Header

Hej ni underbara som klickar in på min blogg!

Nej, jag har inte gått och försvunnit den senaste veckan, haha, tvärt om så har jag faktiskt blivit anställd som media ansvarig och rapportör för Borås Pride år 2017! En fantastisk möjlighet för mig som brinner för att skriva. Många av mina texter kommer därför att finnas på deras hemsida, nu och fram till den 17 juni. Klicka in vettja, och häng med på vad de pysslar med inför årets regnbågsfest! Jag kommer att möta kändisar, föreläsare, funktionärer och besökare, och ni kan vara säkra på att det blir LIT!


www.boraspride.se


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ibland kan det verka som om vissa kroppstyper kommer med en gratis gåva av att trivas med sig själv: "fem magövningar som gör dig till den lyckligaste personen i världen". Sanningen är såklart inte lika enkel. Vi alla har komplex över någonting, även den människa som anses vara vackrast på jorden. Tricket för att bli "bikini redo" är att släppa tankarna på magrutor, och uppskatta sig själv för hur man ser ut just nu.

Trotts att vi vet att finnarna ploppar upp på hakan några dagar innan mensen, trotts att vi vet att magen veckar sig när vi sitter och att ben kan få celluliter, så blir vi förskräckta när det händer oss! Visst är det underligt? Fastän vi inser att våra komplex är onödiga så kan det vara svårt att inte påverkas av dem.

För de flesta varierar sårbarheten från dag till dag. Exempelvis brukar vi kritisera oss själva mer efter en dålig nattsömn eller stressfylld morgon. Då kan man fastna i tankar som säger att "jag är ful, sliten och blek, och ingen får se mig i skolan!". Ansiktet från gårdagen är givetvis det samma – en kropp kan inte förändras under en natt – men på tross av att vi vet det, så låter vi den negativa inställningen övertyga.






Hur många härliga dagar på stranden har du slösat på att vara osäker över din kropp?

Har ni någonsin hört en gammal dam säga, när hon tittar på ett yngre foto av sig själv: ”jag tyckte att jag var tjock när den här bilden togs, men se, jag var ju pinnsmal och riktigt söt”? Har ni då kikat på bilden och sätt en vacker 50-tals kvinna lik Marilyn Monroe? Precis som att damen och du inte kunde se hennes gamla komplex, så är dina komplex osynliga för andra! Försök att lyssna till dina vänner när de berättar att du ser fin ut. De kan ge dig lite perspektiv, vilket var vad den äldre kvinnan fick med tiden. 

Det kommer till en punkt då man måste fråga sig själv hur mycket man vill att de små prickarna i pannan eller fettvalken ska styra över ens liv. Om du märker att du undviker att göra vissa saker så har du bjudit in komplexen till att bestämma över dig. Tänk också efter på hur ledsna dina vänner blir, när du plötsligt snäser argt att du inte vill bada på stranden för att du in i det sista undviker att visa dina breda höfter. Komplexen går ut över dina relationer och blir begränsningen för vad som ska hända i ditt liv!

Det finns ingen kropp som ger en bra självkänsla, den måste du bygga upp själv, så försök att se kliniskt på dina komplex. Vad spelar lite gropar i huden eller fett på låren för någon roll? Vem bryr sig! Varför ska det krångla till det för dig?

Det finns ingen kropp som ger en bra självkänsla, den måste du bygga upp själv.


Likes

Comments

Du kastar en blick på siffran under Snapen som visar ”14 minuter sedan” och bestämmer dig för att det får duga. Du hasar dig upp från berget av kuddar och slår ner mellanslagstangenten så att Noora fryser till is i en ledsen blick och låter Snapen ladda. Okej. Nu är det dags. Ett ruffsigt hår blinkar fram på skärmen och ditt hjärta träffas av Eros pilar. Helvete vad snygg bae är! Stirrandes ser du fotot försvinna och funderar över vad du ska svara. Ni har snappat i över en månad nu … helt ärligt talat så tar lusten kål på dig! Det enda du vill är att dra fingrarna över de ställen på kroppen som bilderna inte visar, men du vill inte verka desperat. När man har en relation som ryker av passion – hur tar man den från mind fuck, to real fuck?

