över att slänga eller ge bort saker som jag ändå vet att jag inte kommer ha någon större användning av. Vi ska inte tala om saker man har fått som man vet att detta har jag absolut ingen anvädning av, men jag har ju fått det så det går ju inte att göra sig av med. Men det går frammåt i alla fall och det är väl det som är huvudsaken. Det är i alla fall kul att gå igenom allt man har, mycket som kommer fram som ger en fina minnen. Ska bli skönt att få bättre ordning på mina saker.
 
På fredag så har jag ett möte på vårdcentralen som jag inte har någon aning om vad det handlar om. Fick en kallelse utan någon förklaring till vad det är, men det är bara att glatt ta sig dit och hoppas på att det inte är något allvarligt. Efter det hämtar pappa mig och vi tar en sväng hem. Sedan åker jag till min älskling igen. Måste säga att dagarna här hemma har gått snabbt, snabbare än vad jag förväntade mig. Men saknaden är oändligt stor ändå. Det är tokigt att man kan sakna någon så mycket trots all tid som vi har tillbringat tillsammans. Men jag klagar absolut inte. Även om det är jobbigt att känna saknad efter något, så är det ändå en mysig känsla. Speciellt när man får träffa personen igen ^^
 
I morgon blir det mer sortering och rensning av mina saker. Ska eventuellt förbi mammas jobb också om hon hör av sig. Annars blir det att packa och se till att man har med sig allt inför tripen. Och inte tala om att försöka lägga sig i tid. Tiden bara rinner iväg. Har sagt hela veckan att jag ska försöka somna tidigare än vad jag brukar göra. Nu sitter jag här och klockan är halv sex. Nej, får städa undan efter mig och jobba på tröttheten så jag orkar med morgondagen också.
 
C yah! // P
 
 

Likes

Comments

Lyckades komma upp i tid idag, så det blev att leta fram träningskläder och bege sig till gymmet. Var inte mycket folk där, dom kom och gick så det var alltid jag och en till där inne ungefär. Blev tio minuters uppvärming på springbandet och sedan gå igenom alla maskinerna. Eftersom det var så längesedan jag var där sist drog jag ner en vikt på nästan alla maskiner. Det var rätt tufft men gick bättre än förväntat måste jag säga. En maskin höjde jag till och med en tyngd med, så det var en bra start på dagen måste jag säga.
 
När jag kom hem var det bara att hoppa in i duschen och göra sig i ordning för hockey matchen i Malmö. Lyckades hinna slänga i mig en macka sen begav sig pappa, jag och granntjejerna iväg. Inne på arenan fick jag träffa Cassandra och Jerry. Sen mötte vi upp Ronny och hans kompisar och han hälsa på min faster Sollan! Var riktigt roligt och det var många ansikten som man kände igen från brynäsbussen som man åkte mycket med förr. 
I vanliga fall brukar vi alltid stå i klacken när vi ser hockey, men denna gången blev det sittplats. Jag föredrar helt klart klacken, det är en härlig stämning och riktigt roligt. Men kan säga att man såg matchen så mycket bättre från sittplats. Matchen slutade 0-3 till Brynäs. Var inte det bästa spelet enligt mig, men var ändå en kul match ofc!
När pappa och jag gick runt och letade efter vår ingång så lyckades vi bli filmade på vägen, så fick ett meddelande på Facebook av min kusin att hon hade sett oss. Ganska roligt ändå även om man ser ut som stryk ^^ Video
 
När matchen var slut stötte vi på Sollan igen och hade sällskap med henne till bilen. Sen var det bara att åka hem. Fick i oss lite mat och sedan dess har jag nästan bara tagit det lugnt i soffan framför datorn. Sett lite på South Park och surfat runt. tog mig även nydligen en liten promenad med Ludde. Nu sitter jag här igen och lyssnar på låten som har fastnat i mitt huvud, ska snart försöka lägga mig så man orkar upp i morgon. Måste hinna med att packa och göra mig i ordning, samt se till så att det är relativt städat här hemma. Blir kanske lite packande innan jag lägger mig men tar det mesta i morgon, känns som att jag kommer ha lite mer ork då. Får väl iofs se hur rörlig man är i morgon med tanke på gymmet idag. Har kännts bra under dagen i alla fall :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
C yah! // P
 
 
 
 

Likes

Comments

Lyckades komma upp i tid idag, så det blev att leta fram träningskläder och bege sig till gymmet. Var inte mycket folk där, dom kom och gick så det var alltid jag och en till där inne ungefär. Blev tio minuters uppvärming på springbandet och sedan gå igenom alla maskinerna. Eftersom det var så längesedan jag var där sist drog jag ner en vikt på nästan alla maskiner. Det var rätt tufft men gick bättre än förväntat måste jag säga. En maskin höjde jag till och med en tyngd med, så det var en bra start på dagen måste jag säga.
 
När jag kom hem var det bara att hoppa in i duschen och göra sig i ordning för hockey matchen i Malmö. Lyckades hinna slänga i mig en macka sen begav sig pappa, jag och granntjejerna iväg. Inne på arenan fick jag träffa Cassandra och Jerry. Sen mötte vi upp Ronny och hans kompisar och han hälsa på min faster Sollan! Var riktigt roligt och det var många ansikten som man kände igen från brynäsbussen som man åkte mycket med förr. 
I vanliga fall brukar vi alltid stå i klacken när vi ser hockey, men denna gången blev det sittplats. Jag föredrar helt klart klacken, det är en härlig stämning och riktigt roligt. Men kan säga att man såg matchen så mycket bättre från sittplats. Matchen slutade 0-3 till Brynäs. Var inte det bästa spelet enligt mig, men var ändå en kul match ofc!
När pappa och jag gick runt och letade efter vår ingång så lyckades vi bli filmade på vägen, så fick ett meddelande på Facebook av min kusin att hon hade sett oss. Ganska roligt ändå även om man ser ut som stryk ^^ Video
 
När matchen var slut stötte vi på Sollan igen och hade sällskap med henne till bilen. Sen var det bara att åka hem. Fick i oss lite mat och sedan dess har jag nästan bara tagit det lugnt i soffan framför datorn. Sett lite på South Park och surfat runt. tog mig även nydligen en liten promenad med Ludde. Nu sitter jag här igen och lyssnar på låten som har fastnat i mitt huvud, ska snart försöka lägga mig så man orkar upp i morgon. Måste hinna med att packa och göra mig i ordning, samt se till så att det är relativt städat här hemma. Blir kanske lite packande innan jag lägger mig men tar det mesta i morgon, känns som att jag kommer ha lite mer ork då. Får väl iofs se hur rörlig man är i morgon med tanke på gymmet idag. Har kännts bra under dagen i alla fall :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
C yah! // P
 
 
 
 

Likes

Comments