View tracker

Efter att jag hämtat Noah på dagis igår så åkte vi direkt till Stellas lekland här i Uddevalla. Jag kände för att hitta på något roligt och mysigt tillsammans efter första veckan tillbaka på jobb och dagis.

Noah och jag var nog lika glada och speedade båda två. Det var ganska varmt och kvavt inne på leklandet och vi höll ett sådant tempo i början att svetten till slut rann av mig. Nope, jag överdriver inte ens... Jag var helt blöt! Vi klättrade, hoppade, skuttade, åkte rutschkana och busade. En snabb kik på alla andra föräldrar där inne och jag insåg att ingen annan såg ut som jag.

Sedan jag fick barn så skäms jag inte så mycket för någonting. Det är ganska befriande. Men det här blev jag lite obekväm över trots allt. Jag drog ner på tempot lite så jag skulle få chans att torka upp och så gick vi till avledningen för de minsta för lite lugnare lek. Det gjorde susen. Det var nog bra för Noahs skull också att lugna ner oss lite, för frågan är hur länge till han hade orkat i det tempot. Jag älskar att leka och triggade nog honom lite väl mycket i början... Inte lätt med en glad och busig mamma alltid. ;)

Sedan tog vi en fika och hittade en juice som gjorde succé. En flaska med Den gode dinosaurien. Noah älskar den filmen! Och inte nog med det, på flaskan fanns ett "ägg" med en leksak och tatuering i. Noah är helt galen i dessa "ägg" och tittar på YouTube-filmer där folk öppnar dessa. En mycket lyckad eftermiddag blev det!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker


Jag tycker det känns tydligt att det har skiftat ute. Man liksom känner det i luften och på lukten. Det börjar gå mot höst och sommaren är snart över. Det gör mig ingenting, jag gillar hösten. I alla fall fina höstdagar med blå himmel, frisk luft och vackra höstfärger. Kyla är inte min grej alls, men början på hösten tycker jag är fin och härlig. Det är lite mysigt att få dra på sig en kofta och gosa in sig i.

Även om jag gillar hösten och ser fram emot den så vill jag ändå gärna behålla den där goa sommarkänslan så länge som möjligt. Så jag har kämpat på med somriga outfits och öppna skor. Men idag åkte de på... vinterskorna. Jag tycker det är lite tidigt, men idag behövde jag verkligen varmare skor. Jag tog på mig sandaler i morse och åkte till jobbet, men attans vad kallt det var. Jag satt på mitt kontor och riktigt plågades av mina kalla fötter, så jag tog en långlunch och åkte hem och bytte. Jag stod inte ut längre.

Min gissning är att sommarskorna snart är ett minne blott och att jag kommer ställa undan dem för att göra plats för varmare skor i hyllan. Det gör förresten inte så mycket för jag klickade hem en beställning på lite snygga skor från Zalando förut. Hehe...  ;)


​Winter is coming...

Likes

Comments

View tracker

Egentligen borde jag inte klaga... Vi har haft sex underbara veckor tillsammans i sommar och det har varit så härligt! Men igår återvände vi till vardagen och även om jag kan tycka att det är lite skönt med rutiner igen, så var jag inte beredd på hur jobbigt det skulle vara att lämna Noah på dagis och åka och jobba. Jag vill inte lämna honom! Jag vill vara med min son. Busa, leka och mysa som vi gjort i sommar. Höra hans härliga skratt, se hur det plirar av bus i ögonen och mysa in min kind mot hans. Och pussa honom alldeles galet mycket. Så vill jag spendera mina dagar.

Jag påminner mig själv om att han har jätteroligt på dagis och att jag faktiskt tycker väldigt mycket om mitt jobb. Men trots att jag vet allt det där så saknar jag honom så mycket!