Vi är många som har upplevt en komplicerad relation där kemi är den enda ingrediensen. Låt oss vara ärliga, det finns människor som man kan prata med, människor som är roliga, och dem som enbart väcker en känsla: lust. I dessa lägen behöver nog flera av oss bli bättre på att kliva ur sin bekvämlighetszon. Man ifrågasätter ofta om den andra personen känner likadant, om vi är för ”på” eller om något kan bli pinsamt, men det man måste minnas är att inte skuldbelägga sig själv. Det finns inget skamligt med att känna passion och därför kommer ingen inklusive snyggingen att tycka mindre om dig för att du vågar stå upp för dig själv. Rädslan inför att verka "desperat" är ofta ett problem i tanken och har att göra med egen stolthet och osäkerhet. Men se på det såhär; hur ska den andra kunna ta ett steg om du inte ens visar din uppskattning? Många gånger så tror vi att våra signaler är tydligare än vad dem är. Men håll inte tillbaka din fantastiska personlighet, bjud på dig själv!

Ett annat orosmoment är de ”stela” ögonblicken. Vi har fått för oss att träffar måste innehålla massa prat och skojiga moment för att de ska gå rätt till, men varifrån kommer alla dessa krav? Verkligheten är inte som en amerikans ”the first date” film, och att prata med en flirt känns stelt! Det är stelt för att båda gillar varandra, det är stelt för att man egentligen står och tänker på hur fin personen ser ut i ljuset istället för att lyssna, och det är stelt för att ingen i själva verket inte vill prata! Det man vill veta är om ni ska gå "hem till dig eller hem till mig", och därför är det ingen fara att stelheten finns! Spänning vittnar om att ni har passion, hade ni å andra sidan babblat på likt två syskon skulle man kunna ifrågasätta om gnistan finns – okej – nu överdriver jag, men ni förstår vad jag menar? Visst gör spänning att det känns stelt, men spänning är även det som gör att det känns hett! När eller om ni rör varandra senare så brukar den avta på ett naturligt sätt.

​Fotograf och smink: Nathalie Franzén, Instagram: @nnathaliefranzen

Likes

Comments

Fotograf: Linnéa Tammerås

Ibland gör man upp en plan som inte går i uppfyllelse. När det händer så blir man ofta arg, besviken eller ledsen och det känns som om man har blivit avslängd från ett tåg då man saknar både mål och riktlinje. Men jag undrar om våra misstag kan vara för det bättre?

Vi alla drömmer om saker och ting som vi inte ännu har. Det kan vara kläder, kompisar, arbeten, eller egenskaper, och medan planerna ger oss fokus under resans gång, så kan dem också skapa förvirring om de inte går som de ska. Förmodligen har du vid något tillfälle inbillat dig att ett misstag ska förstöra för ditt öde. Har du t ex haft en relation som trotsat alla dina förväntningar och därför fått dig att tro att den var dålig? Du har i alla fall säkerligen glömt dina nycklar eller missat en buss och känt dig hopplös. När någonting går snett i våra planer så tenderar vi att tro att det förstör en plan som skulle ha blivit bra, men hur vet vi att det inte leder oss mot någonting bättre? Den där relationen kanske inte var ditt ideal, men förbaskat rolig istället! När allt kommer omkring, är våra misstag för det bättre eller sämre?

Jag hade en kund en gång som kom in till vår butik andfådd med ett pärlhalsband av svett runt pannan. Han var snabb, och slängde tre tobakspåsar över kassan. Först trodde jag att mannen var irriterad men det visade sig att han log bredare än vad jag någonsin hade sätt en kund le så tidigt på morgonen. Han berättade att han nyss stött ihop med en gammal klasskamrat utanför butiken, som erbjöd honom en kolonilott! De hade inte träffats på flera år men just då råkade vännen ha en stuga till salu och kunden med pärlhalsbandet fick lov att slå till. Det var verkligen inte planen den morgonen! Hans tobak skulle egentligen ha räckt mycket längre och därför var han stressad för att hinna köpa det innan jobbet. Mannen tackade och skyndade iväg. ”Jag hade en plan”, log han, ”men den gick inte som jag hade väntat mig”.




