Header
View tracker

Tack för att ni bryr er.

Om jag dog skulle fyra personer här inne sakna mig ❤️



Jag vet inte om jag slutat blogga. Kanske jag har det. En vän gick bort och som den högkänsliga människan jag är så har jag vänt ut och in på allt.

Känner bara att jag inte orkar berätta om mina dagar längre. Idag var en bra dag. Idag var en dålig dag. Vad får jag ut av det? Vad får ni ut av det?

Jag har inga fina bilder på mig. Det blir inte bättre än detta. Typ.

Dessutom är jag magsjuk.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 1340 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag sa ju att jag månadsvis skulle köpa hem lite från Mon Amie. Har glömt det i typ två månader så då fick det bli lite extra denna. Martin BA men Guuuuud vad fint vilken bra investering. Blev så glad att han tyckte så. Men så la han till Noooooooooooooot efter och jag fattade att han var ironisk. Haha. Skit i honom. Jag blir glad när ser den fina servisen.

Annars har Martin varit i Göteborg i helgen och jag hemma med en dunderförkyld Djulian. Fredagen var värst. Min syster snapade denna bild. Tycker den säger allt.

Räknade verkligen ner till nattning och sen satte kollade vi på film med Damian och jag somnade som en crackmorsa i soffan. Helt väck. Damian gick o la sig själv liksom.

Igår tog vi oss heeeeeela vägen hem till Samiras nya lya som ligger en bit utanför fanders. Men det var det värt. Barnen fick halloween disco och en massa gott att äta. Djulian blir ju liiiite lugnare av en ny miljö och se andra barn. Han bet endast ett barn. Ändå bra betyg. Kan ju inte släppa honom ur sikte. Mitt vilda barn. Min Mowgli. Uppväxt med vargar.

Lite suddiga mobilbilder. Men allt är bättre än inget eller hur?



Idag vill jag. Träna. Och åka till Ikea en sväng.

  • 5125 readers

Likes

Comments

View tracker

Vi kommer ju få sova. Vi kommer ju få ligga i sängen hela dagen igen. Vi kommer att återfå kontrollen om våra liv igen. Bara det att vi kommer vara jävligt gamla då. Så vet inte riktigt om man kommer ha någon lust med det då! Haaaaa



Jag är såååååååååå trött. Tänkte mest titta in och säga hej - Hej!

Vidrig natt - jobbig dag- ny dag imorgon

Dagens bästa - frugan med dotter kom över och min käft gick i ett. Pojkarna fick mysa med lilla sötnosen. Längtar tills våra barn leker ihop.

  • 5774 readers

Likes

Comments

Idag var jag hemma en sväng innan barnen skulle plockas och eftersom det regnade och var så ruskigt ute så tog jag av mig kläderna och kröp ner under täcket tillsammans med Martin. Vi skrattade och huttrade för lakanet var kallt och vi la våra kalla fötter mot varandra. Sedan låg vi och scrollade i mobilen pratade och skrattade en stund innan det var dags att växa upp och ta ansvar. Saknar såna här stunder SÅÅÅÅÅ MYCKET.

Innan mina barn så spenderade jag all ledig tid i sängen. Jag åt där, tittade på tv, pratade i telefon, satt vid dator, pluggade och skrev. Okey i min studentlägenhet så Låg ju köket och vardagsrummet i mitt sovrum, alltså allt var ett stort rum. Men det var ändå i sängen jag höll till. Tror att det kommer mycket från att vi var små. Vi låg ofta hela familjen i sängen och tittade på tv. Det var så mysigt att ligga bredvid min varma mamma. Få krypa ner efter en lång dag i skolan eller konståkningen. Hur kall jag än var fick jag alltid värma mig mot mamma .

Martin har aldrig varit en "sängmänniska". Han vill upp så fort han vaknar och sängen ska vara bäddad. Men jag har mjukat till honom lite och så älskar han ju siestor. Så innan Dami kunde han sova bredvid mig medans jag pysslade med mitt. Men nu efter skadan så har han ju varit tvungen att ligga där. Och på kvällarna har jag krupit ner och tittat på film med honom.


Saknar min säng. Måste ta tillbaka denna aktivitet på något sätt!!

Oj. Vilken allvarlig bild.

