Header

Hej alla barn nu Ere barnprogram. SNARK. Ber om ursäkt för min tystnad men har varit så avtänd och vaggat mig hårt på kvällarna för att dämpa ångest. Har ett hugg i magen och en känsla av att något är jävligt fel. Glömmer det ibland, skrattar och pratar men så kommer jag på det och magen vänder sig och verkligheten blir helt surrealistisk. Sjukt obehagligt. Blir så trött också. Läkartid nästa vecka. Spikat höjning av dos. Kommer spik få sjukskrivning som jag som vanligt slänger i papperskorgen på väg ut. Kan inte tänka mig nåt värre än sitta i soffan och vagga och titta på hem till gården. Kommer gråta mycket och tänka på alla sjuka barn och gråta ännu mer. Yffft. Såååååå på kvällarna försöker jag ta mig till KICKS går runt där i två timmar och kollar på smink. Kollar ögonskuggor, jämför. Kollar olika concealer och testar mig fram. Bra mot ångest faktiskt. Bara försvinna in i sminkvärlden och hejdå hare bra ses sen.


Djulian fick en eldriven liten motorcykel av min kompis Rubie, försenad födelsedagsgåva. Djulian vart sååå glad och hype medans vi satte ihop den. Dami däremot visade en fruktansvärd sida av avund. Så fort han såg den han ba VAD SKA JAG FÅ? varpå jag svarade INGENTING! Och då började det. Han började typ låtsasgråta och babblade om hur orättvist det var. Och jag var lugn och snäll men bestämd och menade på att han ofta får saker han med och då får inte Djulian något. Att man ska vara glad för sin brors skull. Att jag förstår att man blir avundsjuk men att man får tänka bort det och vara glad för den andras skull. Han argumenterade emot och började bli riktigt elak och sa att han aldrig får nåt bra osv osv. Till slut blev han inskickad på rummet för att "tänka om" men kom ut igen ännu mer sur. DÅ orkade jag inte mer för jag lagade mat och Djulian körde runt med bilen som lät PLUS en siren som tjöt och Damians gnäll. Så jag ba
- det är bara att vänja sig Damian. Detta är livet. Du måste klara av att det går bättre för andra. Det kommer alltid gå bättre för någon annan. du måste lära dig vara glad gör deras skull. När Samira fick min drömväska var det bara att vara glad för hennes skull' ska jag bli sur och börja gråta? Nej det är bara att uppskatta sin Egen fula väska och gå vidare. Hur tror du det känns när folk får väskor skor inredning resor HELA TIDEN hur tror du det känns? Inte så kul men det är bara att acceptera och vara glad. Detta är livet det är bara att vänja sig. Det är bara att gå in på instagram och vara glad gör ALLAS SKULL!'

Han ba, eh okej? Sök hjälp typ.
Men en stund senare sa han jag är glad för din skull Djulian! Får jag testa den? NÄÄÄÄÄÄJ sa Djulian. Sen fick jag brotta ner Djulian så Dami kunde köra en sväng med den och Djulian fick ett sammanbrott. Vilken cirkus.

Du kanske kan få låna Samiras väska mamma?
Ja älskling det får jag säkert!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Yffft. Har en riktig dipp nu. Haft så mycket mörka tankar om döden olyckor som avlöser varandra nästa som hallucinationer. Har inte diagnosen schizofreni men ibland undrar jag. Den sjukdomen låter så läskig. Riktigt psykos. Min medicin tar bort mer än hälften av ångesten. Men det är ju lite kvar. Men ändå tacksam för att jag inte har allt hade nog inte fungerar då.

Tycker att det är bra att man ser sin tid på jorden som lånad och inte tar den för givet. Det är lätt att göra det jag vet. Rutiner och vardagen äter upp oss. Men ibland händer ju nåt som får en att stanna upp och värdera, uppskatta osv. Sen glömmer man igen. Jag har samma inställning till mitt psyke. Jag vet att mitt psyke är lånat och jag är tacksam för den tid jag fungerar normalt. Och med normalt menar jag att jag går till jobbet borta tänder äter osv. I perioder kämpar jag mer med min psykiska ohälsa. Ibland är det riktigt dåligt.

