Instagram@sarajonsson94

Dagen har spenderats på Fårö. Vi började med att kolla på raukarna och kasta sten i vattnet. Och Melker sov skönt i selen på mig 😍 Första gången på länge nu, så mysigt 😍
Sedan åkte vi till en mysig gård och slappade i gungmatta, spelade fotboll och gick på styltor.

Sedan åkte vi till Ingemar Bergmans museum och åt lunch där och kollade lite 😃
Sedan blev de självklart sudersand och badade 😍 Melker lekte lite i sanden bara, dock bara roligt i några minuter 😆

Nu på kvällen blev de lugnt och tänkte ta en tidig kväller, grillat lite korv och så och försöker fortfarande natta Melker kl 21 men vägrar sova 😅 hoppas han sover inatt bara så han inte håller låda kl 01 som inatt 😴 stackars våra grannar..

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

En lång och solig dag på Kneippbyn med massa lek, bus, bad, Pippi teater och framförallt massa sol! 😃☀️
Alla 3 barnen och alla vuxna har lekt av sig 😃
Melker sover och snarkar högt efter en heldag på Kneippbyn och avslutade dagen med middag och trubadur på klintehamns bästa pizzeria 😃

Jag själv är totalt solbränd och ska försöka få lite sömn inför morgondagens äventyr, Fårö! 😃

Likes

Comments

Midsommarafton började med 4 timmar sömn och en super gnällig unge. Påväg till midsommarfirande på Marmavallen somnade Melker i bilen med sov bara 30 minuter!!
Under firande va han mest gnällig å missnöjd och vägrade somna om. (4 timmar sömn på natten borde vara toookslut!)
Vid 3 började vi packa ihop för att åka ut till Fredrik och Malins stuga. Melker gallskrek hela vägen innan han somnade i båten. I 10 minuter. Ute vid stugan åt vi lite mat för att sedan åka i land igen då vädret drog ihop sig, så vi fortsatta firande hos Anton och Sandra med kubbmys och grillat! Vid 8 somnade Melker i vagnen för att 30 minuter senare vakna och vägra somna om! När Melker fortfarande var vaken vid 12!!!! 😰 så gav vi upp och åkte hem, han pratade och skrattade hela vägen hem! (Han måste väl somna i bilen iaf, han bör vara toktrött!!) kl 01 gav han upp och somnade... bra nog trötta föräldrar då de mest var gnäll gnäll gnäll hela dagen 😰

Vaknade idag kl 8 och bara sovit 30 minuter på förmiddagen och sover äntligen igen. Hoppas på en lång sovning då han verkligen skulle behöva det efter flera dagar med minimal sömn! 😴

Likes

Comments

Redan igår hade jag fredag i huve, vet inte varför men de har varit en sjukt seg vecka! 🙈
Men nu är de bara en dag kvar till helg!
Imorse vaknade vi ovanligt tidigt och myste lite i soffan innan vi åt frukost på altanen 😃

Vi gjorde oss i ordning och packade in vår nya vagn för att testa den på en handling :) japp ja va nervös för hur de skulle gå å handla själv med Melker! Sist han var med och handla, dock var Tomas med då så skrek han så hela affären hörde oss. Asså inte ett "jag är missnöjd" skrik utan ett " jag är livrädd och har panik" skrik. Alla vände sig och funderade på vad som hände. Så himla stressande!

Men denna gång sa Melker inte ett ljud, han satt nöjd i vagnen och lekte med ett par solglasögon 😍 (vet dock inte om de va att denna vagn va bättre, eller bara ett bättre humör och inte lila rädd längre)
så himla nöjd och stolt man blir, så då kände jag att passa på att göra mer när han är på bra humör så vi tog en sväng hem till mamma/mormor och lekte ute i solen 😃

Sedan hem för en sovstund medan jag gjorde mat och åt för att sedan när Tomas sluta jobbet gå ut på en promenad och sedan lite styrka innan de var dags att bytas av och han åkte iväg på fotbollsträning 😊

Likes

Comments

Nu lider denna helg till sitt slut!
Och herregud vad jag längtar tills tomas går på semester nu. Melker är inne i en så hemskt krävande period.. ALLT som gäller är att gå gå gå gå gå när vi håller i hans händer.. i fredags gick vi runt i en cirkel i badrummet i 40 minuter och kollade på toalettpapperet, försökte jag styra han ut ur badrummet bröt han ihop totalt å skrek, så bara att lyda.