Vi får nästan för oss att våra misstag ska förstöra en bana påväg mot ödet

Kan det kanske vara så, att våra misstag är det som gör ödet? Utan dem så hade vi förmodligen inte träffat vissa människor, funnit kärleken, sett nya platser eller börjat tänka i andra banor. Våra felsteg förblir trotts allt en del av den färd som har tagit oss till vart vi är idag. Säsonger förändras och det gör även livet. Folk kommer och går och planer ändras. Så kan det vara så att de oväntade händelserna är de som leder oss till ett nytt tåg med lyckan? I slutendan är det ju inte målet som är meningen – det är resan.

Likes

Comments

♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀

Med sommarn kommer saft och bullar, fika på uteserveringar och doften av grillat till en sol som liknar en glödande äggula påväg ner bakom husknuten. Med sommarn medföljer fladdrande klänningar, lätta shorts, och solbrända ben. Men något dolt som också bifogas i ett separat mejl under årstiden är de förbaskade rakningsritualerna. Trotts att det inte pratas om det verkar ett par orakade flickben vara lika uppseendeväckande som ett midsommarbord utan sill och potatis. I tonåren kan det rentav vara så att killar känner efter som ”för att testa” om flickors ben är rakade eller inte, och det kan gå så långt att ett par stickiga anklar väcker trakasserier. ”Åhh, har du inte rakat dig?”, kan en grabb joddla, eller tvärtom ifrågasätta varför man på låren känns som en nakenråtta. Vill man ha haff då eller? Med så lite som ett pekfinger kan en manlig utredare göra intrång på en blottad hudpart och kommentera om mjukheten är godkänd, väl godkänd eller uppnår MVG! Naturligtvis utsätter pojkar också varandra för denna form av åtlöje ibland, och naturligtvis behöver inte deras agerande som arkeologer på våra kroppar vara illa menat. Men det råder inga tvivel om att tjejer och kvinnor blir extra utsatta för denna hårförnedring. På något vis är det precis som om kvinnans kropp är öppen för offentlig bedömning. Hur ska gräsmattan idag klippas?

Instagram: @tacofest

Det är inte ovanligt att tjejer triggar varandra till hårångest heller. Speciellt i skolans omklädningsrum finns det ungdomar med föreläsningar om hur övriga ”bör” raka sig för att inte vara äckliga. Men vad är egentligen problemet med ett par håriga flickben? Jag ser ingen få panik över skäggstubb på en man. Det är ett faktum att utseende är något väldigt individuellt, och det bör vara upp till var och en hur man väljer att raka sig. Precis som hår på huvudet kan det vara kort, långt, mörkt, ljust, strävt eller mjukt och vi alla bär det olika!




"Har du inte rakat dig?"

Likes

Comments

En liten stad och ens kära hålls nära – men det gör även ens fiender. Det negativa med att bo i en liten stad är att man aldrig verkar bli kvitt sina gamla misstag. Har du exempelvis en plats som är svartlistad från ditt liv? Ett kafé, en bar, en park eller en gata som du verkligen inte vill hamla på, för att det väcker jobbiga minnen? Kanske var det där du satt och grät med din vän, blev dumpad för första gången, eller var alldeles för full för att resa dig upp? Ställena påminner om ett papper som fattar eld underifrån och likt de glödande hålen så blir de fler, och större, i din stad tills de har förenats och slukat hela ditt liv. Hur kan en kommun som innehåller alla goda vänner ändå få oss att må som en fjäril på en nål i en monter? Är vi negativa? Osäkra? Eller bara dramaqueens allihop? Kan vi leva i fred med våra ovänner?

Fotograf och smink: Nathalie Franzén, Instagram: @nnathaliefranzen

Vi blir starkare av våra misstag, har vi ofta fått höra, men tyvärr så kan ens misstag ibland gå i samma korridorer och äta lunch i samma matsal. Gång på gång tvingas vi att komma ansikte mot ansikte med personer som har sårat oss, och även om det finns tio goda vänner i ens försvar så räcker anblicken av ett misstag för att vi ska tappa vår garden. Man säger att det är mänskligt att fela, men hur kommer det sig då att vi samtidigt fokuserar på så negativa saker? Borde inte vår instinkt vara att rycka på axlarna, och gå vidare från intriger?