Tänker att jag kan sakna min frihet så det nästan gör ont. Minns hur en (barnfri) vän skrev att hon skulle gå en powerwalk efter jobbet. Men sen när hon kom blev hon så sugen på att sova lite. Så hon gick powerwalken lite senare. Jag blev så avundsjuk och skrev det till henne. Fascinerades över hur hon och bara hon äger sin tid. Jag måste gå min powerwalk när tillfället ges för sedan är tillfället förbi och Gud vet när tillfället kommer igen. Att kunna komma hem från jobbet och lägga sig sängen, skita i tvätten, skita i att laga mat. Vissa sover bort hela helgen. Vissa tittar på serier hela helgen. Hur nice att kunna ensam kunna disponera av sin fritid på det sättet.


Många frågar mig hur jag orkar ta mig till träningen. Folk som inte har barn orkar knappt, hur orkar jag. Just för att min tid är så dyrbar. Om jag får tillfället att gå iväg och träna så tar jag det. Jag vet inte om jag kan gå senare eller hur dagen utformas. Jag kanske inte kan gå imorgon. Jag lägger tröttheten åt sidan och bara går!

Samtidigt var det all min tomma fritid som gjorde mig så fruktansvärt deprimerad. Jag hade så mycket frihet att jag inte visste vad jag skulle göra av den. Jag njöt varken av singellivet eller av att bo ensam i Stockholm. Jag njöt inte av att "hela världen låg inför mina fötter". All tid jag spenderade i sängen såg jag som att mitt liv var så meningslöst. Jag har alltid haft svårt att se en mening till varför jag finns. Nu när jag har barnen så ser jag ju äntligen det. Trots att de äger mitt liv och jag är så begränsad så kan jag njuta av friheten för att den är så små doser.


Men jag blir ändå lite avundsjuk när jag ser hur folk slappar och chillar och BA chillar liksom. Utan en tickande bomb inom sig.

Likes

Comments

Jag tänker att jag önskar att jag bloggade minst en gång per dag. Precis som jag tränar en gång om dagen. Jag försöker. Men ibland så hinner vardagen ifatt mig och jag glömmer helt bort. Eller Så håller jag på att somna och min sista tanke blir "fan jag skulle ju blogga". Så är det nog när man inte är en bloggare på heltid utan har ett vanligt jobb och maaaaaassa strumpor att sortera och hitta dens kompis och nu har jag en hel påse fylld med strumpor utan kompisar.

Jag lovade er bilder på sjalen och halsdukar. Här kommer några.

Även min älskling fick en varm halsduk! Alltså tack vare halsduken kan jag behålla höstkappan på ett tag till.

Alltså mina inlägg är som min hjärna. Hoppar mellan ämnen fram och tillbaka. OMG idag pratade jag med en kollega. Vi har en konversation alltså. Medans han svarar på något så går jag iväg och hämtar vatten jättenära där vi sitter så han fortsätter prata och på vägen dit börjar jag tänka på annat SÅ JAG GLÖMMER BORT HONOM! Går fram till hans skrivbord (han pratar och tror att jag lyssnar) jag GER HONOM RYGGEN och ställer en fråga till en annan kollega. Han BA SCHYSST!?!?!? Jag BA OMG !!! Förlåt!! Det måste vara dampen. Hur kan jag göra så här? Och undrar hur många jag gör så mot. Mår jättedåligt.

Jag har även svårt att hänga med när vi har möten i grupp. Enskilda samtal funkar. Men stora möten är så extremt jobbiga för mig. För att lyssna och behålla koncentrationen måste jag rita på ett papper. Vilket ser så nonchalant ut. Men jag måste. Annars kryper det i hela kroppen och jag blir så sjukt rastlös och hör ingenting.

Jag har ASDÅLIGT lokalsinne. Och har svårt att minnas och att lära in. Har utvecklat tekniker som underlättar min inlärningsprocess. Det gjorde jag under universitetstiden. Hade aldrig fixat en examen annars.

Jag är en god lyssnare. Men måste ibland anstränga mig för att inte sluta lyssna och behålla fokus på den som talar. Ibland kan jag ställa mig upp och gå. Min vän Babe brukade skämta om det. Ofta när han pratade brukade jag gå ner och boka tvätt HAHAHA.

  • 6175 readers

Likes

Comments

Fy vilken vecka jag haft. Djulian har sovit så jävla dåligt och vaknat och gråtit mitt i natten. Helgen har gått något bättre. Igår gick Martin upp 8.30 och så fick jag gå lägga mig och sova till 10. Vaknade upp så utvilad. När djulian sov gick jag och tränade och det var så skönt att få dela upp jobbet liksom. Kände mig för en gång skull inte arg och bitter. Nu har Martin gått på morfin och sånt så han har liksom sovit som en sten till 11-12 och när jag gått och tränat har jag varit Död och gråtfärdig. Det är tungt alltså. Att ha hand om barnen HELA TIDEN. Och det är ju som att man är ensamstående fast VÄRRE! För din partner ligger ner och pillar på sin mobil MEN DU KAN INTE SÄGA NÅGOT ELLER KRÄVA NÅGOT, för han är skadad! Fatta den! Och när han inte är skadad så är han inte hos oss så då har jag ju ingen hjälp. Så liksom vad är skillnaden. Skit samma. Martin mår bättre och kan hjälpa mig mer. Och det är Så skönt. Och jag märker hur jag mår så mycket bättre när arbetet kan fördelas mellan oss. Bitterheten avtar något.

