Jag har inte varit aktiv på ett tag. Jag har fokuserat på mig själv. Jag har fått prata med ett mansforum per telefon. Några bra saker har sagts andra visste jag redan via självinsikten. 

Jag bär på en enorm skuld. Den är så massiv att det är roten till mina panikattacker och mardrömmar. Att känna sig som en ond människa när en är god. Jag vet själv att jag inte är den ondskan. Jag agerade i vanmakt. Jag sårade en människa jag bryr mig om. Nu vill människan inte ha nån kontakt längre på ett långt tag. Det är svårt att få grepp om det hela när en äntligen har klarhet och vet att en gjort fel och vill rengöra sig från skulden.

Jag vill bygga en bro till dig. Den som jag brände vill jag laga. Jag står där redo med alla verktygen men jag kan inte göra något förrens du godkänner det. Jag måste respektera det och det tänker jag göra. Jag vill inte ha tillbaka romantiken. Jag vill ha tillbaka min vän.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Inatt var tufft. Jag hade min första mardröm på väldigt länge.

Du var med i den.

Vi försökte bli sams. Försökte bli vänner. Vi kunde prata men du skrattade åt mig. Visade avsky. Du hatade mig. Jag grät. Du kallade mig patetisk. Jag vaknar i en pöl av svett. Min andning är hastig och våldsam. Jag vaknar i panikångest. Jag är rädd och ensam. Nedbruten av denna jävla demon. Av mig själv.

Jag orkar inte med detta. Jag behöver reda ut det här. Jag vill inte drömma sådär igen, aldrig igen.

Likes

Comments

Jag börjar se saker lite klarare. Dag för dag. Jag strider mot ångesten med allt jag har. Det är en fruktansvärd kamp. I sanningens ord en kamp mellan gott och ont. Den jag är, den gode alturismiska Josef slåss varje dag mot den mörka demon som är min ångest. 

När jag ser tillbaka på vad jag skrivit innan så ser jag hur jag utvecklats. Det gick från att tro att jag var min far till det fundamentala, du. Jag upplever det klyschigaste av allt, djup depression av stress och brustet hjärta. 

Jag ser nu att det aldrig kan bli du och jag igen. Det känns surt men vem är jag att tvinga nån. Det ger bara kraft åt min ångestdemon. Det är slut. Jag ser det nu.

Jag vill dock fortfarande vara din vän. Jag är ledsen att jag sabbade tilliten men vad mer kan jag göra. Jag hyser inget agg längre. Dock är sorgen stor, saknaden av en stark vänskap. 

Jag fortsätter min kamp. Krigar varje dag. Vissa slag vinner jag andra förlorar jag. Fy fan vad jag avskyr mina känslor. Att de är så starka att jag inte kan kontrollera dem. Jag har sökt mer hjälp. Dock inget svar. Fy fan.

Likes

Comments

Idag glömde jag ta min tablett. Det känns fruktansvärt i hjärtat och magen. Det trycker över bröstet. Magen känns varm och syrlig. Demonen inom mig börjar viska.

Han manifesterar inom mig. Hans ögon är vita och svarta tårar rinner konstant från dem. Huden är grå och livlös. Han är all min frustration, ilska och sorg i ett. Han vill skada mig genom att skada andra.

jag försöker springa ifrån men han lyckas alltid komma ifatt. Han sträcker ut sina grå händer, mina händer och sänker dom djupt genom mitt bröst och greppar hårt om hjärtat. Det bultar hårt och förtvivlat för att komma loss. Den kalla blicken möter mina skräckslagna ögon. Han ler ett mörkt leende. 

Jag är inte jag när han tar kontrollen. Tankarna förvrängs. Dom fridfulla normala tankarna går över till hans verklighet. "Allt är mitt fel" viskas i öronen. "Fortsätt känna skuld för allt jag gjort. Jag skall plågas för alltid. Det kommer aldrig bli bättre. Jag måste veta allt om alla. Lita inte på nån. Alla avskyr mig. Jag är falsk. Jag är ingenting för nån. Jag var bara utnyttjad, ingen har någonsin älskat mig. Jag var bara till för nån annans behov. Jag är en ond människa och kommer alltid vara det. Jag måste ha svar nu. Jag bryr mig bara om mig själv. Jag borde försvinna från allas liv. Jag är en börda för alla. Jag borde börja dricka igen, bara en öl. Jag hatar mig själv." Djupt andetag, andas ut i fyr-"Håll käften! Nu är jag i kontroll ditt ynkliga as! Jag styr nu och du ska aldrig komma undan mig, aldrig någonsin! Jag ska få dig att lida tills du accepterar att jag är du."

Sen försvinner han för ett tag. Lämnar mig sårad och ensam. Nedbruten och skräckslagen. Jag är jag igen för en stund men han kommer alltid tillbaka och viskar i mitt huvud. Jag vill bara springa ifrån honom men han är alltid där. Min demon inom mig. Jag är så trasig och så rädd.

Likes

Comments

Idag vill jag säga att det är en bättre dag. Jag vill säga att en gnista sprakade i hjärtat som gav en färgkontrast i min väldigt grå vardag. Jag tillät mig själv att le och tillochmed skratta lite. Men jag är rädd att om jag tar det för mycket givet så kommer nästa jobbiga sak som händer dra ner mig värre igen.

