Åter igen var det länge sedan jag skrev så mycket här, och vi har ändå hunnit med en hel del under de senaste veckorna så jag vet inte riktigt var jag ska börja. I skrivandets stund har jag påbörjat det sista momentet i kursen nu på vårterminen och om två veckor tar jag "sommarlov". Då börjar jag visserligen jobba veckan efter, men det känns skönt att göra något annat än att plugga ett tag och jag kommer inte att ha ett allt för späckat schema i sommar. Känns skönt att få vara ledig en del också!

I slutet av april var vi, jag och Nero, på en inofficiell utställning i Umeå. Han skötte sig exemplariskt i ringen, så jag är verkligen otroligt nöjd över honom. Tyvärr föll ingen av storpudlarna domaren i smaken, så tyvärr blev det ingen placering men ett jättenyttigt träningstillfälle hur som. Precis som inofficiella utställningar ska vara!

Veckan därpå gjorde jag och Erika en fantastiskt rolig dagsutflykt upp till Skellefteå med våra ynglingar. Där möttes vi av superduktiga Susanne Lindberg som har Rackarungarnas hundskola, som skulle hålla en dagskurs i personspår för oss. Och vilken rivstart vi fick! På några få timmar och tre spår gick Nero från att inte förstå ett dugg av vad vi pysslade med, till att gå med säkra steg och tryck i linan bitvis. Vi fick med oss supernyttiga tips och tricks från dagen och blev så otroligt peppad på att komma igång med spårandet på allvar. Efter allt spårande hade vi två väldigt trötta pojkar, men vi passade ändå på att testa hennes Rambobana. Det är en sorts hinderbana där hunden dels får testa på olika underlag, men också balansera och krypa genom tunnlar. Erikas D var en fena på balansera på smala stockar, Nero hade det lite värre med att hålla ordning på alla långa ben men var inte alls brydd över olika konstiga underlag.

Efter det har vi hunnit med en del spår, jag njuter verkligen för fullt över att vara tillbaka i spårskogen! Nero går från klarhet till klarhet och jobbar på allt mer självständigt. Nu ska vi börja lägga lite ner krut på pinnmarkeringarna också, till en början markerade han dom jättefint men nu börjar han tycka att spåret är så roligt att han glömmer av sig lite 😉 Asko har också fått spåra en del, men till honom lägger jag viltspår den här säsongen. Och han älskar det! Nästa steg är bara att låta spåret ligga länge, sedan är det nog dags att boka in anlagsprov. Mitt mål är att vi ska försöka oss på det i juni.

Nero har också börjat på lydnadskurs! Nästa måndag är det sista tillfället för nu i vår, då är tanken att vi ska träna under sommaren och starta upp igen i augusti. Gillar verkligen det upplägget, då hinner han mogna på sig under sommaren och vi har gott om tid att lägga fokus på alla viktiga grunder. Hittills har vi fått testa på alla moment i startklass och jag har fått en del tips att tänka på, men framför allt har kursen gjort att jag numera har ett mål med min och Neros träning. Och han är så rolig att träna med! Följsam, alert och älskar att leka, dessutom så kvicktänkt och snabblärd.

Med Asko har det också blivit en tydligt strukturerad träning med sikte på startklassen. Vi har också alltid så roligt när vi tränar, min guldhund. Nu blir det mycket fokus på detaljer, men också en del kedjning för att träna på att hålla motivationen uppe. Det är apporteringen som är vår stora akilleshäl, men jag har lite nya idéer som jag skulle vilja testa så ännu ger jag inte upp. På något sätt ska det ju gå!

Och till sist har jag ännu någonting roligt att berätta! Den här helgen var det dags för en till inoffare, denna gång i cocker spanielklubbens regi (som för övrigt är en ras som nyligen har åkt upp på min lista över potentiella framtida hundraser, om jag i framtiden vill ha någonting lagom aktivt i behändig storlek). Nero skötte sig bara inte exemplariskt i ringen ännu en gång, han gick dessutom och blev BIR och dessutom placerade han sig som BIG2 i gruppen! Den hund som blev BIG1 blev dessutom sedan BIS, så det kändes helt okej att bli utslagen av den hunden. Vilken bra pepp inför denna helg, då bär det nämligen av till Byske och sedan Piteå för våra första officiella utställningar! Jag har fullt upp i veckan så tror inte jag kommer hinna skriva något mer innan dess, men håll gärna tummarna för oss 😉

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Nu är det dags för mig och Asko att bege oss ut på lydnadsplanen igen! Det var länge sedan sist, men nu känner jag att det är dags. Vi har fortfarande en del att fila på, men nu är det vår på riktigt här med oändliga träningsmöjligheter. Så kul!!
Nero och jag går också i lydnadens spår, på måndag är det dags för den första praktiska träffen på lydnadskursen och jag är så förväntansfull och peppad.

