Header

Another day, another highball champagne suit party.

Another night, another sova på en jävla planka I en städsskrubb.

Kontraster.

Klockan är 15:23 och vi har precis satt oss i bilen påväg till nya huset. I morse frågade jag Alina när vi skulle åka dit och fick då svaret "efter frukost"...

Tekniskt så hade hon ju inte fel, vi har faktiskt ätit frukost.

Att vi ska på en sådan här tillställning är vad som tar mig igenom dagen. Det är hämskt. Jag har verkligen inte roligt när jag är med Mike. Jag har lite tankar om vad det inte är son klickar men vill inte snöa in mig på att det är på ett visst vis. Stöter på många andra barn i hans ålder, som ofta inte kan lika mycket engelska, men det känns ändå bättre med dem, vi förstår varandra ändå. De beter sig som man förväntar sig ungefär, något Mike INTE gör.

Kanske finns det igentligen inget problem, utan det negativa ligger i att det inte riktigt går till som hjärnan förutspådde? Kanske är mer olustigt än rent av dåligt?

Eller så är Mike bara en skitunge helt enkelt.

Så vetskapen att jag kommer slippa vara med Mike senare är vad som gör att jag orkar vara med honom.

Har för övrigt kostym, och min studentslipps på mig just nu. Då är minsann livet på topp ❤️ älskar helt enkelt att vara uppklädd, när det gäller så gäller det lixom. Så är jag väldans snygg med. "wow" snygg tycker de andra i huset iaf.

Åkte precis in i deras egna parkeringshus, stod två militär där som gjorde en sån där militant klackspark och salut. Maxat.

*Skriver under festen *
Ända anledningen att jag kan skriva just nu är att jag av någon anledning precis blev placerad vid ett annat bord än resten av familjen jag kom med 🤔 vi har varit här någon timme nu och jag har haft det olidligt varmt och olidligt tråkigt.

Sitter i en helt dunder banquet-Sam men fick visst inte ta bilder här inne, ingen annan har kommit till mitt bord än, de spelar skev julmusik, och jag mest undrar vad som händer. Att sätta sig vid bordet innan maten kommer gör man för att mingla, och det är ju trevligt.

Men det sitter ingen att mingla med här.

Uppdate får ta foton för personligt bruk.

Uppdate två personer sitter nu vid mitt bord, fast på andra sidan, och ena pratar i sin kostym-
mic hela tiden, James Bond style.

Uppdate prisa gudarna, hamlade bredvid den enda andra engelsktalande i salen. Givetvis är hon vin-chefen. Blev bästa bror med henne direkt, hon var den enda som lyckats svara på frågorna jag har. Hon tog in finspriten för 1900kr flaskan (när den väl går att få tag i), och jag får förklarat för mig att den bara kan tillverkas i en viss by. Lite som Kinas champagne, fast av ris istället för druvor. Även ett glas av *franskt ord på M* begränsade utgåva av årets vin. Som den gode nykterist jag är sa jag nej, men hon förklarade att flaskorna måste drickas upp inom 6 månader.
Alla 50 flaskor.
Så jag bestämde mig för att hjälpa min nye vänn.

Uppdate Man ska alltid gå hem innan festen börjar dö ut, men 20:15 är väll att ta i? Ett väldans jippo bara för att åka hem och se på deras 700de avsnitt av den förbaskade serien som rullar 24/7 i det huset. En utgång, lite dans, karaoke?, hade väll ändå varit på sin plats efter detta. Nä vi åker hem istället, lysande idé Sickan. Lysande.

Nu kan jag ju lägga mig på min träplanka och försöka sussa sött, medans mobilen konstant lyser upp av utgångs-förfrågningar.

Lite lipande från Mike när vi kom hem med. Gött.

Ligger på min träplanka just nu och försöker hitta ett bekvämt läge. Misslyckas. Mina skinkor gör ont :(

Antiklimax kväll, godnatt

En tjej som la till mig på wechat i Shanghai sa hon älskar mig, skoj

Okej det där va skevaste skärmdumpen på länge, varför delar jag med mig av detta hahahah vem som helst kan ju läsa

För er som tycker det verkade oseriöst ska ni se resten av konversationen

Och nej har inte skändat henne på något vis, vi dansa lite bugg bara

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Demografin för min blogg är enormt splittrad, vilket gör mig splittrad i hur jag ska skriva. Varken splittra svärmorsdrömen, eller splittra intresset hos kompisläsarna. Det känns som jag står med en foto på varje sida av en splittra i marken samtidigt som man undviker granatsplitter. Är det okej att missa Striken för en Split, för att inte behöva splittra bloggen?

But I digress.

SHANGHAI ERA GUNGANDE GRAPEFRUKTER!!!
MINNENA
MINERNA
SHOPPINGEN
LJUSEN
TUNNELBANEAVGIFTERNA
ANTON
KÄNSLAN.

