View tracker

5 jan. Skickat, läst.

Jag vet inte vad jag ska göra mamma.

Varför kan och kunde du inte se det?

Varför bryr du dig inte om mig?

Hur ska jag kunna älska mig själv eller någon annan, eller livet, när den enda som spelar nån roll är du och ditt godkännande. Jag ser mig själv bara genom dina ögon. Du är den viktigaste personen i mitt liv och det är inte lätt att säga en sån sak efter det med Fighter.

Jag har hamnat snett i livet och jag önskar jag kunde få mycket ogjort. Men jag önskar också att du tagit mig på allvar och tagit med mig för utredning innan jag flyttade. Jag kanske är som en femtonåring i huvet som ni säger. Ändå är ni inte ett dugg överseende med det.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre. Det enda jag tänker på hela dagarna är dig, jenny och Emil. Hur ska jag våga höra av mig när jag känner mig som en smutsig utstött? Jag vet inte hur många gånger ni gav mig kalla handen. Sen förstår jag inte hur du inte kan se att jag är unik? Jag är inte som Jenny eller malin, Jag är inte störst bäst eller vackrast. Jag är trasig och jag hade behövt din hjälp framåt i livet. Jag kan inte ta plats och tillvaron har inte gjort något bättre med alla ridelever, jobb och fosterbarn. Då säger ni att jag är svartsjuk och då misshandlar jag mig själv psykiskt ännu mer.

Jag ville att allt skulle bli som förr, jag ville vara i stallet mer eller mindre varje dag och hjälpa till med allt möjligt. Jag visste att ett par månader med fighter och er hade kanske kunnat rädda mig. Ny vet jag inte vad jag ska göra längre. Jag orkar verkligen inte mera



4 juli.inte skickat
Ett liv utan din kärlek och acceptans är ett värdelöst, förstört liv. Jag hoppas du förstr hur ont varje minut utan dig gör. Trots allt. Hoppas du förstår att jag har väntat i hela mitt liv på din kärlek. Hoppas verkligen att du skäms röven av dig att du inte ens svarade på mitt meddelande. Ingen, ingen människa på jorden skulle strunta i det.

6 juli inte skickat.
Tänk att du inte ens har svarat eller hört av dig sen jag skrev till dig den 5 januari. Det är ett halvår sen. Jag avslutade med "jag orkar verkligen inte mera" och du svarade inte ens. Jag kunde lika gärna tagit mitt liv men du hade inte ens märkt det. Efter att Jim dog trodde jag verkligen du skulle chockas till insikt och tänkt om. En normal människa hade det. En normal människa hade kramat sin dotter och aldrig släppt greppet efter en sån sak. Men du hörde inte ens av dig efter det.. Men jag börjar fatta att du inte älskar mig eller vill ha mig i ditt/ert liv... Det gör så otroligt ont i mig mamma. varje dag, hela tiden.

Efter detta meddelandet kommer du säga som sist: "ja är det så hon känner så är det ju ingen idé"

och det är det sjukaste av allt.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker