Många timmar sömn har det nog inte blivit de senaste nätterna i Chennai. Likaså var det också nu sista natten. Vi hade väckning klockan 3 och bilarna som skulle ta oss till flygplatsen väntade på oss utanför vår lägenhet strax före 4. Det blev lite bråttom innan vi hade gett vår gåva och sagt hejdå till Kailash, men vi hann ändå i god tid till flygplatsen.

Så många tankar hann rusa runt under bilfärden. Tårar rann ner en efter en längs med kinderna. Så många känslor spelade spratt tillsammans med alla upplevelser och minnen vi har samlat på oss under dessa fyra veckor. Det var så fruktansvärt konstigt och häpnadsväckande att det inte alls var någon trafik längs med vägarna att prata om. Vi hade nog inte kunnat föreställa oss att det skulle kunna vara så i Chennai.

Vid flygplatsen checkade vi in våra bagage i god tid och gick igenom säkerhetskontrollen. Chennai flygfält är sist och slutligen inte så jätte stort, i alla fall inte i jämförelse med t.ex. Heathrow och Helsingfors. Vår flygfärd från Chennai till Heathrow kändes snabbare och smidigare än resan till Chennai, trots att det var lite på en timme längre flygtid till Heathrow. Det var så gott att få äta något salt och matliknande vid frukosten kring halv nio i flyget eftersom vi inte åt något innan vi lämnade lägenheten. Trots att vi var trötta gick det ändå inte att sova så mycket. Vi räknar med att istället kunna sova ikapp den stora sömnskulden senare då vi kommer hem.

På Heathrow spenderade vi nästan fem timmar på flygfältet. Tiden gick snabbt och vi åt riktigt goda hamburgare på en restaurang. Att få äta lite sallad och riktigt kött var himmelskt gott, men den indiska maten kommer vi nog absolut också att sakna. Vi hann också med en del shopping innan vi tog en kaffe och gick till vår gate.

För tillfället sitter vi i flyget på väg till Helsingfors. Det är bara några timmar kvar innan vi är hemma. Vi är mycket trötta efter dessa intensiva sista dagar som vi har haft, men vi minns tillbaka med glädje på mååånga roliga händelser. Det ska bli så roligt att få träffa alla våra nära och kära efter en så lång tid ifrån varandra. Vi kan bara föreställa oss chocken som kommer sedan då kölden kommer emot då vi stiger ut ur planet i Vasa. Andra saker som vi också ser framemot är att få dricka kranvatten och mjölk (!), äta färska grönsaker såsom sallad m.m., äta kött, fisk, kyckling... Ja allt, utan att behöva vara alldeles för skeptiska. Vi kommer snart att få duscha oss rena, andas in frisk luft, ta del av en lugn trafik, använda oss av en bekant valuta... Du milde tid, det lär bli en liknande liten kulturchock igen.

Lika många saker som vi ser framemot i Finland, kommer vi också att sakna i Indien. Det är bara att konstatera att det finns för- och nackdelar med allt. Vilken tur att människan är anpassbar.

Vi vill från vår sida tacka för att ni har velat ta del av vår resa och upplevelser! Allt gott till er, och kom ihåg att det är fritt fram att fråga oss om det är något ni undrar över eller annars bara vill prata om. Vi delar mer än gärna med oss av det vi har fått vara med om.

Kram från oss alla! :)


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vid sjukhuset hälsade vi sedvanligt på alla vänliga vakter och sedan skiljdes vi en sista gång åt till de olika avdelningarna vi skulle vara på. Känslan som man hade då är smått obeskrivlig- man förstod kanske inte riktigt helt och hållet att det verkligen var sista praktikdagen på Dr. Mehta’s hospital.

Dagen gick undan för oss samtliga fyra. Några av oss var på en sista lektion och sedan lunchade vi tillsammans uppe i cafeterian. Med oss till sjukhuset hade vi x-antal Fazers chokladplattor och korten vi pysslade ihop under fredagskvällen. Vi startade ”avskedsturnén” uppe i cafeterian och tackade kökspersonalen för en fantastiskt bra service och den vältillredda dagliga lunchen vi har fått ta del av. Det var så roligt att se hur glada och överraskade de blev av vår lilla gåva.

