View tracker

Var datinglivet enklare och charmigare förr?

Vad hände med de där små lapparna där det stod vill du gå ut med mig ikväll? Eller varför inte gå fram till någon på stan och säga att hen är vacker och frågar om en date? Eller fråga efter ens nummer och ringer? Vad hände med charmigheten och enkelheten? Kan det vara så att charmigheten bytts ut till självupptagenhet och osäkerhet? Och isåfall hur kan vi bryta detta igen? Enligt mina uppfattningar består Sveriges datingliv av en viss datingapp "Tinder", vilket mest innebär att den är ett Fuckcall. Har vi blivit mer ytliga, att vi bryr oss mer om vi får en superlike, som ett sätt att boosta ens persons självförtroende? än att vilja dela sitt liv med någon?

Självklart har jag inget svar på dessa frågor men personligen tycker jag att vi borde bli mer romantiska och sluta tycka och tänka att något är konstigt, "tänk", gu va härlig den människan är som vågar bjuda på sig själv. Jag hade lätt blivit as glad om någon bjöd ut mig genom en liten post-it lapp eller varför inte ringa och bjuda ut mig eller få syn på mig på stan och bjuda upp mig till dans.
Nej men jag hade inte haft några problem med det iallafall, och jag har själv frågat. Folk frågar ofta hur man träffar någon och de enda svaret jag har är att man måste våga ge sig ut i det okända havet av singlar, och rätt som det är dyker den där hingsten eller donnan upp. Det gäller att våga..


PS: Har kollat för mycket på sex and the city
// Tintin

Likes

Comments

De där att sova är la inte min grej riktigt

I natt slog det mig, att om bara fyra månader så fyller jag 26år. Men HALLÅ!!!??? Stopp och belägg här nu, vem har ställt fram klockan?

Det känns som att det var igår som jag var ute i skogen och byggde träkoja, klättrade i träd, byggde sandslott, spelade klink i rutan, lekte land och rike, hände på lunarstorm, tjuvspelade ice tower på skolans datorer, gick på lågstdie disco och lekte ryska posten samt dansade tryckare. Fick sin första crusch och skickade lappar till varandra under lektionen. Skolkade för att köra till fg för att köpa läsk och skulle rymma hemifrån .xD

Idag,
har trädkojan har blivit ett hem, och istället för att klättra i träd så klättrar man upp till balkongen när man tappat bort hemnycklarna, sandslottet blir ens drömhus, discot förvandlas till campusfester där man istället för ryska posten ger mer än ett handtag, och tryckare blir slisk och gliddans. Din första crusch ersätts med första riktiga förhållandet och lapparna man skickade bli istället snusksms. Facebook, Instagram och Tinder blir nutidens Lunarstorm och skolka det gör man när man ligger hemma bakis efter en hård natt och precis beställt hem en fet pizza och rymmer det gör man ifrån ansvaret som kommer med att vara vuxen.

Detta är ett roligt sätt att se på hur ens liv har förändrats genom åren, men om jag fick önska mig en sak på hela jorden så hade jag önskat mig att få vara barn igen, iallafall en kort stund. Tiden går så fruktansvärt fort och livet de rusar ikapp, njut av vad livet har att erbjuda när du fortfarande är ung för vem vet om framtiden kommer bli för tung.

Likes

Comments

Well det var ett tag sen jag skrev sist, så jag tänkte uppdatera er lite vad som hänt i livet sen dess.

Mina studier har varit ganska tidskrävande de senaste veckorna, det har inte varit det enklaste om jag säger så. Särskilt inte när man skriver uppsats eller examensarbete. Det har heller inte varit lätt att studera samtidigt som man har haft ett riktigt kasst halvår, ni vet vad jag menar. Men jag kämpar på och idag är jag väldigt stolt över mig själv. Över att jag lyckats åstadkomma väldigt mycket på så kort tid och ger mig själv en klapp på axeln.

