Header

Ja, lite så kändes det när Nero fick träffa veterinären igen för ett par veckor sedan. Den veterinären kunde väldigt snabbt hitta det som förra veterinären missat totalt- en rejäl inflammation i senfästet på hasleden. Tack och lov är senan inte av, men den är skadad och vi kan räkna med flera månader av rehab innan han är återställd. Jag höll verkligen på att börja gråta hos veterinären när hon berättade vad hon hittat, dels för att jag tycker att det borde få räcka nu med tråkigheter men främst blev jag så otroligt ledsen och arg över att den första veterinären skickade hem oss utan smärtstillande och tyckte att han var helt återställd. Detta efter tre besök och två olika veterinärer på samma klinik, och ingen lyckades hitta felet som både min fysio och den nya veterinären upptäckte på några sekunder. Han har gått med detta i flera veckor utan smärtstillande och har antagligen haft jätteont. Jag kan inte låta bli att inte klandra mig själv heller, som inte litade på min magkänsla att något inte var helt bra.

Nu går åtminstone allt åt rätt håll. Jag kommer aldrig gå tillbaka till den första kliniken, men är otroligt tacksam till den nya där jag fick ett otroligt fint bemötande och som gick igenom hela Nero från topp till tå för att försäkra sig om att det "bara" var senan som var skadad. Under vårt besök röntgade de båda baktassarna, hasorna och höfterna samt kände igenom hans knän ordentligt. Veterinären kollade dessutom senan med hjälp av ultraljud. Nu går han på smärtstillande och ska på sitt andra fysiobesök på torsdag för att få laserbehandling. Han haltar fortfarande lite och avlastar benet, men fysion tycker att det ser något bättre ut än första gången vi kom dit. Vi har fortfarande en lång väg kvar men nu har vi åtminstone börjat. En massa tankar flyger runt om att han kanske inte skulle bli helt återställd, att vi missar dyrbar träningstid att lägga en bra grund, att jag inte kommer kunna börja dra med honom i vinter som planerat och hur fruktansvärt jobbigt det är att ha en livsglad unghund fast i ett koppel hela tiden. Men jag gör mitt yttersta för att skjuta undan alla negativa tankar, och fokusera på en dag i taget. Nu har vi fått öka koppelpromenaderna från 10 minuter till 15 minuter, vilket alltid är något.

Det ironiska är att i övrigt är livet just nu riktigt bra. Jag har påbörjat min praktik på en skola jag trivs superbra på, i en fin klass med en bra handledare. Jag har flyttat från stan (åtminstone tillfälligt) och älskar min nya lägenhet, och har spännande planer med Asko i höst. Bara Nero får bli bättre nu hade livet varit så himla bra.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Förra inlägget blev så långt att nouw började lagga för mig, så här kommer nästa del. Klockan hann bli runt 5 innan vi var klara för dagen, så kall och blöt åkte ja förbi hos mina föräldrar för att låna duschen och byta kläder. Efter det åkte jag vidare in mot köpingen och köpte middag och godis tillsammans med Erika, och åkte sedan hem till henne för att samla krafterna inför morgondagen. Jag bor några mil ifrån klubben så det var skönt att slippa åka hem när vi skulle samlas tidigt dagen därpå. Då var det dags för lydnad, vilket jag inte skulle delta i själv men det var roligt att se på och heja. Efter det var det dags för lunch och sedan började helgens sista tävling som var Nose Work. Det är väldigt populärt på min klubb, så vi var hela 17 ekipage som deltog. Så kul!

