En släng av allvar, inte en jävla aning

Detta är INTE ett ”tyck synd om mig” inlägg.

Kom ihåg det är ni snälla.

Jag ska bara försöka med så enkla ord o förklaringar jag bara kan beskriva hur det kan kännas att ha en ständig ångest. En sån som aldrig någonsin släpper helt o hållet.

Vi leker med tanken. Vi kan t.om låtsas att det är en film eller bok för att göra den mindre ”verklig”

De känns ok va? För det är jobbigt att greppa vissa delar. Jag fattar det o många med mig. Vill även påpeka att detta är ett inlägg som är blandat med egna känslor o andras berättelser. En del även ren fiktion. Men jag hoppas det når ut ändå.

Så låt oss spela filmen nu.

Din telefon ringer, antagliges kallar du potatis o nynnar med i nån ganska kass låt från radion.
Allt är precis som vanligt då när telefonen ringer.

Är du en förälder? Någons barn? En kusin? En nära vän? Spelar ingen roll, välj själv.

Du lägger bort skalaren, sänker radion o svarar på ett dolt nummer.

-Hallå?
-Hej är det du? (ditt namn)
-Öh ja?
-Ok lyssna noga nu, nästan viskar en röst. Helt omöjligt att höra om det är en man eller kvinna. Kanske är det ett barn. Du blir orolig. Klumpen i magen börjar vända runt.
-Ok jag lyssnar, viskar du o märker att du börjat skaka. Din mun är torr men du törs inte ta ett steg för att hämta vatten.
-Bra för jag kommer bara säga detta en gång o jag önskar dig lycka till.... På riktigt. Lycka till.

-Inom en rimlig framtid så kommer den människan du håller mest kär att förolyckas. Människan kommer med andra ord att dö.

-Snälla sluta, är det enda du får fram. Tårarna o klumpen i magen väller över.

-Varför gör du så mot mig? Vad har jag gjort? Snälla gör ingen illa.

-Jag gör ingen illa sålänge som du sköter dig. Det lovar jag dig. Inga snedsteg, inga konstiga blickar, inte försöka be om hjälp, du borde t.om tänka över dina toalettbesök. För visst vill du inte göra fel för då måste jag skada din människa i livet.

-Men va? Hur ska jag veta om jag gör fel? Hur kan jag någonsin veta? Nu är du inte rädd längre. Nu är du skräckslagen. För människan i telefonen menar allvar o du hör det.

-Haha, det vet du inte. Det kommer du aldrig få veta. Eller jo om du gör fel, ja då dör ju nån. Då vet du.

Föreställ er nu den oron, rädslan, förskräckelse och hjälplöshet du sätts inför.

Du vet att om du gör fel (inte vilket fel) så kommer någon att dö. Det är då ditt fel. Ditt ansvar.

O nej detta är inte realistiskt. Detta har inte hänt. Men det är så det känns varje dag för människor med konstant ångest.
Klumpen i magen
Oron
Rädslan
Förskräckelsen
Hopplösheten

Den är på riktigt. Känslan är så jävla på riktigt att man ibland bara vill ge upp.
En del ger upp. Orkar inte vara rädd mer. Jag fattar det. Jag tycker inte om det men jag fattar.

Att varenda dag från du slår upp ögonen behöva vara rädd att något hemskt ska hända dina kära eller dig själv nåt.
Det är helt orealistiskt. Vi vet det. Men det hjälper inte att vi vet det.

Så kom ihåg att om du känner någon med ångest som ler o skrattat egentligen är livrädd.

Ja va ska du göra då?

Önskar jag visste. Alla är olika. Jag kanske vill ha en kram en annan kanske vill vara i fred.

Men vet ni. Ni kan fråga. Det kan jag lova att ni inte dör av iaf.

Hoppas jag målat en bra bild som är tydlig i hur det KAN kännas. Vi är som sagt olika. Hoppas ni kan föreställa er. Ni måste inte förstå. Det begär jag inte. Men jag önskar att det accepteras o att det går o sätta sig in i situationen liiiiite. Om ni har lite fantasi.

En sak till.

Man blir hemskt trött av all rädsla, oro o förskräckelser. Vi är inte bara såna när vi är vakna. Vi rids ofta av maror med.

