Den kommer som en käft smäll. Den var förväntad men lika jävla väl gör det så förbannat ont. Det sägs att det krävs två för tango men denna gången visste jag att jag tagit ut svängarna själv och snubblat på mina egna fötter. Och det är nog det som är värst, att jag släppte och nu krampaktigt försöker tvinga mig själv tillbaka till vår pardans. Men det går ju inte. För jag släppte taget. Och det, det gör så jävla ont.

Likes

Comments

Känslan av att vara här, att finnas, för vem och för vad. Sluta. Sluta nu. 2 saker är prioritet, jag och familj. Är jag slut, vad är jag då för min familj. När det stormar överallt för mig, vart finns deras tryggheten då? Jag är deras trygghet. Jag måste måste måste återgå. Inte till den jag varit, inte den jag är, utan den jag ser mig själv vara. Nästa fråga: hur når jag dit utan att falla tillbaka i gamla tankemönster. KBT sägs det. Det är prövat. Det blev inte bra. Jag är en högpresterande människa och överlistar någon som inte är helt med. KBTn blev en tävling för mig, att ligga steget före hen i tanken hela tiden. Så jävla dumt. Varför kan jag inte se till att lära mig något under tiden istället. Otacksam jävel. Min blivande chef sa till mig att inte gå dit. Hen vill hellre att det kommer en coach till mig på arbetet och hjälper mig. Jag provar. Med öppet sinne. Så kanske jag hittar en bra relation och känsla till mig själv.

Likes

Comments

Det omsluter varenda del av kroppen. Det som finns hos alla, men bara tycks visa sig hos vissa. Mörkert. När det känns som att man inte kan falla djupare, så slås benen undan än en gång. Vem är jag? Varför kan inte jag vara normal som de andra 28 åringarna. Varför har jag drabbat av detta som kallas prestationskrav, som föranlett mig ner i djupet. De säger att jag är mitt i en kris. Att jag måste ta tid för tanke och vila. Men jag vill inte vara här. Ingen vill vara här. Jag vill kötta på, slåss och fightas för framtiden. Men idag, idag tar jag kemikalier för att stå på benen, för att hålla huvudet bara precis ovanför ytan. Och allt detta på grund av alla krav. Ingen annans krav, bara mina egna. Jävla mörker, du får inte mer av min tid.

Likes

Comments