Det skulle visa sig att det var denna gren som gick absolut bäst för oss denna helg. Något förvånande, då vi inte har deltagit på någon träning på evigheter utan bara har kört lite i lägenheten. Men detta är verkligen någonting Asko tycker är himla kul. Första söket var ett inomhussök i ett garage, ett frisök. På 12 sekunder hade Asko hittat och markerat doften tydligt, blev så himla stolt! Tror bara det var tre andra som hade en snabbare tid på det söket. Nästa var ett fordonssök, jag hade tänkt söka av åt höger, men Asko drog iväg åt vänster så det var bara att haka på. Han måste ha kommit helt rätt i vind för han markerade strax därefter tydligt på traktorns ena bakdäck. Snyggt! Tredje söket var ett utomhussök, där sökte han också av jättefint men det var jag som tabbade mig. Han markerade, men jag hann inte riktigt med innan han dragit iväg igen. Så det var bara att vänta på att han skulle markera på samma ställe igen, vilket kostade oss massor av tid. Men vi klarade det söket också, trots att det var på håret! Sista söket var ett behållarsök, vilket han också gjorde fint. Vi klarade alltså alla 4 söken, vilket skulle resulterat i uppflyttningspoäng om det varit en officiell tävling. Det är ju verkligen inte illa! Poängmässigt hamnade vi på en 7e plats, han är inte den snabbaste på att söka av men däremot är han noggrann så jag är otroligt nöjd trots att vi inte hamnade på prispallen. Och tar med mig det första söket som han verkligen gjorde klockrent! Och dessutom har jag bestämt mig för att anmäla oss till vår första officiella noseworktävling i slutet av nästa månad 😉

Och det var slutet för klubbmästerskapshelgen för detta år! En helg fylld av gemenskap, skratt och peppande klubbkompisar. Jag är verkligen så himla glad över att få vara en del av världens bästa klubb.

Likes

Comments

Igår kväll när jag och hundarna kom tillbaka till lägenheten efter en helg full av hundaktivitet var jag helt färdig. Det tär på krafterna att vara fokuserad och dessutom nervös, men oj så roligt vi har haft det! Som jag nämnde i senaste inlägget har min hemmaklubb haft klubbmästerskap under helgen, från fredag till söndag. Jag och Asko deltog i rallylydnad, bruks och nosework men var även och hejade på våra klubbkompisar som tävlade lydnad. Vi var också med och grillade och umgicks varje dag, så vi har i princip bott på klubben hela helgen. Och inte mig emot 😉

Första kvällen var det dags för rallylydnad. Jag har inte gått en rallybana med Asko efter senaste tävlingen i våras, men vi har tränat enskilda moment och jag såg det som en uppladdning inför våra planerade starter i september. Banvandringen kändes rätt bra, tyckte det var en rätt lång bana men bara en skylt som brukar kunna ställa till problem (nämligen att backa framför) och en svårighet med att en skylt kom lite väl nära hindret. Vi var bara en handfull som körde fortsättningsklass och jag var andra på tur, så jag tog bara ut Asko på en kort uppvärmning och sedan klev vi in på planen. Jag är så himla nöjd med vår runda! Asko var med mig hela varvet runt förutom vid några enstaka tillfällen, och jag kunde fokusera på att andas och samla ihop fötterna. Det som jag trodde skulle bli svårt var inga problem, däremot fick vi fel övning på två moment där han skulle sitta framför. Jag vet inte om jag var otydlig eller om han inte riktigt hängde med, men det spelar ingen roll. Skyltarna kan man nöta och träna mer på, att känslan är rätt är så himla mycket viktigare! Med dessa fel övning, tillsammans med några ff, hamnade vi på 68p och var inte i närheten av toppen men jag var då så nöjd ändå.

