Igår var det alla hjärtans dag.... jag har alltid hatat den dagen, eller hata är väl ett starkt ord men jag tyckte mindre om den kan man säga. Meen under åren har jag faktiskt börjat tycka om den dagen mer och mer... den är liksom mysig, en dag för kärlek liksom, man ger den man älskar lite blommor eller någon present eller en middag eller en myskväll med bara massa gotteri. Jag själv köpte faktiskt ett pyjamasset till min sambo som han hade önskat sig ett tag så det blev lovande! Jag fick däremot ingenting, haha! Men det gör inte så mycket, ( tror jag) klart att jag hade velat ha blommor kanske eller en liten hjärtgodis, men det är lite taskigt att begära saker ellerhur? det ska ju komma av sig själv. Jag blir glad av att göra andra glada så det räckte ändå för mig!

Nååå något jag har tänkt på nu när vi kommer in på kärlek och allt, eller det kan ju handla om vad som helst egentligen. Men det är att kunna be om ursäkt och inse att man har gjort fel, för vissa tar det längre tid att förstå att man har gjort fel och vissa inte. Och självklart vill man väl aldrig ha fel... vem tycker om att ha fel egentligen?? INGEN! Men man kan inte alltid ha rätt och man kan inte alltid göra rätt och så är det! Men vad viktigt det är att i slutändan berätta att man har gjort fel och att faktiskt be om ursäkt.

Själv har jag varit med om fler gånger där personen ifråga inte säger förlåt och argumenterar och bråkar och bortförklarar sig och inte ber om ursäkt, (men såklart kan man få argumentera för sin sak och vad man tycker och tänker, absolut visst är det så) men iallafall, som också kan ta huuuuur lång tid som helst på sig innan personen i fråga inser att '' ojdå... jag har gjort bort mig rejält..'' och sen kommer med en lam ursäkt '' aa de va dumt sorry'' och nonchalerar bort och suckar. Det tycker jag är fruktansvärt irriterande! istället för att ta tag i en hand eller en arm och få kontakt och säga '' du jag ber verkligen om ursäkt.. jag skäms så mycket och det var dumt gjort och jag vet att det var fel.. förlåt.''

Alla har väl självklart egna sätt att be om ursäkt på men någonstans måste man väl ändå kunna visa lite omtanke och att man faktiskt menar det man säger. Själv som person när jag har gjort fel och varit dum så grinar jag .... alltså jämt, som ett barn haha! jag blir fruktansvärt ledsen och skamsen när jag har gjort bort mig och gjort den personen i fråga ledsen och jag kan sitta länge och be om ursäkt och säga hur dum jag har varit och är ledsen för att jag har gjort någon annan ledsen. Men det är ju jag.

Jag kan ändå tycka att man kan be om ursäkt på riktigt, sen beror ju såklart allting på vad det handlar om, men om det är om lite större saker så tycker jag ändå att man ska ta tag i personen i fråga och liksom be om ursäkt på riktigt och verkligen berätta att man skäms och att man är ledsen för det man gjort. Det känns mer troligt och man mår bättre av att få en ordentlig ursäkt, för jag vill hellre ha en ordentlig ursäkt och vänta längre än att få en lam sådan för att man känner sig ''tvungen'' att göra det, A BIG NO NO! Sånt går jag inte med på, och detta handlar inte om att jag vill ha en ursäkt på ''mitt sätt'' det behöver inte vara en hel bibel av ord och förklaringar och man behöver inte grina som jag gör (haha) utan det räcker faktiskt med ett förlåt och säga att man skäms, men man ska fasen mena det också!

Så be om ursäkt PÅ RIKTIGT folks!! Man mår själv bättre och det känns bättre för den andre.

Det var allt för ikväll! hade på bade!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Holaaa compadres!! eller hur det stavas.. Nu har jag inte lagt upp något på några dagar, visste väl att det skulle bli såhär, men det kanske är lite förstående när man är ny så att säga. Det har inte hänt så mycket mer än att jag har jobbat och stått i som precis alla andra, har haft en jobbig förkylning som har suttit i ett bra tag, mycket feber och väldigt trött men det ger sig nog snart.

Något som jag har tänkt på är hur bra man har det när man faktiskt har så kallade ''riktiga'' vänner, man märker så fort vilka som är äkta och inte. Själv har jag inte haft sån ''otur'' att man har behövt rensa bort människor i sitt liv som inte har betett sig som en vän ska göra, utan jag har haft bra vänner nästan hela mitt liv och jag är så tacksam för det. Just själva grejen att man kan komplettera varandra med olika saker, väldigt många av min vänskapskrets är olika med ändå lika, några är lite blygare och mer försiktiga vilket är tvärt emot det jag är som jag kan tycka är väldigt bra då man kan behöva ha såna vänner som kan ''ta ner en'' lite på jorden när man är extra upp i varv eller har lite för mycket överskottsenergi, det är skönt. Och sen har vi några andra som är lite mer åt mitt håll vilket också är skönt.

