Idag skulle pappa fyllt 62år.

Jag har ingenstans att skicka något grattis kort, jag kan inte överlämna någon present och jag kan inte krama om min egna pappa på hans födelsedag.

Pappa och jag hade aldrig någon bra relation. Jag tror inte att varken han eller jag någongång heller var mottaglig för att lära känna varandra i heller. Han kom in i mitt liv när jag var ca 2år och han var då sjuk och hade redan då stora förändringar på hjärnan efter några stora hjärnblödningar. Under de år 14år som jag levde med honom fick jag utstå så enormt många saker, saker som ingen ska behöva gå igenom.

Men trots att vi inte hade någon bra relation så vändes hela mitt liv upp och ned när han somnade in. Jag började sakna den där pappan som jag aldrig fick, men som jag alltid hade drömt om. Men också började jag minnas de positiva stunderna som vi hade tillsammans, även om det var vid väldigt få tillfällen så finns det bra minnen också. Efter att han somnade in, så älskar jag att bläddra igenom bilder och drömma mig bort om hur det skulle varit om vi hade haft en bättre relation.

Men dagar som idag så saknar jag Verkligen honom. Idag är en sådan dag som jag bara skulle vilja spola tillbaka i tiden, krama om honom och hoppas på att vår relation skulle bli bättre. Men de är även allt med var ska jag lämna ett grattis kort, hur ska jag lämna hans födelsedagspresent? Det går ju inte så som det gjorde förr.

Det är det som jag saknar, det är det som gör så ont att känna dubbelt om. Men idag ska jag försöka minnas de positiva minnena lite extra mycket❤

Likes

Comments