Dag två var det dags för brukset. Som jag tidigare nämnt så gör man i min klubb flera olika bruksdelar på vårt KM: ett spår, ett appellsök, ett uppletande, en budföring och så en appellydnad. Har man uppflytt sedan tidigare får man poängavdrag. Kan ju säga på en gång att poängmässigt så gick det skitdåligt för oss, vi kom nämligen på sista plats. Däremot så hade vi hemskt roligt under hela dagen och jag är så glad och stolt över min pudelfjomp som faktiskt orkar jobba med mig en hel dag och fortfarande tycker det är SÅ KUL, trots att det inte alltid blir alla rätt. Vi började med uppletandet, där han visserligen markerade två föremål genom att nosdutta på dom. In med sakerna kom han däremot inte, trots att jag jobbade ihärdigt efter konstens alla regler. Så noll poäng där. Nästa stopp var spåret, ett spår på ca 400 meter med två vinklar och sammanlagt 6 apporter. Vårt spår gick över ett öppet kalhygge så jag var lite nervös över hur det skulle gå, men förutom att han snurrade till det lite mellan första apporten och första vinkeln, vilket resulterade i att han missade en apport, spårade han så himla fint. Från andra sträckan till slutet gick han på utan minsta tveksamhet, markerade alla apporter och tog vinkeln utan att ringa det minsta. Sååå himla snyggt!! Han hittade slutapporten och jag belönade rikligt med boll och lek, sedan kopplade jag om honom och gick till bilen. Det var ju bara det att jag glömde plocka på mig slutpinnen.... Så den låg kvar där någonstans i ljungen. Då blev jag minst sagt less på mig själv och var reda att åka hem för dagen. Den missen kostade oss nämligen 9 poäng så efter andra momentet låg jag kvar på noll. Lyckades dock samla mig efter många om och men, och körde även ett sök. Där hittade han ingen men han jobbade på i skogen hela tiden så jag är nöjd med honom ändå. Men- fortfarande noll poäng. Efter en lunchpaus var det dags för budföring, där Asko sprang fram till domaren och satte sig istället för till figuranten. Jahapp, fortfarande noll poäng då. Till sist lydnaden kvar. Måste säga att jag är otroligt imponerad över att han orkade hålla ihop så bra som han faktiskt gjorde. Det spöregnade när det var dags för vår tur, så i linförigheten missade vi flera poäng då han inte ville sätta sig i halterna. Trots det höll han fint fokus, men pendlade en del i positionen. 7,5 poäng fick vi trots allt. Framförgåendet hoppade vi över, och i läggandet (som annars är lite av ett paradmoment) ville han inte lägga sig i det blöta gräset så det blev en nolla. I inkallningen blev det ett dk men annars var det fint, och på hoppet fick vi faktiskt en 10a. 66 skakiga poäng i lydnaden totalt och det blev också våra slutpoäng på hela brukset. Bättre kan vi, så det är bara att träna vidare till nästa år ;) Nu strejkar nouw för mig pga långt inlägg, så jag får skriva om nosework i nästa inlägg!

Likes

Comments

Tänkte att det var dags för lite uppdatering igen! Ikväll ska jag träna brukslydnad med Erika och Diezel, i helgen är det nämligen dags för KM i bruks på min hemmaklubb. Upplägget är som sådant att varje ekipage gör både sök, spår, uppletande, budföring och så lydnadsdelen. Jätteroligt, men mycket och intensivt! Med Asko hoppas jag plocka poäng i spåret och på lydnaden, så det blir en genomgång av appellydnaden ikväll med kommendering samt budföring. Imorgon blir det ett spår på förmiddagen med Jenny och "labradoodlen" Bisko! Vi tränade med dom förra veckan med, då blev det ett 400m långt spår för Asko som han klarade galant med finfina markeringar. Så kul!

En bild från spårskogen förra veckan, och den andra från en pudelträning tidigare i veckan.

Det är inte bara i bruks vi har KM i helgen. Imorgon (fredag) är det även dags för KM i rallylydnad och på söndag i Nose Work. Vi har två officiella rallylydnadstävlingar bokade i september så det blir perfekt med en inoff för att kicka igång, vi har inte tävlat rally sedan i våras och inte tränat med skyltar på lika länge.

Klämmer in ett stycke om sökträningen i tisdags också. Har ju nämnt tidigare att jag haft problem med att få honom att springa ut på fullt djup utan retning. Jag trodde jag hittat ett sätt som fungerade, men det gick inte alls lika bra gången efter så det var bara att börja klura igen. Förra gången gjorde vi så att vi gick ut tillsammans med figuranten, lämnade den i skogen och gick tillbaka till stigen för att sedan skicka honom. Och vilken skillnad det blev!! Har aldrig sett honom kuta ut så självsäkert tidigare. Hoppas verkligen det fungerar lika bra under nästa träning, så att det är något vi kan jobba vidare med.