Vi har i alla fall verkligen tagit vara på all vår lediga tid i sommar och det är jag glad över. Vädret har ju inte varit toppen direkt, men de få varma och soliga dagar vi fått har vi maxat och spenderat så mycket tid på stranden som möjligt. Resten av tiden har vi hittat på äventyr och besökt många roliga ställen. Det är så spännande att upptäcka världen ur en 2-årings ögon! Vi har besökt Innovatum två gånger, varit på Universeum, Havets hus, Alfons Kulturhus, Liseberg och Borås djurpark. Vi har umgåtts med familjen och haft flera play dates. Och så har vi myst massor, gottat oss och tittat på film. Vi har haft en toppensommar, men då är det kanske inte heller så konstigt att man inte vill att myset ska ta slut...

Likes

Comments

Jag älskar att se Noah leka och utforska nya saker. Det är så spännande att se honom växa och utvecklas. Men jag har samtidigt så svårt för att släppa honom ur sikte och låta honom flyga fritt. Varför? Jag är rädd hela tiden.

Jag oroar mig för att något ska hända Noah jämt och att han från ena sekunden till nästa inte finns mer. Det finns ju faror överallt! Och det värsta av allt är att hur jag än försöker så kan jag inte förutse allt. Det får mig att bli ännu mer rädd. Det känns som jag måste förlita mig på tur och slump för att han ska klara sig och det har jag så svårt att acceptera.

Igår var vi på Innovatum i Trollhättan och Noah hade så roligt. Han lekte och busade och tyckte det var spännande med så många saker han fick pilla på och upptäcka. Jag höll honom under uppsikt hela tiden, men försökte samtidigt ge honom lite utrymme att få testa. På ett ställe hade de ett bord med massa vätska och skum för att blåsa såpbubblor. Vi lekte lite med det och Noah tyckte det var kul med skummet. Vi utforskade lite annat en stund och kom sedan tillbaka till bubblorna. Jag stod två steg bort från honom och vände för ett par sekunder blicken på ett annat redskap som stod där när jag plötsligt hör hur Noah är i nöd. Han hade sörplat i sig skum och vätska och fick panik. Han hade munnen full av gegga och skum och när han andades in fick han ner skum i halsen.

Allt gick bra, men det var tufft innan vi fick klart hur påverkad han var och fick frågat personalen vad det var han fått i sig (det visade sig vara Yes diskmedel och det var inget farligt). Noah skrek och var skärrad länge och det gjorde det svårt att avgöra hur mycket som var rädsla och hur mycket som var kopplat till hur han verkligen mådde. Vi hade fått ut honom till entrén på Innovatum och fått hjälp av personalen med ett glas vatten och där fick han sitta och lugna sig. Efter lite choklad och YouTube en stund kunde vi gå in och leka igen. Noah var som vanligt och vi andades ut.

Men lika väl som att detta hände på två sekunder kunde något livshotande hänt på samma korta stund. Och det är det som jag tycker är så jobbigt att leva med. Men hur accepterar man att man inte kan skydda sitt barn från allt och att man måste leva med det? Hur gör ni? Det måste väl finnas fler som känner som jag...?

Jag önskar att jag var en cool förälder som lät saker hända och förlitade mig på att allt kommer att gå bra. För det gör det ju oftast. Men nej... Jag har det där lilla "tänk om..." malandes i huvudet och jag får inte bort det. Eller ens vill få bort det på sätt och vis. Jag kan inte tänka mig att chansa med min sons liv så jag fortsätter att oroa mig och våndas.


Noah på Innovatum igår.

Likes

Comments

​Puh... det har varit en pärs. Det måste jag erkänna. För ett tag sedan postade jag ett inlägg om att vi hade mys och vab hemma. För det var så det började. Lite småfebrig kille som var trött, hostig och snorig, men vi hade det trots allt ganska mysigt. Men efter ett par dagar smällde det till och Noah fick hög feber och var plötsligt mycket sämre. Det var början på många jobbiga dagar där min lille kille hade det väldigt tufft och kämpigt. Och jag kämpade med honom. Jag gick uppe i timmar på nätterna och bar honom samtidigt som jag vyssjade och tröstade. Alvedon hjälpte febern, men han hade det jobbigt ändå. Det märktes tydligt. Nätterna var värst, men dagarna inte mycket bättre. Jag levde på de små ljusglimtarna när han blev piggare för en stund och misströstade varje gång han sjönk ner i en trött dimma igen. Jag led med honom och önskade så jag kunde göra mer för att hjälpa honom. Och jag undrade om han någonsin skulle bli bra igen.