Men en seger idag var att jag skrattade och log. Hjärtat pumpar på repeat och jag kände inte ångest.

Likes

Comments

Igår satt jag redo för andra akten på jobbet. I ett ögonblicks sekund hörde jag nån med nästan samma röst som du. Det räckte för att kroppen blev iskall. Magen vred sig och hjärtat slog sig nästan ur bröstet. En massiv panikångestattack trädde i kraft. Kollegorna frågar över headsetet hur jag mår och om jag klarar mig. Jag stammade och flåsade. Men jag tog mig igenom. Paniken satt kvar i timmar tills jag fick åka till akuten. Väl där får jag en form av hjälp. Mer droger att lugna mig med.

Men tankarna lever kvar. Vem är jag för dig nu? Är jag en hemsk människa som skadade dig psykiskt. Är jag nån du är rädd för att se? Väljer du att döma ut mig som djävulen så att det är lättare att inse att det är över? Jag kan inte få dessa tankar ur mig. Jag är själv rädd för att se dig. Jag är rädd om du ser mig så kommer du tro att jag förföljer dig och kontakta polisen.

Jag vågar inte gå ut på stan för att handla eller leva. För att du kan vara där och du tror antagligen att jag vill skada dig mer.

Snälla förstå att jag inte är sån. Jag agerade utifrån frustration och ångest. Det jag gjorde var fel och jag gjorde det värre. Men min insikt är mitt starkaste vapen i mitt läkande och min insikt har fått mig att förstå. Även om du aldrig kommer läsa detta vill jag att du ska veta att det aldrig skall hända nån igen sålänge jag är i kontroll i mig själv. 

Nån dag skulle jag vilja prata med dig om detta. Att få dig att förstå att även du gjorde fel. Du gjorde också något mot mig som hjälpte mig att släppa lös denna frustration men det tänker jag inte ta här. Det är för oss två att ta itu med.

Likes

Comments

Det känns som varje gång jag försöker styrka mig själv så sätts jag på prov på nytt. Idag kände jag mig stark utvilad och glad men när jag skulle jobba så råkade jag förstöra en spegel av misstag. Jag blev ledsen och arg på mig själv. Det kändes som nån önskar Fan på mig. Nu är jag bara ledsen. Även om tabletterna döljer det så kommer allt tillbaka.

Hjärtat sjunker. Du kommer på minnet igen. Du älskade underbara som hjälpte mig genom dagarna. Du var min bäste vän. En person som jag kunde prata om allt med. Jag saknar de kvällar vi bara låg och pratade om orättvisor och världens alla händelser. Hur vi såg på roliga videoklipp och skrattade så vi fes. Vi stöttade varandra genom ont och gott. Det skär så djupt i mig när jag inte kan få vara där för dig, att få stötta dig nu när du har det som svårast. Jag försöker tänka att du har andra som gör det åt dig men det gör det bara svårare.

I slutet var vi som en skör vas av det tunnaste porslin. Jag höll den och försökte verkligen hålla fast men jag höll för hårt och den sprack. Jag skadade mig på skärvor och även du blev skadad. Jag hatar mig själv varje dag, timme och minut för att jag sabbade det. Jag bara hoppas du inte dömmer mig för tro mig mina skuldkänslor gör det jobbet åt dig och alla andra. Som spegeln idag krossade jag det vi hade utan att se mig för. En jobbig läxa i ett mörkt liv där ljuset är så långt bort och jag vet inte vad som finns varken på vägen eller i slutet.

Min älskade underbara vän, förlåt mig.

Likes

Comments

Idag är en vecka sen jag bestämde mig. Veckan har varit omtumlande för mig, jobbet och världen. Vi höll en tyst minut. Kroppen grät men medicinen hindrade mitt ansikte att visa det. 

Varje dag är en kamp men jag strider emot det dåliga. Många känslor hämmas när skallen fylls på med "glädje". Men kroppen visar det. Den skakar i ångest och spänner sig i frustration.

Idag börjar med att intala mig ett mantra; "Jag är klok, jag är vis, jag är stark"

Likes

Comments

Igår var jobbigt. Medicinen visar sina mörka sidor. Men jag övervinner varje natt och dag bara jag håller mig till det bra.

Idag inser jag att jag inte är min far. Jag har inget i mig som är som han. Jag är dock väldigt känslig och med alkohol väcker jag en frustration inom mig som agerar genom rädsla. Därför skadade jag dig psykiskt. För jag var rädd och sårad. En känsla som kom genom flaskan. Men aldrig mer ska det hända. Just nu är livet hårt men jag är hårdare. Jag skall vinna över det här. Ett bestämt steg i taget.

Likes

Comments

Jag har pratat med folk idag. Bara vanligt folk. Klokt folk. Jag ser mer och mer att jag inte är min far. Jag är inte han och han skall inte ha övertaget på mig. Jag sätter gränserna i mitt liv. Jag styr över mig själv. Med hjälp av vänner och familj ser jag ljuset mer och mer. Jag mår bättre men måste kunna prata. Mina ord är inte bara vapen utan också medicin. 

Jag gjorde slut på mitt egna serotonin med stress och alkohol. Medicinen kan hjälpa mig en bit men sen måste jag lära mig gå vidare utan den. Att få prata hjälper rejält.

Just idag är jag stark nog att se detta klart och tydligt. 

Likes

Comments