Jag är på resa mot okänt mål och känner mig förväntansfull och lugn. Mitt liv har tagit en annan väg och för första gången på länge är det jag som styr. Jag vet inte vad som väntar efter vägen. Jag kommer inte låta mig stoppas men ska vara ödmjuk nog att lära mig av det som händer på vägen!

Jag är så tacksam! Har en underbar man och underbara barn som kommer följa mig på resan och förhoppningsvis får jag visa den kärlek och ömhet jag känner för dom mer än någonsin nu. Nu när jag förändrar mitt liv och blir mer närvarande och livfull, med andra värden och förhållningssätt, med mindre stress och oro.

Jag känner äntligen att det kommer bli bra!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hjälp mig! Nu mår jag dåligt. Riktigt dåligt. Ångesten är olidlig och det känns som mitt hjärta ska stanna när som helst av ansträngningen. Det rusar och jag orkar ingenting. Jag som trodde jag var på bättringsvägen. Jag ska ju bara byta medicin. Behöver fasa ut den nuvarande först och är nu på andra dagen utan ngn medicin över huvudtaget. Jag gråter. Jag orkar inte må så här. Vad ska jag göra? Mår sämre nu än innan jag började med den första medicinen. Nu känner jag mig verkligen sjuk. Ingen berättade att jag kunde må så här och ingen berättade vad jag kan göra när jag mår så här. Jag gråter. Jag ligger i soffan och orkar inte göra något. Hjälp mig! Ska det vara så här i en vecka? Kommer mitt blodtryck att palla det? Om en vecka får jag börja med ny medicin. Jag hoppas jag står ut.

Snälla ni som upplevt detta, kommentera gärna och ge mig hopp!

😩😩😩

Likes

Comments

jag skrev på bloggen!
Det har sina orsaker. Till en början måste jag skriva om min fantastiska upplevelse när jag var till Sthlm för två helger sedan. Efter att i höstat provat på Qigong på Yasuragi (Japan-inspirerat SPA-hotell i Sthlm) kände jag att jag måste lära mig mer om detta då det var en otroligt bra stresshantering för mig. Jag googlade runt och hittade en fyra-dagars kurs via Qigong Akademin i Sthlm. Jag bokade detta och hyrde in mig hos min kusin och för två helger sen var jag där. Jag trodde att jag bara skulle få lära mig program men det blev så himla mycket mer. Jag fick lära mig om anatomi, medvetenhet och mycket mycket mer som jag inte alls hade räknat med. Det var helt fantastiskt! Det har fått mig att bli mer sann mot mig själv och starkare mot yttre påverkan. Jag tränar varje dag och skulle kunna hålla på hur mycket som helst. Kan varmt rekommenderas!

Veckan efter kursen hade jag ett inbokat möte med en psykolog då min medicin inte riktigt fungerar. Det var ett intressant o bra möte men innebar att jag nu får "fasa" ut min medicin då vi ska prova en annan. Det tar tre veckor och det är inte kul. Mitt mående är inte på topp direkt och jag har mycket ångest. Känns igen som om kroppen går i hundra hela tiden och blodtrycket är skyhögt. Någon nytta gjorde medicinen ändå men förhoppningsvis blir den nya ännu bättre.

Såg på nyheterna igår att många med utmattningssyndrom även har symptom efter 10 år. Ja, hade jag skött mig lite bättre efter första gången så hade jag inte hamnat här igen men jag förstår nu att man nog aldrig blir riktigt bra och att jag får anpassa mitt liv efter den jag blivit. Jag kommer inte kunna arbeta med samma saker och jag får ändra min livsstil.

Men det gör inget! Jag kommer lära mig så mycket om mig själv och förhoppningsvis lära mig att ta vara mer på livet. Att göra sådant man mår bra av och att inte sträva efter en massa. Vara nöjd med den man är och det man har❤🙏🏻

Likes

Comments

Idag var jag på återbesök för min sjukskrivning och som vanligt innebar det en viss anspänning och stress. Varför är det så? Hade jag kommit med armen i gips hade det inte varit någon oro. Varför ska jag behöva vara orolig för att inte bli trodd eller förstådd? Så tror jag många av oss med psykisk ohälsa känner och det är så synd. Det räcker med den ångest och stress man dras med för övrigt.
Men vi hade ett bra samtal och jag insåg att min läkare är väldigt bra. Han lyssnar, diskuterar och frågar vad jag tycker. Han kör inte över mig och han är förstående. Jag behöver egentligen inte vara orolig och jag ska försöka komma ihåg det till nästa gång. Det som var skönt (men samtidigt negativt) var att jag hade synliga tecken på stress (eksem, hjärtklappning, lite högt blodtryck och puls). Förstås jättetråkigt men eftersom man inte känner sig bra så är det skönt att det finns "bevis". Är det konstigt att känna så? För mig är det skönt iallafall.