Jag har filosoferat i tidigare inlägg om känslan och kopplingen till Kina, min gamla klass, och de enormt händelserika resan vi gjorde hit i våras. Hur jag stöter på element från den resan som ger (vivid and cherished går ju fan inte att översätta till fungerande svenska) minnen. Men att nu inte bara vara på liknande platser, utan exakt samma plats, som många av de underbara minnena utspelade sig på var ytterligare en nivå högre. Skulle kunna göra 10 inlägg om de minnena, men idag lägger vi fokus på nuet. Enorm shout-out till gamla klassen om någon av er läser detta. Axel, Albin, Viktor, Lucas, TIM, Erica, Julia, Sofia, Alexandra, ni skulle vart med <3

Något som ytterligare gjorde att jag kände mig tillbaka, var att legenden Anton aka viva-killen var där med mig.

Anton bor och pluggar i Shanghai, och gick i årskursen över i samma spår som jag. Glömmer nästan av att vi inte var klasskompisar, då det verkligen känns så. Vi förstår samma Tvk skämt, har gjort samma Kina resa, och delar hatet för hur regnigt Borås är. Anton är dessutom inkastare för klubbar i Shanghai, potensialen för en  storslagen utgång är alltså genom taket.

Anton mötte upp mig vid tågstationen, vi käkade kinamat, drog runt och shoppade, skrattade åt Kinas skeva storlekssystem) , gick genom super mysko och potentiellt dödsfarliga gränder, besökte det vackra "The Bund".

Jag är XXXL här, men hittade ett par tighta svarta byxor SOM JAG SAKNAT DE SWEET BABY JESUS, mina förra gick sönder precis innan jag åkte :( köpte dessutom en svart hoodie med aldeles för stora rosor på
because any color as long as it's black,
and any motives as long as it's roses, för du ser inte androgyn ut nog här i Kina redan som det är Linus nej nej, du måste gå runt med stora rosor på dig.

Då svarar andra Linus att knepet är att vara säker i sin sexualitet, begränsa antalet dansmoves med höfterna, och ha läppstiftet på halsen istället för läpparna. You get me? 😋

När min mobil dog drog vi hem till Antons lägenhet, beställde hem mat typ gratis, knäppte en bärka eller tre, hade julklappsutdelning i form lakrits och snus direktsmugglat från långa landet falukorv. Sen kom Antons landlord Seven hem, även han skulle givet ha sig en prilla. Helfestligt. Vi diskuterade snabbt andra världskriget, Finland, och de olika strategierna använda av japanerna innan det var dags att gå mot taxin. Vanlig förfest alltså.

And well, the rest of the night is history only recorded in my unaccessible snapchat story. Vaknade upp (klockan 14) till en bombard av kommentarer och snaps angående tidignämnda story, kul att se att man väcker reaktion. För bättre eller sämre.

Ni som missade den får följande nyckelord samt bilder att fantisera ihop er egen berättelse ifrån:

Prinsenavris
Inkastar-anton
Vip
Blond
Gratis
Tinnitus
Krigsskador

Kan berätta med att det var ladies night på en av klubbarna, det fanns även manliga lättklädda dansare i burarna utöver de vanliga kvinnliga. De hade några bra moves faktisk, kanske snor några 🤔 #dbddbn alla trodde jag dog en stund med det blev bara en repa 

Nästan bra att man spenderar så lite tid på att ta foton, så slipper farmor trilla av pinnen i förtid

La till denna I efterhand, vet inte vad det ska betyda ens, kommer inte ihåg vem det är hahahaha

Likes

Comments

Kommer göra ett till inlägg med alla bilder så fort jag får dem från fotografen.

I måndags fyllde familjens äldsta dotter, Amber (potentiell framtida fru om man vill gifta sig in i förmögenhet), 17 år och således stod det kalas på agendan.

Går inte in i detalj men återigen, kommunikation är inte på top i den här familjen... Fick skicka hem en chaufför på en 80 min biltur för att hämta min kostym.

Festen hölls i vårat nya hus, som är så orealistiskt stort och överflödigt att det bara är löjligt. Det är iallafall jag, mamman/pappan, Mike, Amber och fem stycken kusiner(?) närvarande.

Samt minst 15 service personal.

Och kusinerna? Alla engelsktalande uppklädda kvinnor i min ålder med... Bra gener (Knight/Aghil ni skulle dött) 😇 Mycket trevligt sällskap, mitt föredragna faktiskt.

Kommer tillbaka in i middagssalen efter att ha bytit om från, i stort sätt mjukis, till kostymen. MYCKET positiva blickar. Alla har ett glas champagne i handen, och Amber bjuder mig till att ta ett med.