Så himla krävande när han inte vill göra nått själv, att leka med han på golvet duger inte, inte gåstolen heller längre bara gå gå. Ska man försöka träna honom på golvet eller träna på att stå mot bordet är de skrik direkt man släpper händerna. Han kan egentligen stå själv släpper man honom står han upp men gallskriker och grinar för han är så rädd 😕
Så ja ni förstår väl att både min rygg och jag skriker efter semester nu 😂
Behöver man kissa stoppar man fort ner han i gåstolen och han springer efter en in på toaletten och skriker och sträcker armarna efter en för att han vill upp och sedan ner och gå 🙈
Så nu hoppas vi verkligen han lär sig gå i sommar! 🙈

Likes

Comments

Åh denna sommar kommer bli så sjukt spännande! 😃
Som jag skrivit tidigare kommer ett filmteam hit den 20onde juni och kommer även vara här mellan 7-11 augusti! 😃 och det är så spännande! 😃

Vi har även bokat en semester med min bror och hans fru och deras barn och vår mamma å pappa till Gotland en vecka i sommar 😃 ska bli så roligt och läskigt! Melker är tokrädd för allt och nya människor och nya miljöer så de kan verkligen bli kaos! Men vi försöker träna mer å mer i nya miljöer och mycket människor, men idag klara han inte ens gå in på Elgiganten utan att bryta ihop i rädsla! Detta tär så sjukt mycket på en då man gruvar sig för allt.. vill nästan isolera sig hemma men det gynnar han ju inte precis, men så sjukt jobbigt!

Vi nöter massa Pippi nu och hoppas han kommer tycka de är roligt i Pippihuset 😃 Melker är ju även rädd för vatten så även detta blir spännande! Vi tränar som
sjutton med vatten nu och hoppas han kommer tycka de
är roligt tills dess! Så som sagt väldigt intressant sommar som kan gå huuuur som helst 🙈

Likes

Comments

Jag har blivit nominerad till årets babyblogg 2017 😃
hur roligt är inte detta? 😍
Så snälla in och rösta på min blogg, nr 105 i listan 😃
Här röstar du http://blog.babyshop.se/arets-babyblogg-2017/

Håll tummarna för oss! 😍

Likes

Comments



Ni som har barn vet glädjen och spänningen för att bli förälder, man målar upp en bild hur allt kommer bli. Hur man kommer att bli som förälder. Man ser alla mysiga stunder i soffan där man sitter med en nyfödd bebis och matar och gosar hela dagarna. Man ser sig själv göra massa mysiga saker som att gå på långa promenader, stolt med barnvagnen, gå på babysim gå till öppnaförskolan och fikar med andra nyblivna mammor. Ja man målar upp massa bilder på hur de kommer bli. Det gjorde jag också. Men min verklighet blev något helt annat.

Min lilla gosse plockades ut med ett urakut snitt i vecka 34+4. Då hade jag legat inne 1 vecka med havandeskapsförgiftning och hunnit varit hemma i 2 dagar innan jag åkte in akut för att jag inte mådde bra. När vi kom till förlossningen och vi hade kört 8 mil till sjukhuset i världens snöstorm hade jag ett blodtryck på 193/113. Jag fick massa blodtrycksmedicin och jag spydde som en gris och fick ligga med CTG i över 2 timmar för att bebis var så himla slö. De försökte med allt, de buffade på honom igenom magen och jag fick dricka isvatten, men ingenting hjälpte, han gav ingen respons bara några små trötta sparkar. De lade in mig på förlossningen vid 21 på kvällen, då hade blodtrycket gått ner litegrann och sambon åkte hem i snöstormen då allt såg relativt lugnt ut, de tänkte inte plocka ut honom.

