Har fått i uppgift av min kbt-terapeut att gå ut på lugn promenad i dagsljus minst 5 dagar i veckan... Så idag tog jag på mina hörlurar och traskade iväg. Kände mig helt okej. Ack den lycka som varar... 5 minuter senare fick jag svårt att andas, svimningskänslor och ett välbekant sug i magen. Paniken sköljde genom kroppen och som vanligt kom tankar på vad som egentligen är psykiskt eller fysiskt. Försökte andas med magen men lugnade mig först när jag kom hem igen. Det blev en väldigt kort promenad! Jag vet att allt är bättre än inget men blir ändå så jävla frustrerad över hur mitt mående påverkar mitt liv. Känner mig även ur form fysiskt, som om kroppen har öppna sår invärtes. Svårt att förklara... Nu ligger jag här i sängen med ytterkläderna på och undrar vad fan det är som händer?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Sjukt mycket migrän... intensiv smärta och domningar i ansiktet. Tyvärr brukar det hålla i sig 3 dygn så jag vet vad jag har att se fram emot 😢 Det tjuter i öronen och jag mår illa. Det är så tråkigt då jag inte orkar se film, inte höra podcast osv. Blir mest ligga och grubbla.

Inget trevligt har jag att tänka på heller... var tvungen att låna än smärre förmögenhet bara för att betala räkningar. Det suger på många sätt att vara sjukskriven.

Känner mig ledsen och bortvald också... För första gången på flera år har jag förälskat mig i en kille. Han har varit väldigt på och av så jag har blivit förvirrad av mixade signaler. Vi brukar skriva till varandra i timmar varje kväll och i helgen var vi på samma ort 4 dagar och jag hade sett fram emot att träffa honom... Men nej, han umgicks hellre med andra hela tiden. Tog inget initiativ till att träffa mig trots att vi mer som bestämt det tidigare. Jag blev/är sjukt besviken... Så nu har jag skrivit till honom hur jag känner och att jag inte vill vara med i den här katt och råtta leken längre. Han svarade inte på det utan skrev om hur hans dag på jobbet varit. Nu ska jag verkligen göra mitt bästa till att inte kontakta honom igen. Viss stolthet måste jag få ha kvar...

Likes

Comments

Känner mig frustrerad och less på min livssituation. Brukar oftast vända tankarna positivt men senaste veckan har jag känt mig låg, ensam och uttråkad.

Likes

Comments

Cirka en månad sedan jag uppdaterade... Är ofta in och läser men har drabbats av skrivkramp tydligen.

Måendet har gått upp och ned. Ibland är det svårt att veta om det fysiska symtomen kommer från ångest eller om ångesten kommer av rädsla för de kroppsliga förnimmelserna. Kanske spelar det ingen roll eller så är det just det som är mest betydelsefullt?

En kort sammanfattning av senaste månaden:

Migrän med aura ett par dagar... mindre intensiv smärta den här gången

Ett par ordentliga panikattacker

Mindre generell ångest

Mindre domningar... kan endera bero på att jag tillsatt 300 mg magnesium eller att jag minskat ned Sertralinet till 75 mg

Viktuppgång ett par kilo. (57.5 nu)

Nacken jävlas och ofta värk i kroppen.

Yrsel

Det var väl ungefär allt. Ska försöka uppdatera oftare. Ska träffa överläkaren på psykiatrin imorgon, hoppas att jag orkar ta mig dit.


Likes

Comments

Att det psykiska varit och är i gungning gör knappast någon förvånad och nu bråkar det fysiska också som aldrig förr.

Helgen började med megamigrän med tillhörande aura. Ansikte, arm och ben domnade bort, dimhölje för ögonen och kroppen närmast förlamad. Blixtrande huvudvärk hela helgen och nu är vi inne på 4e dagen och auran är fortfarande kvar om än inte lika uttalad.

Igår brände det till i höger bröst och jag fick en 5 cm avlång och stenhård svullnad. Det ömmar och bränner, var till läkare idag och det är mest troligt en blodpropp, en stor sådan... Alltså lägg av! Gissa om tankarna tumlar runt som vore dom i en cementblandare? Kommer det fler nu? Ska de vandra iväg till hjärnan eller hjärtat? Är min sista tid kommen?