Likes

Comments

Idag har jag haft en riktigt trevlig ledig fredag! Började med ett besök hos uppfödaren som klippte Nero inför morgondagens inofficiella utställning. Sedan blev det en sväng till Erika för promenad med henne och hundarna, då fick bara Asko hänga på till Neros stora förtret. Livet som utställningspudel är hårt, men jag tänker gottgöra honom med en ordentlig bruksträning på söndag istället. Hann förbi hos mina farföräldrar en vända också och avslutade med middag hos mor och far.

Nu ska jag packa ihop det sista inför imorgon. Vi håller bara till på hemmaplan så det blir inte en särskilt tidig morgon, skönt för omväxlings skull 😉 Håll tummarna för att vi sköter oss snyggt!

Jag må vara partisk, men nog är han fin alltid ❤

Likes

Comments

Ikväll har det snöat här. Under hela dagen när jag varit i skolan har det varit strålande sol. När jag skulle iväg och träna började det regna, men glad i hågen körde jag iväg ändå. Lite regn har ju ingen dött av. Sedan började det snöa, till en början bara snöblandat regn men snart föll det stora lappvantar. Jag fick dock sällskap av en till tapper hundägare, så vi körde lite ringträning tillsammans där i snöyran. Vi blev blöta och kalla men det var ett riktigt bra träningspass ändå. Vi ska på utställning igen på lördag, så vi behöver verkligen träna.

I helgen körde vi vår första riktiga bruksträning för säsongen, med både spår, uppletande och ringträning. Det var verkligen jätteroligt, har saknat rejäla träningspass i skogen. Det låg fortfarande kvar lite snö på sina ställen både i skogen och i uppletanderutan men vi gjorde det bästa av situationen 😉 Båda pudlingarna fick var sitt spår, Nero ett kortare som han gick något tveksamt men helt klart på rätt väg och Asko ett längre. Inte hans bästa spår, men helt okej med tanke på stark vind och säsongspremiär.

Imorgon är jag ledig, mycket skönt! Planerar lite pälsvårdspyssel på förmiddagen, sedan ska jag möta upp Erika med hundarna på eftermiddagen och träna lite. Planen är lydnad, men kanske lite utställningsträning med Nero också.

På bilden till höger är det Nero och mamma Inez! De träffades i slutet av förra veckan för lite bus och har så himla roligt ihop. Asko var också med förstås men fastnade inte på bild.

Likes

Comments

Igår var jag och Asko på en träningstävling i NW1. Jättenyttig träning! Har inte riktigt känt mig redo för att anmäla mig till något officiellt, men efter gårdagen känner jag mig riktigt sugen på att ändå göra det. Han skötte sig exemplariskt! Jobbade på jättefint trots kluriga sökområden markerade supertydligt de gömmor han hittade. Lite extra roligt var det att vi som 8e ekipage var de första som klarade utomhussöket. 3 av 4 sök klarade vi av inom maxtiden, fordonssöket var det enda där han inte riktigt kunde markera vars doften satt trots att jag såg att han fick in doften vid några tillfällen. Det visade sig dock att den doftkällan hade ramlat lös, men det är ju inte säkert att han hade hittat den ändå. Det var stora fordon att söka av med flera möjliga gömmor. Men han jobbade på hela tiden och det är ju det viktigaste!

Såhär såg vårt protokoll ut för dagen. Jag vet faktiskt inte vilka fel vi drog på oss under forddonssöket, personen som höll i det söket sa ingenting om det när vi pratade efteråt. Den andra som höll i tävlingen påpekade dock att jag kan tänka på att inte hålla så kort koppel, så kanske räknades mitt korta koppel som "korrigering" på forddonssöket. Hur som är kopplet något jag ska tänka på framöver! Även vinden, jag räknar alltid med den när jag börjar ett sök men sen är det så mycket annat att tänka på att det faller bort ;)

Som sagt, väldigt nyttig träning med viktiga saker att tänka på till kommande träningar! Nu är jag riktigt sugen på att anmäla mig till något officiellt, så jag hoppas på att det dyker upp någonting inom rimligt avstånd framöver.

Likes

Comments

Veckan är ju redan igång, men tänkte skriva ner lite om mina planer för den här veckan. I helgen har jag jobbat, då har det inte blivit så mycket aktivitet för hundarna förutom lite bus med hundkompisar i lördags kväll. Det var dock mycket uppskattat, förstås!