”Avskedsturnén” fortsatte i hela sjukhuset. Det blev en känslosam sista tur i sjukhuset för några av oss. Vi skrattade och grät om vartannat. Vi upplevde att det verkar vara rätt ovanligt för indierna att gråta offentligt, eftersom de var ganska förvånade och kanske till och med lite obekväma när de såg av några av oss grät vid avskeden. Varje avdelning och all personal uppskattade den finska chokladen, men framför allt det personliga kortet med en personlig hälsning skriven på baksidan.

Många selfier blev tagna under vår runda. Vi kommer verkligen att sakna all personal, men också att få vara på sjukhuset och ta del av alla händelser och vården av patienterna. En del av oss hade hunnit knyta några starkare band till några ur personalen. Det var därför riktigt roligt att få byta kontaktuppgifter med varandra.

Då all choklad och alla kort blivit utdelade och tårarna hade tagit slut återstod det bara att ta en sista tuk-tuk hem till lägenheten. Strax innan vi skulle gå upp till den person som har haft ansvar över vår vistelse vid sjukhuset, kom några sjuksköterskor och frågade om vi var på väg att delta i en tävling som de skulle hålla för personalen uppe på översta våningen. Efter vårt samtal med ansvarspersonen valde en del av oss att stanna kvar och delta i tävlingarna. Det blev en riktig glädjefylld, rolig och superbra avslutning på dagen efter många fällda ledsna tårar.

Vi har verkligen uppskattat vår praktikperiod på sjukhuset. I början av perioden var det fruktansvärt mycket som var så annorlunda i jämförelse med hur det är i Finland, men vi vande oss vid det. Vi har haft en del tuffa mentala utmaningar, med tanke på både den nya främmande kulturen och det annorlunda sättet hur man vårdar patienterna. Inte att förglömma det kanske mest utmanande- tamil, det omöjliga språket att förstå. Vi har klarat oss hyfsat bra med engelska, men i många situationer skulle det ha varit lättare att kommunicera på tamil. En annan lösning kunde också vara att en del av personalen skulle kunna mera engelska. Vissa kan helt enkelt inte alls prata engelska. Något som också kanske skulle vara värt att nämna är att, utan att döma, accenten man pratar engelskan med i Indien är rätt svår att förstå emellanåt.

Roligt har vi haft det, och vi kan utan tvekan definitivt varmt rekommendera andra studeranden att åka iväg till Chennai för att praktisera. Nu i efterhand då vi tänker tillbaka på vår praktikperiod skulle det ha varit bättre att stanna längre vid en avdelning och inte hoppa på från ett ställe till ett annat. Vi skulle kanske också ha kunnat repetera mera av benämningarna på kroppen och sjukdomar på engelska och latin.

Vi är så tacksamma över denna möjlighet vi har fått ta del av. Detta kommer absolut vara ett rikt minne för resten av våra liv!

Thank you so much Dr. Mehta’s Hospital, we will miss you a lot!

Likes

Comments

Hej!

De sista dagarna på praktik har vi tillbringat på nya avdelningar. Förutom det har vi också deltagit i lektioner som de ordnar varje onsdag-fredag med olika ämnen varje dag.


Sofia har varit på rehabiliterings avdelning. Där har hon fått se när fysioterapeuten masserade och visade olika övningar för olika personer som hade sjuk nacke, rygg och axel. Hon har fått se när de tränade ett barn med down syndroms nacke och när de visade olika övningar som en gravid kvinna skulle göra. De har visat och förklarat alla maskiner för henne. Hon har trivst bra och personalen har varit trevliga.


Astrid har varit på NICU under de här sista dagarna. Det har varit väldigt lugnt på avdelningen, hon har tillbringat tiden på både level 1 & 3. Under dessa dagar har honföljt med vid vården av de prematur födda. Trots att det har varit lugnt, har dagarna gått fort och varit riktigt intressanta. Sjuksköterskorna har gjort sitt bästa för att svara på henned frågor. Sista dagen följde hon med två studerande som var duktiga på att berätta om alla maskiner och instrument som finns i NICU.