Jag fick höra att människor fokuserar på potentiella hot och brister i vardagen för att överleva. Kan det vara därför som vi blir till vaksamma hyenor när det passerar en ovän på en folktät gata? Oavsett vad så kan vi se att vår inställning är skadlig för oss själva; för det är ju trotts allt vi som skyndar sårade ifrån gatan, eller hur? Fastän det kan kännas som om ovännens blotta existens är ett hot mot ens egen så vet man ju såklart att så inte är fallet. Det enda som händer när man ger dem extra uppmärksamhet är nog att känslan av att dem finns överallt förstärks, så att staden blir ens fängelse.

"Gång på gång tvingas vi att komma ansikte mot ansikte med personer som har sårat oss"

Jag skulle önska att man alltid ställde sig frågan när man möter en ovän: ”vad spelar den för roll, i det stora hela?” Det är svårt att finna människor som accepterar en för precis den man är eftersom vi alla tänker mycket olika. Därför är det inte heller konstigt att kemin mellan två individer ibland inte matchar. Fastän misslyckade relationer gör en besviken så betyder inte det att ovännen är dålig, dum eller ens konkurrent på något vis, det betydde helt enkelt att man inte kom överens.

Jag har svårt för att tro att det skulle hjälpa att tänka att ovänner suger och kan dra åt helvete – för vet ni vad? Förmodligen är det just den inställningen som gör att vi känner oss så små när vi ser dem. På det viset är de inte bara människor som påminner oss om jobbiga stunder, de är även personer som framkallar sidor som vi hatar hos oss själva. Om vi känner agg, avund, hämndlystenhet eller nonchalans, och rustar upp oss med en kall yta så släpper vi även in kyliga vindar i vår vardag. Ett bra humör kan förvandlas till ett dåligt och sedan känns staden trång av fiender! Jag tror, att om vi bara lät den vara den, och vi vara vi, att vi skulle trivas mycket bättre. Släpper vi ner våra spända axlar och försöker lyssna till vårt inre zen så hade vi förmodligen också haft enklare för att gå vidare. De där hålen som jag pratade om innan i pappret skulle sluta brinna, och istället hade vi blivit mer tillfreds.

Vi borde verkligen inte slösa så mycket energi på människor vi inte trivs med speciellt när det finns många andra som gillar oss för precis dem vi är! Ingen kan tyvärr klicka med alla människor, och det kan kännas jätte tråkigt, men varken vi eller dem är sämre för det. Vi alla måste få lov att blomma på våra egna vis, och hur irriterade man än finner den andra personen, så ska den få vara den, för det innebär också, att du kan vara du!

Likes

Comments

Mathilda och Matilda är två väldigt inspirerande unga tjejer som utforskar olika delar av världen. De båda flickorna i tjugoårsåldern tog varsin livsresa efter studenten, men medan den ena for mot öst till Australien så flög den andra motsatt håll och landade i USA! Här ges en unik inblick i två väldigt olika men fantastiska resor tillsammans med tjejer som bestämde sig för att förverkliga sina drömmar efter skolan. I reportaget berättar dem om sina äventyr, vad som hände efter skolans slut och hur resorna har förändrat deras syn på framtiden.

"Jag hade inte några konkreta framtidsplaner"

- Det känns som en evighet sedan jag tog studenten, suckar Mathilda av lättnad.

Vi Skypear genom hennes dator och i bakgrunden lunkar det människor som hon hälsar på med en australisk accent. Solen lämnar inte ett enda hörn åt skuggan och kanske är det därför hon är iklädd en keps, och ett avslappnat aussie-leende som matchar. Det närmar sig eftermiddag i Sydney, förklarar hon, och hon har precis fått sin lunchrast från restaurangen.

Lite ursäktande men tidsmedveten så inleder Mathilda vårt samtal.



- Jag kommer ihåg att jag var mestadels taggad inför studenten, på tross av att jag inte hade några konkreta framtidsplaner, hon äter från en tallrik som hon måste ha fått från restaurangen, och sörplar ur ett glas. Det enda jag visste var att jag någon gång ville läsa vidare, men eftersom jag inte hade den blekaste aning om vad jag ville bli så bestämde jag mig för att jag skulle jobba tills jag kom fram till svaret.

En bris verkar dra förbi då hon stänger sina ögon och två vita fåglar seglar över himmeln, det ger intrycket av ett paradis.

- Det var nog inte förens efter studenten som jag oroade mig inför framtiden. För mig handlade det mycket om att jag såg så många andra i min ålder som pluggade vidare direkt, medan jag själv inte hade en aning.