Tack för ordet o som sagt. Tyck inte synd om mig. Jag talar inte om bara mig utan flera tusentals människor som känner igen det jag försöker sätta ord på.

Det är inte lätt att hitta ord på känslor.

❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

inte en jävla aning

Hej tomten. Jag heter Linda o är 40 jordsnurr. Jag har en önskelista jag vill ge dig.
Jag har ätit spenat o de har jag sett på tv att man ska. Fast jag har inte ätit de var dag.
Hoppas de e ok ändå?

Jo du farbror i röd dräkt o rosiga kinder (beror de på lång alkoholkonsumtion) jag önskar mig ett par saker. Inga stora dyra o omöjliga saker.

Först vill jag gärna att min familj ska få må bra o vara friska o glada o nöjda.

Sen önskar jag mig mindre matsäck. Det är så att jag har nåt slags syndrom. Magsäck som ett cirkustält syndromet. De e ju bra nu till jul, men sen efter julen så tar jag gärna en normalstor magsäck.

Önskar mig även en meningsfull vardag o helg. Jag hjälper gärna till i denna önskan men behöver lite hjälp såhär i starten.
Skulle liksom vilja bli medlem i samhället. Jag bor på ett ställe som kallas Limbo väg moment 22 där till vänster mellan stolarna.

Jag trivs inte skitbra här med handen på hjärtat. Så om du kunde åka med Rudolf o gänget o liksom ruska om myndigheterna som låtit mig flytta hit så dom ser mig. Fattar att de e svårt. Jag hittar ju inte ens ut mellan stolsben o moment.

Men jag tänkte försöka göra en skylt nu under julhelgen så jag kanske syns lite bättre.

Tänker nåt i stil med Las Vegas. Neon skylt, lite halvnaket, kanske en bulldog med cigarr i mungipan för att liksom inge lite respekt.

Vad tror du om det?

Vi kanske kan pennfajtas lite o bolla idéer?

Jag är öppen för förslag.

Mvh Psykfall

Likes

Comments

inte en jävla aning, En släng av allvar

Pratas en del o skriva om att det ska bli tillkomma ett tredje kön.

Kanske hen, inte fan vet jag. Skiter i vilket faktiskt. Det som gör mig förbannad på riktigt är hur folk kräks över detta.

Att det finns bara två kön. Hon o Han. Punkt.

Hur jävla fyrkantiga kan man bli undrar jag? Jag har ett fjärde kön till er. Idioter!

Fast kanske inte för jag tror ingen föds till idiot så ni får inget kön alls. Ni är bara idioter utan pronomen.

Jag menar HUUUUR påverkar det er privat på ett negativt sätt om ett tredje kön finns?

Seriöst nu.

Hur ändras eran livstil, ert familjeliv, ert arbete eller er sömn o matvanor?

Hur???

Förklara gärna.

Om någon inte känner sig som hon eller han så är ju inte det mitt problem. Varför ska jag sitta o lipa över det? Det påverkar ju för i helvete inte mig ett jävla smack.

Förstår ni hur korkade ni framstår?

Att lägga energi på att hata, ogilla, uppröras över en sån sak som inte har med er privatliv att göra.

Känns inte det urlöjligt?

Jag tycker det är pinsamt för er skull. Pinsamma idioter som tror världen är fyrkantig o svart eller vit.

My Lord ge mig styrka att förstå att idioter inte har ett kön utan bara är idioter.

Ligger ni i sängen på kvällen o tänker på detta tredje kön? Hur funderar ni?
Utseendet?
Funktionen?
Doften?
Användningsområde?

Ni vet att det inte är snopp o snippa vi snackar om va? Eller kommer jag med Breaking News nu till er fyrkantiga jubelidioter?

Så en gång till.

HUR PÅVERKAR ETT TREDJE KÖN ERT PRIVATA LIV PÅ ETT NEGATIVT SÄTT????

Förklara för jag blir tamejfan galen.

De e ju som att vägra grönsaksbullar. Köttbullar har alltid varit köttbullar. Blanda faaan inte i några sojabönor i dom för då jävlar blir det världskrig.

Patetiska är ni.

Vidga vyerna lite va. Eller låt livet gå vidare. Sträva bakåt o låt inte det fruktansvärda tredje könet stå i din väg. Tror ingen kommer gnussa sitt tredje kön mot er. Så andas, ta en sobril o yoga lite för faan!