En mycket olustig känsla som jag ska försöka sätta ord på här: Jag hade inte rört en droppe alkohol sen jag kom till Kina (erkänner det blev en bärka eller två på planet dock), och det hade som sagt varit en del berusning perioden innan jag åkte. En hel del. En orimligt hel jävla borderline problem del. En mamma kommenterar oroligt och kompisarna säger "du är ju galen, idag igen?" del. (dock inte rökt en cigaret i hela mitt liv #childofgod #betterthanyou #amenpreach). Iallafall kändes det konstigt i den studen. Jag hade redan tackat nej till alkohol innan. Så skamligt. Jag ska ju vara en förebild för barnet som står precis bredvid, hur tänker de? Men det som gjorde det allra mest olustigt var att jag kom på mig själv att ha den här obeskrivliga känslan. Det var ju ingen big deal, ett glas skumpa - ett väldigt fint glas-, på ett kalas. Vad har jag för konstig relation igentligen? Hoppas det där gick att förstå sig på, det olustiga låg inte i alkohol i sig, utan att jag kom på mig själv över min reaktion.

Tillbaka till verkligheten; tar glaset men fingrar mest på det. "it's my favorite champagne, it's very good..." säger Amber, så jag tar en nervös klunk.
Oj.
Är ingen expert på området med vill påstå att det var det bästa jag druckit.
"it's the best champagne avaliable here (i Kina)" säger servitören.

En knapp 17åring har alltså en favorit-champange. Stabil uppväxt.

Impade på allihopa med mina grova piano skills. Hela 5 sekunder värt av "gimme gimme" med ABBA, och en olycksbådande  veva Starwars kan jag klinka ur mig. Förstår att alla smälter som smör alltså.

Middagen var 5 rätters + fruktbuffe, kakbuffe, mingelsnacks och TÅRTA!!! 4 olika viner skulle man visst ha med.

Nämnde jag att det serverades vit tryffel Amber fått i present av en kompis i Italien för man inte kan få tag på det i Kina? Ett rimligt pris på 50 000 kr/kg för den munsbiten.

Allt som allt en mycket trevlig kväll, som vanligt skönt att ha konversationer med andra i ens ålder. Extremt besviken på bristen av dans, det språk jag talar bäst.

Likes

Comments

I Kina finns det många kineser.
Det finns det numera även i vårat hus.

Som jag snabbt nämnt flyttar vi in i det nya huset om några dagar, och det verkar som hela släkten flyttat in under tiden. Deras äldsta dotter Amber som bor i Schweiz, samt kusiner från USA är även hemma. Massor av mor/farföräldrar och andra gamlingar. Sedan är det typ 5 personer jag inte har en aning om vilka de är. Fullt ös kokt-ris-lös (haha please kill me).

Jobbigt kan man tänka sig men jag diggar det faktiskt! Brukar vanligtvis sitta stum och dum vid matbordet på grund av språkbarriären, äntligen några att prata lite engelska med, samt att de frågorna nya personer stället är ungefär den nivån av kinesiska jag behärskar... Vart är du ifrån, tycker du om kinesisk mat, vad fint hår du har. Sånna saker. Eftersom det finns fler personer som vill dra i Mikes kinder och skämma bort honom slipper jag vara med honom hela tiden, VÄLDIGT SKÖNT.

Iallafall, efter många knagliga hälsningar och felsagda namn bestäms det att vi ska på utflykt efter frukosten. En båttur på den vackra West Lake blev det iaf, och det bästa vädret hittills! Trevliga och fina saker är inte så roliga att berätta om dom sagt så ni får helt enkelt se på bilderna och föreställa er hur det var :)

Lite roligt var det dock att de hade två okända personer med som dukade upp en hel snacks buffé inne i båten. Lite Serranoskinka på ett silverfat lyckades de tillochmed trolla fram. Don't ask me how.

På eftermiddagen leker vi samma lekar som vanligt, fast en av kusinerna blev medlurade vilket var otroligt skönt. Denna ungen kan inte hitta på lekar alltså, seriöst. Han fastnar på repeat med vilket innebär att man efter 5 minuter ved exakt vad som kommer ske de närmsta timmarna. Dvs samma 5 minuters händelseomlopp om och om igen.

Dessutom hade någon med sig godis till Mike, och i godis finns det socker, så Mike blev galen och alla dog

På kvällen är det stormiddag I företagets lokal(?), den som jag beskrev som ett kinesiskt Narnia, och vi anländer till en ännu större folkfest. Tydligen är pappans kompisar där med, inklusive den ända andra vita personen, italienaren Paolo. Bravissimo! Vi avnjuter rätter så som;

Ris
Anktunga. Alltså en ankas tunga.
Sjögurka
Fiskbullar som är ett antal ligor högre än de man åt på dagis
Bläkfiskhuvud
????
Ett tort löv
Ett ankhuvud
Till min besvikelse, Inte hunden någon hade med sig
Risvatten

Och ris.

Allt som allt mycket trevligt, kunde prata med en person men det gjorde inte så mycket för var så fokuserad på maten ändå. Ibland är den en kamp på liv och död.

Farsan blev full med, det var skoj

Fick reda på att Amber ska ha födelsedagsfest ikväll och jag ska vara finklädd för några minuter sedan med. Får se hur detta blir :) Jävla bra kommunikation här känner jag.