Jag minns att jag som femåring var sjuk i en djup depression. Jag funderade dagligen över döden och hur jag skulle kunna avsluta mitt liv. Upplevde redan då en så stark dödslängtan och en vilja att få "vila". Jag skadade mig själv och var uppe hela natten med ångest som sällskap. Mina föräldrar hittade olika slags redskap i sängen som jag använde för att söva mig själv i ren panik över att natten aldrig tog slut. Bad om att få bli påkörd. Ville dock inte att någon annan skulle dö. Bara jag. När min lillasyster föddes slutade jag planera min död. När Damian föddes slutade jag planera min död.

Jag minns att jag lyssnade på denna låt om och om igen på min kassettspelare. Tycker idag när jag lyssnar att det är En vuxen låt. Men jag hittade tröst i den. Eva sjunger om två väsen i samma rum och det var ju så jag kände mig.

Jag vet inte hur mitt psyke kommer att vara om några år. Visst har jag tänk tanken att jag kanske någon gång blir så sjuk att jag "inte längre får vara med" jag håller ett krampaktigt tag om vården och kämpar mot mina demoner. Ber att få sova. Ber att få leva. Vill bara få vila ibland.

Så mycket känslor när jag hör denna låt. Hoppas att ni vill lyssna på den idag.

Likes

Comments

Så mysigt kalas hos min bästa vän Rubie och George. Hon är så jäkla duktig och pysslig och gör alltid så fint. Jag brukar också göra ett sånt bord men inte en jävel som vill fota det????

Det tar några timmar innan jag får hålla så här men när jag väl får oj oj då blir jag jobbig. Lilla älskling två år gammal. Så bra jobbat av oss att få barn i samma ålder. Gud vad jag ätit socker denna helg. Det finns inget stopp. Lösgodis är det bästa jag vet!

Likes

Comments

Jag känner mig i toppform och även om jag inte är superstrikt jämt så tycker jag min kropp är bättre än någonsin. Den är min och jag har byggt den med svett och tårar. Den har burit mina barn och haft en lång väg tillbaka men den är framme nu. Jag skrev ett inlägg i somras om att jag var i mål och även om dagsformen varierar så är jag fortfarande i mål och njuter av det.

Ändå får jag nästan dagligen höra kommentarer om att jag är för smal. Att jag måste ha större rumpa. Samtidigt får jag inte ha för mycket muskler för det är manligt och fult. Jag känner bara, låt mig va! Jag trivs med att vara liten och känner mig finast så då rycker halva min rumpa och det är OKEJ. Jag kan inte vara perfekt. Smal men inte för smal. Ben men inte muskler. Man ska ha fett men på rätt platser. Jag är ledsen men jag kan inte välja att se ut som dagens ideal. Kim K. För jag antar det är så alla ska se ut nu. Jag dör för Kim och tycker att den kroppsformen är WAO men JAG ser inte ut så. Och det måste få vara OKEJ? Jag skulle också vilja se ut så men jag gör inte det. Jag har dock andra kvaliteter som att jag kan få in mitt huve i en kastrull och skicka rent hela nedre plan. Jag lagar mat fort som fan och plockar undan efter mig lika snabbt. Jag får kommentarer både från killar och tjejer som ba, aaa men du har bra kropp men kolla dina ben osv.

Jag fattar att det säkert är hundra gånger värre att få kommentarer åt andra hållet. Att behöver gå ner i vikt. Att man är tjock osv. Det är ju såklart mer kränkande mitt är mest irriterande. Men jag känner bara att min kropp aldrig får vara i fred. Den ska jämt utvärderas. Nej jag har inte vääääärsta götten. Om jag gick upp en 10 kilo skulle jag ha det men då skulle ju magen såklart vara ett problem. Så Låt mig va för helvete!

Likes

Comments

Fan vad jag ögade mig själv. La skin city masken och fick fem finnar dirrrrrr. Jag ba jag har värsta huden och universum ba fast Nää det har du inte alls. Det lite så vi jobbar jag och the uni.

Hade en så stressig morgon som gav mig magsår och tårarna brände i ögonen. Pallade inte gråta och sminka om mig så grät inombords. Det var bara skrik och gråt men vi hann ta en fin bild iallafall.

I dessa förkylningstider.


Frågade en kollega vad han får för intryck av mig. Mår jag bra eller dåligt? Han sa att han märker att jag är lycklig med mina barn och att jag älskar dem och gör allt för dem.. jag ba vah? För jag gör ju inget annat än gnäller känner jag. Men tydligen så skiner min lycka igenom trots allt och framför allt kärleken.