Jag är lite sån som vän att man snackar inte skit om sina kompisar bakom varandras ryggar som jag vet händer i många fall i tjejkretsar, det är fegt och det är inte snyggt gjort över huvudtaget, jag har själv varit med om att folk börjar snacka om varandra och det gör att jag bara vill spy rakt ut, jag pratar hellre med kompisen i fråga om det är något jag känner är värt att ta upp, istället för att snacka bakom ryggen för jag vet att jag själv skulle uppskatta hellre att mina vänner kommer fram till mig och säger precis vad dom tycker och tänker om mig istället för att gå bakom min rygg, och om jag skulle tycka mindre om det så är det skit samma, för då har man ändå fått en förklaring och det enda man kan göra då är att bättra sig. Sen har jag SJÄLVKLART snackat skit, det har ALLA gjort någon gång men det är något jag själv vill bättra mig på, eller nej jag vill inte göra det alls, det ställer bara till med problem. Behandla andra som man själv vill bli behandlad som man säger, mycket klokt citat som jag tycker alla borde gå efter.


Jag har fått mycket nya ansikten gällande jobbet som jag känner är så fruktansvärt roligt och något jag känner är några jag kommer att umgås med länge (hoppas jag). Det är sunt att träffa nytt folk, att lära känna nya människor, det håller livet friskt!

Nu är det läggdags, ha det på bade!!


Likes

Comments

Skrollade precis förbi en video på facebook, ni vet såna där sorgliga, skrämmande men ändå någon glimt av hopp och glödje, ett klipp som man verkligen känner med. Det var ett klipp på en gammal man som hade skrivit ett brev till sin fru om att han har alzheimer och hur viktigt det är att berätta för dom man känner hur mycket dom faktiskt betyder.

Min pappa har diagnosen alzheimers, och är rätt sjuk. Det är inget jag har grottat ner mig i förens nu eller pratar så mycket om. Jag är inte en sån som vill vara ledsen eller visa att jag är nere. Som jag sagt innan helst vill ha positiv energi i mitt liv och tänker ofta på att det finns saker som är värre, '' allt ordnar sig'' '' Det löser sig alltid, jag mår bra'' men detta är något som jag har försökt att tilltala mig själv om att det är okej att vara ledsen och att veta att det är tråkigt och fruktansvärt ledsamt. Min pappa som jag älskar, som faktiskt är väldigt sjuk, kanske en dag inte känner igen mig eller min familj.

Det är så fruktansvärt viktigt att berätta för sina nära kära hur mycket dom betyder, hur mycket man faktiskt älskar dom. Det räcker med ett samtal, en kram eller någon slags uppskattning för att visa att man har turen att dom fortfarande finns i livet. Jag själv vill bli bättre på sådant, även fast jag oftast säger det eller visar det till dom jag älskar så kan man ännu mer. Jag vill ännu mer. Livet är för kort för att slösa bort saker på onödigt tjafs eller onödiga saker över lag, självklart bråkar man och tjafsar med varandra oavsett, men att man i slutändan inte ska glömma varför älskar dom, vad det är som gör att dom får just dig att må bra i vardagen.

Så till dig pappa säger jag tack för att du har uppfostrat mig till den jag är idag, den starka glada jag. Tack till dom skrattanfallen du gett mig, all glädje och all kärkek och jag älskar dig med hela mitt hjärta. Samma till min mamma som är så varm och klok, har uppfostrat mig till att se på människors värde lika som mitt eget, att vara självständig och stå rakryggad. Sen har vi min lillasyster som jag har haft många duster med men som är en av mina bästa vänner och som jag kan prata med om allt. Jag älskar er så mycket och tack för att ni finns.

Tack också till mina vänner som stöttar mig i allt och som får mig alltid till skratt, jag älskar er massor.
och sist men inte minst min sambo som jag är så fruktansvärt kär i, som gör mig sprallig och glad, tack för att jag har just dig i mitt liv, livet har blivit allt mer givande och jag kan faktiskt se en framtid tillsammans med just dig. Ibland undrar jag hur din hjärna fungera och du undrar nog säkert hur min fungerar i vissa fall. Men utifrån allt sånt ger du mig mycket och en trygghet som jag aldrig vill lämna. Dig älskar jag.

Det var allt idag, ta vara på det ni har kärt, man vet aldrig hur morgondagen ser ut


Likes

Comments

Men hola! It's me, again... (oh no not her) tänker ni. Eller... vadå vilka ni?? ingen läser min blogg än, vem tror jag att jag är drottning av saba eller vadå.