Måndag: Jobbade på dagen, på kvällen mötte jag upp V och hennes rottis för lite lydnadsträning. Asko gjorde ett så otroligt fint ff att jag nästan blev tårögd, det är sådant man önskar att man hade fått på film! Försökte mig även på lite träning med (den jäkla) apporten men är typ redo att ge upp, förstår inte hur jag ska få till det där. Nero fick komma ut och köra lite fritt följ främst. Lade även varsitt hårt spår till hundarna, det var första gången Nero fick spåra och jag vet inte om han riktigt förstod vad han gjorde men Asko gick som en klocka. Åh vad jag längtar tills det är bart i skogen!

Tisdag: Blev en längre sväng i skogen med hundarna på fm, annars har jag mest pysslat på i lägenheten. Ikväll ska vi på rallyträning, vi har egentligen paus från rallylydnaden men en träningskompis skulle dit och träna så vi kör ett pass ändå. Har tänkt hinna med ett litet pass med nosework hemma också, vi måste träna frysmarkeringar...

Onsdag: Träningstävling i Nose Work på kvällen, ska bli roligt och spännande!

Torsdag: Inga spikade planer, med Nero behöver badas.

Fredag: Promenad med H och hunden Kogo, Neros buskompis.

Lördag & söndag: Hundträning av något slag blir det, ska se om några träningskompisar är sugna på att träna sök någon av dagarna. Eller om det till och med smält bort så mycket snö att det går att lägga spår? Det återstår att se.

Från dagens promenad, helt fantastiskt väder! Hoppas det håller i sig till veckan.

Likes

Comments

Vi hade en så väldigt fin dag igår, hundarna och jag! Vi startade upp på förmiddagen med att fara iväg och möta upp E för lite hundträning. Det är fortfarande för blött (och snöigt) för att vara på klubben, men vi hittade en parkering som dög bara fint. Jag höll mig till planen och kedjade lite moment med Asko. Det mesta gick bara fint, förutom att halterna inte riktigt satt alla gånger. Misstänker att det mest har att göra med att det var så kallt ute och han är nyklippt, men jag ska ha det i åtanke ändå och nöta lite halter framöver. I rallyt är det ju tvärt om, att man inte vill att hunden ska sätta sig på en gång när man gör halt, så ja förstår om han blir förvirrad. Fick också hjälp med kommendering i bland annat fritt följ, han höll jättefin position igår och trampade verkligen på så jag är mycket nöjd!

Med Nero blev det mycket fokus på kontakt och även ff. Har lite svårt att hitta en bra balans med honom, om jag belönar med godis så är det lättare att han tappar fokus men med leksak blir han lite väl i gasen och har svårt att fokusera på vad han ska göra. Det är svårt att ställa om att träna en hund som är så annorlunda att träna än vad man är van vid, men framför allt är det ju väldigt spännande!

Efter träningen blev det en tur ut i skogen i stället så hundarna fick leka av sig. Nero hittade en ny bästa lekkompis i form av schäfern Diezel som är nästan lika gammal som honom, de for runt och hade det jättekul. Asko å andra sidan blev väldigt förtjust i E's 3åriga tik, en draghundsblandning.

Sedan åkte jag förbi mina farföräldrar en sväng och efter det åt jag middag hos mina föräldrar. Sen var det dags för Nose Work-träning som gick riktigt bra denna gång. Inte en antydan till att lyfta på benet och markera, vilket kändes väldigt skönt. Hade två trötta hundar när jag kom hem sedan och det blev en tidig kväll för mig också. Idag har jag inga planer alls såhär långt, blir nog bara att ta det lugnt och ladda upp inför jobbhelg.

Glad påsk på er!

Likes

Comments

Nu har jag levt med två hundar i min lilla flock rätt länge och tänkte därför dela med mig lite av de största skillnaderna jag upplever jämfört med när jag bara hade en hund. Nu har jag visserligen periodvis haft två hundar tidigare också, när jag skaffade Asko bodde jag hos mina föräldrar så han är uppvuxen med mina föräldrars hund Hugo. Efter att jag flyttade hemifrån lånade jag ofta hem Hugo också, ibland flera veckor i streck, men numera bor han på heltid hos mina föräldrar då han tycker att Nero är alldeles för jobbig. Hur som helst, Hugo är en extremt lättsam hund som i vissa avseenden har mer likheter med en katt än en hund så det var något helt annat att få hem en yster storpudelvalp.

