Fick hämta honom i arresten, sur å otrevlig, tänkte inte alls berätta hur han hamnat där, men när jag såg hans ögon så fatta jag, enbart tagen för drogmissbruk eller oxå innehav?
Det vet jag fortfarande inte.

Han lyckades iaf få mer medicin för sitt mående, märktes skillnad direkt men så börja han redan dag 4 ta dubbel dos, typiskt missbrukare surrar min hjärna, men jag sliter på. Gömmer pillren å lägger ut i dosett.

Han blev inte ens arg, å nu sista veckan har han varit helt underbar fram tills jag kom hem igår, han hade städat och grejjat, men han var inte sig lik. Blank å stirrig på ögonen, ingen kontroll på motoriken.

Faan va ledsen jag blev, vi som under dagen chattat om barn å giftermål.
Men han nekar, tycker jag är tråkig och löjlig.
Jag får nog inse att han troligtvis är en missbrukare med stor psykisk ohälsa, eller är det tvärtom?

Sov sött ❤️

Likes

Comments

Efter dessa dagar till sängs så vaknar han till och verkar piggare på fredagsmorgonen, det visar sig att han iaf orkat planera in en fylla med sina vänner under sin sämre period.
Normalt sett så hade jag blivit irriterad, nu känner jag i princip ingenting, tänkte att vi kunde ha en trevlig dag tillsammans innan jag börja mitt jobbpass och han skulle dra till polarna.
Vi åkte in till byn och gick runt lite, Systembolaget stod först på tur, han valde att lägga sina sista pengar på alkohol. Jag slog än en gång bort min irritation och tänkte ”det gör honom nog gott”.
Haha, vilket skämt, ännu en gång får hans ego överhand. Han ringer när jag slutat mitt jobb och vill bli hämtad om en timme, jag hör att han är överförfriskad men blir ändå glad över att han vill hem till mig.
Jag väntar på jobbet tills timmen gått och ringer honom när jag är på väg in till centrum.
Efter ex antal minuter och försök att nå honom så svarar han, han ska inte med hem, för han ska på puben, jag försökte få honom att förstå att jag blir ledsen, att han kunde ha sagt det tidigare, lönlöst, jag blir arg och lägger på.




Upprörd, ledsen och så jäkla besviken. Jag känner mig totalt värdelös, överkörd, som en sur gammal disktrasa. Faan ta han alltså, känner att det får va nog. Bäddar ner mig i soffan och sätter på en film, ställer klockan för att komma i tid till jobbet men vet redan att jag knappt kommer att sova nåt.
Slumrar till och vaknar telefonsignalen, det är han, undrar om jag är kvar på jobbet, idiot säger jag, jag är för faan hemma, sen så hör jag en mansröst, ”du får lägga på nu, hon får hämta dig imorgon” ...klick....
Tankarna bara snurrar.....

Likes

Comments

3 dagen han ligger i sängen, vaken stundvis, han gör toalettbesök och tar en titt på sin telefon.

Jag håller andan när jag hör honom hosta eller vara på väg nerför trappan. Kommer han säga nåt? Kommer han svara mig när jag frågar något?

Nej, inte ett ljud, får inga svar på mina frågor som hopar sig i mitt huvud.

Egentligen vet jag att han grumlar runt på botten med sig själv, han orkar inte med nåt annat, jo sin telefon.

Jag känner mig så ensam, helt ensam.

JAG HATAR DET! Varje gång det händer kommer samma tankar. Vill han dumpa mig? Ha han träffat nån annan? Har han tagit sin medicin? Har han sidointag av droger? Det bara mal och mal..... idag har varit en såndär jobbig dag när jag tänkt ”Jag dumpar honom innan han hinner före”

Jag tar mod till mig och säger;

Jag orkar inte ha det såhär.........tänker du inte säga nåt?

- Det blir väl bättre.....

Det är allt vi har sagt till varann idag....

Ta hand om varann/ V


Likes

Comments