Nåväl, idag är det tisdag och solen sken upp! Sjukt vad mycket bättre man mår när solen står på hilmen, man får liksom en liten adrenalinkick(!) kan man nog uttrycka sig, man är liskom så mycket piggare och gladare, all ångest liskom poff, gone!. På tal om sol så är jag så fruktansvärt sugen på att åka utomlands, jag var dock i Egypten i december en vecka, tänkte guuuud va skönt det ska bli med lite värme och sol. 3/7 dagar var sol, folk gick runt i dunjackor och frös r*va av sig. MEN man ska inte klaga, jag fick åka utomlands och lämna jobbet ett tag och äta god mat och bara slappa, det är inte illa de heller.

JO juste, utomlands och sol. Att åka utomlands och åka runt i världen är något jag har varit rätt så bortskämd med, med tanke på att min familj älskar att resa, vi har rest så långt bak i tiden jag kan minnas, Thailand, Sri Lanka, Malaysia, Koh Lipe you name it, mycket asien ställen men samt mycket annat också. Oftast så har vi alltid varit borta i en månad och fyttat runt lite, det är de bästa med att resa när man kan göra så. Snart hoppas jag att jag kan boka in en härligt semester där jag endast kan bo under stråtak på stranden och se sköldpaddor smyga upp och lägga ägg på nätterna sen vakna på morgonen och känna sanden direkt vid fötterna.. snart så.. snart.

​​Jaa där hade vi lite drömmar jag har just nu, lite längtat! Om inte annat har dagen varit bra, jag slutade tidigt så det var skönt att komma hem i tid och kunna göra det där man inte hinner annars ordentligt. Imorgon är det onsdag och då har det redan gått hälften av jobbveckan, sjukt vad fort allting går.... man hänger inte med i svängarna riktigt, iallafall inte mina hjärnceller vilket det finns alldeles för få av, man ska ta vara på det man har så att säga! (hjärncellerna alltså....) 

Nej nu är det soffdags för hela slanten och lite Grey's Anatomy! Hade!

Likes

Comments

Nu är jag här, i bloggvärlden. Kommer ihåg att jag hade en blogg i sjuan skulle jag tro, jag gav upp det nästan på en gång om jag inte minns fel. Visste nog inte riktigt syftet med det hela.... eller jag HADE väl inget syfte antar jag. Vet inte riktigt om jag har det nu heller om jag ska vara riktigt ärlig. Det enda jag vet är att jag behöver ta vägen någonstans ibland för att kunna skriva av mig, om tankar, känslor och funderingar osv. Så tänker man säkert ''är inte det man har en dagbok till?'' svar: jo det kanske det skulle vara... MEN Ett första inlägg.... vad ska det handla om ens. Man fick inte riktigt en jätte stor chans att berätta vem man är på den där trånga lila introduktionen. Man kanske ska börja så då... JA så får det bli!!

Eva Johanna Printzlow är mitt namn, Printzlow tänker ni, var kommer det ifrån? Jag vet faktiskt inte jag heller egentligen... något med att min gammelmorfar(?), fruktansvärt onödigt jätte ointressant, men det blev de namnet iallafall och man blev kallad för prinskorv i resten av sitt liv. Skämt och sido.

Jag bor just nu tillsammans med min sambo, Mattias och två vilddjur, och med det menar jag två katter som jag älskar otroligt mycket, näst intill att det kan göra ont i hjärtat, men det är gött! eller göööss som Mattias brukar uttrycka sig. Jobbar på Tele2 för tillfället och trivs i vardagen med träning och vänner samt la familia!.
Själv så ser jag mig som en väldigt glad person tänker ofta positivt och är sällan arg eller ledsen. eller... jag är en känslomänniska dock, så sätt på en lejonkungen och jag grinar direkt. Har väldigt lätt att ta åt mig negativ energi vilket är något som jag brukar hålla mig undan ifrån. Något jag ÄLSKAR är att resa och träffa nya människor och lära mig nya kulturer och religioner, tycker det är fruktansvärt intressant. Något jag också älskar är kärlek, och mat... ååååh kärlek, vad vore man utan dig OCH det mina vänner kommer jag nog att prata mycket om, krälek. krälek?? vad är det?? KÄRLEK. (kul att detta nästan låter som ett cv).

Lite om mig helt enkelt, och mer kommer det förmodligen att bli med tanke på att jag ska försöka skriva lite om allt. Helt ärligt vet jag inte hur man bloggar, jag ser nästan detta som en dagbok, bara att vem som helst kan se det. Det kan bli kul, det är värt ett försök så att säga. Man kanske kan göra en vidoblogg också?? rätt kul kanske. Nej.... nu är det nog!

Hade på bade så länge!!



Likes

Comments