Hon brister ut i ett skratt..

- Jag minns att jag tänkte: "hur fan kan dom veta?!".

________________________________________________________________________________________

"Min framtidsvision har alltid vart att arbeta med dansen"

Matilda sitter framför mig med en latte i handen och skrattar åt sin egen jetlag. Så tidigt som igår återvände hon från sina sex veckor utav solsken och resande genom Kalifornien, men i ansiktet finns inte ett tecken på trötthet. Hon berättar entusiastiskt om sin romans med en collage kille, och efter mycket skratt så övergår hon själv till att svara på den första frågan.

- Hur jag kände inför studenten? Jo, jag kände mig alltid väldigt taggad faktiskt. Redan under våren sökte jag in till Kulturdrama i Stockholm och kom in på en danslinje, så ... jag har nog alltid haft ett driv härifrån, hon ler med en sorglös blink och slickar latteskum från sin överläpp. När jag kom hem från Stockholm så jobbade jag i två år med dansen, och som barista, men min framtidsvision har alltid vart att arbeta med dans. Mitt motto är "det löser sig", så det var nog även det jag gick på när jag bokade resan!

_______________________________________________________________________________________

Varför USA?

Jag har alltid velat åka utomlands, och aldrig riktigt trivts i varken Borås eller Sverige. Varför jag valde just USA, och San Fransisco var för att jag trivdes så sjukt bra där när jag besökte det första gången, och jag var helt enkelt tvungen att åka tillbaka!

Varför Australien?

Från första början så var vi inne på att vi skulle åka till Västindien, och sedan va inne på att resa till Asien. Så det var mycket velande fram och tillbaka innan vi bestämde oss! Men att resa har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag var ganska trött på Borås i allmänhet innan jag åkte. Det kändes som att jag gick i samma gamla hjulspår.

________________________________________________________________________________________

"Det måste upplevas för att förstås"

- Vi har hunnit med så himla mycket, utbrister Mathilda och lägger lunchtallriken åt sidan när hon börjar prata om sina äventyr. Vi firade nyår i Sydney, och såg Australiens östkust – vilken var helt fantastiskt! Sedan är några higlights som jag verkligen skulle rekommendera: Byron Bay, Fraser Island ... och Whitesundays!

Med något drömmande i blicken så fortsätter hon att beskriva vad de fick uppleva på Frasier Island. Ivrigt försöker hon dela med sig av bilder från sin mobil men då solen är i motljus fungerar det bara sådär. Utflykten varade i tre dagar, berättar hon, och skedde ihop med andra ungdomar. De fick åka längst med öns långa stränder i Jeepar och se den otroliga naturen i gunget av musik. Ibland stannade de också för att bada i havet och boendet under utflykten var en stor campingplats där de sov i tält. När det närmade sig kvällarna drack de alltid goon (lådvin) runt lägereldar och – med ett skratt – tillägger hon, att det går åt rätt många boxar med goon på en östkusten resa.

- Men det jag var mest imponerad av med Fraser Island, var nog ändå den obeskrivliga stjärnhimmelen ..., hon tystnar och blicken vandrar långt bortom kameran. Det måste upplevas för att förstås.

________________________________________________________________________________________

"Man får lära sig hantera ensamheten"

Matilda har precis avslutat sin latte, och hon rullar muggen lite tankspritt mellan sina händer när hon fortsätter att berätta. Det bästa med resan till USA enligt henne, var att få uppleva så många nya människor och miljöer! Det gick väldigt fort att lära känna vissa personer menar hon; som för hennes del innebar två underbara killar och två nya vänner, men det kunde också vara tufft. Fastän hon tyckte att människorna i USA var skönare så kändes det till en viss del ensamt i ett nytt land.

- Man får lära sig hantera ensamheten som kan uppstå, så att man inte grämer sig över det! För sedan är det helt fantastiskt att kunna få vara fri i en främmande stad, och göra vad man vill precis när man vill!

Två platser hon vill tipsa om i Kalifornien är San Diego och Venice i LA som hon fick uppleva ihop med "collage drömmen".

- Det finns några ställen som min bae tog mig till som va fantastiska! Men att bara utforska platsen i sig är något att rekommendera – och gå mycket tillfots, rekommenderar Matilda, då får du uppleva mer!

________________________________________________________________________________________

Så, vad har du fått lära dig av resan, och hur ser du på framtiden?