  • Det tar en väldig tid att ta sig iväg hemifrån numera, jämfört med förut. Detta gäller alltså när hundarna ska med, vilket är allt som oftast. Dom taggar upp varandra när jag börjar plocka fram deras koppel, har inte ro att stå still och vips så sticker någon (Nero) iväg med en vante eller något han hittat i koppellådan. När man väl tagit sig ut ska det kissas på olika ställen och helst tappert försöka busas i kopplet medan man gå till bilen.
  • Koppeltrassel. Alltså, just nu gillar jag verkligen inte att gå koppelpromenader. Man tycker att två händer ska kunna hålla ordning på två koppel, men det förutsätter nog att hundarna går fint och lugnt vid var sin sida. Det gör inte mina. Tror jag lämnar det där.
  • Begränsade ytor för lösspring. När jag bara hade Asko kunde jag släppa honom i princip var som helst, och han kunde lufsa runt i sin egen takt. Med två hundar som rejsar behöver man betydligt större yta. Båda två har en säker inkallning så jag är aldrig rädd för att släppa dom, men det går liksom inte längre att gå på en stig vid en massa sommarstugor för då är risken att hundarna plötsligt har rejsat över någon gård. Inte så uppskattat, kanske.
  • Två hundar i sängen blir rätt varmt, men det är väldigt mysigt också.
  • Det kan bli mindre träning för varje hund. Detta gäller bara vissa typer av träningar förstås, men det var rätt påtagligt nu under vintern. Då hyrde vi träningshallen 1-2 timmar någon gång i veckan och tränade, jag och två träningskompisar. Då är det ju inte rättvist att jag tränar dubbelt så länge med mina två som någon annan, så jag fick såklart dela upp min träningstid mellan hundarna. Men, överlag tycker jag ändå att det blir...
  • ...roligare hundträning. Och bättre hundträning, eftersom man kan byta mellan två hundar och det blir naturliga pauser utan att jag behöver stå och rulla tummarna.
  • Det är svårare att ta med hundarna någonstans. Och att hitta hundvakt till två stora hundar. Dels så är ju Nero fortfarande ung och rätt (mycket) intensiv, men dessutom drar de upp varandra. Det kan bli rätt stökigt, och även om jag uppskattar stöket hemma hos mig gör kanske inte andra det- särskilt om det inte är hundmänniskor 😉

Det var några punkter som jag kommit att tänka på. Sedan är det ju de självklara punkterna, som att vissa saker tar dubbelt så lång tid (som att klippa klor, pälsvård osv) och allting blir dubbelt så dyrt. Men alltså, jag tror aldrig att jag kommer gå tillbaka till att bara ha en hund 😍 Jag trivs så himla bra med två, och hundarna trivs så himla bra med varandra. Att se dom busa runt tillsammans ute, eller ligga och mysbrottas eller bara sova med varandra inomhus är nog för att smälta mitt mattehjärta. På många sätt är det mycket enklare att leva med bara en hund, det blev en större omställning än vad jag faktiskt trott att gå till två, men det är också väldigt mycket roligare med fler.

Vill tillägga att texten är skriven med glimten i ögat. Vissa saker är jag fullt medveten om att det är en fråga om träning och uppfostran, men man väljer ju faktiskt själv var man vill lägga sin energi och engagemang.

Likes

Comments

Idag tog jag och hundarna påsklov! 😁 Eller, som alltid har vi ju saker att göra i skolan under lovet, men vi arbetar med en gruppuppgift och större delen av min grupp åker hem över påsk så vi startade upp idag och kommer fortsätta efter påskveckan. Det innebär över en veckas ledighet, mycket trevligt!

Vi kommer inleda ledigheten med hundträning, förstås. Ska möta upp en träningskompis imorgon förmiddag för lite lydnadsträning, var länge sedan vi körde ett ordentligt lydnadspass nu så det ska bli roligt. Planen är att kedja ihop några moment med Asko, kanske få hjälp med lite kommendering också. Sedan skulle vi behöva ta tag i att träna med apporten... Med Nero blir det lite grunder, som fritt följ och stadga i sitt. E har också en unghund, så jag ska passa på att bolla lite idéer med henne.

På kvällen har vi Nose Work-träning, vi behöver träna mer inför träningstävlingen nästa vecka. Vi tränade NW igår kväll också, då gick han jättebra MEN herrn bestämde sig för att markera på en station. Väldigt onödigt, tycker ju jag. Han brukar inte göra det, och det är verkligen inget som jag vill att han ska börja med heller. På tävling är det förstås omedelbar disk, men även på träning ställer det ju till det för andra. Nu sa jag åt honom av ren reflex, vilket gjorde att han blev något låg i nästa sök och det vill jag ju inte heller. Ska höra lite med träningskompisarna om det imorgon, så hoppas jag att det inte behöver bli ett problem i framtiden.