Josefine har varit på akuten. Hon har trivts bra på avdelningen. Hon har fått lära sig mycket och sjuksköterskorna är duktiga på sitt jobb. Under dagarna har det kommit in många barn med svininfluensa och andnings problem. En av patienterna misstänktes till först ha hjärnhinne inflammation då han var desorienterad, orolig och lite agressiv. De var tvugna att söva ner honom för att de skulle kunna ta CT- röntgen. ( Då man tar CT måste man ligga helt stilla.) När de väl fick röntgen bilderna visade det att han hade tuberkulos som hade spridit sig till hjärnan. Efter det blev han inlagd på ICU och fick påbörja behandling. Det var synd att detta var de 3 sista dagarna för att hon skulle gärna varit längre och sett mera.

Charlotte har varit 2 dagar på ICU och sista dagen på operations avdelningen. Likt tidigare har personalen visat sin positiva glädje och entusiasm för viljan att lära ut nya saker. Det har varit 3 patienter på ICU och alla har varit kopplade till var sin respirator. Det har varit mest av grundvård som blivit utförd, men också medicinering och sondmatning har tillhört arbetsuppgifterna.

Idag på operations avd. fick Charlotte se två fullständiga kejsarsnitt, ett bronkoskopi och ett lap sterilisation. Charlotte njöt till 100 % av den fantastiska gemenskapen och de intresssnta casen under dagens lopp.


Likes

Comments

Varma och glada vändags hälsningar från oss i Chennai! Hoppas alla har haft en bra dag med nära och kära. Eftersom vi inte är hemma i Finland och kan fira med våra familjer, vänner och pojkvän, så bestämde vi oss för att gå till Skywalk, ett shoppingcenter som är nära här var vi bor. Där hade de dekorerat fint för dagen och många butiker och matställen hade något lite speciellt enligt tema. Mycket folk och speciellt par var ute och njöt av kvällen och tog mycket bilder med dekorationerna.

Vi gick snabbt igenom några affärer och efteråt letade vi upp ett café. Där smakade vi på frappé och olika milkshakes, även olika bakelser. Sedan var vi en sväng via matbutiken och efter det var vi nöjda, och började traska hemåt.


Nu skall vi snart gå och sova för att ha krafter till morgondagen. God natt! ❤️

Likes

Comments

Hejsan!

Imorgon är det sista gången vi byter avdelning. Det är nog med blandade känslor som vi inleder de 3 sista dagarna på Mehtas hospital. I fredags bytte vi till en ny avdelning som vi har varit på ända tills idag.

Astrid har varit på rehabiliterings avdelningen. Hon har trivts jättebra där. På avdelningen finns det 2 fysioterapeuter, de har båda varit mycket vänliga och tagit väl hand om en. På avdelningen har hon fått se när de tränat med en baby med downs syndrom. Träningen går ut på att bygga upp nack och rygg musklerna. Förutom babysen som kommer 3 gånger i veckan, har det kommit in olika fall med både stora och små. Vanliga fall har varit muskelsträckningar, barn som haft svårt att gå och träningsskador. Med barnen har de ett skilt rehabiliteringsrum där det finns massor av olika leksaker. Kommer sakna avdelningen och har lärt mig så mycket under dessa 3 dagar.



Josefin har varit på operations avdelningen. Dagarna har varit väldigt olika och intressanta. Personalen har varit mycket välkommnande och trevliga. De har lärt henna om utrustningen i operationssalarna, aseptiken och vad som krävs före och under en operation. Hon har bland annat fått se abort, njuroperationer hos småbarn, borttagning av gallstenar,omskärelser och benoperation ( fraktur ). Idag har Josefine också fått se ett öppet case. Som innebär att man öppnar i dettafall buken. Klienten hade diagnosen tuberkulos som hade spridit sig till buken vilket medfört svåra besvär. Detta gjorde att klienten hade svårt att äta. Klienten kom in som ett akutfall.

Sofia har varit på NICU. På avdelningen har hon fått följa med under observationerna och matningen. Förutom det har hon också varit med när de gett mediciner och tagit blodprov. Läkaren på avdelningen har förklarat om de prematur födda och deras olika situationer. Han har även berättat om när han tagit hand om en förtidigt född flicka och hur hon 20 år senare kom och besökte honom. Personalen har varit trevliga och hon har tyckt det varit intressant.

