View tracker

Jag har precis upplevt ett mind blowing-moment! Sedan fyra år tillbaka har jag levt med foglossning, mer eller mindre under åren, då första graviditeten drog igång smärtan. Jag har vid flertalet tillfällen inte kunnat ta mig ur sängen, jag har fått använda kryckor och jag har vid flertal tillfällen fått tacka nej till olika evenemang, jag har tom fått avstå från vissa lekar med mitt äldsta barn 💔. Jag vet inte huuur många tårar jag har fällt av smärta, misstro, besvikelse och ilska över detta på så många olika sätt. Jag har gått hos olika sjukgymnaster utan framgång. Som svar på det fick jag "Du anstränger dig inte tillräckligt för att det ska försvinna.", "Du gör du inte på rätt sätt.", "Viljan finns inte där.".

Men! Jag pluggar just nu till idrottslärare, i åk F-6, på Högskolan Väst där vi har en lärare som, utöver lärarjobbet, även jobbar med postural träning och mitt hopp om att foglossningen skulle försvinna hade ännu inte krossats, därför ställde jag idag frågan om han hade kunskaper inom det ämnet, vilket han hade. Han började med lite olika fys/rörelsetester för att se hur "illa" det var. Hans reaktion var i princip "Musklerna du ska använda när jag gör så här finns inte där, de används alltså inte alls. Du ska kunna kämpa emot här." Jag blev på riktigt rädd. Därefter förklarade han vart mitt problem låg: mitt blygdben satt skevt, inte parallellt som det ska göra. Detta kan ha berott på en smäll eller liknande, ex under min fotbollstid kan jag tänka mig då. Då frågade han om jag gick med på att trycka tillbaka det så det sitter parallellt igen. "Fortsatt smärta eller ge det en chans", var min första tanke. Med tanke på att han under denna kurs har visat stora kunskaper inom sjukgymnastik så litar jag på att han vet vad han säger och gör. Så jag sa ja. Det var smärtsamt, och det tog en liten stund, men nu kommer mind-blown-ögonblicket. Han gjorde testerna igen för att se om det blev någon skillnad. Och gissa vad som hände! Jag kunde kämpa emot, och det var med råge. Helt obeskrivligt! Jag var helt mållös! Vilken frihetskänsla! Att jag lyckades hålla tårarna tillbaka alltså haha, antagligen pga chocken av resultatet. Tänk att det "lilla" kunde förändra så mycket. Tänk om mina prestationer inom träning förändras till det bättre nu!? TÄNK(!!!!) att smärtan är borta, putts väck! Vilka rörelsemöjligheter det snurrade i mitt huvud! Adrenalinkick säger jag bara! Jag är så tacksam för hans hjälp och jag kände att jag var skyldig honom big time. Det får bli en fin present och en BAMSEKRAM när kursen är klar och betygen är satta (så det inte ser ut som en mutning i hopp om bättre betyg haha). Nu sa han även att detta kan behöva återupprepas en gång, men det tar vi då isf. Jag är bara så lycklig över den markanta förändringen!


Ni kan ju tänka vad jag tycker om de sjukgymnaster jag tidigare har träffat. 😝

Men viktigast av allt: smärtan är borta! Jag är sååååå så glad just nu! Och jag hoppas att ni som har/får problem av foglossning eller hör någon som har det kan förmedla att det här är ett sätt som det kan lösas på. Det vill jag verkligen att ni som läser detta ska föra min upplevda förändring vidare ❤️ Mer kunskap åt folket! Tack!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag kan inte sluta bli imponerad av barns tankesätt och jag tänker aldrig heller sluta uppmärksamma det. Idag när jag och Alina var ute cyklade hon på sin gamla trehjuling som har en föräldrastång som gör att jag kan kontrollera fart och styrning om det behövs. Och vid ett tillfälle var hon påväg att cykla in i en rabatt med nyplanterade blommor då jag tryckte ner föräldrastången för att lyfta hennes styre och svänga bort från blommorna. I det läget när hennes styre lyftes utbrast hon "Jiiihaa hästen!" och blev inte alls irriterad eller liknande av att hon inte fick cykla in i rabatten, utan blev istället jättelycklig över att cykeln stegrade som en häst. Vad tydligt det blev för mig! Så borde ju alla göra, varje dag! Det är så alla alltid borde göra vid oförutsedda händelser - ta tillvara på dem på ett positivt sätt! Människor som ofta reagerar negativt på skiftningar i livet, eller om man bara råkar få en "dålig" start på dagen och därför är hela dagen förstörd, eller om det helt enkelt inte blir som man hade tänkt sig och reagerar negativt på det, då bör man tänka om, både för sin egen och andras skull. Jag ska i alla fall börja tänka mer "Oj, vad spännande, då gör jag så här istället, jiiiha!". Haha, men tänk vad mycket mer glädje det skulle sprida, eller vad mycket mer goda idéer man hade kunnat åstadkomma om man bara kunde vända på sin inställning! Härliga unge alltså!


