View tracker

Alltså jag ger snart upp på min hjärna.... typ bråkade men min kille idag då han blev förbannad över att jag frågade honom varför han inte berättade för mig att han skulle dricka med några vänner (saken är den att han alltid vill veta när jag ska dricka och då tycker iallafall jag att jag borde ha rätten att förvänta mig detsamma tillbaks men tydligen inte...).

Det "roliga" med hela den situationen var att jag va så jävla orolig för att han va på g med en annan då han berättade att han skulle till byn jag va i medans jag väntade på pappa. Så jag frågade vad han skulle göra där och han svarade att han skulle träffa sin ena tjejkompis som jag inte har träffat och ev. sova över hos henne över natten. Jag kände mig så jävla obekväm med att han skulle sova hos en annan tjej även fast hon har kille... brukar verkligen inte vara en "sån" svartsjuk flickvän som inte låter honom göra saker eller ber honom att inte träffa folk men just då ville jag så gärna vara "sån" men sket i det och frågade istället honom om han ville att jag skulle möta honom på stationen (så hade vi hunnit träffas en liten stund iallafall och jag kanske hade träffat tjejen nån sekund) men hans svar va verkligen inte vad jag hade väntat mig, han skrev att tjejen skulle möta honom och märkte på meddelandet att han verkligen inte ville att jag skulle möta honom men kunde verkligen inte först varför, han e lixom killen som träffar en varje gång vi är i närheten av varandra även om vi bara hinner ses i 10sek... min hjärna drog självklart igång högsta tempot och höll det tills han svarade idag (lördag) o jag fick veta att han hade druckit.

Samtidigt som det var en enorm lättnad att få veta det för att de förklarade en hel del så blev jag jävligt irriterad/sårad/besviken/tveksam finns inte tillräckligt med känslor för att beskriva känslan av att han inte bara berättade det dagen innan... så jag valde att som jag lovat honom vara ärlig så jag skrev och förklarade till bästa förmåga hur jag kände och frågade honom varför han inte bara berättade det dagen innan, samtidigt som panikångestattacken slog till... ALLT runt om mig är mer eller mindre kaos för tillfället och han har varit de enda som varit rätt och fått mig att kana mig tryggare i all skiten.. Så bröt ihop totalt när han svarade genom att bli förbannad för att "han inte får vara med sina vänner utan att berätta exakt vad dom ska göra" och när jag åter igen försökte förklara hur det kändes när han inte hade berättat att ALKOHOL var inblandat i den kvällen när HAN förväntar sig att JAG ALLTID ska berätta om jag ska på fest... han svara bara med en massa dumma bortförklaringar och det känndes som att hela min värld rasade samma när den sista biten som höll mig på fötter gick isönder....

Det hela resulterade tillslut i att jag blev helt förstörd och satt o grät för första gången på jävligt länge (jag är inte säker på varför men jag har riktigt svårt för att gråta... när min gammelmormor dog mådde jag uselt men kunde inte ens gråta då, med andra ord så är det väldigt få personer och saker som kan få mig att gråta) imed att vi satt och messade tror jag inte ens att han tänkte tanken av att han fick mig att bryta ihop... Kan ta ett exempel som till exempel när han skrev "förhållande tar mycket på en". Då är det väl självklart att man tar det som att han tycker att man är en last och tynger ner honom... Förstår bara inte vad det är jag gör som får mig att vara en sådan last.... finns alltid där för honom men skiter totalt i om han hällre umgås med ett gäng vänner någon dag än med mig för jag vet (eller trodde iallafall att jag viste) att han inte vill vara utan mig för länge och vet själv att man behöver tid med vänner även fast man har pojk eller flickvän.

Jaja när jag skrev till honom att jag kunde komma dit imorgon så kunde han slå mig så tänkte han antagligen efter lite och blev lite lugnare. oavsett vad så är jag 100% säker på att han aldrig hade kunnat slå mig. men tillbaks till all skiten nu, han bad dock inte om ursäkt men han blev lite lugnare och jag ringde min absolut bästa vän som va så jävla gullig, hon sa till och med att om han skulle göra slut så dissar hon sin kille (PÅ ALLA <3 DAG!) och sticker hem till mig med alldeles för mycket glass och bra filmer. Har helt ärligt ingen aning vad jag skulle gjort utan henne men jag är rätt säker på att om jag inte hade haft henne vid min sida så hade jag mest troligt lyckats ta livet av mig o legat begraven någon stans....