Min träning går bra. Jag har börjat träna tidigare för att kunna vara hemma på kvällar och kunna VILA. Känner dock att jag blir tröttare av det? Jaaa det är så jävla skönt att lägga ungarna och slippa byta om gå iväg till gymmet, utan bara lägga mig på soffan i fosterställning och vänta in sovdags. Men jag har mindre energi. Efter gymmet brukar jag ju ställa mig och laga mat fixa och dona. Nu ligger jag som en klubbad säl på soffan. Vet inte vad som är bäst? Det viktigaste är ju att träningen blir av och det blir den ju. Känner bara att det är så slitigt på kvällarna och nu när det är så mörkt och dant. En kväll gick jag till en galleria efter läggning. Martin var hemma. Gick runt i butiker tills de stängde vid 21. Det var också skönt. Hade en tickande bomb inom mig och fick hela tiden påminna mig om att varken Dami eller Djuli var med.

Tränar lite annorlunda nu. På kortare tid och fler övningar. Vilar nästan ingenting mellan övningar utan växlar mellan 3-4 olika. Får oftast träningen klar på en timme och känner mig ändå nöjd med muskelgruppen jag tränat. Får upp bra flås men känslan kan bli lite obehaglig då jag oftast tränar lite stressad. Hjärtat bankar och andningen blir ansträngd. Påminner lite om början till panikångest attack. Minns ni när jag inte vågade träna för att jag fick en attack på gymmet en gång. Föll ihop och trodde hjärtar höll på att stanna. Trodde på riktigt jag fick en hjärtinfarkt. Men visste det var panikångest iblandad. FYYYYYYY! Iallafall. Måste lugna ner mig då. Hämta andningen. Ibland - avbryta träningen.

Är så stolt över denna träningsresa efter Djulian. Efter Dami var ju ingen konst. Var så smal så det var ju inte så svårt att börja träna och hålla igång det. Men med Djulian har jag verkligen fått kriga! Hade 7-8 kilo som på riktigt vägrade lämna min kropp. Kände mig uppsvälld som en ballong. Hormoner upp till öronen. Så missnöjd. Men varje dag fick jag till min träning och varje steg räknas ju. Resultatet ser man i det långa loppet. Dock känner jag ofta att jag inte har de resultat som jag BORDE HA. Jag tränar så mycket och så hårt att jag borde ha en bättre kropp. Blir så avundsjuk ibland när jag kollar på andra som gjort samma resa som mig men har bättre kropp ändå. Men det är väl story of My life. Alltid snegla åt höger och vänster, jämföra mig och bli avundsjuk och tycka att jag är bajs. Men om jag ska vara ärlig så tror jag det handlar om KOST. Jag äter nyttigt och bra, men jag väger inte min mat, ibland äter jag för lite, ibland för mycket och jag äter för mycket socker. Om jag skärpte mig på den fronten och gick all in med maten skulle jag säkert förbättra mina resultat. Men då känner jag - JAG ORKAR INTE! Jag är så hård med allt och har redan så mycket på mina axlar. Ska jag inte få äta lite godis när jag känner för det? Nä. Då får det vara. Men tycker ändå min träning borde räcka mer än vad den gör?


Varför tränar jag?

