Ibland är det så fruktansvärt frustrerande att få lite sömn. Vi sover kanske högst tre timmar åt gången och så har vi haft det i två år snart. Man är helt slut och tappad på energi när man vaknar. Ni vet då man ska vara utvilad. Gör ont att vakna många dagar.

Efter man har vaknat så ska man vara fulladdad på energi så att man orkar dagen. Vilket hån. Jag skulle verkligen vilja att mina barn sover hela nätter snart. Tips på hur man lyckas??

Med mina två äldsta så har sömnen nästan aldrig varit ett problem. Dom sov hela nätter ganska tidigt. Vilket var otroligt skönt och behövande.

Våran natt/kväll ser ut så här:

Hardy lägger sig oftast runt 18-19. Sover i någon timme innan han vaknar. Oftast ger vi honom mat då. Sen kan han vakna någon gång innan han somnar för natten men då är det bara tutten han vill ha. Vi ger honom kvällsmat när vi går och lägger oss som är mellan 22-23. Sen vaknar han runt 2 och vill ha mat och sen på morgonen för att fånga dagen. Dock vaknar han lite titt som tätt för att han tappar tutten.

Henry lägger sig oftast runt 19-20. Då får han välling. Han sover oroligt i perioder men nu förtiden så sover han oftast till morgonen som är 5-6.

Jag tror att vi har rätt vanliga nätter. Bara det att man är rätt slutkörd. Speciellt när även Henry vaknar på nätterna. Då är man inte så pigg på morgonen.

Ingen i familjen har ett bra morgonhumör förutom dom två yngsta. Vilket man får vara tacksam över.


Nu ska jag göra oss alla klara för förskolan. Henry går 15h/veckan vilket faktiskt underlättar så då kan man faktiskt städa utan att saker dras fram på engång. Fast allt beror på vilket humör Hardy är på. Han behöver rätt så mycket uppmärksamhet så oftast är man med honom hela dagen förutom då han sover. Då är det helt fritt fram att kunna göra saker som annars är rätt så omöjligt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Kortfattat så betyder det att man har barn väldigt tätt. Högst 18 månader mellan dom.

Med våra två yngsta så är det 14 månader.

Vi hade inte planerat att bli gravida så fort utan det blev som bara. Jag kände mig nästan som Maria. Vårt samliv var i botten och jag har inte lättast för att bli gravid. Så vi kan se det som ett tecken. Det var helt enkelt tänkt att det skulle bli såhär.

Vi visste att det skulle ev bli jobbigt så det var något vi var och är väldigt inställda på.

Yngsta anlände, förlossningen gick bra allt gick bra. Jag var så glad att äntligen få ut min bebis och börja ett nytt kapitel i livet.

Jag har aldrig lyckats bra med amningen. Det längsta jag har kunnat amma är typ 2.5 månad. Inget undantag denna gång förutom att han vägrade ta bröstet och det var mest troligen för att han blev flaskmatad direkt på BB då han var påverkad av min grav-diabetes. Jag pumpade och gav flaskan i 2.5 vecka ungefär. Sen räckte inte min mjölk till så då gav vi ersättning. Det var då allt tog en vändning till det negativa. Från att ha en nöjd sovande bebis till en bebis som skrek från att han vaknade tills han somnade för natten. Det var sjuuukt jobbigt. Jag trodde att allt skulle bli bra efter tre månader för det är ju det dom brukar säga -Bit ihop dom första tre månaderna så ska ni se att allt blir bättre.

Det blev inte bättre då. Det fortsatte och vi kom in i månad fyra och då sökte vi hjälp. Dom tyckte att vi skulle testa mjölkproteinfri ersättning och det gjorde vi. Vi satt som på nålar och väntade på att det skulle bli bättre och det blev det. Det höll i sig kanske till och från i två veckor sen var vi där igen med överdrivet mycket: bilkörning, vaggande, vyssande, guppande, svingande och kaos. Vi kontaktade då barnmottagningen och dom trodde inte att det var reflux som jag var inne på utan mer att han hade omogna tarmar så då fick han laxido. Peppar peppar, några dagar senare så var han som en helt "vanlig" bebis. Sakta men säkert så började man känna sig som en "normal" småbarnsförälder igen. Slutkörd men inte döende.

Nu blir han sju månader om några dagar och vi knyter an mer och mer för varje dag. Tidigare då han skrek konstant så var det verkligen svårt att få en bra kontakt. Allt var svårt. Men den tiden har vi nu lämnat bakom oss och vi siktar framåt.

Storebror älskar sin lillebror och har anpassat sig otroligt bra trots att det bara är fjorton månader mellan dom. Kanske är en av många fördelar att ha barnen tätt inpå. Finns ingen svartsjuka än så länge. Vi får helt enkelt se hur framtiden ser ut.

Det var lite av våran bakgrund. Nu framöver kommer jag bara att skriva i nutid.

Storebror Henry och lillebror Hardy

Likes

Comments