Likes

Comments

En släng av allvar

Ja de sägs ju så. Jag sitter på en jävla massa sanningar. En del i fysiska bevis andra etsade i mitt minne. Saker jag önskar jag kunde glömma.

Sanningen svider.... Va en människa som lärde mig just dom orden. O den människan är på ett sätt den viktigaste människan för mig samtidigt den värsta jag råkat ut för.

Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Säger de visa o kloka.

Det jag vill säga är väl att det är helt ok att hata mig, såra mig, skada mig, spotta på mig, förnedra mig gör va faaaan du vill men låt det bara vara mig.

Jag kan ta det. Jag är inte stark, men för andra är jag Hulken.

Jag tänker inte hänga ut någon, tror på karma så det kommer visa sig tillslut utan min hjälp. Men tänka på att det finns två sidor på myntet.

Jag står för min sida. Står du för din?

Likes

Comments

inte en jävla aning

Bra skit de där med civilkurage.

Men låt oss drömma oss bort lite. Måste inte vara en perfekt värld, bara lite mer logisk.

En värld där Niklas 34 blir hyllad på sociala medier för att han stoppat ett fyllo som tafsar på Sara 19 som inte vågade försvara sig.
En värld där Agneta 73s sonson ska behöva skriva ett inlägg på fejan om killarna på spårvagnen som stal Agnetas rollator o ingen ingrep.

Den världen. Den är väl ändå inte orimlig eller?

Vi ska inte behöva ha så mycket civilkurage om folk bara kunde bete sig som....ja folk.

Vad är svårigheten i att vara snäll. Hjälpa ist för skälpa? Hur är det besvärligt att gå förbi en tjej o inte kasta snuskiga ord eller klappa henne på rumpan.

Hur i hela helvetet är det svårt att inte knulla en annan människa som inte vill?

Jag förstår inte.

Den drömvärlden vill jag ha. Har ingen som helst lust att behöva oroa mig över ungen när hon är ute.

Hon är inom ett par månader 17 år o jag kan inte somna innan hon kommit hem. De e ju fan helt sjukt.
Kanske är en hovrande curling morsa som inte klippt navelsträngen?

Borde kanske slappna av o chilla lite?

Men jag kan inte det. Inte än.

Ligger nåt i det 👆🏽 Men jag har gränser.

Likes

Comments

inte en jävla aning

Inte min tanke från start utan egentligen min kärestas. Hon är klok som en bok ska ni veta.

Vi är ju nu i slutet av 2017 o de flesta tycker att vi alla ska vara lika värda.

Inga vi och dom!

En självklarhet enligt mig. Vi är alla lika mycket värda. Fast är vi det? Är en pedofil lika mycket värd som ett nyfött barn?

Nä det tycker jag inte.

Dubbelmoral? Ja!

Vi vill heller inte bli indelade i fack. Eller jag vill inte det iaf.

Jag är inte med i nåt homosexuellt fack iaf. Jag vägrar.

Vet att många HBTQ människor kämpar som galningar för att få plats, trygghet o ett erkännande.
Med all rätt.

Jag undrar ändå om inte dessa fina människor placerar sig själva i ett fack då?

Återigen. Alla är lika värda.

Det finns inga vi och dom.

Men visst blir det ett ”vi och dom” ändå då?

Vi placeras i olika fack med etiketter på.

Jag tycker inte om det helt ärligt. Jag är inte i ett fack, jag är en människa som alla andra. Kan vi inte bara ha ett enda stort fack. Där alla är lika värda o ”vi och dom” raderas?

Jag tar inga strider för eller emot nånting egentligen. Så länge nånting är snällt o vänligt.

Fan va svårt detta inlägget blev! Lät så lätt i huvudet. Brukar va lätt i skrift med. Men, ja nu vart det svårt.

Hursomhelst så tycker jag nog att många placerar sig i fack fast dom gapar om jämställdhet osv.

Vilket det ju ska vara. Jämställt alltså.

Nä jag får inte till detta inlägg så det låter bra känner jag. Så antingen raderar jag eller så får jag kanske ta lite förfrågningar o funderingar av er som kanske läser.

Lutar åt det sistnämnda.


Sen längtar jag till våren med.