Charlotte har varit på akuten. Under dagarnas loppp har de varit många patienter som blivit diagnostiserade med svininfluensa. Man har också gjort undersökningar för att få fram diagnoser som misstänkts har varit tuberkulos och HIV. Eftersom de är relativt svåra sjukdomar har Charlotte tagit ett steg tillbaka och observerat hur personalen sköter om patienterna. Det har varit ändå varit lärorikt och givande att vara på avdelningen. Många saker fungerar på samma sätt som i Finland. T.ex triageringen och mottagande av en patient. Det finns dock några undantag i jämnförelsen med vården i Finland.

Till nästa år om andra studerande får möjlighet att praktisera på Mehtas hospital så rekommenderar vi att studerande skall stanna längre på en och samma avdelning. Detta på grund av att det tar en stund innan man kommer nära personalen och får ett ömsesidigt förtroende sinsemellan. Då man är tredje och sista dagen på en avdelning har man nätt och jämnt kunnat börjat samtala med personalen och så är det dags att säga hejdå och byta avdelning.

Ha de bra!

Småtrötta studerande påväg till praktik.😊

Likes

Comments

Hej!


På fredagen gick några av oss hem från Dr. Mehtas hospital efter att praktikdagen var färdig. Man hinner se mera när man går än när man tar en tuctuc. Det var soligt och varmt att gå hem men det gick bra ändå. Promenaden hem från sjukhuset är ungefär 3 km. Det tog oss ungefär en timme för vi gick lite omvägar för att se mera. Senare på kvällen bestämde vi oss för att gå ut och äta. Vi tog en tuctuc till ett ställe som heter Kailash parbat som ligger nära praktikplatsen. För en gångs skull fick vi njuta av europeisk mat. Den var väldigt god och personalen var väldigt trevlig och vi fick bra service av dem. Efteråt bestämde vi oss allihop att gå hem. Det var en varm och skön kväll och roligt att se staden då det var mörkt.

Lördagen spenderade vi hemma och tog det lugnt. Vi var uppe på taket och solade. Vädret var väldigt skönt. Det var skönt att inte ha något skilt inplanerat. Några av oss gick även till ett litet köpcentrum som finns gatan över. Vi kunde än en gång konstatera att det är mycket välbehövligt med lite ledigt och inga måsten. Det är kanske under dessa tillfällen man också hinner smälta lite av det vi har varit med om och upplevt.

På söndagen åkte vi igen en 10-tiden till Ideal beach. Där solade och simmade vi. Den här gången åt vi mat nere vid stranden, vilket var väldigt härligt. Vi hade en skön och avkopplande dag.

På Ideal beach träffade vi på en man från Österrike som jobbar periodvis på en konstskola som heter Bindu-art-school och som finns en bit utanför Chennai. Han och några av eleverna hade utställning av deras målningar på Ideal beach. Skolan använder konst för att förändra livet för människor som har haft spetälska och blivit knuffad ur samhället. Eleverna säljer sin konst och får på så sätt in sin inkomst. Vi blev inbjuden att gå och besöka deras skola men tyvärr kommer vi inte att hinna eftersom vi har praktik och för det tar en stund att köra till skolan. Istället ska vi troligtvis besöka en utställning de har här i Chennai på onsdag. Deras konst är verkligen speciell och vacker.

Nedanför får ni ta del av en stor bildbomb- en bild säger mer än tusen ord.

Allt väl tillönskas er alla från oss alla i Chennai!


Likes

Comments

Hej!

Då har återigen tre dagar gått och imorgon väntar ännu en ny avdelning för oss alla. Det är väldigt intensivt att byta avdelning efter tre dagar, det är inte helt enkelt att komma personalen nära och när man väl börjat lära känna dem så ska man byta avdelning. Trots det är vi glada över möjligheten att få se så mycket på denna korta tid.

