View tracker

Jag är så himla trött på vår hall som vi har idag. Den är långsmal och därför svår att planera och inreda. Alba är förpassad till en del. På en vägg är källardörren, en annan vägg består av badrumsdörr och två inbyggda garderober med dörrar. På varje sida om ytterdörren är ungefär noll ytor att hänga jackor och ställa skor.

Ni som har varit där vet ju hur den ser ut, ni andra får försöka föreställa er.

Detta måste vi försöka komma runt. jag vill rensa upp i garderoberna och där vill jag bara ha säsongssaker; skor och jackor för säsongen.

Jag skulle gärna vilja ha skoskåp, likt dessa där vi idag hänger jackorna. Så snyggt! Det borde fungera liksom.. Frågan är bara var vi ska göra av våra jackor... Skoskåpen tänker jag att de framför allt är pojkarnas, vars ett skåp till skor och vars ett skåp till vantar och mössor. Vi andra två kan stuva in våra skor i garderoben.

Källardörren ställer till det en del. Den borde liksom vara på andra väggen (där Albas korg står). För då skulle vi kunna använda den väggen till att hänga jackor på. Typ en sådan här fräsig, hade varit kul. Inte så barnvänlig dock, så idén faller lite på det. Men det kanske hade gått att lösa ändå, med en stång längre ner och en högt upp? Får kanske ta ett snack med min svetsar-pappa?! ;)

Båda bilderna är lånade HÄR.

Ny färg på ytterdörren (eller en ny ytterdörr!) så är saken biff. En får göra vad en kan, med det utrymme som finns liksom. Hallen är egentligen himla trevlig och inbjudande, när man kommer in. Den ger en överblick rakt in i kök och vardagsrum direkt. Jag fastnade direkt för huset, när jag första gången klev in i hallen just för att jag tänkte att det kändes så inbjudande.

I eftermiddag är det VAB med en liten här hemma. Vi hörs, kram!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Igår hittade jag detta foto, som tydligen togs för exakt 6 (!!!) år sedan igår. Min lilla lilla Milton. Som älskade sin babysitter ungefär hur mycket som helst.

Kolla ändå vad lika pojkarna är, när Milton var yngre och när Dante är som han är nu. Fantastiskt roligt att se, tycker jag såklart.
Det är färgerna som skiljer. Milton har mycket mörkare drag än Dante.

Jag är så kär i detta barn! ♥♥♥

Likes

Comments

View tracker

Det börjar verkligen dra ihop sig nu, för årets julkort. Och i år blev det kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Men jag är hemma sent och hinner därför inte hem innan det är mörkt = omöjligt att fota vettigt ute.

Så i år fick det helt enkelt bli inomhus. Det går ju det också.
Men alltså. Att fota två barn runt 19,30 en tisdagskväll. En någons kopp te, om vi säger så, hahaha.. Med mutor och glada tillrop gick det ändå rätt okej. Milton har ju varit med förr och har ruinen inne. Dante är ju glad, så länge hans tändare är med, haha..

Nu får givetvis inte se årets julkort än. Bjuder på en sneak peak så länge. Två halvnakna barn i tomteluvor. Några tända ljus, en tändare, pepparkakor och lussebullar. Så fick det bli.

Likes

Comments

Älskar sådant här, när jag verkligen kan se hur barnen förändras från år till år. Det är ju fantastiskt roligt!

Här är Dante för prick ett år sedan, när han hängde med på vår årliga pepparkaksbakning i mitt föräldrahem. Hur liten var han inte liksom?! Rakt hår och samma tröja kan han fortfarande ha, hahaha... Åh. Älskade Sparv!

Sedan i helgen. när vi bakade lussekatter hemma. Skeptikern tycker inte riktigt om att bli kladdig, men ställde upp på baket en liten stund. Idag lite blondare, lite längre hår, lockigare och bara lite längre än förra året. Och med tändaren bredvid sig. Såklart.

Han är ju sig lik, men ändå inte liksom. Förstår ni vad jag menar?
Han var sötast i stan för ett år sedan. Det är han fortfarande. Bästa Dante! ♥

Likes

Comments

Men hej på er! En dag för sent... Glömde av mig igår, men nu så!

Idag är jag extra glad över att...

...det idag är kallt ute. Sååå härligt att slippa Skåne-leran!

...årets julkalender är hur mysig som helst! Vi gillar den jättemycket, alla fyra där hemma.

...jag är inne i en bra period med barnen. Det går ju upp och ner det där och ibland är tålamodet sådär och jag är rätt ohärlig. Men just nu är jag inne i en tålmodig fas med mycket positivitet. Det är härligt! Det är ju sådan jag vill vara alltid. Märks så tydligt på barnen, när jag är på detta humör. De hamnar i samma mood. Alltså beror deras dåliga humör, oftast på att jag är i samma (eller vi båda föräldrar givetvis).

