Tiden som varit har gjort att jag tappat hoppet kring många punkter. I höstas var träning och kost en står grej i mitt liv. Jag mådde riktigt bra och kroppen reagerade bara positivt, däremot fick jag ibland eller ganska ofta balongmage. Det kunde ge mig denna obehagliga uppblåsta känslan som gjorde att man inte vill ha kläder som satt åt, jag ville nästan inte ens vistas utan för huset. Däremot så kände jag mig ofta stark och lite gladare.

Något hände, jag kom efter i nästan alla ämnen i skolan, hade mycket jag var tvungen att hinna med och göra. Detta gjorde att jag tappade lusten för allt. Träningen, kosten, och allt som tidigare gjort mig lycklig bara försvann.

Har ni någon typ tärning som en självklarhet och rutin? Eller skulle ni inte välja att hellre se en film? Mitt svar är enkelt men min kropp har svårt att göra det på riktigt. Jag har inte alltid varit en sportig tjej, vilket gör att gamla vanor har enklare att falla tillbaka. Dessutom blir det för mig riktigt svårt att återgå till ett aktivt liv efter ett backslag. Även om tankarna och viljan finns är det just nu en riktigt uppförsbacke att förverkliga. Målet känns så långt borta och ända tanken som kommer på repeat är "jag tar det imorn, imorn börjar jag". I och med uppstarten av denna blogg ska jag sätta ett första mål redan idag, and keep you update. Idag är dagen då jag ska ta tag i träning och mat igen. Är du på? #squatforthatbut #run #girlpwr #råstyrka #hardwork

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Som jag tidigare berättat är makeup en stor del av min vardag och för att ge en inblick i vad det handlar om har jag nedan lagt in bilder från förra året vid allhelgona. Clown hysterin var ett väldigt hett ämne, så ofc skulle jag ge mig på denna makeupen.

Om ni skulle ha idéer kring sminkningar jag bör testa, tveka inte att skriva då ! Behöver nytänkande

Likes

Comments

Jag heter Felicia och har valt att starta denna blogg någorlunda anonym då jag må vara rädd för va andra som känner mig ska säga, tycka och tänka. Vad är det för människor kan man undra? Helt enkelt människor som jag kunnat lita på, kunnat skratta med etc. Vad ska jag vara rädd för? Jo, att stöta på dem ute, få jobbiga kommentarer eller frågeställningar som kan bli emotionella. Det är inte det att jag inte kommer stå för det jag skriver, för det kommer jag ALLTID att göra. Jag kommer bara inte ha orken att stå upp emot människor jag känner som kan vara sarkastiska, tycka synd om mig eller som ska försöka fixa mig. Jag kommer ha med bilder och inte dölja vem jag är, men tillsvidare har jag valt att inte gå ut med allt för mycket.

Kan berätta lite om mig själv: Jag är en vegansk tjej med någorlunda problematiska relationer till hetsätning, jag hoppas denna blog kommer kunna hålla mig därifrån som en ny start där jag ser en progress. Jag tycker om att hålla på med makeup och styling, är dessutom utbildat nagelteknolog, Min största prioritering framåt kommer vara min fysiska hälsa och kommer se till ta tag i träningen och bättre koststil igen. Tredje fokus kommer ligga i socialtillstånd och kommer försöka utmana mig att göra saker jag i nuläget tycker är extremt jobbigt. Börjar tredje året på gymnasiet nu till hösten och det kommer bli riktigt tufft, tvåan kändes som rena helvetet och började sommarlovet som ett riktig sopphög, och kan inte påstå att jag återhämtat mig ännu.

Om det finns tankar och funderingar är det bara fråga,




Likes

Comments

Snart 18årig tjej, svårt för sociala tillstånd, mist viss kontroll över hälsoproblem och kan ibland finna livet väldigt komplicerat. Kan kanske låta som alla unga nu förtiden? Men jag har svårt att se att många sitter hemma nästintill varje dag vecka efter vecka. Att se på sociala medier hur folk umgås och socialiserar sig gräver bara tyngre och kryper mig under skinnet. Högtider och helger är värst, för vissa handlar det om problemet till alkohol, problem till spel eller andra typer. Vissa kan ha problem till ett flertal olika tillstånd, andra har inget. Oavsett känner alla med dessa problem av osäkerhet. Osäkerheten finns hos oss alla, men beroende på hur livet påverkar oss blir utfallet olika. Att genomgå händelser som påverkar och ger traumatiska känslor påverkar vår självkänsla, vår självbild och får oss att känna oss otillräckliga. Trotts att man kan ha verktyg och metoder som kan förhindra att de ger alltför djupa sår, eller att man förlåter det som hänt kommer dessa känslor ALLTID att ha chans att påverka oss. Ingen är immun.

Känner du någon gång att du skulle synas mer? Ett utav mina problem är mitt sociala liv, jag önska många gånger att jag kunde vara den framåt, glada och spralliga tjejen som aldrig sa nej till att möta nya människor. Men det är inte jag, iallafall inte idag. Jag är den som ofta tackar nej till situationer där jag kan komma att behöva lära känna nya människor. En av mina stora drömmar är att ha en stor vänskapskrets. Däremot är det så att ju längre tiden går ju fler ser jag binder sig med pojkvänner, får större sociala nätverk, mina syskon växer upp, får barn har bostad och jobb, men jag sitter kvar ENSAM. Jag vet att jag har människor i min omgivning som verkligen bryr sig om mig och älskar mig för precis den jag är, utan dem skulle jag vara ingenting. Däremot är även de en spelpjäs i mitt liv som har påverkat och frodat min osäkerhet. Jag känner till mitt problem, men jag vet inte hur jag ska ta mig ur den onda cirkeln.

Många dagar i hel ensamhet, några med få närstående, sällan med bekanta och aldrig med nya/okända. Det är mitt liv idag. Jag har vänner, men de är väldigt få och inte särkilt lika mig. Kunde inte vara gladare att jag har dem, men man kan säga att vi är mer som syskon då vi känt varandra sedan väldigt tidigt stadie i livet. Alltid funnits där, men kanske aldrig riktigt på djupet ändå. Tror ingen utav dem vet allt bakom mig, det är inte det samtalen leder till när vi umgås. Vi pratar, vi finns, vi ses emellanåt men vi har glidit isär pågrund av olika intressen.

Jag vet att jag inte är ensam, men jag är rädd för att bli dömd, sviken, nedtryckt och bortvald. Att inte synas, att inte få den uppmärksamheten man önskar, att inte vara eller känna sig snyggast, att känna sig tjock, känna sig tråkig osv får mig att välja att stanna inne den soligaste dagen på året.

Skulle du göra samma val? Eller fylls dina tankar kring andra situationer som påverkar?

Likes

Comments