Hej!

Prinsens morsa här!

nej då, jag heter Sabina och är 26 år gammal, jag och min sambo M har en son på lite drygt 3,5 år med autism m.m som kommer att kallas för prinsen här, vilket är hans vardagliga smeknamn.

min blogg kommer att handla om vårt liv med allt vad det kan innebära, allt från vår vardag till allting runt omkring egentligen. jag startar det här för att få en chans att skriva av mig om tankar,funderingar,anpassningar och träning och allt annat egentligen som är runt omkring prinsen och mig.
Det handlar om att kanske kunna få kontakt med andra föräldrar som sitter i samma situationer av olika slag som inte har den "normala" vardagen med barn som "inte följer normen". ibland kan det vara skönt att veta att man inte är ensam om saker och situationer och jag kanske kan ge min bild av det hela. jag är fortfarande nybörjare på det här med att vara förälder framförallt för man lär sig saker hela tiden, även fast det har gått fyra år så lär man sig saker varje dag och jag försöker fortfarande komma in i det här med att komma till sans med att jag är mamma till en pojke med särskilda behov.

det är svårt att sitta och ens skriva eller säga orden att min son har särskilda behov. jag skäms inte det minsta för min son och hans behov, absolut inte men det är bara det att man inte riktigt har vant sig vid tanken än, accepterat absolut men inte vant sig vid tanken att såhär är det. det är som en lång process att komma igenom och frågan är om det någonsin tar slut? tar sorgen slut? alla tankar om att det kanske beror på mig? det är jättesvårt och jag tror att det är svårt för människor utanför att förstå hur det känns. jag hade aldrig någonsin kunnat tänka mig in i hur det kan vara innan jag fick barn eller innan vi fick diagnos men har man lyckats och ändra en enda persons förutfattade mening så har man i alla fall lyckats med nåt tänker jag.

jag vill absolut inte öppet hänga ut min son i internet världen eller någon annanstans heller för den delen, utan jag vill bara dela med mig på något sätt. vad detta blir återstår att se även om det bara blir för min egen skull eller för familj och vänner eller andra som vet vilka vi är.

jag är så otroligt stolt över min prins och allt han gör och kämpar med, han är en sällsynt orkidé.

mvh Prinsensmorsa!



Likes

Comments