Nu till det som får mig att känna mig så jävla smidig och smart. Under tiden jag skrev med honom så gick jag in i typ en bubbla och hade inte någon direkt koll på allt runtom utan försökte bara få lite lugnt i huvudet innan de exploderade så någon gång under den tiden tog jag mina dagliga tabletter 2ggr... Dessutom så kom jag inte ihåg det efter att ha pratat men min bästis så tog mina tabletter en gång till utan att ens tänka på att de va de sista i dosetten som mamma packade ner....

Så när jag väl hade tagit tabletterna en sista gång så hade jag fått i mig 210 mg Elvanse istället för den dagliga dosen på 70 mg vilket dessutom är max dosering för vuxna (alltså 70 mg) och hade även fått i mig sammanlagt 120 mg fluoxetin istället för 40 mg. Men helt ärligt skiter jag i hur mycket fluoxetin jag fick i mig för det är ingen direkt farlig medicin. Men däremot Elvanse är en väldigt ny medicin mot adhd och 70 mg är den högsta dosen som studerats. Trodde först inte att det kunde vara farligt men för att va söker så skrev jag till mamma och frågade.... det visade sig att de inte alls var bra men jag AVSKYR tanken på att vara inlagd på ett sjukhus så undviker det till bästa förmåga...

Men kan helt ärligt säga att om jag vetat vilka biverkningar som finns och vilka jag skulle få så hade jag ringt ambulans direkt istället för sjukvårdsupplysningen och stå i kö tills jag hörde att väntetiden var beräknad till ca 30 minuter för att inte ha tålamodet att vänta och istället lägga på luren o låtsas som inget... liksom hur farlig kan en 3dubbel vuxen max dos vara egentligen?

Jo det kan jag berätta, först o främst så hade jag så satans ont i magen att det inte finns ord som kan beskriva den smärtan, så jag tvingade i mig ett halvt glas läsk för av någon anledning brukar kolsyra få min mage att må bättre. Och smärtan dämpades men känner dock fortfarande av den svagt. Och som att det inte räckte med det så har jag även stått ut med tryck över bröstkorgen som varierat hela dagen men ville inte oroa pappa så låtsades som inget. Mådde och mår fortfarande illa med hade illamående ofta när jag tog concerta men har aldrig ens känt spår av det när jag tagit Elvanse förräns idag... har även varit lika skakig i händerna hela dagen som när jag har ångest attack så tillslut bestämde jag mig för att ringa 1177 igen i hopp om att få höra att det var inbillning och att medicinen inte kan ha någon direkt farlig biverkning men under tiden jag satt i telefonkö så googlade jag lite på biverkningar och kan säga så mycket som att det som stod inte ens var i närheten av vad jag ville se... Allt jag beskrev var biverkningar som antagligen var så pass kraftiga för att jag fick i mig alldeles för mycket av medicinen... Jag har sedan innan högt blodtryck och det är väldigt vanligt att dom påverkar blodtrycket och finns även risk att råka ut för hjärtinfarkt.

När jag väl fick prata med en sjuksköterska (typ 5h efter att jag tagit tabletterna o haft helvetes biverkningar) blev jag vidarekopplad till någon form av avgiftnings byrå, kändes inte det minsta lugnare när han sa att om jag hade ringt direkt så hade de skickat en ambulans då det är väldigt hög och dessutom ostuderad dos som dessutom är väldigt farlig för mitt hjärta med tanke på att mitt blodtryck redan är högt.... Efter att ha pratat med honom i nästan en timme om hur jag mådde, vad jag hade upplevt under dagen som jag inte brukar vara med om (t.ex. magen) och sedan pratade vi om hur jag skulle göra också vidare.