Det dröjde naturligtvis inte länge innan jag som var sliten och trött av alltför lite sömn och mycket oro också drog på mig en förkylning. Mycket, mycket mildare än Noahs, men ändå med en fruktansvärd värk i kroppen, tungt huvud, ont i halsen, snuva och lätt feber. Och så fortsatte vi. I åtta dagar hade Noah feber. Åtta mycket långa och kämpiga dagar. Min egen förkylning gjorde det så klart mycket tuffare att hantera och jag var helt färdig.

Efter sex dagar fick vi en tid på vårdcentralen. Jag hade problem att komma fram till vår vårdcentral och ringde lite lätt stressad till vår BVC och pratade in ett meddelande på telefonsvararen. BVC-sköterskan måste ha hört hur uppgiven jag var för hon ringde tillbaka och ordnade en läkartid till oss. Jag är så tacksam för att hon tog oss på allvar och att det inte var något snack om saken att en 2-åring med feber så länge behöver komma till en läkare.

Och läkarbesöket...? Ett totalt kaos av skrik och gråt. Det är min bästa beskrivning. Vi kom inte mer än innanför dörrarna på mottagningen innan Noah tittade på mig och skakade på huvudet. Här ville han inte vara. Men vi tog oss igenom läkarbesök och blodprov trots konstant skrik (och många undrande blickar från alla andra inne på vårdcentralen)​ och fick antibiotika. Tre dagar senare hade Noah sin första feberfria dag och vi jublade. Då var det som tur var påsk och vi fick några extra dagar på oss att hämta oss.

Nu är Noah tillbaka på dagis igen och är hur glad som helst. Han är bra sliten på kvällarna, men ändå lycklig. Och jag? Ja, min förkylning vill inte släppa helt. Jag hade helt enkelt inte tid att vara sjuk när Noah var det så det fick vänta. Även om jag är bättre så är jag ack så sliten och snorig fortfarande. Vi vuxna studsar helt enkelt inte tillbaka lika fort som barn gör.

Men Noah mår bra igen och det är det är huvudsaken

Första natten med hög feber låg jag och Noah och såg på film ett tag. Det tröstade och distraherade honom från det jobbiga en stund. Bjussar också på en bild på en mycket trött mamma några dagar senare.

Likes

Comments

Jag håller fortfarande på att försöka lära mig den här bloggportalen så under tiden blir det lite experimenterande. Så jag passar på att lägga upp dagens makeup också. 🙂

Jag är makeup artist vid sidan av mitt vanliga jobb och allra mest älskar jag att experimentera med vardagsmakeuper. Det är ju de man har allra mest! Solen skiner ute idag så jag passade på att lägga en varmtonad lite guldig makeup.

Likes

Comments

Noah har varit lite småfebrig med hosta och snuva några dagar så just nu är det vab som gäller. Vi har det väldigt mysigt här hemma! Han orkar inte så mycket så det blir mest mys i soffan med film, eller så lånar han min iPhone och spelar på sina appar eller kollar YouTube.

Och det här med iPhone... Jag är så fascinerad över hur fort han lär sig allt. Han spelar, byter appar, swipar och har full koll på hur man gör. Och han är inte ens 2 år! Men det är klart, i den här åldern är de som små kunskapstörstande svampar som suger i sig allt.

Just nu ligger Noah och sover och jag ska passa på att göra mig i ordning och greja lite.

Likes

Comments

​Det här känns spännande! Jag har precis importerat min gamla blogg hit till nouw.com och ska testa att börja blogga här istället. Jag har varit lite dålig på att blogga det senaste, men nu är det dags att ta tag i det igen! Att blogga och skriva är en del av mig och jag saknar det. Men det får bli mer om det en annan dag för nu är det sent och dags att krypa ner i sängen.

God natt! 💤

Likes

Comments



Har ni sett videoklippet Kjaere Pappa som sprids via sociala medier just nu? Om inte så finns länken här: https://www.facebook.com/emanuelpage/videos/1081493958529794/

Jag får ont i magen av den här filmen... Jag tycker den är hemsk. Men inte av den anledningen som ni kanske tror. Jag tycker inte om den och jag kan inte fatta att den okritiskt fått sådan spridning som den fått.

