Header
View tracker

Hur? Hur fan rent ut sagt ska det gå? Hur ska det gå när det redan gör så fruktansvärt ont? Jag förstår inte och jag vill inte förstå. Vill inte veta av den smärtan som kommer kännas när han inte finns mer.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Där stod jag, helt förtvivlad, och kände hur hans, nu för tiden långa och oryckta, man kom i kontakt med min kind och klibbade fast, som ett svagt lim gjort av vatten blandat med lite salt från mina ögon. Där stod jag och hörde massa sus i bakgrunden, ena stunden var det någon som skrattade, sekunden efter hostade någon till för att sedan fortsätta sin konversation med en annan person, samtidigt hördes det hela tiden skrapande hovar från otåliga hästar och någonstans mitt upp i detta hörde jag snyftande, inte bara från mig själv. Allra högst lät en röst som bara jag kunde höra och som spelades upp om och om igen i mitt huvud. Den där rösten som formade orden, den där rösten som gav liv till orden som i samma stund förändrade tre personers liv och en individs existens. Fast egentligen var det ju inte ägaren till den där röstens fel, det är bara alldeles för enkelt att lägga skulden på någon när man själv står där och tyst försöker kväva tårarna, inte tänka på klumpen i magen eller för att inte tala om värken i hjärtat, den bokstavligen talat fysiska värken i hjärtat. I ett och ett halvt år har denna dagen inväntats, men med förhoppningar om ett positivare slut. Där stod jag och kunde bara tänka på en enda sak medan den långa oryckta manen klibbade fast allt mer och mer mot min kind. För första gången sen vi kom hit stod han lugnt och stilla samtidigt som han vilade sitt stora tunga huvud mot mig. Där stod jag och hade inget annat än honom och den där rösten i tankarna. Där stod jag och ville aldrig lämna hans sida. Där stod jag och försökte lista ut vilken klapp som skulle komma att bli den sista.

Likes

Comments

View tracker

Längesedan jag ens var inne här, men idag fick jag inte och kikade lite, mest för att kommentera http://nouw.com/wilmawestdahl inlägg. Anyway såg jag detta, här ovanför. Det är alltså över 1000 personer som läst mitt inlägg om hur jag besegrade depressionen, 1000(!!) fattar ni?!? Tänk att radda upp alla de här 1000 personerna framför sig, overkligt! Är så himla glad! Mitt mål med den här bloggen är att nå ut till personer med min erfarenhet, för att samhället ska höja förståelsen för hur fruktansvärt vanligt och farligt psykiska sjukdomar är. Jag är inte stolt för vad jag gjort mot mig själv, men jag är hur jävla stolt som helst över att jag tog mig ur det levande. 1000 personer, 1000 personer. Tack.

Likes

Comments

Jag och Moah både började och avslutade vårt sommarlov på Klockaregården som ledare på Läger 2 och Läger 11. Det var en oslagbar känsla att få se stället igen efter 3 år när vi åkte dit första gången, det är så himla fint och underbar stämning! Till råga på allt fick jag rida fina Grisen(uppe i vänstra hörnet) som jag inte suttit på sedan 3 år tillbaka och saknat att göra det. Men det bästa av allt är nog alla underbart härliga skratt man får där, sådär så man blir varm i hjärtat. Egentligen är det bättre att ni kollar på filmerna, bättre sammanfattning då!
Min film läger 2
Moahs film läger 2
Läger 11

Någonstans där in i mellan hann jag med massor av jobb på donken, lyckades även bränna mig på fritösen. Några tjejer från klassen träffades för bio och mat på Pinchos, blev en riktigt mysig kväll (med lite pokémonjakt ofc). Träffade även Ellen, Vickan och Emelie på våran regelbundna matdejt vi träfftas på ända sedan vi alla spelade fotboll tillsammans, alltid lika mysigt! Tilda fixade frukost på sängen när jag och Christian var för lata för att ens gå ur sängen och sen hade Ellen även en liten fiesta som blev riktigt kul!