Vid 23 steg blodtrycket fort och de satt in blodtrycksmedicin med dropp, men de gick inte ner. Klockan 24 berättar de att de tänker plocka ut bebis nu och att de skulle bli snitt NU. De enda jag tänkte var ”jäklar hinner Tomas hit?!” men någon sköterska hade tydligen ringt honom en halvtimme före och berättat att de troligen kommer måsta plocka ut bebis inatt så han var redan på väg.
Jag rullades ner till operationen och sambon hade fortfarande inte synts till, jag försökte med allt för att de skulle hålla ut så att han skulle hinna dit. Precis när de la bedövningen på mig kommer Tomas in i rummet och 5 minuter senare var Melker ute klockan 01.57! Han var de minsta men vackraste jag någonsin sett. Han vägde endast 1715 gram. Här förändrades hela vårat liv.

Vi låg på neo och kämpade med amningen och de var de enda som gick i huvudet på sköterskorna, Melker tog inte ett enda tag så han sondmatades hela tiden. Efter 3 veckor på neo fick vi veta att Melker hade ett hjärtfel som skulle behöva opereras. Hela ens värld stannade upp! Mitt barn sjukt?! Det händer ju inte en själv, de är sånt som händer andra tror man. De gick inte att förstå, att veta att han kommer behöva opereras och de är snart, min lilla kille som då vägde 2 kg, hur sjutton skulle de kunna operera ett så litet hjärta? Ni kan ju tänka er mina hormoner nyförlöst och sen händer detta, de gick inte att förstå det var som att man drömde en mardröm man bara ville vakna ur.

De hade alltså inte märkt de tidigare?! Det var ju förklaringen till att han var så slö och bara sov och inte orkade äta. Förklaring till att han bara skrek. Han hade ju vätska i lungorna och svårt att andas.. Att de kunde missa detta?!
Veckan efter vi fick veta att Melker hade ett hjärtfel fick han flyga ner till Göteborg för operation. Jag och Tomas fick sätta oss på ett tåg i 59 mil och lämna våran gosse åt några helt okände och inte alls kunna trösta honom. Lämna honom i 5 timmar!! De var så svårt, min lilla pojk bara några veckor gammal, flyga och dessutom med okända människor! Det tog 5 timmar innan vi var nere i Göteborg och träffa våran älskling.
Operationen drog ut några dagar då det var brist på Iva platser. Men den 21 Februari klockan 8 gick jag ner för trapporna med min bebis i famnen och gick in till operationsavdelningen och lämnade ännu en gång min bebis ett en okänd. Denna gång lämnade jag honom till en narkosläkare, Melker skrek av hunger då han hade varit fastande i flera timmar inför operationen, så dom tog han fort, vi hann säga hejdå och pussa på honom, sen gick dom in till operationssalen och sövde honom. Å detta ögonblicket var just då de värsta jag varit med om. Man hade ingenaning om vad som skulle hände. Man vet att min bebis blir uppskuren, det flög så mycket tankar i huvudet på en och man var så himla livrädd.

Vi hade förberett oss på att de skulle ta några timmar och de hade sagt åt oss att åka ner på stan för att få tankarna på annat. Vi åkte ner till stan för att äta lunch men maten smakade inte ens bra, allt man tänkte på var Melker och man väntade bara på samtalet att man kunde komma och träffa honom, även fast man var livärdd för att träffa honom, man visste inte alls hur allt skulle se ut. Man var förberedd att de skulle vara massa slangar men kunde inte föreställa sig det.
Vid 15 tiden fick vi komma upp till intensiven och träffa vår Melker. Den synen var inte rolig, slangar överallt, verkligen överallt. Han låg i respirator och han såg så himla ynklig ut. Men allt hade iaf gått bra. Operationen vi gruvat oss för var över.