Ställer den frågan till mig själv ofta. Jag tränar för att få/ha en snygg kropp. Så ytligt. Men så är det. Jag älskar se muskler på min kropp. Konturer. Jag gillar att se hur kroppen förvandlas. Sen tycker jag det är roligt också. Det är min egen tid. Lyssnar på musik och poddar. Är duktig på att träna. Lyfter tungt och ser en utmaning i att höja mig. Nummer 3 så är det en slags tvångstanke. En timme om dagen MÅSTE jag få till. Det är liksom tvunget. Mår jättedåligt om jag inte får till det. Då tränar jag oftast hemma och det känns bättre. Men det är nästan osunt hur viktigt det är för mig. Vissa kan ju BA - nä denna veckan blev det bara tre pass och det får räcka! Så funkar inte jag. Jag skulle må så dåligt. Planerar mina vilodagar noga och vet att min kropp behöver dom. Men ibland känns det jobbigt att vila. Kämpar mot att bli träningsberoende hela tiden. Är ju alltid där precis på gränsen och svajar.. Hade jag inte haft barnen så hade jag lätt varit det. Men nu så har jag inte riktigt tiden att bli beroende. Måste hela tiden också variera min träning. Inte göra samma sak för att det sätter sig som tvångstankar och det känns inte som att träningen är fullföljd om jag inte följer det exakta upplägget. Minns förr i tiden var jag tvungen att avsluta med 200 situps och det var liksom tvunget annars "räknades" inte träningen. Måste ta omvägar runt mitt psyke och ligga några steg före. Livet med ett psyke starkt som ett smörgåsrån.

  • 6610 readers

Likes

Comments

https://www.facebook.com/DonDevida/videos/1135409803216326/



South Heaven är DON DEVIDA´s andra kollektion efter den nästan 7 månders långa resan genom Sydamerika. En resa som fotografen och designern Isaac Vasquez, mannen bakom DON DEVIDA, gjorde för att hitta nya hållbara produktionskanaler och medverkan i ett byggprojekt för ett daghem i den peruanska byn Guayabo De Chincha, 3 timmar utanför huvudstaden Lima.

Kollektion består av halsdukar och sjalar tillverkade i Peru av hundra procent baby alpacka. Alpacka är en av världens starkaste fibrer som har använts i århundrade utav inka-folket i Peru. Fibrerna är anpassade för kraftigt skiftande temperaturförändringar då djuren lever på höjder över 3000m över havet. Därför har fibrer har en unik egenskap att den kan släppa in värme när det blir varmt och stänga in värme när kylan stiger.
Baby alpacka innebär att ullen kommer från djurets första klippning. Detta gör att ullen är extra mjuk, nästan lika mjukt som Kashmir, men mycket starkare än både fårull och Kashmir.

DON DEVIDA som samarbetar med det svenska nystartade välgörenhetsorganisationen ”För Chincha” vill jag ge sin målgrupp en möjlighet att hjälpa till med uppbyggnaden av daghemmet i Guayabi de Chincha genom att donera 10% av vinsten för varje sålt plagg till organisationen.

För mer info besök www.dondevida.com

Nu kommer jag var så sjukt partiskt men det här är en nära barndomsvän till mig. Isaac. Våra mammor var vänner och vi lekte ihop sedan små. Man har ju många barndomsvänner men det finns vissa Få som liksom följer med till livets ände. Och Isaac är en Av dessa. Han har varit med på alla stora händelser i mitt liv och att se honom ta fram detta fantastiska projekt gör mig så jäkla stolt ! Vi delar samma starka tro. Och vi är två konstnärssjälar som ibland förlorar fotfästet men vi är ute efter att göra någon skillnad här på jorden. Liten som stor. Spelar ingen roll. Vi behöver känna att vi Gör något. På riktigt. Är en del av något. Att vi efterlämnar något. Att vår tid på jorden inte var förgäves. Att Gud hade en tanke med att sätta oss här.

Jag ser ditt jobb och förundras och beundrar det du har skapat. Självklart är jag med och stöttar dig. Och jag har fått hem både en halsduk och sjal. Och Gud vad det stämmer att de verkligen håller värmen. Trodde inte riktigt på det där. Men de går att bära inomhus som accessoar för de är sjukt snygga. Det blir liksom inte för varmt. Men utomhus så stänger de ute kylan. High five på den.

Kika gärna in på hemsidan. Imorgon ska jag visa er fler bilder!

  • 7337 readers

Likes

Comments

Idag har vi inte gjort mycket. Jag har faktiskt legat under ett täcke i soffan i princip hela dagen. Med en massa jävla avbrott då jag fixar mat sliter bort djulian från damian, skickar in dami på rummet, och städat lite. Men har gjort det jag ska sen krypigt ner igen. Ibland fått sällskap av någon liten pojke en liten liten stund. Jag kände direkt imorse att jag inte ville vara hemma. Det kröp i kroppen och har inte alls mått bra denna helg. Ångestnivån har varit hög och så blir det när något händer i livet. Ett sorgligt besked som jag konstant påminns om. Sorg. Ville iväg och fördriva dagen. Men vädret var dåligt. Martin var iväg så ingen bil hade vi. Så det blev soffan utan någon som helst plan. Och det var ganska skönt. Ovanligt men bra tror jag.