En sådan här film är kanske gjord för att provocera lite grann och inte helt otippat skapar den två läger - de som tycker den är bra och de som inte tycker det.

Jag är kvinna, rädd för att gå ut ensam och håller helt med om syftet med filmen. Merparten av våld i samhället utförs av män och mäns sexuella våld mot kvinnor skrämmer mig oerhört. Filmen har några viktiga poänger, men jag tycker de står skymundan för något som istället spär på stereotyper och där kvinnor är offer och män ett ont och farligt släkte. Ok, jag överdriver lite... Men faktum är att det är den känslan som dröjer sig kvar efter filmen.

I filmen pratar de om det här med att inte acceptera sexuellt nedvärderande skämt och uttryck som hora för att det kan leda till en skev syn på kvinnor (min omtolkningen, inte ens så långt går de i sina slutsatser i filmen). Och det är viktigt! Kan vi inte prata om det istället? Lyft fram den aspekten och fundera över varför killar och män gör så här? Varför är det socialt accepterat bland både män och kvinnor? Och varför skämtar t ex tonårskillar om sex och kallar tjejer för horor? Förmodligen för att de är osäkra, vill passa in och har en massa maskulinitetsnormer att leva upp till. Kan vi inte prata om det utan att samtidigt insinuera att män är "farliga"?

Jag är så förbaskat trött på det här perspektivet... Jag tror det gör mer skada än nytta, utan låt oss istället stärka männen... och kvinnorna naturligtvis i de här frågorna. Och stärka oss som människor överhuvudtaget. Låt oss uppfostra människor med sunda värderingar och respekt för varandra. Ge ditt barn tid, omtanke, kärlek och uppmärksamhet. Och inte minst prata om hur vi ser på och bemöter andra människor.





Likes

Comments

Igår satt jag och Noah på McDonald's och åt och jag fick mig en rejäl tankeställare. Samtidigt som vi satt där sprang det omkring några barn och lekte. De var inte alls störande och stojigt, utan bara mysigt och de lekte ganska stillsamt. Noah var speciellt fascinerad av en flicka som passerade vårt bord några gånger. Hon kanske var runt 7-8 år. Hon var väldigt söt och log mot Noah när han tittade med tindrande ögon på henne och tyckte hon var jätterolig.

När de skulle gå sa jag hejdå till henne och hon svarade glatt hejdå tillbaka. Fast vi inte pratat med varandra alls under tiden. Inget konstigt i den här berättelsen hittills, så varför tyckte jag att det här var så märkvärdigt? Jo, flickan som Noah tyckte så mycket om hade en vacker mörk hud och bar slöja. Hennes familj var av utländsk härkomst och de pratade ett annat språk.

Inget av det här hade någon som helst betydelse för Noah, därför att min lilla ettåring är ännu helt ofärgad av vårt samhälles normer, värderingar, fördomar och förutfattade meningar. Han har inte "lärt" sig det än. För ja, att vara misstänksam mot en annan hudfärg, religion eller kultur är inget annat än inlärt beteende. Det är definitivt inget vi föds med. Är inte det sorgligt? Att vi lär oss att vara misstänksamma mot andra människor så till den grad att vi hellre ser att de stannar i sina länder med krig än att komma hit till vår trygghet.

För Noah var flickan bara ett barn som alla andra och det gjorde mig så glad. Noah har en tröja som det står A Non Smoking Generation på, och jag har alltid hoppats på möjligheten att han faktiskt kommer tillhöra en generation som är fri fån tobak. Men nu tänker jag att han borde ha en tröja med A Non Racist Generation också och hoppas på detsamma där.

Apropå att jag såg häromdagen att SD nu är Sveriges största parti... Tänk på det ni. Dra vilka paralleller ni vill...

Nästa söndag deltar jag i Dressed in black - Against racism and discrimination. Bara att hänga på om ni också vill visa vad ni tycker!



Likes

Comments