View tracker

Hej årets medmänniska eller Sveriges finaste person!
Nu har du delat en standard bild som har kommit upp i mitt flöde på både Facebook och instagram.
Självklart har du taggat #allakangöranågot
Jag drar en suck och bläddrar vidare såfort jag kan. Ni vet nog vad jag pratar om. Om flyktingkatastrofen såklart.
Tycker absolut inte att det är dåligt att hjälpa till eller att skänka pengar till välgörenhet, absolut inte.
Men grejen är den att de har alltid varit krig i dessa områden och det har alltid varit problem med detta, och så börjar folk bry sig nu? Alla har vetat dessa händelser sker varje dag och det uppmärksammas inte förrän det är stort i media. Och självklart måste ju de flesta svenskarna dela det på sina egna medier för att visa att de bryr sig och få lite cred för att du är årets mr eller miss medmänniska.
Du gör detta endast för att det är en stor grej NU. Om 2 veckor är detta glömt i media och folk slutar skänka och skänker istället till den verksamheten som är stor just då. Som t.ex. terrordådet i Frankrike för ett tag sen, det blev jättestort i media och svenskarna drog upp sina mobiler och skänker en slant för att lätta på hjärtat och tänker att nu har du gjort vad du har kunnat. Problemet är, ingen tänker på det längre för nu är det en annan nyhet som uppmärksammas och då måste ju varenda svensk visa hur bra medmänniska man är genom att visa sin screenshot på alla hens medier. Endast för att få som sagt cred.

Blir så trött på detta samhälle ibland.

Det gäller även dessa kvinnor/tjejer som plötsligt blir feminister endast för att de blev dumpade av sina pojkvänner och istället för att gå igenom smärtan på normalt sätt, börjar de hata och bli manshatare. För nu är det en period då alla tjejer har gått och blivit feminister. 

Tack för mig!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Åhh, vad jag hatar att ligga i min säng själv. Saknar min fina så sjukt mycket redan.

Den killen gör verkligen mina dagar till dem bästa och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort utan honom, vet att det låter som att det är något alla "nykära" skulle säga. Men skillnaden är att jag menar det till 1000 %. Ska förklara hur allt började mellan oss.

För fyra år sedan började jag och en helt okänd kille från norrland att prata. Vi "träffades" på ett internetställe och började prata därifrån. Det var lite flört men inget mer än så liksom haha. Slutade med att vi pratade/skypade varje dag. Vi var ganska tajta och pratade om allt med varandra. Under denna perioden mådde jag sämst, jag var under depression och hade faktiskt självskadebeteende. Mitt liv var upp och ner. Men varje dag var det alltid 1 person som fick mig att le från öra till öra. Jag tror vi redan då gillande varandra lite extra mycket, men det fanns ju inte inom våra tankar att det någonsin skulle funka. Vi var dessutom yngre då, jag var 12/13 och min kille var 17. Från ingenstans började vi prata mindre och något tag efter skaffade jag pojkvän. Vi pratade forfarande, men långt ifrån som tidigare. Det blev också mindre och mindre för tiden, eftersom att min dåvarande pojkvän var riktigt svartsjuk. Och han förstod nog också att jag hade känslor för honom. Efter ett halvår fick jag ett ultimatum utav min dåvarande pojkvän att jag var tvungen att välja.. Ni kan ju gissa vem jag valde. Jag valde min dåvarande. Jag såg sen 6 månader senare igen så hade denna killen skaffat en flickvän ( jag stalkade honom ofta haha, eftersom att jag saknade honom) Jag var väl glad för honoms skull men vi pratade inte överhuvudtaget under denna period. Jag saknade honom väldigt mycket, eftersom att vi hade pratat i nästan 1,5 år till 2 år varje dag. Tiden gick och jag hade nästan varit tillsammans med min dåvarande kille i 2 år och S hade varit tillsammans med den tjejen i 1 år. Jag var verkligen int lycklig med den killen, hade försökt göra slut med honom länge, jag saknade även S. En dag i december 2014, fick jag nog och skrev till S. Jag var verkligen rädd, eftersom jag visste ju inte alls hur han skulle reagera när jag skrev till honom. Reaktionen var blandad, han hade precis dumpat den där tjejen och jag var påväg att dumpa mitt ex. Efter ett tag blev allt som det brukade och våra känslor växte och växte. Jag sa det rätt ut " S, jag vill va med dig och i sommar ska vi ses," Han trodde ju inte såklart på mig. Men den 8 juli satte jag mig på ett plan till luleå för att träffa honom för första gången. Sen dess har det varit vi och han är min hjälte.

Godnatt från en kär tjej som saknar och älskar sin pojkvän mest av allt på denna planet.

Likes

Comments

View tracker

Då sitter jag på flygplatsen med en stor klump i magen. Ni vet den där känslan då man bara finns men inga känslor känns till. Att man bara finns och andas, då det är fullt rus runt om en och det enda man hör är sina tunga andetag och hör allt folk i bakgrunden bara.
Jag hatar denna flygplatsen samtidigt som jag älskar den. Älskar att åka hit och hatar att åka härifrån.
De som inte har distansförhållande kommer aldrig förstå dessa känslor. Är så lycklig samtidigt ledsen och arg för man vet att denna stora lycka jag känner med denna killen varar i en helg och sedan får man vänta i 7 dagar minst för att känna så igen. Jag ska inte gnälla, absolut inte, för jag är åtminstone lycklig med någon.
Dagens kom ihåg är att aldrig ta någon för givet eller njut av varenda sekund med den personen du älskar. Oavsett om det är ett djur, familj eller vän.

Likes

Comments

Hej på er!
Som jag skrev i några inlägg sedan så är jag hos min pojkvän just nu, och det känns så skönt.. Att slippa alla dessa telefon och skype samtalen är ju guldvärt! Samma sak gällande att somna ihop med honom och att kunna få prata ut med någon som förstår mig & mina tankar.
Med denna killen mår jag så sjukt bra med.
Ni vet dom där känslan när man tittar på den man älskar när han/hon sover? Den är nog den bästa av allt.
Ibland kan man känna sig som en psyko som sitter och glor när han sover, men det är en annan sak haha!
Tyvärr går tiden så sjukt snabbt när man är glad och lycklig, ska hem imorgon!
Det är nog det jobbigaste som finns för mig just nu iallafall, att sätta sig på ett jäkla sas-plan hem igen och vänta till nästa helg då han kommer.
Jaja, all den restiden och väntandet är värt.
Kär och galen, men tycker kär och desperat passar bättremig iallafall haha

Ska nu gå och lägga mig i hans famn och sova nu.
Godnatt från en kär och desperat tjej!

Likes

Comments