Kan tycka mycket om mig själv men jag känner verkligen att jag är en bra mamma. På det sättet att jag älskar ihjäl och tänker 24/7 på dem och river upp himmel och jord för deras skull. Men jag önskar att jag var duktigare på att liksom ha pli på dem (Djulian). Vill inte behöva skrika ihjäl mig för att de ska lyssna. Vet ju att det finns mammor som ger en blick eller tar ett stadigt grepp och då vet ungen. Det finns mammor som hotar att räkna till tre och ungarna springer när hon är på ett. Jag kan räkna till 356788 men ingen rör sig. Jag ba två och en haaaaalv, två och tre fjärdedelaaaaaar.  Jag ber seriöst Damian klä på sig 25 gånger på morgonen. 24 gånger snällt. Den 25 gången så klär hela byggnaden på sig av rädsla. Okej så jag kanske borde skrika första gången så blir det gjort. Men vill inte leva så som i militären. Vill inte vara sur och tvär. Idag fick jag slita bort en leksak från Djulians hand på förskolan för att jag hela tiden drar ut på utbrottet. Jag borde ju bara NEJ direkt osv. Men jag tänker att jag ska liksom snacka honom till rätta. Trodde inte jag skulle bli så här mesig men det handlar mest om att jag är trött. Jag PALLAR inte vara sträng och hård och Djulian kommer undan med mycket för att energin finns inte med tvåan. Så med andra ord får jag skylla mig själv.

Likes

Comments

Ja nu har ju nagelhelvetet börjat. Gjorde mina naglar för några veckor sen det berättade jag nog för er. Efter två år satt jag där framför nagelteknologen som ba "alla tre, alla fyra, alla fem, vilken fääärg" det var kul Och jag valde en fin My little ponny lila färg med guldglitter i sig. Men nu sedan en vecka tillbaka så börjar jag irritera mig på utväxten och blir så stressad över att jag behöver göra om dem. Detta i-landsproblem alltså. Vill så gärna ha fina naglar tycker att det är viktigt på en kvinna men har inte tid och energi. Kommer att göra de en gång till, tror jag, sen lägga ner.

Älskar denna fina väska som jag fick av min vän och ex kollega Zebiba i födelsedagsprelle. Vissa gåvor alltså. Denna väska kommer alltid göra mig varm om hjärtat. Och det beror säkert på att jag fick den av en så fin människa och hade aldrig förväntat mig ens ett tuggummi och så fick jag en sån fin cool väska.

Jag vill verkligen vaxa mina ben nu inför vintern. Orkar inte med rakhyveln ärligt talat för att man klär ju sig ändå inte barbent så jag rakar helt omotiverat. Bättre att köra en vaxning så håller det sig några månader och växer ut mjukt och inte som morfars skägg liksom. Efter åtta år tycker jag fortfarande att det är jobbigt om Martin rör mina ben och jag har stubb. Jag blir så stressad och liksom rycker till och sparkar till honom. Han blir så avtänd, inte på stubben utan på min reaktion och sparken på hakan.

Alltså i somras skulle min syrra åka utomlands och GLÖMT vaxa bikinilinjen och jag sa att jag kunde göra det, herregud jag tror ju att jag kan göra allt lika bra som andra OM INTE BÄTTRE. Jag är hennes frisör, hudterapeut, pt osv. Vi var stressade så det var lite jalla känsla och vi låste in oss i mammas stora toalett. På denna tid var Djuli sjuuuhukt mammig och var som klister på mig och Damian har ju alltid någon viktig fråga att ställa. Så jag börjar vaxningen och vet inte riktigt åt vilket håll jag ska dra och ber syrran skrika INÅT! Vilket hon typ inte klarar så barnen hör ju och börjar rycka i dörren och ba mamma mamma mamma. Vi snabbar på och jag drar åt alla håll och kanter. Och hon skrik/gråter. Tills slut ställer sig även min mamma utanför dörren och börjar knacka och ba halllåååå? Varför står barnen här osv. Alltså jag var sååå stressad. Så till slut öppnar jag dörren för att få tyst på helvetet och få avsluta min vaxning. DEN SYNEN. Syrran på golvet som typ är helt stressad och skriker såg ut som hon skulle föda typ. Och jag helt fokuserad på att få bort allt. Såna vaxremsor överallt. Min mamma såg så äcklad ut haha. Och barnen ba wtf. Men sen fick de hålla i varsin hand på sin gudmor och så kunde jag avsluta mitt arbete. Herregud. Det där är ju en händelse som säkert kommer etsa sig fast som ett litet barndomsminne/trauma hos barnen. Så härligt.