Jag ringde även min mor och var fruktansvärt nervös över studierna herromdagen. Jag var tvungen att klara av ett delmoment gällande uppsatsen, för att kunna gå vidare i nästa fas. Och när jag pratar med mor får jag ett mail att det var godkänt. Just i det ögonblicket var jag väldigt nära att fälla några glädjetårar, men fick hålla tillbaka dem då jag satt på stadsbussen Efter telefonsamtalet, när jag kom hem, satte jag i gång min favoritlista på spotify och härjade runt i vardagsrummet, glädjen rusade i hela kroppen. Tokig jag är va :P

Innan plugget blev så allvarligt hann jag med en resa till Linköping. Ja, men vad ovanligt tänker ni ;), haha. Jag var och såg Asta Kask och DLK på Cryptan för ungefär en månad sedan. Det var lika trevligt som vanligt och träffade såklart nytt och härligt folk. Efter spelningen drog jag på efterfest och badade badkar med Linnea <3 hur gutt som helst då man varit dum nog att springa utan jacka hela kvällen. Linköping, kan man säga, är ett andra hem för mig. Jag ångrar inte en sekund mina stunder där, och gu vilka härliga människor jag lärt känna! Vänner för livet <3.

Nästa spelning som står på tur är AVATAR nu i helgen i Göteborg, de kommer bli hur kul som helst, och jag kommer ju få träffa mina pinglor med, som jag ser jätte mycket fram emot! Kommer bli en hejdundrans fest. Sen ska jag även få besök av min kära brutta från skåne, så det kommer nog bli en bra helg det här.

Överlag mår jag bra, har lite sömnproblem, men vem har inte det liksom hehe, Efter helgen blire väl lite plugg och sen är det dags för att fira julafton, efter det, tro det eller ej, blire att åka på roadtrip igen för att fira nyå, kan ni gissa vart jag ska? Förra året var det i Malmö hos min vackra Catja och i år åker jag faktiskt på andra hållet!

Jag kommer börja Januari med nya nyårslöften och konserter. Den 14 Januari drar jag åter igen till Linköping för att se på när mina vänner, Sista Anslaget, ska spela på palatset: Detta får man bara inte missa så skriv upp det inför det nya årets planer. ;)

Nej nu måste jag nog försöka sova och få mig lite skönhetssömn, har ju mer bakning på schemat i morgon :P
Sov gott alla. Hare gutt

God natt på er mina goda vänner.








Likes

Comments

Drömma, jag drömmer stort.

Jag tänker uppleva mitt liv till fullo, jag tänker ge mig ut på äventyr och säga JA till allt som kommer i min väg. Jag drömmer om ett minnesfullt musikliv med roliga historier och knäppa händelser. Som jag sedan kan berätta för mina barn, barnbarn och familj och alla dem som kanske drömmer om samma sak men inte vågar ge sig ut i det fira. Jag kan bara tacka mig själv för att jag sa nej till ett tråkigt, meningslöst liv med en killen som behandlade mig som skit. Han fick mig att glömma vem jag var, vem jag är! Lurade i mig saker som jag sedan trodde var sant. Vilket det verkligen inte var. Jag vill ha ett fartfullt liv med mina vänner och familj, och jag vill tillslut hitta den där andra personen som delar detta äventyret med mig. Men just nu tänker jag fokusera på mig själv, vem vet jag träffar kanske han där som är min drömprins när jag och pysen turnérar runt i min stora fina buss genom världens alla hörn för att lyssna på go musik och framförallt sätta ny, undangömd, bortglömd musik på kartan. Jag tänker resa till den tiden som jag gick miste om, iallafall försöka hitta till den tiden jag vill vara i och jag tänker inte ge upp.

Till alla er som drömmer om något ni vill göra eller vara med om, sluta inte tro på er själva för ni kan klara av det, det tar bara lite längre tid, och de är jobbigt och kämpigt med att nå sina mål men de känns så jävla fantastiskt underbart när man klarat av det. Bara för någon månad sen var jag i en av mina svåraste tider, med en människa som psykiskt misshandla mig, jag trodde inte jag kunde tänka såhär positivt igen och jag ifrågasatt allt jag tänkte på, "varför gör ja detta, vad ska de ge för gott"? Alltså jag hade inte klarat av att må såhär bra som jag ändå gör utan mina underbara vänner, det finns inte ord som beskriver hur tacksam jag är! Alltså de har stöttat mig i allt, fått mig att skatta när jag egentligen ville gråta. Och när jag grät så fanns de alltid där med en stöttande axel. Fan ni är helt jävla otroliga! <3 Jag är så oerhört tacksam att ha er i mitt liv. Livet blir bättre efter hemskheter, men de är en process att ta sig ifrån det till godare vyer och mina vänner har hjälpt mig komma på mina fötter igen. Massor av kärlek till er <3! Livet är fullt av spännande händelser, och det börjar med en själv. Att göra, att våga.

