Header

Tänker på den här

Och jag har ju blivit rejält förkyld med hosta från helvetet. Så nu är det paus från träning och har aktiverat tycka synd om mig själv - mode. Och då vill man ju tröstäta massa gott i soffan. Men nej måste klara min andra dag som sockerfri. Fuskar ju lite då jag har honung i te som jag dricker massor av men annars så håller jag mig borta från Satan. Alltså dig två. Känns som två veckor. Men såg mindre svullen ut i spegeln imorse. - faktiskt.

Hatade att vara hemma sjuk när jag var liten för vi hade bara 1,2 och 4 :an så det var så jävla tråkigt att kolla på HEM TILL GÅRDEN den serien gav mig grov ångest. Musiken till introt var sorglig och alla karaktärer var bara deppiga. Fick bara ont i magen liksom. Drömde om att få kolla på fresch Prince och vänner och sånt som NORMALA människor gjorde.

  • 171 readers

Likes

Comments

Vaknade imorse och det första jag tänkte på var en

En dag sockerfri - check! Det värsta är att hela mitt väsen skriker efter nåt gott. En stor godispåse i soffan under ett täcke och något bra på tv. SÅ JÄVLA GOTT. och känner lyckorus av tanken bara. Efter den här utrensningen kommer jag definitivt börja äta godis när jag känner för det igen. Det är ju så gott. l y c k a.

Jag behöver inte ens äta så mycket. Det är inte så att jag trycker i mig flera kilon. Det räcker med ett par bitar och jag får energi och blir glad. Kan ligga helt utmattad på soffan medsols energi. Tar fyra godisbilar och känner mig plötsligt pigg och går och tränar. Jag vet att jag använder socker som en slags drog och att det är korta energikickar. Men har ärligt talat inte råd med andra droger.

Kanske skulle jag få samma kick av en smoothie? Men vem pallar göra en smoothie när man har så låg och ojämn puls i soffan. Det är så enkelt att bara gräva i godispåsen. Men kanske beror mina dippar på mina fejkade toppar liksom. Ska rensa nu på vardagar men en dag i veckan ska jag få vara lycklig. Varför ska jag annars leva.

  • 318 readers

Likes

Comments

Precis kommit hem från världens mysigaste besök hos min kusin som fått sin andra bebis. Har varit så upphetsad att få komma och hälsa på. Och nu fick jag det. Jag ville inte hålla bebis då jag känt mig förkyld. Men älskade på långt håll. Min kusin satt med bröstpumpen och den ba brrr brrr brrr brrr medans vi snacka och jag fick såna Flashback då det var jag och pumpen likamed sant. Ohoooooo orkar man börja om liksom? Svaret på det är Ja från min sida men alla i min närhet BA noooooo. Både Martin och jag kan tänka oss en till när Djulian är äldre, men tills dess kanske man BA nä men det blir bra så här tack ändå.

Gjorde dessa dina kalendrar till våra föräldrar. Gjorde det de första åren av Damians liv men sedan pallade inte göra mer men mitt i ett adhd rus så fick jag till dem.

  • 376 readers

Likes

Comments

Nu är det allvar. Jag måste sluta käka socker. Jag vet att jag hatar att förbjuda mig själv saker men så mycket socker som jag äter nu är IKKE hälsosamt. Det har liksom spårat. Jag märker inte ens att jag stoppar i mig det. Hela tiden. En drog. Ska rensa min kropp. Kommer må så dåligt antagligen men det kommer bara visa hur sjuk kroppen är. Nej nu räcker det. Det sjuka är att jag försökt sluta varje dag i typ två månader men jag glömmer det och BA oj nu åt jag en bulle aja äsch får börja imorgon, men vem börjar på en tisdag. Börjar på onsdag, oj nu bjöds det på fika här. Aja imorgon då! Oj nu åt jag kakor till frukost och nu är det helg. Får köra på måndag helt enkelt!