Så nu ligger jag i min säng med svaga magsmärtor och fortfarande med tryck över bröstkorgen och vågar verkligen inte sova för jag vill gärna vakna upp igen... Ska till mamma om några timmar men tror det blir o köra till akuten så fort pappa vaknat till liv annars lär mamma hämta mig här så jag får blodtrycket kollat och sen lär de väl bli ekg för att vara säker på att jag inte får hjärtinfarkt med tanke på dosen så e de flesta oroliga .... Så jävla misslyckad man känner sig för tillfället

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ta inte detta fel för jag älskar både min pappa och min mamma men detta med att behöva välja var man ska bo är ett helvete.

Bor just nu nästan bara hos mamma då det är närmare till skolan där ifrån men tycker om att vara hos pappa med men har inte tiden till det och mamma har inte direkt förståelse för att jag vill vara här med...

Att behöva välja var man vill vara är lixom att välja mellan 2 olika män lika älskade halvor av familjen...​ 


Däremot är måendet på topp just nu och tror att de e för att jag skitit i medecinen ett tag nu o mamma har inte märkt något #rebell) nä men jävligt skönt att  bara må bra för en gångs skull. håller på att sluta röka med och är rökfri för 5:e dagen nu ^^ allt börjar mer eller mindre att bli bra :)

Likes

Comments

View tracker

Allt e kaos. Helt jävla ärligt så e där inget som är som de ska just nu.
Tankar snurrar.
Psykiskt och fysiskt utmattad till max.
Ingen man direkt kan snacka med om allt då det är alldeles för mycket just nu.
Allt går åt helvete...
självmordstankar blir en vardag nu igen o det är väl bara en tidsfråga tills självskadelsebeteendet är tibax.
pallar fan inte... känns så jävla meningslöst.
nä ska sova bott resterande av dagen nu.

Likes

Comments

Allt e skit.
min ångest begränsar mig mer än vanligt.
mamma o pappa bråkar om precis allt och jag hamnar emellan.
har nog aldrig varit så nära på att falla tibax till självskadelsebeteendet som nu.
finns en jävligt stor risk att jag kan bli inlagd på behandlingshem för att jag inte kan äta längre. o de som e lite komiskt med de hela e att jag bara kan tänka på att mamma o pappa kommer skylla de på varandra då och att jag kommer hamna efter i skolan....
har skrivit till idrottsläraren idag med o berättat att allt e skit just nu så kommer inte kunna vara med på idrotten om jag inte får vara själv i gymmet så jag iaf göt något.
hatar dessutom att jag måste käka piller för att må nästan ok.
Ingen kan förstå hur jag tänker o mår för ingen tänker precis som mig o har varit med om allt som jag varit med om.
vet knappt var jag ska ta vägen längre orkar inte må dåligt mera...

Likes

Comments

Jupp sovit typ hela dagen idag och är ändå helt slut.
funderar på att be mamma köra mig till BUP akuten eller något typ imorgon.
Egentligen så mår jag inte dåligt men jag bryr mig alldeles för mycket om hur alla andra mår antagligen.
De e inte så illa att jag hade ställt mig framför ett tåg (så de är det sista jag hade gjort pgav att personen som kör tåget måste leva med de livet ut) men om medecinskåpet inte varit låst hade jag inte ens tvekat på att ta en dödlig dos av någon/några tablett/tabletter.
kan inte ens beskriva hur jag mår på något annat sätt...
livet känns lixom meningslöst. alla dör någon gång så varför dra ut på det egentligen?

Likes

Comments

paniken man får när man är hemma hos sin pojkvän utan cigg o ångesten vill dränka en.
Börjar typ inse att jag verkligen har varit med om allt skit o att de inte va något något barn ska va med om eller ha som livs erfarenhet.
Det värsta är att jag inte vill oroa honom så när han frågar om de e något så måste jag ljuga...
jag går snart itu.

för övrigt så stod jag inför alla idioter i min klass för några dagar sedan o berättade om min ångest problematik och fyfan vad dom som hade varit taskiga skämdes när jag berätta hur ett panikångest anfall är och att jag kan svimma av om jag får ett sådant. särskilt en viss kille och jag var så jävla skadeglad. dom gjorde vissa delar av skolan till ett helvete men nu vågar dom inte säga något längre. Jag blev så jävla förbannad o glömde till o med att andas in när jag snacka med alla. Men men nu respekterar dom typ en.