Till sist något lite tråkigare. Nero har fortfarande inte blivit bra i sin tass/has, så idag var vi till min fysio som jag verkligen har stort förtroende för så hon fick känna igenom honom. Hon upptäckte en stor svullnad på hasleden, och såg en rejäl hälta när han rörde sig. Han hade dessutom tappat massor av muskler och var väldigt spänd över ryggen, men det är ju inte så konstigt när han avlastar benet så pass mycket. Så nu har vi tid nästa vecka hos en ny veterinär för röntgen och ev ultraljud. Jag är så less på det här, vill bara att mitt hjärta ska må bra igen och slippa ha ont ❤

Likes

Comments

Jag kan ju inte vara helt riktig, men jag skulle kunna skaffa en valp om året tror jag. Jag älskar att ha valp! Visst att det stundvis är jobbigt, men överlag är det bara så mysigt och roligt. Det var inte ens ett år sedan jag tog hem Nero och jag hade redan lätt tagit hem en till 😁 Men nej, det kommer dröja några år innan det blir valp här igen. Tur man har bästa uppfödaren nära så man kan gosa med lite valpar när den där valpsjukan kommer smygande.

Slänger in lite bilder på Nero som 8 veckors valp, tagna av en av fodervärdarna till hans pappa.

Likes

Comments

Asko hade blivit så väldigt långhårig, så det var dags för en ordentlig klippning! Jag brukar oftast spara lite på huvud och nacke när jag klipper honom, men jag fick ett infall och rakade ner hela honom den här gången. Blev han inte söt? 😍Började klippa med ett skär, men det gav upp efter inte ens halva klippningen så jag blev tvungen att byta till ett lite längre. Inte optimalt men vad gör man, haha.

Idag ska jag och hälsa på pudelvalpar hos min uppfödare, 7 veckor gamla små lakritstroll 😍 Hade inte tvekat att plocka med mig en av dom hem. Ikväll blir det sökträning, planen är markeringsövningar men vi får se var det leder.

Likes

Comments

Ja, just nu känner jag verkligen ett så otroligt sug efter ett ordentligt träningspass med hundarna! Nu var det en vecka sedan vi tränade på klubben senast, då har det visserligen blivit lite nosework och klickerträning på hemmaplan men inget särskilt avancerat. I tisdags skulle jag på sökträning, men då började det ösregna och åska på kvällen så då blev jag plötsligt väldigt osugen på att ligga under en gran i skogen i flera timmar. Sedan var träning planerad till fredag, men då tog jag på mig ett extrapass på jobbet. Så då hade jag åtminstone tänkt åka och träna idag, men då gick bilen sönder så då blev det fix med den i stället. Fantastiskt.

I veckan är jag ledig fram till fredag, vilket känns jätteskönt! Har inte spikat någonting med hundarna än men träning ska det bli, helst med sällskap förstås. Nero har ont i tassen igen efter att han slet sig på en promenad och rejsade ett antal varv innan jag fick fast honom... Något med överskottsenergi, och självklart lyckades han sträcka sig igen. Så nu har det vart vila under helgen och han är mycket bättre igen, men jag vågar inte öka promenaderna igen på några dagar. För honom väntar mest nosework inomhus och något kortare hårt spår. Med Asko hoppas jag det blir sökträning på tisdag och så skulle jag vilja köra lite uppletande. Kanske att det blir någon noseworkträning med träningskompisar också, vi ska ju tävla inoff på klubbens KM i nosework så det kan ju vara dags att damma av noskunskaperna annat än inne i lägenheten.

Jag har beställt ett par grindar till min bil! Nu har jag en dubbelbur, som jag egentligen tycker väldigt mycket om men med grindar så kommer dom få mer plats. När jag bara hade Asko var det toppen med en dubbelbur när man behövde ha andra hundar i bilen ibland, men halva buren blir lite väl trång för Nero och tyvärr sitter mellanväggen fast. Nu kommer de få samsas om utrymmet istället men det ska inte vara några problem för dom.

