I morse for Dante iväg med Marcus mot förskolan. Milton och jag stannade hemma en liten stund till, innan det var dags för oss att cykla mot skolan. Hans första dag i ettan - stort!

Men därför passade jag på att ta hjälp av honom med att släppa ut hästarna. Milton börjar bli så stor nu, att det inte kräver lika mycket passande kring honom i närheten av hästarna. Dessutom är Tummelisa en äkta barnponny. Så jag frågade honom, om han kunde tänka sig att ta ut Tummelisa helt på egen hand, och så kunde jag ta Armani och gå bakom liksom. Och det var ju inga problem. Om hon svängde av mot gräset eller drog ner huvudet för att äta, så är det ju bara att dra tillbaka henne liksom. Men som sagt, det var inga problem alls. Han kan, min Milton. ♥ Ja, ni ser ju själva.

Hon gör ett bra jobb, med att fylla tomrummet efter Malva. Hon är ju inte Malva, men hon är Tummelisa.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Till pojkarna igår kväll gjorde jag frukstkålar till kvällsmat. Jag delade gröpte ur innehållet av en Galiamelon så jag fick två skålar. Sedan tärnade jag melon och nektarin och halverade vindruvor och fyllde i frukten i skålarna.

Sedan spritsade jag på en klick vaniljkvarg. För att få det lite mer festligt liksom.

Om det var uppskattat? Åh ja! Av Dante. Han är ju i den åldern, där han älskar allt typ. Milton var precis likadan.
Milton då? Nä, han tyckte tydligen att det var sjuuukt äckligt, trots att han varit den som valt frukt. Suck. Sjuåringar alltså, som små mini-tonåringar. Ombytliga till tusen... Det hela slutade med att jag blev förbannad och kastade hans fruktskål i vasken, bredde två riskakor med smör på och erbjöd honom det istället, haha.. Aja, en kan ju inte göra alla nöjda. Eller hålla ihop humöret varje gång. ;)

Likes

Comments

Alltså att cykla från jobbet på eftermiddag är så himla härligt just nu. På med musik eller en pod i öronen, på med elmotorn på cykeln och så rätt ner till dagis - hej och hå! Väl där så hämtar jag Dante och vi cyklar vidare till skolan där vi hämtar Milton.

Vi hinner prata om hur dagen har varit, vad de har ätit, vem de har lekt med. De hinner kivas och kramas i cykellådan och det är mest så himla härligt. Jag älskar det. Jag älskar att ha möjlighet att jobba så nära nu och att kunna hämta pojkarna på cykel. Att få ut mer hämtningarna liksom. Det är fint. ♥

Här med en lite lagom hastighet på cykeln, 15 km/h.

Likes

Comments

Vi måste prata lite om hösten och det faktum att jag inte har en bil längre! Det känns än så länge himla bra. Jag om min CargoBike tuffar på genom byn; hämtar och lämnar barn, till och från jobb och så vidare. Än så länge är det ju bara härligt. Vädret har hittills varit på min sida. Jag som är e.x.t.r.e.m.t frusen och v.ä.l.d.i.g.t fåfäng, när det kommer till mitt hår, har just nu snöat in mig på regnjackor. Såklart.

Jag menar, det kommer ju en höst och en vinter (som kan bli blöt = Skåne. Ni fattar) och det kommer krävas bra kläder. Därför har jag letat upp några av mina absoluta favoriter. Det är en salig blandning på dem, olika stilar och så vidare. Men just jackor - där tänker jag ofta både funktionellt och väldigt snyggt. Och dyrt. Tyvärr. Jag är totalkär i den svarta Hunter-jackan i mitten längst ner. Alltså så pass att det just nu är den enda jackan jag kan tänka mig att äga. Ni förstår ju hur insnöad jag är. Men den är dyr. Och slutsåld. Suck. Men som jag ä.l.s.k.a.r den.

Ilse Jacobsens jackor verkar också vara en stor favorit hos mig.
Vilken är er favorit?

Zara / Ilse Jacobsen / Ilse Jacobsen

Och så ett par vettiga skalbyxor tänker jag mig, att komplettera med. Det kan ju faktiskt hällregna och det är ju rätt ohärligt att bli dyngsur på benen. Så typ DESSA (← Länk!) Kan jag tänka mig. Tänker att de även kan vara bra vid eventuella pulkaåkningar i vinter, lagom varma liksom.

Snart är det höst! Vettiga kläder is coming up på tapeten, så att säga. Viktigt och vettigt.
Barnen kommer sitta tryggt och mysigt under en filt och under kapell i cykellådan, men jag som kämpar utanför, behöver annat. Kram ♥

Likes

Comments

Ni vet den där tisdagskänslan, när tröttheten liksom kommer ifatt en och man är totalt golvad av trötthet? Den träffade oss totalt i morse.

Måndagarna är sällan lika tuffa, det är precis som att man chockar kroppen då, genom att gå upp tidigt. Men tisdagarna... Då bad till och med barnen om att slippa gå upp och få sova vidare.

Och så den där lilla Sparven. Han som älskar, älskar, älskar att mysa och vara nära. ♥

Men nu fortsätter tisdagen, bara att köra på! Kram

Likes

Comments

Hej på er!

Måndag igen och idag är jag lite extra glad över att...

...jag fick avsluta veckan på bästa sätt, med att bjuda mina fina vänner på bio. Sedan blev det tjejsnack och mys på Pinchos. Att avsluta helgen så, då blir man liksom bara lycklig.