Ångest delux och dödsångest som fanns där ingen morgondag!

Likes

Comments

Plötsligt händer det! Tog mig ut på en promenad och med musik i lurarna så nästan dansade jag fram... Har ingen aning om vart det här ögonblicket av energi och glädje kom ifrån så bara passa på att njuta av det!

Likes

Comments

"Jag har människor runt omkring mig hela tiden men jag känner mig ensam..."

Tårarna strömmar nedför mina kinder och ögon och hjärta värker. Jag har mina barn, min familj och mina vänner och ändå känner jag mig så ensam.

Längtar efter att få leva i ett lyckligt förhållande, uppleva kärleken och den trygghet som finns mellan två älskande.

Jag sörjer allt jag inte har... Det är så många år sedan jag upplevde förälskelse, sedan jag var riktigt nära en man.

Jag gråter för att det känns som mitt liv rinner ifrån mig och att jag aldrig kommer att få uppleva riktig lycka igen.

Jag vet att jag borde vara nöjd och glad över allt som jag har runt mig fast kan ändå inte bortse från min längtan, från mina tankar.

Fast jag borde glädjas åt mina vänners lyckliga förhållanden så påminner de för mycket om min egen smärta, min egen ensamhet.

Kanske är det karma för något jag gjort i det förflutna? Kanske är jag för dålig för att älskas... Tankarna snurrar och jag är rädd för att bli bitter.

Är det här verkligen allt som blir?

Likes

Comments

Min kropp är i kaos... mår dåligt både psykiskt och fysiskt. Daglig vilopuls över 100 som ibland skenar iväg till 140. Svullna knölar i underkäken nedanför tandraden, svullna körtlar på halsen. Hjärtat skuttar, jag är yr och vinglig och har ont i bröstet. En sjukdomskänsla i kroppen hela tiden. Mensen kom flera dagar tidigare och varade bara i 4 dagar.

I psyket är det också kaos, jag har ständig ångest, panikattacker flera gånger varje dag. Sover dåligt. Jag är nedstämd. Jag träffade en kille som jag verkligen gillar och eftersom vi bor långt ifrån varandra så har vi skrivit metervis dagligen. Jag lyckades skrämma bort honom...Mina känslor skenade iväg, blev för starka och jag ventilerade dem för mycket, blev för intensiv. Det var meningen att vi skulle träffas nu under julhelgen då vi är på samma ort men jag lyckades sabba det med att ömsom vara för på och ömsom säga att jag bara ville vara vänner (vilken lögn). Känner mig väldigt ledsen över detta då det faktiskt är den enda människa jag fått så starka känslor för på så kort tid. Den enda jag känt så här för på över 10 år. Jag har svårt att förlåta mig själv för att jag lät nåt bra gå förlorat för att jag drev på så hårt. Läskigt att jag inte känner igen mitt eget beteende eller ens mig själv. Skit också! Kanske beror det på att jag innerst inne tror att jag är döende och utmanade ödet?

Känns som om tiden, livet, rinner ifrån mig...

Min dödsångest är enorm, värre än vanligt.

Likes

Comments

Jag brukar aldrig gråta... ska nästan till att någon dör innan. Men senaste dagarna har tårarna bara vällt fram, finns liksom ingen hejd på dem. Det värsta är att jag inte vet varför... Det är som en kran som öppnats och jag känner mig otroligt sårbar och överkänslig. Blir nästan rädd...

Likes

Comments

Som rubriken lyder... svullna lymfkörtlar på sidan av nacken. Värk i nacke och axlar. Huvudvärk. Har samlat vätska i benen och fötterna, mer på vänster sida. Vad beror nu detta på? Var på fest i lördags och det blev en del öl... brukar undvika gluten så fick väl en överdos av det nu. Ska ha mens vilken dag som helst så det är också en möjlig orsak. Körtlarna har däremot aldrig varit så svullna som nu vilket kan betyda att en förkylning är på gång. Ja, jag försöker hitta logiska svar samtidigt som min ångest ropar "Vad var det jag sa? Det är ju givetvis canser!"

Lider dessutom av sömnbrist och då blir det ännu mer karusell i tankarna. Nåväl, vad är väl en bal på slottet? Var i alla fall på roligaste festen i hela mitt liv... önskar att den aldrig tagit slut.

Likes

Comments