Martin tvingade iväg mig imorse för att träna. Grät när vi åt frukost. Och jag blir ju sådär labil och konstig när jag har mina dagar. Kände mig sjuk fysiskt också typ svag. Typ "håller på att bli sjuk" men det är ångesten. Efter träningen kändes det mycket bättre. Lyssnade på en podd. Det hade nästan slutat regna när jag gick hem igen.


Imorgon måndag. Upp på hamsterhjulet igen.

  • 8016 readers

Likes

Comments

Jag har en sådan längtan efter att få skriva ett par ord till dig. Försökte säga de högt för jag tror att du fortfarande är med oss på jorden, ett tag till iallafall. Sen ska du vidare. Till en bättre plats. Som de säger.


Älskade fina ljuvliga Cree. Jag är förkrossad över din bortgång. Jag vet inte om du läste min blogg men kanske gjorde du det. Du tyckte om hur jag skrev. Första gången Julia och jag åkte ner till dig i Lund var så jävla häftigt. Du mötte oss vid tåget o h du gav mig en stor kram. Ditt härliga skratt var så älskvärt. Du hade svart kort frisyr, de blåaste ögon och en piercing vid din läpp. Du var så cool. Så häftig. Du var sådär alternativ som vi båda försökte vara. Eller mest jag då. Vi fick festa med dina vänner. Du måste varit 24. Vi 16. Du var redan en mamma men den absolut coolaste mamman i världen. Du var så trygg. Ville flytta ner till dig. Adoptera mig sa jag till dig. Alla dina vänner var så hörliga. Du var älskad och uppskattad. Nästan hela gymnasietiden spenderades i Lund. Jag älskade att få vara en del av det. 

Att vara Julias vän var underbart. Inte nog med att en ny värld öppnades. Jag fick dig på köpet. Vi mejlade MASSOR och jag fattar inte hur du orkade ge mig tröst och råd. Mina långa texter fyllda med ångest och kärleksproblem. Du slutade aldrig att läsa dom.
Du räddade livet på mig flera gånger om dagen. Och jag fattade aldrig varför du tyckte att jag var så speciell. Du! Var speciell. Så klok, rolig och härlig. En underbar person. En förebild. Jag har varit så ledsen för att jag aldrig sa det till dig. Hur viktig du var under min tonår. Du var med och formade mig. Jag var så avundsjuk på Julia som fick vara din lillasyster.

Jag känner mig så lycklig lottad att ha känt dig. Att du var en karaktär i filmen om mitt liv. Jag är så glad att du kom på mitt bröllop. Det var en gåva att få ha dig där. Min Cree. Min storasyster.

Jag gick in på vår konversation och såg att jag visst sa att jag älskar dig. Jag skrev det till dig. Jag är så glad för det. Och du kallade mig lillasyster. Och du älskade mig också. Jag gråter nu.

Det är så orättvist. Varför ska du inte få finnas mer?

Hjärtat knyter sig om och om igen.




Vi ses sen Cree! Jag älskar dig!

  • 8044 readers

Likes

Comments



Damian 6 år

1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
Jag älskar dig

2. Vad gör mamma lycklig?
Att älska mig. När hon får kramar.

3. Vad gör mamma ledsen?
När man blir sur

4. Hur får mamma dig att skratta?
Du kittlar mig

5. Hurdan var mamma som barn?
Hon tramsade inte så mycket. Hon tog hand om sin lillasyster.

6. Hur gammal är mamma?
31

7. Hur lång är mamma?
Jättelång. Nästan som pappa

8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
Köpa kläder gå i affärer hon tycker om träna

9. Vad är mamma jättebra på?
Springa

10. Vad är mamma inte så bra på?
Spela fotboll

11. Vad jobbar mamma med?
Böcker. Du jobbar med folk som har svårt att läsa.

12. Vad är mammas favoritmat?
Spagetti och köttfärssås

13. Varför är du stolt över mamma?
Du ger mig så mycket kärlek

14. Om mamma var en seriefigur vem skulle hon vara då?
Batmans tjej

15. Vad gör du och mamma tillsammans?
Köper grejer går till gymmet pussas kramar ger varandra kärlek.

16. Vad är likt mellan dig och mamma?
Vi har samma näsa. Lillebror också.

17. Vad är olika mellan er?
Vi har inte samma kropp. Du är inte kittlig men det är jag.

18. Hur vet du att mamma älskar dig?
För att du ger mig pussar och kramar och du säger att du älskar mig och jag tror på dig.

19. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att gå?
Mall of Scandinavia och h&m

  • 8221 readers

Likes

Comments