De brukar även sitta killar utanför våran bygghall när vi ska gå o byta om och dom gör alltid kräk ljud när vi tjejer går förbi (obs inte från vårat program) funderar skarpt på att slå nån av dem om de inte ger sig snart.

Får förhoppningsvis börja gymma nästa vecka o de känns så jävla skönt. kommer nog att typ bo på gymmet.

Likes

Comments

Hur tufft är det att trycka ner någon den dagen då hen går in i en deppresion pgav. dig?
Hur tufft tycker du att det hade varit om du var anledningen till att hen började skära sig?
Hur tufft är det den dagen då personen får en ätstörning och inte klarar av att äta pgav. DINA kommentarer om hen's vikt?
Hur tufft är det den dagen då personen inte orkar gå till skolan längre pgav DIG?
Hur tufft är det den dagen hen blivit så trött på mobbingen att hen inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv vid t.ex. 14 års ålder?
så tänk efter innan du kränker en person nästa gång. För i de stora hela så de inte så jävla tufft i längden.. eller vad tycker du själv?

Likes

Comments

Denna personen är det mest underbara som har hänt mig.
Hon finns alltid vid min sida o ställer upp.
Min dag kan bli 1000ggr bättre bara genom att vistas i samma rum som henne.
Jag älskar henne något otroligt mycket.
fick nyss ångest attack o såfort hon svarade o sa att hon skulle komma hit i kväll så lugnade ångesten ner sig.
Fyfan vad jag älskar henne. Hon är en äkta vän från topp till tå❤

Likes

Comments

Var nästintill tillsammans med denna jätte gulliga,snygga, snälla, omtänksamma, underbara killen..
ett jävla medelanden fuckade allt.
trodde inte att detta skulle ta slut...
Han trodde att jag blev sur över en jätte löjlig sak och sen va jag för seg på att svara...
han sover nog nu medan min ångest äter upp mig.
Jag orkar inte.
jag vill inte.
Jag saknar honom men vafan livet får väl gå vidare eller något...
De e bara det att det kändes som att jag levde och inte bara överlevde när jag pratade med honom...

Likes

Comments

borde vara lycklig.... allt är egentligen bra idag. men jag är så jävla nära på att bryta ihop.
Jag träffar min faster o hennes man och min kusin. fy fan vad jag älskar den familjen. när dom åker hem så vet jag att jag inte lär träffa dom på ett bra tag. Men det är inte de.
Jag vet inte vad det är som är fel, jag vet bara att tårarna snart börjar rinna.
jag vet att jag mår skit.
att jag vill skapa ärr.
men jag vet också att denna smärtan går över och att det inte är värt de.
Jag önskar att min fasters man varit min pappa... han e så.. förstående och lätt att prata med.
Vissa saker jag pratar om med honom vet inte ens mina närmsta vänner om.
Detta inlägget är inte sammanhängande, men jag är förvirrad.


Skjut mig 🔫

Likes

Comments

Kära ångest

Jag försöker låtsas som att allt är bra, som att du inte finns där, som att ärren inte existerar, som att min liv är som det ska, som att jag faktiskt mår bra men det är långt ifrån sanningen.

Jag vet helt ärligt inte hur länge till jag klarar av att kämpa med dig sittande på mina axlar, du sitter där hela dagarna och tynger ner mig.

Du tar all min ork och tid, tid och ork som egentligen ska ägnas åt skola, familj, vänner, fritidsaktiviteter ja den lista kan göras lång. Jag vill göra en lång lista, men jag har inte orken till det just nu. Du tar så mycket tid och energi, Jag ska just nu vara ung och dum. Iväg tills sent på kvällarna, ute och festa eller bara umgås med vänner.... men det funkar inte så nu mera.

Jag vill springa ifrån dig, men du springer ikapp. du springer ikapp med min energi, den som du sitter och suger åt dig hela dagarna. och varje dag påminner du mig om hur värdelös jag är, för det mesta tror jag på dig... men inte alltid. Dom dagarna när jag nästan lyckas glömma bort att du finns är inte så många men jag kämpar för att dom ska bli fler. Jag längtar efter den dagen då du ramlar av mina axlar och inte hinner ikapp mig, det skulle vara så skönt att bara slippa dig... bara för en dag