Se där! Ett inlägg om gårdagens händelser! Har jag lyckats komma ikapp med bloggandet mån tro?

Vi får se

Vi får se

CIAO BELLA

Likes

Comments

I tisdags hade jag min första lediga dag. Något underligt med tanke på att jag kom dit på fredagen 2 veckor sedan, och jag ska ha en i veckan...

Hur som helst, dagen började med att jag ändå följde Mike till skolan för att få skjuts in till stan. Sedan var planen slut. Tänker att tunnelbanan är ett stabilt första mål så tar vi det som det kommer sedan.

Tar upp noodleMaps och hittar första bästa station. För alla(?) dess bra funktioner så visar den kinesiska versionen av Google maps varken vilket håll man står riktat åt, vart man är på kartan med en nål, eller vägbeskrivningar på andra språk än kinesiska. Tuff pipa.

Börjar vandra åt det håll jag tror är rätt men blir osäker vid en korsning och frågar en kinesisk gentleman. Jag ska tydligen åt motsatt håll enligt honom. Tur att jag frågade innan jag gick för långt åt fel håll tänker jag, och går tillbaka den vägen jag kom. Det var I N T E rätt håll.

Några timmar av mållöst vandrande och nyinköpt jacka/goodie senare så skriver två anda au pairer att de är i stan, och föreslår att vi ska ses. Dags att göra stan osäker utlänning style tänker jag.

Rachel och Liz, instant squad alltså. Vi käkar massa konstig och god kinesisk mat, håller man sig till bakgator är det SUPER billigt, och strosar i affärer med såväl fake som originella kläder. Inte speciellt händelserikt men mycket trevligt.

Senare så behöver Liz åka hem och jag och Rachel bestämmer strosar vidare mot West Lake, där vi möts av en grupp gungande galna gamlingar. Helfestligt tänker vi och börjar glatt dansa med. Några sekunder hinner gå innan Rachel blir uppbjuden och bortrövad(dansad?) så jag står kvar själv och garvar/tar foton.

Då kommer värdens gulligaste gubbe fram och börjar prata med mig, engelska tillochmed förstod jag efter en stund (tar ett tag att ställa om sig till deras uttal). Han drar fram foton ur fickan och berättar hur han precis opererat hjärnan så han kan inte dansa idag, och hur han varit soldat i vad som verkade vara kinesiska versionen av dagen D. Go gubbe. Under vår konversation har fler kineser - som de ofta gör - slutit upp sig runt oss, och även jag blir uppbjuden så fort konversationen lägger sig (tror de märkte att jag inte var så farlig).

Vi dansar vidare med massor olika personer, lär oss deras skeva version av bugg, har det helt enkelt top notch. Rachel pratar typ flytande kinesiska så jag erkänner att det underlättade en bit. Själv stod jag mest och såg dum ut när vi pratade...

Efter alldeles för många "sista låten" och hejdån till våra nya vänner så går vi vidare längs sjön. Tar lite inspo foton, blir ombedda att pussa lite bebisar, tar groupies med random kineser. You know the usual stuff. Hahahaha

Käkar lite mer, snubblar in på världens finaste te-hus med den FÖRSTA KINA-BUFFÉN SVENSK STYLE jag sett. Sedan vill Rachel träffa hennes kinesiska kompis som tydligen sitter och spelar trummor på någon gata på andra sidan stan.

Blablabla lång resa dit, blablabla det är nu kväll och allt är magiskt och fint, bla möter honom och inser jag måste gå samma sekund om jag ska va hemma innan 21 då vakterna inte släpper in en efter. Har oklaraste konversationen med Alina om när jag ska va hemma, sätter mig på bussen och åker hem.

Är vid grinden vid 20:30 men blir ändå inte insläppt så får ringa alina ändå :(

7/10 dag, aldeles för tidig hemgång

Ligger så himla efter med bloggandet, det är hemskt att skriva på mobilen :(

Stay tuned, stora grejer är på gång här borta! Möjligtvis så stora att jag inte kommer hinna skriva 🤔

CHAO!




Likes

Comments

LINUS DU HAR INTE TID MED DETTA JUST NU!!!

DEN 16 FLYTTAR VI IN I PALATSET OCH DET ÄR LÖJLIGT STORT. DET HAR ETT HELT RUM SOM ÄR EN STOR GOLF SIMULATOR.

NU PÅ TISDAG SKA JAG TILL SHANGHAI FÖR ATT TRÄFFA ANTON OCH HA MIN FÖRSTA UTGÅNG SEDAN JAG KOM. CRAVINGS. NI BÖR CHECKA IN PÅ SNAPCHAT DÅ.