  • 486 readers

Likes

Comments

Har varit förkyld hela veckan och det är mest halsen och bröstet som spökar så har fått ta det lugnt med träningen. Har tränat varannan dag men väldigt lite så jag längtar efter att bli frisk nu och få lasta på lite.

Tycker att det är så roligt att träna just nu. Vill aldrig gå hem från gymmet. Är så glad och stolt över att jag är en "vältränad tjej". Vem som helst kan i princip bli vältränad, ändå väljer vissa att inte vara det. Vilket är helt okej. Men må inte dåligt över att du inte är det då. För vem som helst kan ju bli det. Det är ju bara att träna liksom. Uppmuntrar jämt mina vänner att träna. Hetsar min Vän att gå till gymmet så ofta hon bara kan. Helst varje dag. Kanske en vilodag då. Hon kommer må så bra. Känna sig duktig. Du kan också. Satsa på att bli vältränad! Det är bara att börja träna ju så blir du det!

Det var någon som kommenterade och frågade om jag inte kunde tipsa om övningar jag gör osv. Skulle ni vilja det? Känns inte som att jag skulle komma med något nytt? Hela instagram kryllar ju med sånt? Men visst skulle jag kunna visa. Har dessutom två rumpprogram som har skapats av två instagram träningsprofiler (en är svensk) och de är ju TOTALT värdelösa. Eller alltså en person som aldrig varit på ett gym och inte heller har någon som helst tillgång till internet skulle ju ha nytta av dem. Köpte ett av programmen och kunde lika väl kunnat kasta en röding i toan och spolat. Men vill någon ha så kan jag langa. Men köp för Guds skull inget sånt okej?

  • 534 readers

Likes

Comments

Kommer alltid ha det fina minnet av hur vi ligger alla
Fyra i vår säng. Martin kittlar pojkarna och hur de väntar glatt på sin tur att bli kittlade. Medans förväntar passar jag på att pussa deras mjuka halsar och glada ansikten. Martin säger en massa roligt på broken english som får mig att garva. Plötsligt vänder sig Djulian mot Martin. Tar tag om hans ansikte med båda händerna. Vrider huvudet åt sidan och ger sin pappa fem pussar mitt på munnen. Vi blev helt tysta och brister sedan ut i gapskratt. Vad var det där? Hur kär i sin pappa? Lilla älskling. Vi fortsätter busa en stund till. Tills någon får en spark i ansiktet och börjar gråta.

Tittar på mina pojkar och kan inte fatta att jag har burit och satt dem till världen. Jag. 1,57 cm lång med ett psyke starkt som ett polarbröd.

Vet att man klagar på kylan mörkret och det. Men det finns inget mysigare än att bo tillsammans med min familj. På jobbet kan jag längta efter våra kvällar. Martin som fixar gott kaffe till oss när Barnen äter sin middag. Våra mysstunder i soffan. När barnen lagt sig. Martin och jag kryper ner i sängen och tittar på film eller snackar eller bråkar/diskuterar något asviktigt som disk och tvätt. Jag älskar vår vardag. Jag älskar den familj vi har skapat. Jag älskar att ge mina barn så mycket kärlek att det rinner ut från öronen på dem.

Skulle inte byta ut mitt hamsterhjul på någonting i världen.