...Malva nu har det bättre, än hon haft det på många år. Saknaden är enorm, men lättnaden är också stor. Min älskade vackra lilla häst. Vi fick ändå nio år tillsammans, men det gick inte längre.

...jag fick träffa min kusin med familj i helgen, äntligen! Så härligt att ses ibland, att få träffa hennes lille bebis var såklart pricken över i:et.

...vi i lördags fick äta ungefär hur många kräftor som helst, med fina vänners sällskap. Alltså jag åt kräftor i t.i.m.m.a.r! Och jag var så lycklig! Vi hade kräftor från Grantinge, Småland och Turkiet, en salig blandning ;)

...det är vardag idag och jag fick cykla ner till dagis och lämna Dante där. Åh. Min minsting, som egentligen inte alls är speciellt liten längre. Samma avdelning, fast på ny plats i huset. Han har längtat så efter att få åka ner dit, men i morse var han ändå tveksam till det. Att lämningen trots det gick bra, efter många veckors semester, är jag så glad över!

...min Milton börjar första klass denna vecka. Tänk att han är så stor nu, min äldste pojke. Fotbollscup i helgen och skolstart i veckan - halleda vilket stort barn jag har!

Likes

Comments

Milton och jag har alltid mötts kring djuren. Den kärleken har vi alltid delat och funnit varandra i, vi har liksom alltid haft det gemensamt. Dante har aldrig varit där. Han har inte alls haft samma intresse eller samma kärlek till djuren, som Milton.

Men nu på senare tid har han ändå börjat intressera sig mer i det. Och i lördags kom lilla Tummelisa hem till oss, som sällskap till Armani i första hand, men även som en fantastisk liten barnponny. För Dante var det kärlek vid första ögonkastet. Han var så lycklig över att hon kommit hem till oss. Igår sa han "Mamma, jag älskar Tummelisa" och då smälte mitt hjärta ungefär hur mycket som helst. Så fint ♥

Och ja, så är det väl. Man älskar ju dem från första stund. Och så stod han där, med ridhjälm på huvudet och var söt som en liten karamell. Och ungefär hur häftig som helst. Ögonen tindrade och han skulle äntligen få rida. Jag kände så mycket igen den där känslan av lycka och längtan, som jag haft så många gånger genom åren, att äntligen få hoppa upp på hästryggen. Sådan mamma, sådan son.

Den där pojken alltså. Så bestämd, klok, fin och lycklig. Iklädd pyjamas och ridhjälm. Det blir liksom inte bättre än så.

Likes

Comments

Idag 09:32 tändes en ny stjärna på himlen. Malva lämnade oss. Min lilla älskade häst. Nu slipper du lida mer. Jag lider desto mer och det gör så ont i hjärtat.

Malva. Min älskade. Nu slipper du ha ont. Vi ses igen. Jag älskar dig så. ❤️


2007-04-30 - 2017-09-11

❤️❤️❤️

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

en bro som förbinder himlen med jorden.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.
Det finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör,
de som har varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak:
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla djuren springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, nosen rycker till, kroppen början skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet.
Och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig skiljas mer…

Likes

Comments

Igår fick Milton ta farväl av en vän som funnits där hela hans liv. Malva. Milton var den första som satt på hennes rygg och det känns så speciellt. Anledningen till att Milton fick ta farväl igår, är eftersom han åkte på mini-semester och är borta till imorgon (fredag). Och då är det för sent, för Malva försvinner från oss imorgon innan han kommer hem.

Det var en fin stund de fick tillsammans i hagen. Älskade Malva, vad du kommer fattas oss. Att få se er två tillsammans där i hagen igår, rev stora sår i mitt hjärta, samtidigt som denna bild och många andra mentala bilder lade sig som bomull runt mitt hjärta och kommer stanna där för evigt. ♥

Lika stor glädje och djur kärlek det är under alla år man har sina djur, lika stor och djur sort är det på en gång, när man ska ta farväl av sin vän. Det är fruktansvärt och gör så ont. Jag är inte mig själv alls och har svårt att förlika mig med tanken, att vi aldrig kommer ses i detta liv igen. ♥

Likes

Comments

När Marcus var 19 år, flyttade han hemifrån. Jag valde att bo kvar hemma lite till, men lägenheten blev ju fort min också. När jag sedan fyllt 20 så valde jag att flytta in mer på riktigt. Marcus ville direkt ha hund, medan jag tyckte att vi skulle vänta lite. Men vi åkte ändå och tittade, för "det kan man ju alltid göra". Det bästa beslut jag tagit, att låta Marcus övertala mig. Det bästa beslut han tagit, att bestämma sig för att skaffa hund.

För där i Hanaskog, hittade vi ju Yda. Då drygt 300 gram lätt och nästan svart. En fem veckor liten loppa. Och som vi längtade, de kommande veckorna. Sedan flyttade hon in strax innan jul, vår tuffa lilla hund. Den bästa julklappen vi någonsin skulle kunna få. Så älskad av allt och alla.

Och tänk ändå. Med henne så blev vi en liten familj. Och hon har liksom varit med sedan dess, och fått uppleva hur vår familj vuxit. Och hur vi bytt upp oss till större och större bostäder. Det är rätt häftigt ändå. Med henne, så hände livet.

Min Yda - det finaste jag har ♥ Jag hoppas så innerligt, att vi får fler många och långa år tillsammans.

Likes

Comments