Jag har aldrig haft problem med att vara ensam, men när jag bodde på hostel och flyttade runt så mycket som jag gjorde, så fick jag väldigt kortvariga vänner. Det kunde få mig att känna mig lite ensam. Jag fick lära mig att hantera det och växte därmed mycket i mig själv!

I framtiden ser jag mig åka tillbaka till USA och gå på en dansskola. Sverige är ett jätte bra land att leva i när man vill bilda en familj men det får vänta ett bra tag till! Alltså ska jag försöka vara i USA så mycket jag kan tills jag hittar min "prins" – eller något liknande!

- Matilda Eliasson, 22

Jag tror att resan är bra för mig för att jag har blivit så mycket mer självständig. Exempelvis så är det min mamma som handlar och betalar för alla hushållets utgifter där hemma. Vilket jag är väldigt tacksam för att hon gör. Men här får jag däremot hel och hållet sköta mig själv vilket jag tror har varit väldigt bra för min utveckling.

När det kommer till framtiden så tänker jag mest "äh det löser sig". Det får ta den tid det tar för mig att komma på vad jag ska göra i framtiden och det är ingen idé att börja läsa för att sedan inse att jag inte är lycklig med det. Det är livet alldeles för kort för! Vägen framåt är alltså fortfarande lika oklar som den var innan resan, men nu känns det istället helt okej att den är det.

- Mathilda Carlbom, 20

Likes

Comments

Den efterlängtade pausen efter en skolvecka har kommit och det är dags att inta soffan med både fredagsmys, och lördagsgodis! Å ena sidan tycker du att du har gjort dig förtjänt av det här, å andra sidan växer en inre ångest – men livet är för kort för att du ska ägna tid åt något som egentligen inte är viktigt! Idag är det lördag, och självklart ska du få avnjuta något av det som gör livet härligt!

Nej, jäklar nu blev det för mycket igen!” Du hade lovat dig själv att inte ta mer godisbitar, och ändå sitter du här och glufsar i dig! Skippar du frukosten imorgon så borde det väl jämna ut sig? Går du sedan ut på en promenad, och äter flingor till lunch också, så kan du väl njuta med gott samvete? Eller förresten, skippa flingorna, du kan faktiskt dricka te istället! Det brukar göra dig mätt. Ja … det blir bra.

Ångest kring mat är en otrolig stark känsla som lätt tar över och kontrollerar ens person. Trotts att det finns många som lider av sina mattankar så pratas det inte mycket om det. Varför förstår jag mig inte på. Kanske har det att göra med att problemet drabbar så många? Jag minns tillexempel att det fanns en regel när jag gick i högstadiet som sa att ingen fick ta mer mat än någon annan. Jag kommer ihåg hur vi alla sneglade på varandras tallrikar i matledet, och hur somliga la tillbaka en potatis samtidigt som deras magar kurrade. Det var normen, och ingen ifrågasatte. Själv hämtade jag aldrig mer mat i skolan, då jag var övertygad om att mina byxor skulle spricka över låren.

Fotograf: Ebba Lopez, Instagram: @ebbalopez

Matångest är ett beroende och kan jämföras med rökning; börjar man testa, så vill man testa igen, och utan att man märker det så har man fastnat. Plötsligt är man styrd av ångesten som fyller ens dagar av matscheman, kaloriräkning, träning eller bantning och därifrån till bulimi är det ett stenkast bort. Kontrollen blir så viktig att man tänker att "så länge metoden styr över vad man får i sig så funkar det som en lösning”. Bulimi är dock en sjukdom som sakta tar död på dig. Hjälp finns självklart att få oavsett hur långt in man är i den onda cirkeln – men visst känns det önskvärt att bryta sina mönster innan det går så långt?





Alla komplicerade relationer till mat är en form av ätstörning.

Många tror att ångest över vad man äter är helt naturligt och ser det inte som en ätstörning alls. Jag tillhör en av dem som vill understryka att alla komplicerade relationer till mat är en form av ätstörning.Tankar och restriktioner gällande vad du äter bör definitivt tas på allvar. Det är inte rimligt att en liten bit choklad eller en hamburgertallrik till lunch ger dig ångest hela dagen, eller hur? Eller att en chokladboll får dig att kompensera med annan mat? Det är aldrig maten som är problemet. Mat är livsnödvändigt och bra för kroppen! Livet är för kort för att du ska ägna så mycket tid åt något som egentligen inte är viktigt! Idag är det lördag, och självklart ska du få avnjuta något av det som gör livet härligt! Fråga dig istället varför du mår dåligt över dig själv, och försök att gå till botten med problemet.