  • 649 readers

Likes

Comments

Jag tycker att det är klokt att ta bort instagram, tycker instagram är värre än Facebook och snapchat vet inte varför, eller iallafall i perioder ta bort appen. Jag själv har fått någon konstig ide om min näsa. Tycker att den är tjock eller stor eller jag vet inte ens vad det är. Alltså inget jag mår dåligt över eller ens funderar på att göra något åt men jag tänker på den. Tänker när jag ser bilder på mig själv, när jag tar bilder på mig själv. Snittar ju minst 50 selfies dagligen men det är ju inga bilder jag vill lägga upp då jag studerar så ingående mitt anzikt med ett öga så kritiskt så kritiskt. Och sen när jag berättar om detta så blir folk typ arga på mig och Ba " OMG sök hjälp din näsa är perfekt" osv. Man ska liksom älskar varenda del av sig själv så mycket också. Dåligt självförtroende är så 2004. Du ska pumpas med smala näsor, tjocka perfekta ögonbryn, höga kindben, runda höfter och stora rumpor. Men absolut inte låta detta påverka dig på något plan. Instagram påverkar mig dåligt och jag tycker inte det är så konstigt. På 80-90 talet var det ju mest omslag, affischer och tidningar som påverkade våra ideal. Nu är det i vårt ansikte, 24/7 hela tiden. 

Jag är absolut inte ute efter att någon eller ni ska berätta gör mig att jag har en fin näsa. Jag fiskar inte. Jag vet att det inte är något större fel på den osv. Jag delar med mig, som vanligt, men för att jag inte tycker inte att det är konstigt att man börjar ogilla sin egen näsa när idealet just nu ser ut som det gör. Det är ju typ inne med en opererad näsa. Och filtren på snapchat gör ju sitt också. Varannan tjej använder filtret till sin profilbilder osv. Man är ju snyggare med det filtret. Men det slätar inte bara ut din hud utan smalar av näsan och ögonen blir stora. Man blir så fin så fin. Och sen när man tittar på spegeln man BA okej? Därför lägger jag inte upp bilder med detta filter. Det är inget okej filter om jag får säga det själv.

Idealet just nu är ett ansikte med diverse ingrepp och även på kroppen. Förr i tiden skulle man svälta sig själv och smal som Victoria secret modellerna. Nu ska man ta lån på 100 lax och lägga sig under kniven. Jag tycker stt ni som vågar stå för att instagram påverkar er negativt är KLOKA OCH MEDVETNA. Inte svaga och osäkra som många tycker att jag är. Jag må vara svag och osäker men jag är medveten om vad som gör mig sån och kan ta avstånd från det. Tycker den största pressen just nu är att man ska vara så himla nöjd med sig själv, på alla plan. Det är inte lätt förfan. Vi är bara människor.

  • 835 readers

Likes

Comments

Jag blev så jävla sjuk en gång och har nog aldrig varit så sjuk igen. Vaknade en morgon, var ledig från skolan, tog på mig träningskläderna och fick ut och sprang min morgonrunda. Kände mig lite seg i kroppen men så kände jag mig ofta. Åt inte mycket och tränade kroppen hårt. Ute regnade det och var ruggit och lite kallt. Men det hindrade inte mig. Sprang min runda och det kändes skönt att det var gjort. Tog av mig kläderna och la mig i sängen. Kroppen kändes så tung. Kunde inte förmå mig att resa mig. La mig under täcket och somnade till en stund. Vaknade av att jag hade hög feber och frossa. Hackade tänder. Stannade i sängen hela dagen. Åt inget. Sov bara. Vaknade och kände hur bröstet gjorde ont. Och för varje gång jag vaknade ökade smärtan.

Vaknade nästa dag och kunde inte ta djupa andetag. Det rosslade så mycket och gjorde så ont när jag hostade. Grät varje gång jag hostade. Så ont gjorde det. Försökte dricka vatten men det gick inte. Även den dagen låg jag i sängen med så hög feber att jag hallucinerade om stoooora fötter som gick runt i staden. Ibland när jag vaknade satt mamma vid sängkanten. Ibland satt Jesus där. Det kändes seriöst som att jag skulle dö.

I en vecka låg jag i min säng. Bodde ensam i min lägenhet. Mina föräldrar och lillasyster befann sig Chile. Min mamma ringde mig och jag kunde knappt prata. Det gjorde så ont i bröstet. Jag bara grät i telefonen. Och hon grät också. Kände nog sig hjälplös andra sidan jorden.