Hela Falsterbo veckan tillbringades nere i Skåne med Sanna, Lindha och Lousie. Kan beskriva den veckan med ett ord, kaos! Den började med strul med stugan, men sen blev det bara bättre och bättre och i det stora hela hade vi det trevligt med lite för mycket shopping, kvällspromenader och härliga skratt!

Något av det bästa jag gjort i sommar var nog att få se Iron Maiden med pappa, så sjukt mäktigt att jag fortfarande nästintill ryser av att se filmerna!!​ Resten låter jag bilderna tala för och ja, kortfattad sommar det blev det, men bara för att kunna minnas de bästa delarna lite bättre!

Likes

Comments

Faktiskt är det så att sommarens besök i Stockholm, tredje för i år btw, denna gången tillsammans med la familia, får ett eget inlägg. Just för att jag förälskar mig i denna stad mer och mer för varje gång jag är där, don't know why men jag gillar det, däremot är jag tveksam till om jag skulle vilja bo där.

Åter till sak, de tre första dagarna i Augusti tillbringade vi alltså i Stockholm på en mini semester med shopping, god mat, skratt, ett besök på Skansen och pokémonjakt. Finns väl ingen som missat pokémon hysterin denna sommar? Vet ni hur mycket det fanns, överallt, i där uppe!? Haha det är så sjukt ändå, ännu sjukare när vi gick förbi Riksdagen, jag och Tilda mitt uppe i jakten, och jag får upp en säl på kartan och skriker ''Tilda det är en säl här!" milisekunden efter skriker hon ''Åh de är ju en säl här!" milisekunden efter det skriker en okänd kille bredvid oss ''Å de är en seal här!" lite komiskt ändå höhö

Trots allt var ju inte pokémonjakterna allt vi gjorde, shoppingen var väl höjdpunkten((förutom när vi tjockade oss med donuts)) och i stort sätt all min shopping blev inne på NewYorker, bästa affären for real!! Vi hann även med ett besök på Mall of Scandinavia som vi alla hade större förväntningar på, men det gjorde oss inte så mycket, vi var glada ändå!


Likes

Comments

Tycker bilden beskriver så bra

Tänk att det fortfarande finns några få underbara människor som fortfarande kikar in här varje dag och hoppas på ett nytt inlägg och äntligen kikar ni in här för att också få se ett!

Anyway det börjar faktiskt suga lite i mig till att börja blogga igen, men å andra sidan om va fan då? Haha. Bloggen är ju från början skapad för mig att ha ett ställe att skriva av mig på, när botten är nådd, men lyckligt lottad är jag över att allt mer sällan behöva det. Känner efter i mig själv varje dag och drar slutsatsen om att jag är lycklig igen, jag älskar livet igen och vill leva det!

Nej men, kanske ska en dra en kort sammanfattning av sommaren i ett inlägg? Är ju alltid kul, för min egen del i alla fall, att ha det att kolla tillbaka på i framtiden!

Ååå glömde ju nästan! Om det möjligtvis finns någon har som vill, och inte redan gör, följa mig där jag är lite mer aktiv så finns jag på snapchat: filippanorlen instagram: filippanorlen / filippas_foto twitter: filippanorlen

Likes

Comments

Har med mig detta i bakhuvudet varje dag i kampen mot att aldrig hamna på botten igen✋🏼

Likes

Comments

Är så himla tacksam för att få ha Johanna i mitt liv, är stolt över att kalla henne min bästa vän. Berättar ofta för henne hur tacksam jag är för hennes insatser för min skull, men hur tackar man någon som andats åt en i två år? Hur tackar man någon som är så stark att hon klarar hålla i mig som väger lika mycket som hela universum? Är så fruktansvärt tacksam, så fruktansvärt

Likes

Comments

Instagram@filippanorlen