I brist på bättre bilder så bjuder jag på två tappra selfies (groupies?) från plattan.

Likes

Comments

Jag tycker det är rätt jobbigt att skriva om när saker går dåligt. Då låter jag det hellre passera, gömmer undan våra misslyckanden i tystnad och väntar på att det ska dyka upp någon bedrift man kan skriva om i stället. Och jag tycker verkligen inte om det här. Jag vill inte vara en del av det mediesamhälle där man aldrig misslyckas och allt är en dans på rosor, vilket skapar ännu mer press om att allt ska vara så perfekt. På bloggen har jag varit något bättre på att skriva om både när det går bra och när det går dåligt, men det är inte utan att det känns motigt att sätta sig ner och skriva om sådant som inte gått vägen. Men det är något jag vill bli bättre på att kunna göra.

För två veckor sedan tävlade vi vår första start i rallylydnadens fortsättningsklass för i år. Tävlingen låg utanför Örnsköldsvik, och vi tävlade i någonting som kändes som ett övervuxet växthus. Vilket det nog också var! Vi var först ut, vilket kändes som något väldigt positivt. Asko kan ibland på tävling bli väldigt nosig, vilket främst nog har och göra med min nervositet då han aldrig gör det på träning. Men det hjälpte inte att vi var först. Han kändes riktigt med mig på uppvärmningen, men så fort vi kom in på banan tappade jag honom helt. Han nosade, tittade på allt runt omkring och kändes inte det minsta motiverad. Han ville inte, alls, och jag blev så besviken. Jag trodde vi kommit längre än så, men helst plötsligt kändes det som vi var tillbaka på ruta ett igen. Och som vi har kämpat! Under förra säsongen så började det gå allt bättre, vi vann ju till och med en träningstävling vilket var en större bedrift för oss än jag vågat hoppas på. Jag har så många gånger känt mig så misslyckad, då jag har en så duktig hund men att jag inte kan prestera på tävling pga mina tävlingsnerver. Och exakt så kändes det igen den helgen.

Två bilder som en annan pudelägare var gullig att skicka mig från tävlingen i Övik.

Som tur är har jag ju världens bästa tävlingskompisar som stöttar och kommer med tips. Igår var det dags för tävling igen, då på hemmaplan, och jag var nära på att stryka mig men bestämde mig för att starta ändå. Tänkte att i värsta fall så fick jag bryta mitt i banan i stället, om han inte skulle vara med mig då heller. På träningarna innan den här tävlingen gick jag aldrig en hel bana, utan jag körde några skyltar och sen blev det dunderbelöning. Allt för att skapa en förväntan och att han ska tycka att det är roligt, för det är ju det enda som spelar någon roll egentligen! Så kom tävlingsdagen, och jag försökte tänka positivt även om jag hade väldigt låga förväntningar. Jag kom dit lite tidigare för att hinna kika på nybörjarklassen också, där en vän till mig startade sina två hundar för första gången i rallylydnad och båda fick godkänt resultat. Så kul! Sedan var det dags för fortsättningsklassen. Vi startade som nummer 10e, och det gick verkligen undan så snart var det dags för vår tur. Och vet ni? Den här gången gick det vägen! 81p lyckades vi skrapa ihop under banan, med en del förarfel från mig som inte lyckades hålla fötterna samlade. Jag tror inte jag andades på hela varvet, men Asko var med mig hela tiden. Och han hade kul!

Vill även passa på att tacka mina gulliga supportrar som hejade på oss igår. Ingen av dom läser här vad jag vet om, men det betyder så mycket att dom var på plats och stöttade oss.

Så olika det kan se ut, med bara två veckors mellanrum. Man får påminna sig om att det faktiskt är levande varelser man har att göra med, och de har sina egna idéer. Det känns verkligen så himla skönt att vi inte backat så långt som jag trodde. Visst att vi var på känd mark, men för drygt ett år sedan tävlade vi rally i samma hall och då nosade sig Asko igenom hela banan. Så framåt går det, sakta men säkert!
Nu dröjer det innan vi ska tävla rallylydnad igen, och det blir nog bra med ett litet uppehåll. Nästa tävling blir en träningstävling i Nose Work om drygt en vecka och sedan siktar vi mot startklassen i maj. Tror verkligen denna tävlingssäsong kommer bli spännande!

Likes

Comments