Melker låg ungefär en vecka på intensiven och 4 dagar i respirator. Att under de dagarna inte kunna hålla honom i famnen slet så hemskt på en. Men Melker repade sig skapligt snabbt, efter 2 veckor fick vi permission till Ronald mcdonald hotellet alla tre! Och 2 dagar efter fick vi flyga hem till Gävle sjukhus. Denna gång fick iaf jag flyga med Melker medan Tomas fick ta tåget. Här tänkte man nu är denna resa snart över. Vi blir några dagar på Gävle sjukhus för eftervård, de var så de var sagt. Vi trodde att vi skulle snart få njuta av bebisbubblan hemma i vårat hem och allt skulle bli så som vi hade tänk, att vi skulle snart kunna ta bort sonden och leva ett normalt bebisliv. Ja de var så vi trodde de skulle bli. Men här kom nästa bakslag….

Vi kom till Gävle sjukhus. Efter någon dag fick Melker väldigt svårt att andas, han fick låg saturation och stora indragningar och andades super snabbt. Han fick då surgas och efter flera dagars prover visade de sig att han hade fått RS och lungoninflamation. Hans tillstånd försämrades snabbt och tillslut stod de 8 läkare inne på vårat rum och narkosläkare. Det blev bestämt att han skulle flyga akut ner till Göteborg igen. Han rullades ner till intensiven i Gävle i väntan på helikoptern och lades i CPAP. Ännu en gång fick vi lämna honom ensam för att sätta oss på ett tåg ner till Göteborg. När vi stod där ute och väntade på taxin ser vi hur helikoptern kommer och ska hämta våran bebis. Man känner en sån himla maktlöshet, att se ens barn må så fruktansvärt dåligt och de enda man kan göra är att lämna honom och försöka lita på läkarna som ska ta hand om honom.

Vi kom till Göteborg mitt i natten och Melker sov när vi kom upp till intensiven, det såg lite stabilare ut och de uppmanade oss att gå och sova nån timme i deras vilorum alldeles utanför intensiven och att de kom och hämtade oss om han vaknade och var ledsen eller om de blev sämre.

På morgonen tyckte de att han var så pigg att han skulle ner till vanliga avdelningen, det tyckte inte jag och Tomas, han var väldigt ansträngd på andningen och kämpade som sjutton. Men de lyssnade inte på oss, de körde ner honom. Men efter 3 timmar nere på vanliga avdelningen fick vi som vi ville. Han rullades upp till intensiven igen då sköterskorna nere på avdelningen höll med oss att han inte såg pigg ut alls. Sköterskorna var rädd att de måsta lägga honom i CPAP igen och att de då går fortare om man är på intensiven. Så äntligen blev man lite lugnare när man vet att han är på bästa stället, men man känner sig så himla trött på att man hela tiden ska behöva ligga på sjukvården om allt, vi känner vårat barn bäst och ner när han verkligen inte mår bra. Ja de var en jäkla tur att vi låg på som vi gjorde om att han skulle till intensiven. För Morgonen efter när vi kommer in till Melkers rum på intensiven står hela läkarteamet runt Melker . Asså den rädslan när de är fullt pådrag runt honom och man har inte hört ett ord om hur de varit. Jag trodde jag skulle gå mitt i tur, sån extrem rädsla. En miljon tankar snurrade runt i huvudet. Man förstod inte riktigt vad som hände de enda man förstod var att de inte var bra. Melker hade då under natten blivit ännu sämre i andningen och hade syresatt sig så dåligt och kämpat på så med andningen att dom höll på att lägga honom i CPAP igen! Vill inte ens tänka på vad som hade hänt om han fortfarande hade legat kvar på vanliga avdelningen!