HELA JÄVLA SLÄKTEN HAR FLYTTAT IN I HUSET, DET ÄR KINESER ÅT ALLA HÅLL.
JAG FICK BYTA RUM
MORMOR SOM ÄR DÖDSSJUK BOR HÄR
TILLSAMMANS MED 3 PERS SOM TAR HAND OM HENNE
ÄNTLIGEN FÅTT TRÄFFA MAMMAN
HON ÄLSKAR MIG
HON VILL LÄRA SIG ENGELSKA EN TIMME OM DAGEN MED MIG

NU SKA VI PÅ UTFLYKT

Maten är god.

Ge och ta, snabel A <333

Likes

Comments

Idag fick jag ÄNTLIGEN smaka på den där känslan igen som gjorde att jag ville tillbaka dit efter min första visit. Underbart. Det finns hopp ❤️

Jag mötte nämligen upp 4 andra au pairer här i Hangzhou och som ni kunde se på min snap story... ÅKTE VI TILL PARIS!!!

Eller ja, ni verkade tro det i alla fall. 19 kommenterade det fick jag det till, inkluderat min kära mor (20 nu edit, Helgeboi föll för det med). I själva verket var det bara FAKE paris, en bra bit närmare. Där har de eiffeltorn och victorianska(?) byggnader, mermehorses och Starbucks.

Dagen började som vanligt med att äta frukost (Mike hatar att äta annat än godis och är världens mest bortskämda ungen så spenderar så enormt mycket tid vid bordet bara på att vänta på honom), fast den här gången hade Alina, "family teacher", med sig en timer som skulle motivera Mike till att äta snabbt.
OCH DET FUNGERADE!
PRISA GUDARNA!
Maten var god och enkel att äta (kinesisk mat kan inte beskrivas annat än svårätet ibland), så den dräpte jag på cirka 15 min. Mike åt max hälften på 35, vilket är ett rekord.

Jag följer med Mike till hans skola (som tar 50 min) som jag gör varje dag, och därifrån ska jag ta mig till longqiansomething station för att möta de andra, som min familj sa "is very close to school u can take bike fast". Kollar på kartan: 1h gång. Åt hållet vi kom från. De kunde alltså släppt av mig där. Och det bästa? För att använda cyklarna de förväntade sig att jag skulle ta så behöver man kinesiskt bank kort...

Jag fick dock reda på genom de andra au pairerna (notera att familjen var till noll hjälp alltså) att man kan fixa en grej vid alla tunnelbanestationer. Najs tänker jag och pratar högt så de ska fatta att de ska peka mig åt rätt håll för närmsta tunnelbana. Det är bara chauffören som vet något om det, och de säger att de ska köra mig dit.

NAJS!

Vi börjar rulla, och efter några minuter känner jag att vi borde varit framme vid stationen så plockar upp noodle-maps(alla Googles tjänster är blockerade pga communism) och ser att vi helt klart inte är påväg mot den. Motsatta riktning faktiskt. Precis som jag ska fråga vart vi är påväg händer det sjukaste.

Mitt i den sex-filiga vägen rullar vi upp mot ett rödljus, och jag frågar "uhm... Where are we going?" "YOU GO LEFT" svarar Alina och öppnar dörren bakom mig, MITT MOT DEN MÖTANDE TRAFIKEN. "GO GO GO HURRY HURRY!!" skriker de och nästan föser ut mig ur bilen. WHAT THE FUUUUCK?!

Så jag springer och duckar för bilar, mer för mitt liv än för att de sa åt mig att gå vänster. När chocken av att min familj nästan dödade mig släpper kan jag inte göra annat än att skratta åt hur typiskt Maoland det är, känslan börjar byggas, nu är jag på äventyr, nu är jag på G. Min naturliga form.

Min snabba power walk till longqiansomething station la bara mer bränsle på Kina-äventyrslågan. Går genom en vacker Park vid en vacker sjö, och vackert är det. På grund av att allt är konstruerat, designat, och man made. Var enda sten och grästuva har planerats dot, och det syns, men det är väldigt sagolikt.

Till höger om mig har jag... Gissa vad? *trumvirvel*

5 Kinesiska tanter i kungfu kostymer och svärd i hand som gör en långsam dans.

Till vänster?

En kör som vadar i vattnet och sjunger så kinesiskt det kan bli. Jag känner mig inte hemma, men jag känner igen mig, och det känns rätt.

Många stationer, plankade bussar(gå fram med en sedel och se förvirrad/utländsk ut så är det gratis), och en gud så efterlängtad hjärn-stimulerande konversation med någon som pratar samma språk, så är vi framme vid Paris.

Foton klick klack snap

Mer foton

Inte så mycket händer men det var mysigt och lugnt, roligt att prata med andra i min situation och höra hur de hade det. Fick tillochmed snacke lide dansk fo heldvette PÖLSE, med den danske au pairen Emil. Skön grabb som tyvärr haft mycket strul och blev scammad av sin familj, så han flyttar till Shenzhen imorgon :(

Som jag alltid säger (shut up Linus du har aldrig sagt det), "för varje sak en utländsk man får gratis i Kina, blir en annan utländsk man scammad och betalar dubbelt för."