Bara så ni vet.

Likes

Comments

En släng av allvar

Fars-dag!!

Mmm, de e ju fint o så. Finns ju en massa fina o fantastiska pappor.

Mors-dag!!

Mmm, de e ju fint o så. Finns ju en massa fina o fantastiska mammor.

Finns även biologiska så kallade mammor o pappor som verkligen inte är fina o fantastiska. Detta vet nog de flesta människor. Vi känner nog någon som känner någon där en biologisk förälder inte är annat än en feg liten lort.

I en del av dessa familjer kan det ju finnas en annan vuxen o vettig människa som tar rollen som förälder. Som helt otvunget kastar sig in i ett barns liv o finns där i vått o torrt. Delar glädje o sorg, peppar o grälar. Gör allt det där som en förälder bör göra.

Vart är deras dag? Bonusmamman o bonuspappans dag. För jag e ganska säker på att det inte är ett lätt jobb att ta sig an.

Jag är säker på att dom jobbar ännu lite mer extra än den biologiska föräldern. Dom ska först o främst accepteras av barnet/barnen som finns. Inget lätt jobb. Jag ser upp till alla er som är villiga att ta er den tiden.

Ofta blir det jobbigt, barnet vill ha mamma eller pappa för sig själv. Ni inkräktar på deras revir.
Men kämpar på ändå. Försöker hitta sin roll i den gamla familjen o försöker hjälpa till att forma den till en ny stark o fin familj där alla är lika älskade o värda.

Kan tänka mig att det är motvind nästan hela tiden, fast det stoppar inte en bonusförälder. Om hon, han eller hen vill. Då är ni som mjuka men med vilja som ett godståg att få allt att fungera.

Ta fajten när frukosten är blä, svettas när bävernylonoverallen är tajt o ungen är som en bläckfisk. Lämnat lycklig om än lite stressad liten unge på dagis eller förskola.

Fixar med mat o läxläsning, myspys i soffan o sen natta. Gärna minst 10 gånger varje kväll.

Sen blir barnet större o ställer hårdare krav, antagligen för att testa om hen står kvar.

Ett barn som älskar sin förälder. Biologisk eller inte kan bete sig som riktiga satungar. Just för att dom känner sig trygg.
Man vågar vara lite extra jobbig o bråkig. För den där människan som älskar min förälder finns ju kvar. Fast vi bråkat massor.

Ibland blir jag som biologisk mamma helt utesluten av våran nu snart 17 åring. Hon vill prata eller bara ligga nära sin bonusmamma. Tissla o tassla o få skrattattacker så dom gråter.

Jag backar såklart o bara njuter. Älskar när dom liksom flätas ihop o jag ser hur jävla lika dom är varandra. I nästan allt.

Min fästmö har varit min dotters bonusmamma i 11 år. Hon har aldrig vacklat i den rollen. Även om hon varit trött o irriterad. Precis som alla andra föräldrar. Hon har varit en klippa här.

Så nä blod är inte tjockare än vatten.

Önskar det fanns en Bonusförälder-dag så vi kan ösa kärlek över dom lite extra just den dagen.

För utan min Maria hade inte Emilia haft två vuxna o vettiga personer i sitt liv. Två vuxna som vänder ut o in på oss för att göra livet bra för henne.

Lite får hon göra själv såklart. Vi skapar ju tillsammans en snart vuxen egen människa som ska stå på egna ben o ha sina principer o kunskap att kunna ta hand om sig själv en vacker dag.

Vi började tidigt med att alla människor har lika värde. Att hennes liv är lika viktigt som alla andras. Att hon kan göra vad hon vill men det krävs jobb.

Kärnfamiljen är inte mamma, pappa, med 2,8 barn. Nä vi ser olika ut. Finns inga rätt o inga fel sålänge man är snäll o vänlig o vill barnens bästa.

Här är Emilias dunderbonusmamma som stått vid hennes sida varje dag i 11 år.

Hon lärde henne cykla, räkna matte, vågade släppa iväg själv till skolan. Hon som tagit tillbaka julen till oss, sett till att ungen fått gå på konsert. Handskats med skitdagar när man vill dö av besvikelse. Då har hon min fästmö varit framförallt mitt skyddsnät.

Hon har gjort mer för våran (ja jag skriver våran) unge än den biologiska någonsin ens kunnat drömma om.