Foto och smink: Nathalie Franzén, Instagram: @nnathaliefranzén

Likes

Comments

Mars månad, det är kallt, regnigt och tiden fram till sommaren känns som oändlig! Vad vi mest av allt behöver är en riktig pick-me-up! Så här följer en lista över enkla mysigheter som snabbt kan ta dig från marsdepp till marspepp!

Fotograf och smink: Nathalie Franzén, Instagram: @nnathaliefranzen

När man känner sig nere så kan det vara väldigt svårt att vända på sitt dåliga humör. Ibland är det svårt för att man inte vet orsaken och ibland kan det vara svårt för att man tappar motivationen och helt enkelt finner sig i att vara ledsen. Det får vi försöka att ändra på! Livet är tack och lov otroligt mångsidigt, och om man mår dåligt över något så finns där ofta andra saker inom nära räckhåll som kan få en att må bättre. Med små ändringar i vardagen, så kan man enklare njuta av det fina i livet och komma ur den negativa spiralen!

Ta fram dina färgpennor!

Visste du att mandalas sedan århundraden tillbaka har hjälpt munkar att fokusera tankar och bli mottagliga för positiv energi? Ajjemän! Färläggning är inte bara till för barn och kan tvärt om vara nyttigt för äldre då de oftare utsätts för stress. Nu för tiden har det blivit vanligare med ”mandalas för vuxna” och du kan säkert plocka upp en i ditt närmaste shoppingcentrum! Se till att få en rofylld stund för dig själv, sätt på lite glad musik, och känn tillfredsställelsen av att ge utlopp för din kreativitet!

Massera mera!

Den som ofta känner sig stressad vet kanske också hur besvärligt det kan vara med spänningshuvudvärk? Stela kroppsdelar gör en både trött och pessimistisk och är en onödig last att ha i vardagen! Massage är mitt bästa tipps för att både bota de såra musklerna, och det dystra inre! Massage får friskt blod att flöda genom kroppen och frisätter mängder av lugn och ro känslor genom ett hormon som kallas oxytocin. Så fundera en extra gång på att unna dig själv en massage i staden! Eller varför inte, turas om att ge det med en vän? Det behöver självklart inte alltid vara komplicerat!

Umgås med människor <3

I vårt moderna samhälle är det lätt att tänka att vi umgås med vänner och familj genom att samtala i telefon eller att skriva meddelanden på Facebook. Men våra hjärnor fungerar fortfarande på samma sätt som innan, och det är genom fysiska möten som vi mår som bäst.” – Elle tidning. En dålig känsla kan komma av att ligga hemma en eftermiddag efter skolan eller jobbet. När vi känner oss ensamma och uttråkade går det snabbt att tagga en kompis i en video och få bekräftelsen av att det är "oss två tillsammans". Därför är det lätt att skjuta på de riktiga mötena, irl, som egentligen är det vi behöver. Kvalitét tid med vänner är super viktigt och något som verkligen ger mening till vardagen!

Ta dig ett iskallt dopp

Har du någon gång tagit ett vinterdopp och känt dig som en nyömsad människa? Kallt vatten får faktiskt din kropp i ett lätt chocktillstånd som producerar humörämnen som serotonin och endorfiner. Med andra ord så minskar både smärta och stress och du får dig en rejäl kick i röven! (Speciellt upp.)

Baka en kaka

Finns det något så underskattat som att baka hemma? Många gör det under högtider så som julen, och ser då fram emot peppakaks- och knäck fabriken i köket, men glömmer av aktiviteten under resten av året! Samla därför familjen, eller gör det själv, och mys till det ordentligt med en bak-session i hemmet!

Fortsätt att utvecklas och växa

Människans grundläggande attityd brukar delas in i två kategorier; ett fast tänkesätt och ett utvecklande tänkesätt. Gemensamt för de som har ett fast tankesätt är att de blir väldigt känsliga för motgångar. Vid hinder så utgår man som en sådan persontyp från att man är den man är utan att anstränga sig för att ändras. För att må bättre är det nog viktigt att se över sin inställning och ifrågasätta den vanligaste attityden. Självklart så kan vi alla utvecklas, och en utmanande uppgift i skolan blir inte roligare av att man sätter egna käppar i hjulet!