Tips och påminnelse åt oss alla, var lite mer som ett barn och följ det gamla talesättet: Se möjligheter, inte hinder!

Kram på er! Och ta hand om er och varandra!

(Tack till mina barn, för att ni inspirerar mig och gör mitt liv så värdefullt. Tack, för att jag får vara er mamma!)

Likes

Comments

View tracker

​Då var det dax igen! :D Denna gång handlar min observation om betyg och bedömning. Därför ska jag följa en specifik elev under minst fem lektioner då jag ska kolla på vilken del av idrottsämnets delar; rörelse, hälsa och livsstil eller friluftsliv och utevistelse som momentet faller inom. Samt se vilken/vilka centrala innehåll som ingår under de olika lektionerna, vilka kunskaper eleven når på momentet och även ett kort omdöme på eleven efter varje lektion. Efter jag har gjort detta ska jag slutligen sätta ett betyg på eleven. Jättespännande att få följa denna elev och förhoppningsvis se en utveckling. Första observationen inom detta är idag. Kul!

Ha det så bra fina ni!

Likes

Comments

Igår var jag med Alexander hos en barnläkare på NÄL för att se hur vi kan hjälpa honom med hans mage och utslag. Sedan två veckor tillbaka har vi använt en ersättning som heter Neocate som ska vara den "renaste och bästa" ersättningen som finns att få tag på, enligt läkarna vi har träffat. Läkaren vi träffade igår var den bästa hittills. Han var ödmjuk, inte alls som läkarna tidigare som dessutom bara har slussat oss vidare, och det märktes att han verkligen ville hjälpa Alexander. Efter lite snack och kontroll på utslagen konstaterade läkaren att Alexander har en väldigt vanlig hudsjukdom, som drabbar var femte barn (chockerande många) i Sverige, vilket är Atopiskt eksem. Detta kan lyckligtvis försvinna med tiden men vi ska alltid se till att han är ordentligt insmord, speciellt med Mildison på eksemen eftersom den innehåller lite kortison då han har nässelutslag i eksemen, vilket var väldigt vanligt hos spädbarn med detta eksem. Sen var läkaren väldigt tydlig med att vi ska hålla koll på honom så fort han blir förkyld då han lätt kan få infektion i luftvägarna. Skulle han då hosta mer än vanligt så skulle vi ringa denna läkare för att få astmamedicin. När vi kommer till maten så menade han att problemen hänger ihop med maten, vilket vi tidigare hade konstaterat. Men i och med diagnosen så menade han att de barn med atopiska symtom också ofta har magproblem. Men eftersom vi i läget har "den bästa" maten för honom så kan vi inte göra så mycket mer än vad vi gör. Om någon månad när han ska börja äta mer fast mat så kommer vi bolla tillsammans med den här läkaren och en dietist om vilken mat som är lämpligast för honom, plus att vi ska gå på "mjölkträffar", som det kalls, på NÄL för att få tips och recept på mjölkfria maträtter som kan ges.

Fy, stackars vår lille älskling! Men jag måste säga att det här var en riktigt bra läkare och jag är glad att vi fick träffa just honom. Det känns så bra att vi fick hans personliga nummer och att vi skulle ringa honom om vi hade frågor eller om något ändrades. Det är nog inte många som är så noga med att ge ut sitt nummer på det sättet. Det känns väldigt skönt att vi nu vet vad Alexander har och att vi vet vad han behöver för hjälp, samtidigt som det är oerhört tråkigt att han ens har detta. Men nu är det som det är och vi får göra det bästa av det. Men det som var extra skönt att få reda på, enligt mig, var att få veta att vi ska vara extra uppmärksamma på hans förkylningar och hosta. Utan den vetskapen hade vi kanske inte vetat hur allvarligt det kan bli för honom när vi väl står där med en hostig bebis.

Men nu när vi vet kan vi köra på med smörjbingen, samma mat och släppa vår oro i att inte veta och njuta mer :) Ta hand om er!

Likes

Comments

Det har blivit skrivfel i inlägget "kopplingar". Haha! Jag hade skrivit "Mina barn inspirerar och beundrar mig..." Och det låter som att jag är oerhört egenkär 😂 Min tanke var att först skriva att mina barn inspirerar mig, men så ville jag senare lägga till att jag beundrar dem, inte tvärtom. Haha, för det kan ju inte jag tala för! Mänskliga faktorn spelar in 😄 Hur som helst skulle det vara att jag beundrar mina barn! 😉

Likes

Comments