Jag hade alldeles nyss ett svinbra upplägg för vad jag tänkte skriva om nu.
Detta inlägget är tänkt att handla om när man kör fast helt, när man dunkar huvudet i väggen, får svårt att andas och inte kan tänka helt klart.

Det är lite som att en ser på sig själv genom en immig ruta, ett par meter bort.
Och man frågar sig; vad är verkligt?

Men egentligen kommer jag inte så mycket längre än så i tanken, det är som att sitta fast i en seg sörja där minsta tanke beter sig så som en rörelse i en slowmotionfilm gör.

Förstår ni vad jag menar?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har alltid älskat att skriva. att klä känslor i ord och att byta kostymer på orden genom att använda synonymer och liknande. En del bloggar har det blivit genom åren, allt för att få utlopp för skrivarlusten. Men det har alltid slutat med att det blir för personligt, att känslan av att människor kan komma innanför mitt skal utan min kontroll.

Av någon anledning ger jag mig på ännu ett tappert försök.
Här kan jag egentligen bli vem jag vill.
Men vem är jag, om jag inte är mig själv?

Som tonåring spydde jag ut hat på min blogg, mot livet och människor i det. Många texter hamnade inte ens på internet, utan ligger sparade i en gammal mapp på en kraschad hårddisk.
Senare hade jag en blogg som mest handlade om deppiga djupa och för många otydliga texter om krossad kärlek och svikna relationer till omvärlden.
Sen försvann jag ur meningarnas sfär.

Jag visste inte hur man skulle skriva, om man inte var olycklig längre.
Vet jag nu?

Likes

Comments

Jag vet att det är klyschigt. Men ja, all denna hets kring våra kroppar är för många en bidragande faktor till psykisk ohälsa. 2017 har varit skadornas och ostrukturens år. Jag tränar mycket, men jag har också skadat mig mycket detta år. Vilket har lett till att min relation med min kropp för tillfället inte är särskilt önskvärd. Jag har inte kunnat träna i det tempo jag vill, vilket har lett till att jag ätit extremt oregelbundet och inte alltid särskilt näringsrikt.

Men; jag har en plan för hur jag ska trivas bättre med mig själv. Jag vet hur jag ska leva för att få må bra. Rutiner, strukturer och träning är vad jag behöver i mitt liv.

2017 har varit ett bra år, och för er som inte känner mig ännu tänkte jag dra lite saker som hänt mig detta år;
  • Vi firade in året i Åre, på snowboard.
  • I mars var jag i Hemsedal, där jag tyvärr skadade mig förhållandevis illa i ländrygg, menisk, fotled och handled. Mjukdelsskador mestadels, men det tog ändå hela sommaren att rehabba.
  • Sen drog cykelsäsongen igång, men jag fick tyvärr avvara downhillcykling till Juni åtminstone, på grund av skadorna.
  • Den 4 Juni var tanken att jag skulle tävla för första gången i Downhill. Det gick inte, pga skadorna, men däremot vann jag den högsta vinsten när min sambo friade till mig. 
  • Någon gång där bestämde jag mig också för att säga upp mig från mitt jobb och byta till en annan kommun. Jag mådde inte bra psykiskt av mitt förra jobb och valde då detta för min egen skull. 
  • Hela Juli jobbade jag i princip, men i Augusti var vi både i Åre och cyklade, och i Berlin och turistade. Jag älskar verkligen Berlin!
  • Sen började höstterminen och jag började mitt nya jobb. Det har varit en omställning men det är så fantastiskt att få jobba med folk som, precis som jag, har en passion för detta. 
  • Egentligen har det inte varit så mycket mer denna terminen, än jobb, träning och massa massa andra saker. Denna hösten har varit SJUKT jobbig och intensiv och jag kommer behöva smälta det ett tag innan jag kan gå in närmre på hur denna hösten förändrat mig och mitt liv. 

Nu ska jag fortsätta jobba min vakna natt, och fundera på huruvida detta verkligen var ett bra inlägg eller inte.........

Likes

Comments

Hej! Detta är en helt nystartad blogg, vars syfte är att lyfta hur det är att leva med psykisk ohälsa. Jag kommer att utgå från mig själv främst, berätta om mitt liv och det där som inte alltid riktigt går att förklara.

Jag är diagnostiserad med depression, ångest & panikångest, och jag identifierar mig som tjej. Eller kvinna, om en så vill.
Min uppväxt är kantad av psykisk ohälsa, vilken för tankarna till huruvida det är ärftligt eller ej med psykisk ohälsa. Det är lätt att hamna i ett negativt tankesätt när en pratar om det här ämnet, men jag måste verkligen hävda att det har gjort mig till den starka individ jag är idag.

Detta inlägget är tänkt som ett intro mest, och tanken är att jag återkommer med mer ingående inlägg. Välkommen hit & på återseende <3

Likes

Comments