Slutligen – läs, läs, läs!

Hur många gånger har vi inte sagt till oss själva att vi borde läsa mer? Säkert hundra gånger! Böcker ger oss något som jag tror att vi sällan får av filmer: nämligen möjligheten att släppa våra egna tankar. När vi läser så måste hjärnan fokusera och det finns helt enkelt inget utrymme kvar för tankar som tynger ner oss! Sorg och dilemman läggs bakom en och ersätts av kärlek, och drömmar. Så testa att återvända till biblioteket, och låna dig en bok som du blir riktigt sugen på! Skippa den där halv-lästa papperspärmen som du har försökt att avsluta i flera månader (den lär du ändå inte läsa ut snart). Nja – fram med filten istället, koka teet, tänd stearinljusen och låt dig försvinna i en spännande bok!

Likes

Comments

"Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar"


Fotograf: Linnéa Tammerås, Instagram: @linnelainen

Det finns få stunder i livet när man känner sig lika sårbar som när man blir dumpad av kärleken. Hälften av all energi i vardagen går åt på att bara inse att det är över. Den enda människa som man vill ska bry sig, är den enda som inte gör det.

När min kompis gick isär från sin pojkvän för ett år sedan, så sa hon något till mig jag tänkte på länge efter. Hon sa: ”jag förlorade en person som inte brydde sig om mig. Men han förlorade en person som älskade honom”. Ofta klankar vi ner på oss själva för att tycka om en person som inte besvarar våra känslor, men det är trotts allt inte det som är den riktiga förlusten. Medan du fann någon som du hade ett utbyte av, så hade den andra inte lika tur. Den förlorade någon som den älskades av, men du förlorade bara ”a half glass empty”.

Att dumpas av någon kan kännas otroligt övergivande, och det första man bör göra är att fylla tomrummen. På tross av att ens "tomhet" kan kännas som konkret och verklig, så vet vi att personen inte har lämnat ett riktigt hål efter sig. Upplevelsen av att vara ensam är därmed något vi kan påverka; ens utmaning är att fråga vilka aktiviteter man mår bäst av, och se till att fylla sina dagar med dem. Givetvis, tar det emot att ringa sin kompis när det enda man vill är att gråta i sängen, men man måste försöka att resonera med sig själv. Sorgliga tankar och saker får en endast att må dåligt, och vi förtjänar att bli upplyfta! I slutendan är det vi som kan fylla tomrummet inuti, och vi är starkare verktyg än vad vi tror.

En annan hemsk sak vi ofta går med på när vi blir dumpade, är att vi låter olösta konflikter i förhållandet passera. Förmodligen så har det att göra med att vi redan känner oss oönskade, så att vi hoppas på att den andra ”ska tro att man inte bryr sig”. Men det är precis där vi sätter ut ett krokben för oss själva. Genom att inte kräva förklaringar som ger oss en förståelse för varför det tog slut, så börjar vi lätt att klanka ner på oss själva. Ens egna spekulationer handlar ju ofta om onödigt gnabb som vi förstorar, och då är det bättre att låta tankarna ventilera. Låta tummen trycka på ”send” till det där långa smset, och spill ut dina känslor och funderingar. Efter ett breakup så handlar det faktiskt inte om att verka bra inför den andra, det handlar om att man ska gå vidare själv. Så stå på dig, och våga fråga, du är absolut inte jobbig för att du vill kommunicera!

Det är aldrig lätt att bli dumpad, men vad jag har insett är man förtjänar någon som uppskattar en helt och hållet. Ger man mer än vad man får tillbaka så blir man trotts allt, olycklig i längden. DU är huvudkaraktären i ditt eget liv och självklart ska du invänta drömprinsen – Allie Hamilton från the Notebook blev ju faktiskt inte lycklig förens hon fick sin Noah. Eller hur? Du förtjänar ett fullt glas.

____________________________________________

Vi alla är huvudkaraktärerna i våra egna liv – det är klart att vi förtjänar någon som uppskattar oss till hundra procent!

Likes

Comments