Under samtalet kom vi fram till att jag inte kommer kunna gå tillbaka till min tjänst som administratör. Det är för stort ansvar och för många bollar i luften och jag kommer inte kunna utsätta min hjärna för det om jag vill vara frisk. Jag är så jäkla stresskänslig. Ett exempel är en morgon när jag skulle med en buss. Jag hittade inte min mössa och letade som en tok innan jag hittade den. Då var jag naturligtvis sen och stressen stod mig upp i halsen. Pga detta så var jag uppe i varv hela dagen och det hjälpte inte med djupandning eller avslappning heller. Då insåg jag vad jäkla känslig jag är. När man går här hemma och får göra saker i egen takt och när man känner för det, då funkar det bra. Nog om det.

Jag hade tid hos kuratorn på em oxå så nu känner jag mig ganska trött. Orkar heller inte skriva mer så jag får fortsätta en annan dag.

Likes

Comments

Efter drygt sex månaders uppehåll har jag nu fått lite ork och sug efter styrketräning igen. Förra året vid den här tiden tränade jag 3-4 dagar i veckan på gymmet och körde både pass och lyfte skrot. Det var min son som fick mig att börja träna sommaren 2015 efter att de senaste tjugo åren inte varit så jätte aktiv direkt. Och jag älskade det. Det var både roligt och skönt och gymmet blev som mitt andra hem.

Men så kom "sjukdomen" smygande! Under sommaren 2016 fick jag mindre och mindre ork men ville ju inte ge upp träningen då det var mitt andningshål. Det var ju bra att träna för att förebygga stressrelaterade sjukdomar!
Jag tror inte det stämmer alla gånger för min kropp sa definitivt STOPP men jag lyssnade först inte på signalerna. Musklerna svullnade (ska dom ju i och för sig göra vid styrketräning haha) på ett konstigt sätt och jag hade träningsvärk lite för länge än normalt. Till slut insåg/kände jag att jag inte orkade längre och var tvungen att ge upp. Det var med stor sorg och frustration men fick acceptera läget.

Idag fick jag via FB en länk på ett 10-minuters pass och kände ett sug efter att prova. Har varit lite rädd för att köra styrka och haft mer behov av avspänning/avslappning de senaste månaderna. Men nu kanske det är dags?

Till saken hör att jag fick en djävulsk medicin mot mina sömnproblem för en månad sen och DEN blev ju bättre (vilket jag är tacksam för) men på köpet fick jag en hunger som är kopiös. Jag kan äta hur mycket som helst, när som helst, men känner mig ändå alltid hungrig. Jag vräker i mig mat och blir nästan som besatt. Allt smakar så gott och det är ren njutning att äta. Jag får verkligen lägga band på mig för att inte falla för frestelsen men det är inte lätt.
Det har nu inneburit att jag gått upp 8 kg på tre veckor och det känns väl så där😖

Desto större anledning att komma i gång med den här träningen. Kanske hjälper det lite och får mig mer peppad att stå emot frosseriet🙄
Det är i alla fall bra övningar.

Ingångsvikt idag är x3,5 kg! Nu får vi se vad det blir om 28 dgr!

Du som är intresserad av att testa kan kolla träningsprogrammet på http://halsobibeln.newsner.com/5-enkla-ovningar-som-kommer-forvandla-din-kropp-pa-bara-fyra-veckor/

Bild på en svullen muskel efter ett pass TRX i sept förra året😫

Likes

Comments

Omedvetet har jag skaffat mig ett mantra när jag börjar tänka och oroa mig för morgondagen (framtiden). Har sagt och tänkt det flera gånger den senaste tiden. Det liksom bara dyker upp i huvudet och det är ju BRA.

IDAG ÄR IDAG OCH IMORGON ÄR IMORGON!
Det är väl kanske så de flesta tänker men för mig är det inte så. Jag planerar och tänker på allt som ska hända framåt och så missar jag det som händer just nu. Men nu börjar jag bli bättre. Kanske har mitt yogade hjälpt mig? Jag vet inte men jag har uppmärksammat en förändring trots allt.

Ang. yoga så är terminen slut på den yogan jag gått😭😭😭Sista gången var i tisdags och det känns sååå trist. Vi var en sådan härlig grupp och det gav både energi och avspänning att träffas. Jag har dock hittat bra sidor på nätet med övningar och jag har ju ett program som jag kört sen tidigare. Men det blir inte riktigt samma sak. Men jag är stolt för jag kör det varje dag och börjar nästan bli beroende. Det hjälper mig mycket och när stress och ångest sätter sig i kroppen är det så skönt att veta att det stillar sig när jag kör. Får sätta fokus på något annat och andas. Det hjälper inte alltid men det blir bättre. Vissa dagar kör jag till och med två pass bara för att det är så skönt. Jag har mitt lilla yogahörn hemma där mattan alltid ligger redo och mitt altare finns (bild). Mitt andningshål och min favoritplats för tillfället!

OCH....

nästa vecka ska jag på en Qi gong-kurs i Stockholm. I fyra dagar! DET ska bli oerhört kul och spännande. Ser sååå mycket fram emot det och hoppas få fler verktyg för att förebygga/lindra stressrelaterade symptom.