Jag tynade bort. Gick ner 8 kilo på en vecka. Vägde mig på gymmet där jag jobbade. Varje steg kändes som en bergsklättring. Allt runt mig kändes overkligt. Surrealistiskt. Folk pratade långsam. Jag var såååå svag. Kunde knappt hålla mitt huvud uppe. Ville ligga ner men jobbet ville att jag skulle stå upp.

Jag kunde inte äta. Åt lite frukt ibland. Men kunde inte förmå mig att laga något. Maten i skolan petade jag på. Hade ingen aptit alls och ögonlocken brände. Två veckor hade gått och vågen visade -10.

En skolkamrat Sevim frågade om hon fick komma hem till mig och baka bröd. Hon följde med mig hem. Det var så mysigt att ha någon som stökade i köket. Hon pratade medans hon bakade. Allt var gjort med ögonmått och jag tror bestämt att hon hittade på receptet på plats. Bröder fyllde vi med en stark orientalisk olivröra och med spenat och fetaost. Efteråt fryste hon in massa bröd och lämnade en massa framme. Fortfarande ingen aptit men det gick ändå ner. Grät så mycket när Hon var där. Storgrät i hennes armar. För att jag var så sjuk. För att jag inte kunde äta. För att hela min familj var bortrest. För att jag var så ensam. För Allt. Men mest för Adam.
Tog med mig en bit bröd till skolan. En bit till jobbet och resten av veckan åt jag bara bröd.


Det tog mig närmare två månader att repa mig helt från detta. Sex veckor senare var jag fortfarande "svag" och hade svårt med maten.

Tack Sevim för du gick med mig hem den dagen. Kommer alltid vara tacksam för det.

  • 1110 readers

Likes

Comments

Min kbt går faktiskt jättebra. Varje gång jag går därifrån känner jag mig lite klokare. Det kan vara något litet som beskriver hela min värld. Återkommande tankebanor. Osv osv. Det jag övar på just nu är att förändra det jag GÖR när jag mår dåligt. Och jag tror att bloggen är en del av det. Ofta när jag inte mår bra skriver jag av mig det. Har ofta tänkt att det är min terapi. Att få ner alla osunda knäppa sjuka äckliga känslor. Jag vet att (en del av er) uppskattar det. Samtidigt känner jag inte att det får mig att må bättre. Det känns bra för att jag bloggat - check! Men innehållet är jag inte stolt över. Jag vill skriva mer än om ångest även om jag skriver jävligt bra under ångest. Men jag kan inte skriva på tvärtom språket typ Men Gud vilken underbar dag vi haft osv. Det går bara inte. Då kräks jag.
Men tänker att jag borde skriva om något helt annat. Ett litet minne. Jag vet inte. Har inte riktigt kommit på Vad. Och vet inte om det skulle kännas bättre. Vill dela med mig av mina mörka tankar och mitt mående. Men inte när jag är mitt i det. Det blir så äckligt då.

Tack för att ni delar med er och för att ni ställer er med mig i mörkret. Det finns inget finare än att stå där och någon plötsligt håller din hand.

  • 1383 readers

Likes

Comments

Jag ÄLSKAR när ni kommenterar. Svarar på mina frågor eller berättar något om er. Ibland känns det som att jag pratar med mig själv, och att få en EN kommentar gör definitivt mycket med blogglusten. Men jag vet. Kommenterar själv aldrig bloggar. Så jag vet.

Det här var sååååå mysigt. Damian tjatade hela morgonen och tills slut så gav vi oss ut mest för att få slut på tjatet. Varje dag är det ett nytt tjat liksom.

Men det var faktiskt sjukt mysigt. Försöker leva i stunden oftare. Krama om pojkarna hårt och känna hur tacksamheten sköljde över mig. Lycka över det vi upplever just då. Tacksam att den är friska. Att jag är frisk. Osv osv


  • 2047 readers

Likes

Comments