När vi gick och la oss denna dag på Ronald Mcdonald hotellet och lämnade Melker så sa jag till Tomas innan vi somnade ” jag saknar han, jag har en konstig känsla” han sa de är bara för att du är orolig efter de som hände i morse, du såg ju att han mådde bra när vi gick för en timme sen.

Vi somnade och nästan precis när vi hade fallit i sömn ringer min telefon, jag vaknar och bara slänger mig upp å skriker NEJ! Jag fattade ju att de var sjukhuset och att de inte ringer mitt i natten om de inte är något dåligt! Jag vågade knappt svara! Jag hann börja grina innan jag ens svarade och darrade fram ett hej. Det var då narkosläkaren som ringde och berättade att de måsta lagt Melker i respirator då han blivit sämre! Ännu en gång rasar hela ens värld! När sjutton skulle våran resa sluta?! Vad hade vi gjort för att förtjäna allt detta?! När sjutton skulle vi få njuta av våran bebis?! Vi nästintill sprang upp till intensiven för att träffa Melker där mitt i natten, när vi kom dit höll de på att sätta kateter på honom då dom måsta hålla koll på hur mycket han kissade när han fick morfin.
Melker kämpade denna sväng i respirator i över en vecka! Den längsta veckan i mitt liv! Att bara kunna sitta där bredvid ditt barn och hålla honom i handen och viska lite i örat i hopp om att han ska höra en. När han bara ligger där och sover. Min lilla bebis blir så pass drogad att han bara ska sova så djupt att han inte ska kunna andas själv. När de försökte avveckla respiratorn fick han hela tiden låsningsattacker och inte kunde andas så hans saturation sjönk till 50 % och de fick handventilera honom. Denna syn var helt olidlig trodde varje gång nu är de slut…

När melker äntligen tagits ur respiratorn och fått kommit ner på avdelningen fick han ändå bo i en vaksal med personal dygnet runt. Jag och Tomas fick inte sova med våran pojk än, de var de 4 veckor sen vi hade fått göra. Att lämna honom på kvällen och komma dit på dagen och lämna honom när de var ”sovstund” på avdelningen kändes så tufft. De kändes inte som att de var vårat barn, de kändes mer som att dehär är vårat jobb. Vi är där går och äter går tillbaka och sen går vi ”hem” och lägger oss. Ja Ronald Hotellet kändes verkligen som ett hem då. Vi hade bott där i sammanlagt 2 månader.
När vi äntligen igen fick flyga hem till Gävle sjukhus kände man ju igen samma känsla, nu är de över, vi har tagit oss igenom denna resa. Snart är vi hemma. Snart får vi mysa som en riktigt familj! Men ikke..

Melker spydde under denna tid väääääldigt mycket och gick inte upp i vikt så han hade en matpump som pumpade i honom mat hela tiden, 23 ml i timmen dygnet runt. Det var en pump man kopplade till sondslangen han har i näsan. Vi låg denna sväng i Gävle i 4 dagar innan vi ÄNTLIGEN fick komma hem. Ja de var en sån enorm glädje, vi trodde ju nu att vi skulle få stanna hemma ända tills Melkers nästa hjärtoperation om flera månader!
Men vi hann vara hemma i 2 dagar.. En morgon skrek Melker han bara skrek och skrek, ett skrik vi aldrig hade hört förut. Han blev helt marmorerad på kroppen och blå. Så vi fick åka in till sjukhuset igen och vi blev då inlagd igen… det visade sig att Melker hade fått för liten dos medicin av dem, de hade endast gett honom en tiondel av de han skulle få. Hans lungor var helt vätskefyllde så han skrek för att han inte fick luft! Denhär svängen var vi mest arg, allt kändes så onödigt! Hade han fått rätt medicin hade vi fått varit hemma och myst! Att sånt här kan inträffa inom vården är helt sjukt, en sån himla viktig medicin för ett så litet litet barn! De gick ganska snabbt här med, Gävle sjukhus vågade inte ha oss i kvar så Melker fick flyga igen dehär var 6 gången han flög och han var endast 3 månader gammal! Denna gång fick han flyga till Uppsala vi fick sätta oss i en taxi, hem och packa väskorna för ännu en tid på sjukhus och sen åka 2 timmar för att sedan få gå till intensiven och träffa våran bebis. Nu var man så himla van med alla de känslor som spökade. Man var så otroligt less på allt. Men de blev en snabb sväng i Uppsala. Vi var bara där över natten innan vi ännu en gång fick flyga ner till Göteborg… Samma visa igen, upp till intensiven.. Dom gav han vätskedrivande på vätskedrivande för att driva ut vätskan ur lungorna.