O de finns ju fler som hon. Finns en massa fantastiska bonusföräldrar som gör allt för barnen.

Borde inte dom med få en speciell dag?

Vi är världens bästa familj ❤️

Likes

Comments

En släng av allvar

Ja inlägget kommer vara lite kryptiskt just idag. Kommer säkert inte ens vara sammanhängande. Men jag har så mycket som måste ut.
Men det är fel läge så jag får vara lite glidande o kryptisk helt enkelt.

Finns Oro
Finns Rädsla
Finns Maktlöshet
Finns Hat
Finns en jävla massa

Vill vända ryggen åt många av de där sakerna som finns. Andra vill jag kriga mig igenom som en jävla pitbull på anabola.
Vissa vill jag krama o lova lycka resten av livet o nån enstaka vill jag avrätta på en öppen plats.

Skulle lägga mig tidigt men då började hjärnan snurra. Så de e lika bra o skriva av sig.

#fuckmaktlöset

Likes

Comments

inte en jävla aning

Kan man känna någon man aldrig träffat? Kan man verkligen innerligt känna någon man aldrig träffat?

Ni vet den där känslan man kan känna när man träffat en ny människa för första gången o det känns som att man känt varandra i hela livet.

Vi är nog många som mött den människan. Min teori där kanske är lite flummig. Men jag tror starkt... Eller nä jag vet att när det händer så har man haft en relation med denna människa i ett annat liv.

Ni/vi har varit nära någon annanstans i ett tidigare liv.

Denna känsla har jag mött fler än en gång. Det kan vara en direkt o stark känsla av tillit, kärlek eller nåt helt annat. Alltså att nä, dig tycker jag inte om. En innerlig känsla inne i mitt undermedvetande. En klocka som ringer.

Men om man inte mött en människa i verkliga livet utan bara sett hen på tv eller sociala medier då.

Då borde ju man inte kunna känna det. Det är ju svårt att plocka upp någons energi o utstrålning via en skärm.

Men ändå så VET jag att jag har en kontakt, en vänskap eller nåt ännu starkare med Alexander Falk.

Minns ni honom?

Han som dog i cancer i våras.

Han känner mig o jag känner honom. Det vet jag. Hela vägen in i själen så vet jag det.

Vi har aldrig träffats. Jag har endast sett bilder o klipp av honom. Aldrig skrivit en enda kommentar på hans instagram eller Facebook. Aldrig gjort mig hörd.

Ändå vet jag att vi varit nära. I ett annat liv. Jag vet att han hälsar på mig ibland. Jag vet att han vet att jag älskar delfiner liksom jag vet att han älskar havet.

Hur jag vet det? Det vet jag inte.

Jag bara vet!

❤️❤️❤️

Likes

Comments

inte en jävla aning

Ska berätta en sak nu som är lika sann o riktig som att solen alltid går upp på morgonen.

Jag är en känslomänniska ut i fingertopparna. Jag har lika lätt till skratt som till gråt. Ibland skrattar jag så mycket så jag till slut börjar gråta. Alltså inte bara så tårarna rinner utan brister ut i riktig gråt, o ibland gråter jag så intensivt att jag börjar skratta.

Jag har alltid varit sån. Jag gråter när jag blir ledsen, glad, arg eller rädd. Det är liksom mitt signum. Jag är en lipsill.

Filmer, serier, videoklipp eller en reklam för Unicef får mig att fulgråta.

Men de sista har jag märkt att jag inte gråtit. När jag borde gråta. Riktigt känsliga scener som i vanliga fall skulle få mig att bli otröstlig en stund har inte rört mig alls.
Visst jag blir på sin höjd lite sorgsen en stund. Men inte mer.

Nu kom eldprovet.

Sagan om konungens återkomst. När Aragorn säger till Frodo o hans vänner att dom inte bugar för någon o när Frodo följer med alvbåten o resten av gänget står o gråter.

De två scenerna har jag alltid riktigt ulkat, snorat o gråtit till. Alltid.
Sett filmen fler gånger än jag kan räkna.

Nu hände inget. Nada.

Så jag är officiellt trasig nu 😂

Får beställa en tid till verkstaden tror jag. Typ mekonomen eller nåt. Haha.

Likes

Comments