...det är december. Alltså jag är SÅ lycklig över det faktum! Många julklappar är ordnade. Några återstår. Vi har bakat lussekatter och snart väntar julgodis och pepparkakor. Så härligt! En vecka till, sedan ska granen in och i helgen kommer nog alla tomtar upp. Dante kommer gå bananas (framför allt över granen och julgransbelysningen, hahaha!) och Milton kommer som alltid älska det.

Nu ska jag återgå, vi hörs! Stor kram ♥

Likes

Comments

Mina barn är varandras raka motsatser. Två superkontraster. Man brukar ju säga att olikheter dras till varandra, jag hoppas det stämmer för i så fall kommer dessa hänga ihop i vått och torrt!

Detta är typiskt Milton. En allvarlig tänkare. Samtidigt bor där massor av humor och humör i detta barn.

Sedan har vi ju den där andre. Som är på ett helt annat vis! Inga ledsamheter alls i den där lille kroppen.

Tillsammans då? De är ju världens bästa! Så himla roliga och har så kul tillsammans! Bråkar massor, älskar varandra massor, backar upp varandra och dras till varandra. De kan göra allt tillsammans, samtidigt som de inte har problem att vara ifrån varandra.

Och så häftigt det är. Att ha en av var. Att se kontrasterna så tydligt. En med massor av integritet. En som hoppar upp till vem som helst och bara är.

Och nu får jag äntligen hämta hem båda två!

Likes

Comments

Igår dog vår Håkan, Miltons lille kanin. Åh. Att se ens barn så ledsen. Och att sedan begrava en älskad tillsammans med barnen. Det är jobbigt.
Jag grät så mycket, när jag gick där med Milton, som hade Håkan i famnen.
Sedan begravde vi honom tillsammans och Milton ställde lite frågor runt döden och begravningar. Älsklingen.

Och vad viktigt det är, att inte gömma undan sådant här för barnen. Att de får vara med och se. Att de båda fick klappa på Håkan och säga hejdå till honom. Att de fick vara med och begrava, ställa frågor kring det och bara vara med. Så naturligt som möjligt liksom.

Så viktigt för dem att se att även vi vuxna blir ledsna och gråter. Att vi också saknar och tycker det är jobbigt. Att det är okej liksom.

Likes

Comments

Jag försöker ju upprätthålla träningen och de flesta veckor fungerar det bra! Är rätt nöjd med mig själv ändå. Det är bara kosten som är bristfällig, minst sagt...

Denna veckan har jag hunnit med
- ben i måndags
- rygg och axlar i tisdags
- bröst och biceps igår.
Inget i onsdags eller idag och helgen ska jag nog hinna trycka in ett eller två pass. Jag vill ju hinna med fyra pass varje vecka, helst fem. Men eftersom livet också finns med jobb, barn, hem och så vidare så är jag absolut nöjd med fyra.

Igår var jag rätt slut, efter passet...

Men jisses vad gött det är! Jag märker nu när jag tränar så pass ofta, att det blir mer på rutin. December kommer nog vara lite upp och ner, vad gäller träning och definitivt vad gäller kost. Men samtidigt är det helt okej. Det finns andra prioriteringar i december. Jul och sånt ;)

Men det är kul! Älskar när det blir mer på rutin, än på tvång. Det är bara jobbigt då.
Dags att laga mat, vi hörs. Stor kram ♥

Likes

Comments

Hängde upp den söta ljusslingan vid barnens adventspresenter, där får den hänga och lysa upp om kvällarna. Mysigt! Och enkelt ju. Bara att hänga batteridelen innanför dörren och att själva ljusslingan hänger utanför synlig.

Och så är slingar så otroligt söt, med sitt metallhölje över lamporna. Vår hall är rätt avlång och just här är svårt att få till någon belysning, så det passar bra att denna hänger här.

Idag är det fredag ju! Vad veckorna går!! Andra advent på söndag, imorgon ska jag julhandla och Milton har handboll. Helgen är räddad ;) Stor kram, vi hörs!

Likes

Comments

Hej på er och hej DECEMBER! Äntligen är vi här, i december. Bästa månaden på året, alla kategorier!
Galet grått och rått ute, hoppas det vänder och vi får kallt snart.

Igår kväll var jag himla frusen. Drog igång kaminen tillsammans med Dante (såklart, hahaha..) och sedan mös vi i soffan. De åkte i säng en stund senare och sedan fortsatte jag soffmyset, tillsammans med denna mysfikan (not). De som säger att frukt är godis ljuger ju ordentligt. Men det var helt okej, äggen med lite salt på också. Och te med mjölk och honung, alltså. Livets dryck!

Men december alltså. På lördag ska jag julhandla lite och hemmet ska pyntas ytterligare. Ikväll ska vi titta på julkalendern och barnen ska få öppna sina kalendrar; tv-kalendern och vars en chokladkalender. Det bär emot att även Dante får en sådan, men han är SÅ otroligt medveten om vad Milton får och det vore inte rättvist att bara Milton får. Båda eller ingen liksom.

Stor kram, vi hörs! ♥

Likes

Comments