Efter 2 veckor i Göteborg fick vi flyga hem till Gävle sjukhus 8onde gången Melker flög. Denhär gången orkade vi inte ens tänka att snart är vi hemma, när vi vet att de bara kommer bakslag på bakslag. Vi vågade inte ha några som helst förhoppningar. Men denna gång gick de bra! Efter 3 dagar i Gävle fick vi komma hem!!


Melker är nu 17 månader och har gått igenom så väldigt mycket inget barn ska behöva gå igenom. Men denna resa är långt ifrån slut för oss, Melker har bara gjort sin första hjärtoperation, han har sin stora hjärtoperation kvar som vi inte vet när den blir av. Vi vet ju även vilken resa och vilket kämpande det kommer att bli med matningen för att lära han att äta även fast han fått knapp på magen. Och kämpa med hans utvecklingsförsening. Men vi tar en dag i taget och ser istället alla framsteg han gör! Ni kan även följa våran och Melkers resa på Instagram- sarajonsson94

Likes

Comments

Ni har ju säkert hört flera gånger föräldrar som säger stoppa tiden nu. När deras barn lärt sig något nytt! När deras barn lärt sig sitta och de vill stoppa tiden för att deras barn alltid ska vara bebis..
Jag blir arg varje gång jag hör detta!
Jag vill inget annat än att Melker ska lära sig nya saker och bli större och växa upp. Se han lära sig allt nytt och uppväcka världen.
Jag vill inget annat än att Melker ska lära sig gå eller lära sig krypa iaf!
Folk säger "när han lär sig gå blir de ingen lugn stund" nej de blir de inte, men förstår ni friheten för ert barn när de kan ta sig någonstans själv och slipper bli frustrerad för att de inte kan göra nå själv.
Jag har ett barn som inte kan göra något själv! Vill han ta sig någonstans grinar han tills vi tar han dit. Vill han sätta sig upp grinar han tills vi sätter han upp, sitter han upp och vill lägga sig ner grinar han tills vi lägger han ner. Vill han ställa sig upp lika så, gråt tills de händer. Vi vill inte stoppa tiden, vi vill se Melker klara allt detta själv. Vi vill spola fram tiden tills han får känns sin frihet till att klara saker själv och tills han lär sig äta mat själv och kan berätta att han är hungrig, att han ska kunna njuta av maten och slippa bli matad genom knapp på magen.

Jag tänker även på de föräldrar som förlorat sitt älskade barn och deras tid verkligen stoppats på riktigt, de kommer aldrig få se sitt barn utvecklas och lära sig nys saker...

Så nej stoppa inte tiden... Njut av nuet och alla de saker som barnen lär sig och ge dem all kärlek ni kan just nu för de kommer inte alltid vara små, de kommer växa upp även om
ni inte vill, ta vara på tiden ni har och njut för varje framsteg, de gör vi! ❤️

Likes

Comments

Ojojoj!!!
Den 20onde juni kommer de att komma ett filmteam hit för första inspelningen! 🎥🎬
De är ett projekt som kommer göras i sommar, första inspelningen kommer ut i slutet av juni och de sista inspelningarna i slutet av augusti! 😃
Håll utkik efter detta! 😃

Som sagt dålig på uppdatera bloggen men hoppas på förbättring! Men Instagram uppdateras flitigt! 😃 🌸Sarajonsson94 🌸

Likes

Comments