Likes

Comments

Jag är påväg

Det handlar inte om destinationen det handlar om att jag äntligen är på rätt väg och det handlar om vad som händer under vägens gång. Jag följer det som gör mig glad, och det som får mig att orka genom dagen. Lyssnar på låtar som betyder något för mig. Myser ner mig i höst mörkret med tända ljus och bara vara i min egna lilla värld. Fokusera på mitt eget välmående och umgås med mina underbara vänner och familj. Under helgens stunder kände jag emellanåt att Tintin äntligen kom tillbaka smått smått och jag log mer än jag har gjort på flera månader. Den helgen gav mig hopp om att jag faktiskt finns kvar där inne efter allt skit som mitt hjärta och hjärna har fått ta emot under de senaste månaderna.

Det som får mig att vara lugn är natten, den får mig att vara trygg och den gör att jag kan gömma mig från dagens alla måsten, Det är den tiden på dygnet som jag kan slappna av.


Lite tankar

Likes

Comments


Åren när kulturen var fokus och inte pengarna.
Under min uppväxt fanns det olika kulturella tävlingar att vara med i, skolorna engagerade sig mer åt ungdomarna så de kunde utöva mer kultur. Jag vet inte hur det är i skolorna nu för tiden men jag kan gissa på att det inte håller samma standard som det gjorde förr. Jag kommer ihåg att vi hade, vårshow, julshow och andra roliga tillställningar och lärarna la mycket tid på oss inom detta ämnet. Dem pushade oss till att vara kreativa och det har idag påverkat mig väldigt mycket. Det fanns ställen man kunde åka till att hänga/umgås på, där det var lika kreativa människor som du själv. Det handlade inte om att det kunde kosta pengar, de va ingen tanke på att lägga något på is för att de kostade pengar som de sedan kunde lagt på en ny TV i en skola tillexempel. Man satsade på ungdomars kreativitet helt enkelt och det kan jag verkligen inte se i dagens samhälle direkt..

När jag för första gången satte min fot i Växjö, försökte jag hitta dessa ställen, då var jag 16 år gammal och tror det var året 2007, det jag hittade då var musikhuset och Uffes Källare. Jag älskade Uffes det var nästan som Kartago hemma i Sölvesborg, en källare med replokaler och en scen att stå på. Efter ett tag lades detta ned och ja man kan inte mer än att blev ledsen. Ett ställe som man faktiskt trivdes på försvann och det fanns inte så mycket mer att göra i staden än att hänga på något Kafé.

Men vad är anledningen till att dessa ställen stänger ned? Jo de får inte tillräckligt mycket cash av kommunen för att fortsätta för att de tycker att det finns annat att lägga pengarna på än kultur.... Tankesättet förr är verkligen inte som nu och jag avskyr det. Människor kan inte överleva om de inte får kultur, dessutom var ska alla kreativa människor ta vägen när dem inte får hjälp att driva något? Nej vet ni vad ursäkta men jag tycker att det behövs ett nygammalt tänk igen för att få igång den kultur som vi en gång har haft.






Likes

Comments

En kväll av magi
Att få vara med om en sådan här kväll går knappt att beskriva, när jag står mitt i publiken känner jag lycka, och lycka har jag inte känt på jävligt länge, det är här jag hör hemma, i musikens  värld. Särskilt bland människor jag växt upp med. Det är ni som driver mig till den jag är, ni inspererar mig till den jag är och till den jag vill vara i framtiden, Jag tappade mig själv på grund av kärlek men, detta va mer än jag behövde för att hitta mig själv igen. Jag saknar mig själv och den drivande person som jag är. Jag fick nästan tårar i ögonen ikväll av att jag var så stolt över mina barndomsvänner. Att få va med i eran utveckling är magisk och jag är oerhört tacksam över att ha fått lärt känna er. Jag trivs bäst när jag får vara mig själv och stå mitt bland publiken och kännna musiken från golvet, upp till huvudet, och känna att detta är mitt liv. Jag är ett med musiken och musiken är ett med mig.

musik, vänner, familj och gemenskap är allt!
Denna kväll kommer ja minnas länge, det här är vad jag behövde.