Likes

Comments

Igår blev det en heldag med hundträning för mig och pudelpojkarna, riktigt roligt! Vi började förmiddagen med bruksträning på klubben, vilket blev ett spår för Asko och under tiden det låg så körde vi uppletande. Uppletandet gick faktiskt inte alls bra, han sprang ut jättefint och markerade föremålet genom att dutta på det med nosen och sen kom han glatt inspringandes. Kände att vi inte fick till det, så vi avslutade med korta skick på en kamprulle i stället. Det gick bättre, men det är inte konstigt med tanke på att han numera glatt hämtar leksaker. Det svåra är föremål som han tycker är äckliga att plocka upp, i det här fallet en börs. Nästa gång vi tränar uppletande ska vi köra korta skick på "tråkiga" föremål (skor, handskar osv) och korta repetitioner så han inte hinner ledsna.

Spåret gick mycket bättre! Vi var så många att det drog ut på tiden, så ca 2 timmar efter jag lagt det så gick vi det. Det hade blåst en hel del så det blev en del slag och mycket ringande i vinklarna, men han jobbade fint och markerade alla apporterna superbra. Så jag är otroligt nöjd!

Efter vi varit i skogen fick Nero komma ut, vi satt på klubben i det fina vädret och kikade på de som tränade på planen och surrade med klubbkompisar. Sen fick han följa med en sväng ut på planen och träna en stund också, men det var så varmt så det blev inget längre pass.

Jag åkte hemifrån runt tio och var hemma igen runt fyra. Då var jag helt slut, men en träningskompis som också har storpudlar hörde av sig och frågade om vi ville träna lite senare på kvällen. Jag var självklart på 😉 Hundarna och jag vilade några timmar och sedan åkte vi för att möta upp henne och en annan pudelägare. Det blev mycket prat, men också en del träning. Jag tränade mest fotgående med Nero, och äntligen känns det faktiskt som att det börjar bli någonting! Små, små steg framåt. Sedan tog jag ut Asko och körde igenom momenten i startklass. Förutom lite "plojträning" har jag inte tränat ett ordentligt lydnadspass med honom sedan senaste tävlingen som jag bröt för att han var någon helt annan stans, men igår gick han verkligen helt fantastiskt. Blev sugen på att starta en gång till i höst med honom ändå, men jag vet ju hur han kan bli och då känns det inte alls roligt. Körde några apporteringsövningar också med snabba gripanden, och han gör det verkligen så himla snyggt numera. Det bådar gott inför uppletandet, om inte annat.

Idag blev nästan motsatsen till igår. Förmiddagen ägnades åt att bada Nero men annars har det inte blivit mycket gjort för hundarna. Vi ska ta en promenad nu, sedan kommer en bekant hit med sin cocker lite senare som ska få sig en klippning.

Likes

Comments

Igår var jag hos veterinären med Nero för det sista återbesöket för hans tass som han haft ont i. Han hade inte visat minsta tecken på hälta under de senaste dagarna så jag var inte speciellt orolig, men det är ändå skönt att få en sista koll. Veterinären klämde igenom tassen ordentligt och kollade hur han rörde sig och hon hade ingenting alls att anmärka på, hon tyckte vi kunde börja öka motionen på honom igen. Äntligen! Jag ökar dock väldigt sakta, då vi bara gått otroligt korta promenader de senaste två veckorna, och det kommer dröja ännu lite till innan jag vågar släppa honom lös. Men nu går det åtminstone åt rätt håll! Som vanligt väckte Nero rätt stort intresse i väntrummet hos veterinären, många blir fascinerade av att se en storpudel i full utställningspäls 😉 Kan inte direkt klandra någon för det.

Jag har jobbat idag och jag jobbar imorgon, men på söndag är jag ledig och planerar för att det blir en heldag på klubben. En söndag helt i min smak!

Likes

Comments

Det här är Tösen! En draghundsblandning med de mest uttrycksfulla ögonen man kan tänka sig. Asko hyser en stor kärlek till henne 😁

Likes

Comments