Likes

Comments

Jag har lovat att dela med mig av hudvårdstips och även sminktips men det äääär ju så pinsamt. Alltså inte för någon annan för det skiter jag i, men för MIG själv. Har hela tiden den där rösten inom mig som ba vem tror du att du är? Känns så töntigt som att jag liksom gör bort mig. Vet inte om ni fattar vad jag menar. Men liksom det finns ju modebloggare som man ba waoo vilken stil, de sticker ut eller liksom har mycket att viss upp. Och SEN har vi dessa typ "småbloggare" som också ska visa upp dagens outfit och man ba nej nej nej. Alltså inte för att deras kläder är fula men det är liksom så tråkigt och vardagligt, sånt man själv har på sig. Så man ba nej nej nej. Vet inte om ni fattar vad jag menar. Men typ byxor:Gina tröja:h&m kofta:Lindex skor:Bianco paraply:rusta. Aaaäää, vet inte om ni fattar vad jag menar. Men jag har ju också försökt mig på det där och jag känner mig sååå töntig. Som att jag är en sån där fejk pepsi flaska som finns på Lidl typ BEBSI men låtsas att jag också är en Pepsi och alla ba okeeeey bebsi. Och lite så är det när jag ska dela med mig av tips. Det kommer liksom inte va något exttavagönzt! Tycker till och med att mina bilder är så amatöriga och pinsamma. Men skit samma här kommer de masker och hudkrämer jag använder nu.

Jag har riktig blandhy. Fet på visa ställen och torr så flagnar runt näsan och haka. Men jag har hellre feta krämer för att känna mig torr är den värsta känslan. Jag tycker att Dermalogica har bra grejer och har testat det mesta men vissa är överskattade för de är ju så dyra. Hudkrämen där uppe är grym och den tar jag på kvällen men dagtid tycker jag att Löwengrips håller måttet, den funkar även på kvällen. Och är snällare mot plånkan. Det finns en som heter Super rich repair och den är GRYM speciellt vintertid då man blir torrare speciellt av klimatet, men den kostar 900kr och det lägger jag fan inte på en kräm. Har köpt den för inköpspris 500kr och där nånstans går min gräns. Det finns en som heter Skin smoothing cream men den för vek och då är Löwengrips mycket bättre. Intensive moisture balance är verkligen underbar och den ligger runt 500 och den är värd det. Fuktmasken från Dermalogica skin hydrating masque är som ett glas vatten för huden och den sover jag med. Den har gett mig glow och är verkligen prisvärd men vet att LC har en sån också som jag tänkte testa när denna är slut. City living har jag precis börjat köra en gång i veckan och jag reagerar ofta på nya produkter typ får finnar eller blir ännu torrare men det blir jag inte av denna. Så den är snäll och gör sitt jobb antar jag.

När jag tvättar av smink och skrubb har jag också konverterat från Derma till LC och vågar påstå att de är snäppet bättre, eller så är det bara priserna som jag gillar. Jag är inte så kräsen så länge jag inte huden reagerar liksom så tycker jag att det funkar. Men jag har fått mycket komplimanger för min hud och att jag har mycket lyster. Men så använder jag ju highlighter också. Men att gå regelbundet på ansiktsbehandlingar vet jag också gör sitt. Dock är jag så snål med mig själv så unnar mig sällan det. Men borde verkligen göra det. Men är ju inte Kim K såatteeeee....

Likes

Comments

Alltså börjar nästan böla när jag läser era kommentarer. Att ni läser och liksom uppskattar så pass mycket att ni klickar in och skriver ner en kommentar. Det är sååå roligt att få respons plus att jag tänker att ni som fattar mig, och gillar mig och liksom gets me ni är lika fantastiska som ni tycker att jag är. Er respons är ovärderlig och jag uppskattar er och även er som läser i det tysta. En så söt tjej kom fram på Lindex. Alltså jag blir ju så glad så jag smälter på plats. Oftast så skriver jag det som ligger färskt i hjärnan, lite snabbt medans jag nattar. Inte så genomtänkt och hoppar mycket mellan högt och lågt. Men ni ger verkligen mig boost att bara vara mig själv och fortsätta som jag gör. Inte tänka så mycket utan bara skriva.