Tillbaka till den där känslan:

Vi går runt där tillsammans ett gäng som kan relatera, precis som när jag var där med klassen, man känner sig annorlunda än de som bor där, man man är TILLSAMMANS. Allting är konstigt men INGET förvånar en med den här känslan. Man känner sig alltid i fara, men samtidigt så överlägsen, som att inget faktiskt kan skada en. 

En bokstavlig bokhylla står på gatan, med 4 olika ripp off märken av Lego (Leilei var personlig favorit). Ett annat gatustånd säljer levande sköldpaddor i överfulla skålar (så hemskt :(() och grodor i alla regnbågens färger.

På en av bussarna dit börjar en tandlös kinesisk farbror prata med en av de andra, som får panik för han inte förstår, jag å andra hand som känner mig crazy väljer att försöka prata med farbror och förstår tre ord av hans 15, 哪国人?vart kommer vi ifrån? Jag svarar på kinesiska och hela bussen tystnar och börjar lyssna på oss hahaha. Vi har en kort konversation innan han och hans fru ska av. Mycket roligt, mycket Kinakänsla. 

Vi hittat en mataffär, som inte har skylt fönster, har ett tjockt blått täcke som dörr så det såg ut som ett byggarbete, inga skyltar alls, och enda anledningen vi hittade det var för de spelade koreansk popmusik som jag hörde och drogs till. Orkar inte ens skriva vad som fanns där inne hahahah. Men vi köpte lite dricka. Försökte köpa en bulle typ men tydligen kunde man inte köpa bara en för de va så billiga så fanns ingen så liten valuta för dem. Misslyckades alltså med att köpa en bulle. Kina.

Går in i ett bageri (wow det måste vara franskt och nice i Paris ändå?), där inne hade de baguetter, men bara med vispgrädde i. What. De sålde även sådana instant classics som "pizza hot" som är en ripp off på pizza hut. China keeping it simple.

Dessa saker skapar den obeskrivliga känslan man har här. NOTHING MAKES SENSE, but everything falls in place. Ett sånt harmoniskt kaoz.

Sedan tog vi oss tillbaka blabla, käka på en food court (som också stärkte känslan av att Kina är min grej då det är fucking disco där inne och trapporna ner till tunnelbanan ser ut som trapporna till en nattklubb. My jam), såklart betalade någon av oss dubbelt så mycket för samma grej, ingen är förvånad alla skrattar, vi lyckas lista ut vart skolan är som jag måste tillbaka till innan fyra, och som bara kan hittas med kinesisk symboler, genom rena mirakel hittat jag dit med hela 3 minuter till godo. Allt enligt den kinesiska känslan. Man har ingen koll, men kommer ändå rätt.

Also kebab burgare 10 spänn my lord

Tack för denna gången! Vet inte om jag kommer skriva om helgen som var, inläggen kommer i fel ordning då och jag har nästan glömt haha! Men kort va jag på ett badhus med Mike, det var skoj att göra något Uta för huset men han skrek så mycket att jag fick huvudvärk och fick gå o lägga mig 18 hahahah

Cheers party people

Likes

Comments

Blogginlägg om första veckan i form av en:
"shit Chinese people do" lista

Lever fattigt som stenåldern på landsbygden, eller är äckligt rika och högteknologiska i vissa områden

Vet inte vad Bluetooth är

Säkerhetsbälte är tabu och förolämpande att sätta på sig

Livsfarlig trafik där bilarna slickar på varandra men ändå ingen olycka sker

Använder tutan som blinkers

Trafikregler är mer som trafik-riktlinjer

Tror jag pratar kinesiska

Fortsätter prata kinesiska med mig fast jag sagt att jag inte kan

Swipear höger på en 19-åring på Tinder när de själva är 26

Skriker på varandra

Har negativ "personal space" radie

Ger massa saker gratis till västerländska

Scammar skiten ur västerländska

Har teknologi jag inte visste fanns

Har teknologi morfar använde

Fuckar min blogg

Blockerar allt bra på internet

Har gula passionsfrukter

Har röda bananer

Har gula kiwis

Har Pringles med smak av gurka

Äter ris minst tre gånger om dagen, MINST

Har finkläder men äter som ett djur och sölar ner dem

Tuggar med öppen mun

Stoppar räkor med skalet(?) på i munnen

Äter mat med mindre smak än vatten

Äter lava

Är väldigt lösningsorienterade

Är inte väldigt lösningsorienterade

Har bara tjejer som är en 2a eller 8a

Stirrar

Låter sina barn göra vad de vill

Låter mig inte gå ut på dejt en lördagkväll utan tvingar mig vara hemma och blogga

Det var bara de jag kom på sådär på rak arm

Likes

Comments

Seriöst kan ju vara sådär underhållande, så feel free att hoppa över detta inlägget om ni inte är typ, farmor eller mammas barndomsvän som alltid nyper en I kinderna. Vet ni vad? Jag ber er tillochmed hoppa över det om ni inte alltid läser bloggen.