Likes

Comments

Du förälskade dig i mig och jag sa aldrig nej, jag var försiktig men jag sa aldrig nej.
Du visade en sådan kärlek jag hade saknat i mitt liv och du fick mig på kroken.
Du fortsatte att visa kärlek och jag drunknade i din famn, jag var rädd, rädd att förlora mig själv men vad skulle jag gå miste om om en man kunde visa en sådan passion för någon som mig.

Du sa, - vill du veta en sak?
Jag svarade -Ja.
Jag vill ha dig!

Du fick som du ville, du fick mig men för vad? för att sedan slänga bort mig, så känns det nu när vi har gått skilda vägar.

Mitt hjärta är i krig med min hjärna, de avskyr varandra och resten av kroppen får ta stryk. Jag känner kärleken med hela min kropp, det värker i ögonen, i huvudet, i magen, i strupen, i benen, i hjärtat och sist men inte minst i lungorna. Jag har svårt att andas, ett tryck över bröstet sitter fast och jag kan inte få det att försvinna. Hur kan kärleken vara så brutal? varför är jag en person som känner allt så innerligt, en som älskar med hela sin existens? Varför känner jag sådan smärta?

I DONT NEED THIS

YOU MADE ME FALL IN LOVE WITH YOU, JUST SO MY HEART AND BRAIN CAN GO TO WAR.

Likes

Comments

Jag trodde aldrig att jag kunde känna mig så här, så blåslagen och mörbultad i både hjärta och själ. Jag vet att jag är stark jag vet att jag stått ut med mycket skit och jag kommer alltid ta mig tillbaka och stå upprätt. Men just nu vill jag bara att någon ska slå mig med en spade i bakhuvudet så att jag tuppar av för en stund. Slippa känna att sitt hjärta nästan håller på att sprängs i bitar vilken sekund som helst. Jag är otroligt trött på livets alla motgångar och jag trodde att vi var gjorda för varandra. Men med tiden har vi glidit isär och körleken räcker helt enkelt inte, jag har tappat tron på kärken, det finns inget som heter äkta kärlek 













Likes

Comments

well nu skriver jag igen, antar att ni saknat mig ;).. nä nu äre såhär att jag kan inte sova nu igen, och ja vet att ni hört den frasen för många gånger men så är det.

Jag kan helt enkelt inte sluta tänka, de bara spinner i huvudet som om en full durasellkanin är där inne. Jag vet inte ens var jag ska börja men. hey jag måste börja någonstans right?

plugget har börjat igen och allt känns helt okej om ja får vara ärlig, känns skönt att slippa jobba som en gnu, jag får tid till att faktiskt tänka på vad jag vill i livet, ha mina nattpromenader, det är där jag känner mig mest avslappnad. Just nu värker det dock i bröstet och jag har haft det nu i någon månad och det vill bara inte gå bort. Det känns som att något trycker på det och får ibland svårt att andas, well det kallas kärlek i guess, kärlek är svårt och komplicerat och rörigt. Men att känna den andra biten igen , den bra biten när allt släpper när allt är löst, och tro mig allt går att lösa men de tar bara lite tid, nör som sagt allt är löst, gu va man vill bosätta sig där och aldrig mer röra sig. Kärlek kan vara något av det hämskaste och bästaste som någonsin kommer hända en och de går liksom inte att bara släppa taget om den bästa känslan för den finns alltid där även om förhållandet går upp och ned.

Nyligen har jag börjat sätta upp nya mål i livet och jag tror det är det jag behöver nu, en nystart liksom, den första saken är att jag nu äntligen ska börja övningsköra, den andra är att börja skriva i min andra blogg igen. Den tredje är att faktiskt att gör det som jag mår bra av helt enkelt. Vill känna feeeel good känslan igen och den börjar komma tillbaka :),

Im hanging in there

Dont quit on me

Likes

Comments