Ja ja, IDAG ÄR IDAG OCH IMORGON ÄR IMORGON!

Ha en underbar fredag!

Likes

Comments

vaknade jag😫har nu kört några avslappningsövningar och försökt att somna om. Men va faaan, det är stört omöjligt!! Har känt mig ovanligt spänd, rastlös och "på g" några dar så jag har nog lite stresspåslag igen😪Det är sååå jobbigt o jag fattar inte hur lång tid det ska ta innan det försvinner.

Jag var på bio i vecka och ett födelsedagskalas. Konstigt om det skulle vara det som satt igång det men så fort jag gör något utöver det vanliga, något som kräver energi, så drar puls o hjärtfrekvens igång och det tar dagar innan jag går ner i varv. Det är skit rent ut sagt. Ska jag inte klara av att göra NÅGOT!!!! Inte ens roliga saker!!

Nu är jag förbannad och lika bra att gå upp😡

Kram på er o ha en fin måndag!

Likes

Comments

Jag var en ganska glad, snäll och sprallig tjej i lågstadiet och drabbades inte av några speciella händelser som påverkat mitt liv En normal och harmonisk tid.. Det enda var väl att min storebror, som är fyra år äldre, och jag bråkade ganska mycket och jag fick ibland känna på tuffa tag:-). Det kanske påverkade mig trots allt för i mellanstadiet hände något. Jag blev dum, bestämmande och tuff mot mina kompisar och vuxna i skolan. Jag minns att mamma kom hem och grät en gång efter ett "kvartssamtal" men jag kan inte minnas varför. Jag minns dock att jag inte var någon snäll individ och var inte rädd för att bråka vare sig med tjejer eller killar. Varför blev det så? Har ingen aning men kanske hade jag ett behov av att hävda mig, att ta min plats? Jag var iallafall duktig i skolan så den skötte jag som jag skulle.

På högstadiet blev jag trevligare. Hamnade i en ny klass med några få från min förra och det lunkade på. Hade klasskamrater som var toppen och vi var en sammansvetsad klass. Var aktiv inom slalom och fotboll sen tidigare så min fritid var fylld med aktiviteter men hade även tid över för att umgås med mina vänner,

Jag hade dock lätt att göra saker utan att tänka på konsekvenserna. Hade jag en idé/tanke/önskan genomförde jag den utan att tänka efter. IMPULSIV kanske det kallas. Ja, jag var, och är fortfarande, ganska impulsiv. Jag var, och är, även oförutsägbar (som en av mina bästa väninnor brukar säga). Jag gör helt enkelt det som faller mig in ibland. Nu har jag ju spärrar som tur är. Ibland känner jag ex. för att bara dra igång och dansa i en matvarubutik om de spelar en uppiggande låt. Har hänt, till min sons förtret, men skulle säkert ske oftare om jag inte hade några spärrar:-)

Usch vad tråkigt egentligen att inte bara få leva ut det man känner.

Min slutsats är att min barndom var "normal" och jag har inget tungt bagage i min ryggsäck som jag är medveten om. Jag är impulsiv och oförutsägbar vilket i sig är en nackdel om man inte får leva ut det. Det kan vara en stressande faktor tror jag, om man inte får utlopp för sina känslor..

Kanske kan det vara en grogrund för stress och ångest?

Likes

Comments

Skönt att sätta sig framför brasan efter en svinkall hundpromenad!

Likes

Comments

Nu närmar sig våren och det finns väl inget som är så härligt som att höra vårfåglarna sjunga och känna vårsolens värmande nderna. För mig är det en boost för både kropp och själ och gör väldigt mycket för mitt välbefinnande.


När jag träffade en kurator första gången, för alla mina tankar som for som blixtrar i skallen på mig, rekommenderade han att jag skulle ta en halvtimmes promenad i rask takt varje dag, få lite puls samtidigt som jag fokuserade på

- Hur marken kändes under fötterna.
- Hur luften kändes i ansiktet (varmt, kallt, regn, vind).
- Hur fåglarna lät.

När jag kom på mig själv att tänka på annat skulle jag acceptera detta och hitta fokus igen.

Tyckte det lät enkelt, men tji fick jag.

Jag har så lätt att falla tillbaka i det gamla mönstret och tänka på framtiden eller dåtiden, speciellt när jag promenerar eller är själv. Jag planerar och ältar sånt som hänt eller skall hända och det är först nu som jag blivit riktigt medveten om detta. Jag lever alldeles för lite Här & Nu.

MEN efter en hel del träning (många promenader) med fokus på det ovanstående, så börjar jag faktiskt bli lite bättre på det🙂och jag måste bara säga att när jag lyckas känner jag ett otroligt välbehag i kroppen. Jag till och med ryser.

Så ni som har svårt att släppa saker och grubblar mycket: PROVA men ge det tid! Det ÄR inte lätt men tränar man så ger det resultat. Vi vill väl alla egentligen leva HÄR & NU!

Ha en fin Alla Hjärtans Dag❤️



Likes

Comments