Seriöst den är deprimerande ofärgad och tråkig, speciellt mot slutet, så försätta scrolla

"VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ?!" Tänkte jag efter en eftermiddag med familjen. Jag är INTE som deras gamla au pair som är känslosam, och ger folk kärlek, och kan  låtsas och spela med.
För jag känner inte igen mig i det, och gud vet jag aldrig hade kunnat stå ut med mig själv om jag fejkade.
Det känner jag mig aldeles för genuin för. Hatar den sociala bullshitten man ibland måste kriga sig igenom.
Jag gillar ju inte ens barn. Eller? Mina gymnaster ser jag ibland som mina änglar, saknar de så, men vissa av dem förstörde verkligen för alla.

Men nu står jag där, med ett kontrakt på sex månader (tid kan gå så fort, men just då kände jag att jag klarade knappt ETT lekpass, hur ska jag överleva sex månader?), ett barn som slänger saker åt höger och vänster, gjorde sönder en stege med flit inom 5 minuter, och ett rum som såg större ut på bild. Dåliga på engelska var de med tyckte jag.

Jag är absolut inte alltid nöjd och belåten, men jag är inte sån att jag låter sura situationer göra mig sur. Ett problem är ett problem. Går man och mår dåligt över ett problem har man plötsligt trollat fram två problem. Inte så lösningsorienterat om ni frågar mig.

Så jag sväljer tuggan av det sura äpplet... Och den extremt heta röran... Och den äckligt söta rispuddingen... Och den smaklösa gröten som serverades.

Det var inte som att det kom som en överraskning att det skulle vara jobbigt I början (så jobbigt är det faktiskt inte, saknar bara gifflar), tvärt emot var jag mer medveten än många om det. Men att stå där bland alla kineser som pratade kinesisk och better sig... Osvenskt.... Och som förväntat sig att jag ska ta hand om deras bortskämda skitunge, kändes bara så verkligt.

Dock tog det bara två dagar innan det lugnade ner sig. Deras gäster försvann, jag lärde mig att man inte dog av att släppa cool-guy-garden och göra roliga röster och leka att ett suddgummi är ett rymdskepp. Vet inte om jag någonsin kommer komma upp i deras förra au pairs nivår (det hoppas jag nästan inte), men det går ändå framåt. Det kan nog bli bra endå.

Men han är fortfarande en bortskämd jävla skitunge. Fast snäll.

Efter en vecka har kokerskan förstått att jag inte fattar vad hon säger när hon skriker på kinesiska. Så nu använder hon kortare meningar som jag faktiskt kan förstå.

Pappan I huset är nästan alltid upptagen, antingen borta eller hemma på mobilen. Men han är trevlig och rolig med barnen när han väl pratar med dem.

Mamman har jag inte sett än mer än på videochat.

Den ena chauffören är min favorit person på hela jorden tror jag. En större snubbe, tagen direkt ur en japansk game show, så himla rolig och lattjo. Han pratar ingen engelska, men slänger ur sig olika fraser som "come on man lets GOOO" eller "VÄÄÄRI GOOOOD". bilen han kör har massagestolar med, så det är ett plus.

Alina är deras "family teacher", hon är chefen i huset då föräldrarna alltid är borta. Hon läxar upp Mike, jag kommunicerar allt med henne, och hon ansvarar för allt som händer helt enkelt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker men är rätt säker att jag respekterar henne.

En gång har jag sett deras 13åriga dotter le. Typisk pubertets "lämnamigifredallaärjobbiga" symptom. Men hon är artig, lung, och pratar bäst engelska av allihop så även hon ligger högt upp på listan 👍 dock bor hon på sin skola så hon är bara hemma på helgerna

Deras andra kock kommer bara på helgerna och lagar lyxmat åt barnen, han verkar 102% snäll. Väldigt lung och mjuk.

Sedan har vi en maid och en till chaufför, har inte så mycket att säga om dem dock.

Mike som tydligen är en stor del av mitt liv nu ska få sig ett eget inlägg någon gång!

När man skriver såhär, så hinner man tänka ungefär 10 gånger så mycket som man hinner skriva, vilket gör att det kan kännas som man fått ur sig mycket mer än vad man fått ner på pappret. Men jag hoppas ändå att det hör gav en liten bild av vad jag tänkt, och att det inte är allt för löst ihophållet.

Nu har jag skrivit i 3,5h timmar lol

Hare G, läs de andra två inläggen som kommer upp samtidigt!

Likes

Comments

Tjenis penis som en svensk en gång sa!

Tänkte göra flera Inlägg under veckan med uppdateringar om saker som händer och hur jag tänker för att göra det mer lättsmält en ett enda stort, men nu ligger jag mer en en vecka efter 🙃

Alltså jag orkade inte ens läsa igenom det och rätta saker så förväntar mig inte att någon ska orka med allt på en gång heller.