Damian glömde sin (nya) jacka och keps på tåget idag när klassen åkte till stan. Så om ingen har snott den så kan man hämta den i stan på SL center. JABADADO på den. Damian såg helt bajsnödig ut när fröken berättade men jag orkade inte ens bry mig, var så trött. Damian sa "ja mamma det var tråkiga nyheter, men jag har även goda nyheter och det är att jag har en flickvän" alltsåååååååå. Dogde, som han säger. Så jag kramade honom och gratulerade. Skit i jackan, vem är gääääärin. Alltså Damian har så roliga uttryck. En morgon vaknade han utan nederdel på pyjamasen. Frågade varför den var borta. (antagligen hade det väl kommit lite kiss i den) jaaadu mamma, det är en lång historia, sa han. Hur lång kan den va liksom?
Är det okej om vi tar den vid ett annat tillfälle? För all del min herre, för all del. ? .

Han berättade även att en kompis sagt ett såååå fult ord. Han ville inte säga om det. Nej mamma jag kan inte! Jag blev så nyfiken, vad är det för ord. Jag vill inte säga det för jag vill inte råka illa ut i himlen sen, sa han. Haha okej, men viska det i mitt öra. Oj vad han vred och skruvade på sig. Då viskade han så tyst ... "håll käften"
Alltså jag blev sååå förvånad. Håll käften säger jag till frukost liksom. Jag svär ju jättemycket själv och Damian har aldrig tagit efter vilket är ett jävla mirakel. Svär ju inte åt dom men när jag snackar med vänner och sånt. Hela tiden. Fattar inte hur han kan vara så ren och fin min kille. Kommer säkert bli andra kakor med djuli. Men jag fick ju fejka och ba Omg säg aldrig om det där nu glömmer vi det där. Ja mamma nu går vi vidare.

Likes

Comments

Jag har en vana/ovana och det är att jag alltid tar med mig grejer till barnen. Vi får frukt på jobbet, tar alltid två äpplen till barnen. Får vi fika så äter jag inte utan tar med mig till barnen. Jag avstår från det mesta och lägger ner det i min väska för att ge till barnen. Minns att min mamma berättade att hon gjorde exakt så med sina pojkar, min bröder när de var små. Men det var ju andra tider. Mamma var ensamstående och hade det så svårt ekonomiskt. Ibland räckte inte maten till. Mamma tog ofta med sig maten hon fick på sitt jobb och gav till sina söner. Men alltså jag köper hem frukt varje dag och kakor har vi också. Så jag vet inte varför jag gör så. Finns djupt inrotad. Plus man vet aldrig när det blir krig som min kompis pappa sa när han tog med sig små salt och peppar påsar från McDonalds.

Imorgon tänker jag yoga på morgonen. Börjar en halvtimme senare så ska försöka hinna det. Kör en grym som finns på youtube på 17 min. Sök på yoga så är det där första alternativet - morning yoga, heter det typ. Mer än så behövs det inte. Det är absolut inte avslappnande för barnen springer omkring. Djulian skriker och jag med. Ryter till hela tiden. Måste se så fult ut. Skriker när jag har huvet upp och ner så det typ sprängs av blod. Men skiter i. Jag ska fan köra min yoga i 17 jävla minuter Om det så det sista jag gör. Det är bra för mina muskler då jag tränar så mycket styrka. Längtar efter en 90 min lång massage. Skulle gråta i 90 min spik.

Likes

Comments

Alltså min lilla Djulian. Två år, vilken ålder alltså. Han pratar mer och mer och nu förstår jag tjatet och gnället. Men det upphör ej. Han är såååå gosig vill kramas och pussas. Han ger både såna som låter och ibland med öppen mun. Han säger Ja ekka dej mykeeee mamma. Och mamma kommer snart, varje dag när jag lämnar. Han blev så otroligt mammig efter att han bytte förskola. Det är mamma mamma mamma för hela slanten. Han är så fruktansvärt jobbig på helgmornarna. Vaknar så tidigt och inte en lugn minut får man. Han skriker i mitt öra när jag försöker sova räv.

Bråkar med sin storebror men älskar honom mest. Säger ja tack nee tack och tack för maten. En riktig buse som ber om godis varje dag. Älskar frukost precis som sin pappa. Älskar dig så in i Norden min lilla pojke.

Likes

Comments