Anyhoe, berättelsen går något åt detta hållet:

Anländer på Hangzhous flygplats cirka två timmar försenat. Kina är ett stort land, och skillnaden från Shenzhen och Hangzhou är ungefär Malmö till treriksröset (don't quote me har ingen aning). Istället för 20+ var det 10 grader, väri sad :( Här väntar en av deras privatchaufförer iallafall, som jag på knaglig kinesiska drar mitt första kinesiska skämt för. "我开车?" alltså "Jag kör bilen?". Skratta om ni vill, det gjorde han!

Eftersom familjen hade gäster i huset och ingen plats över så anländer en timma senare i pappans företags lokaler, eller kinesiska Narnia med ett mer passande namn, där jag ska bo de första två nätterna. Holy shit. Detta stället är designat och perfekt in i minsta detalj, inte ett löv sitter fel. Ord kan inte beskriva det så ska försöka lägga upp bilder på det någon gång!

Blir behandlat som en prins av de som jobbar där, får tillochmed tårta!!! Frukosten var vacker men tyvärr ganska ofunktionell, fick 4 skivor bröd men bara lyxmarmelad nog till en och en halv. Tydligen ska familjen hämta mig klockan 12, så jag tar en promenad i omgivningen, och här ser jag mitt första kinesiska donken. McRice och nudlar återfinns på menyn. Klockan 10 hoppar jag in i duschen och 10 minuter senare ringer det tydligen på dörren. Familjen stormar in och ska hälsa, något jag inte märker, så en av arbetarna går in i badrummet där jag står som gud skapade mig och hostar nervöst fram att familjen är här. "det här med tider får de fan arbeta på här i Kina" tänker jag.

Så gick det till när jag mötte min familj första gången; halvnaken och nyduschad.

Första dagen är fullspäckad: husesyn, hälsa på släktingar och tjänstefolk, få veta hur alla Mikes leksaker var sorterade, lära mig om husets funktioner, etc etc. Allt information som behövdes då det var deras förra au pairs sista dag - och hon är den enda som pratar flytande engelska... Det blir rundbordsbuffé (som jag snabbt upptäckte varje måltid är), lekar, en trasig stege, massor av förvirring, massor av frågor, massor av svar som var "because China", och det hela avslutas med ett sent och trött  biobesök.

Det var samma film som heddi såg med mig två dagar innan, som även den var för sen och trött.

Juste vi besteg ett berg också. Ett högt ett. Det hade en gammalt träd och ett tempel på toppen, because china.

REGN!!! När jag vaknade på tisdagen av regn som smattrade mot min ruta trodde jag en sekund att jag var hemma i mitt hat-älskade blöta blås-Borås. Visste ni att det är Sveriges regnigaste stad?

Men till skillnad från gamla Borra var detta regnet mysigt. Alla hade regnkappor och golfparaply, vi var inomhus, regnet var tungt, och det var ingen bitande vind. Stannade ute några minuter för att ta bilder och känna lite nostalgi(en vecka var det sen jag lämnade då kom ner på jorden Linus), och upptäckte då en helt ny sida av huset.

När jag tänker på det så kände jag kanske intuitivt att ett hus med fyra insidor borde ha fyra utsidor, men det var mycket de första dagarna okej?! Där fanns det hur som helst en koi-fiskdam, very inspo.

How to get a job offer in China step-by-step tutorial:
1. Be blondboy me
2. Go into store with child
3. ???
4. Profit

På torsdagen åkte vi till en bokbutik, då de tidigare dagarnas lekar bestått av krig, mord, våld och blod (Mike har en gigantisk arsenal av leksaksvapen, som jag gissar hans tidigare fredliga au pair inte var så pigg på att leka med) så bestämde vi för att göra något lugnare.

Efter att strövat runt där inne några minuter kommer en kinesisk kvinna och hennes dotter fram till mig, och frågar om jag lär Mike engelska. Hon hade nämligen överhört att min engelska var väldigt bra och pedagogisk, och att jag verkade ha bra kontakt med mitt barn. Hon frågade rakt ut om jag ville börja jobba som engelskalärare för hennes dotter också, varpå jag svarar att jag bara är au pair och har Mike. Några minuter av förklarande varför jag inte kan börja med hennes dotter då hon inte förstår vad en au pair är, och hon frågar om hon kan ta mina kontaktuppgifter så hon kan höra av sig när mitt kontrakt på 6 månader med den här familjen har gått ut. Why not liksom.

Vi går några meter till sen kommer nästa kines fram, denna gången en yngre kvinna.
"i think you are very handsome, can I take a picture?"
Tydligen hade hon tagit modet åt sig när hon såg att jag var trevlig mot den andra kvinnan, och hon hade överhört DEN konversationen.

Vafan är detta? Hennes engelska tal var sådär men tolkade det som att hon hade en väninna som hon trodde skulle vara väldigt intresserad av mig och hon trodde vi skulle bli ett bra par. Där ser man🤔


Hare hej, vad har jag ens skrivit klockan är mycket här borta

Likes

Comments