Jag ( Astrid ) har varit tre dagar på intensiven. Intensiven har varit intressant, men att lära känna personalen har varit en liten utmaning. Alla har varit trevliga och alltid svarat på mina frågor. Det har varit lite svårt att förstå vissa grejer när de förklarat om maskiner eller mediciner som de använder. Men de har alltid försökt förklara så att jag till slut har förstått. Ett av de intressantaste jag fått följa med på var när de använde ekokadiografi. Det är en ultraljudbaserad medicinsk undesökningsmetod för att kunna se hjärtat. Så det var mycket roligt och intressant att se.


Josefine har varit på förlossningsavdelningen och . Första dagen när hon kom till avdelningen hade det varit en förlossning tidigare på morgonen. Då fick hon se hur vården efter förlossningen går till. Senare under dagen kom det in två höggravida kvinnor. Båda två hade haft lite värkar och undersöktes, de blev sedan skickade till röntgen. Dagen efter fick hon vara med när en kvinna kom in och blev förberedd för operation (sterilisering). Idag (torsdag) råkade det vara en förlossning på eftermiddag som Josefine fick vara med och se. Förlossningen gick snabbt och inga större komplikationer. Endast huvudet var i lite fel läge. Hon tycket det var mycket intressant att vara med. Barnmorskan var duktig på att berätta och Josefine fick även assistera lite under själva förlossningen. De ända som skiljde sig från Finland var att papporna inte fick delta under förlossningen, eller vara på avdelningen. Bästa med tiden på förlossningen enligt henne var nog att se mammorna med deras nyfödda bebisar.


Sofia har varit på operationsavdelningen. Hon har blivit visat runt. De har förklarat operationsinstrument, mediciner och apparater för henne. Hon har fått se när de opererade bort tonsiller och när de opererade ett ljumskbråck. Hon fick vara med på två titthålsoperationer där dom på ena opererade bort äggstockarna och den andra gallblåsan. Hon har fått se när de satte in en stent i uringången på en liten pojke och när de undersökte en mans urinblåsan med ett tunt rör med kamera på och sen katetriserade de honom. Förutom det har hon fått se två kejsarsnitt. På det andra kejsarsnittet följde hon med och se när dom vägde barnet, torkade av det och när de satte barnet i något som liknar en säng som ger värme. Hon tycker det har varit intressanta dagar på operationen och hon tyckte det var intressant att se hur läkarna opererade och assisterade. Det var oftast tyst i operationssalen och de visste vad de skulle göra utan att säga ett ord till varandra.


Charlotte har tillbringat dagarna på NICU. Hon har trivts bra där och lärt sig mycket. Eftersom de är mycket att observera och lyssna på så kommer det engelska språket som en naturlig lära i sig själv. Hon tyckte det var gripande i början att se alla små bebisar, men förundrades av att de överlever alla omständigheter fast de är så små. För en som inte tidigare har sett så små bebisar så var det många tankar som väcktes upp första dagen. Låren på bebisarna är i samma bredd som en fullvuxen människas pekfinger och långfinger bredvid varandra. Tårna är i storlek med halva lillfingernageln, om ens det. Sjuksköterskorna matar bebisarna med 18 ml modersmjölksersättning åt gången, alltså endast två 10 ml sprutor vid en måltid. Bebisarna är så otroligt söta och fina på sitt eget sätt!

Det var roligt att umgås och diskutera med nästan jämnåriga studeranden på avdelningen. De utbildar sig till nurses i en Hindi-skola här i Chennai och var mycket pratsamma och hade många frågor om Finland.

Det var allt för denna gång. Ha det bra!

Likes

Comments

Hej!

Måndag igen och vi har en ny vecka framför oss. Vi har nu varit halva tiden här. Det har gått så fort och vi har sett så mycket på den här korta tiden.

Idag var det sista dagen på respektive avdelningar och imorgon är det nya avdelningqr som gäller för alla.

Josefin har idag fått vara mef ett barn med down syndrom och gjorde samma övningar som i fredags. Efter det fick hon se på när de mjukade upp en mans axel. Sedan vid kaffepausen satt hon och diskuterade med två fysioterapeuter. Josefin fick också fara och se vid tandläkarn, där tog de bort tandsten på en patient, och en annan gjorde rotfyllning.

Charlotte har varit på förlossningsavdelning. Hon har lärt sig nya benämningar och begrepp på engelska som de använder inom sjukhusvården. Två sjuksköterskor har visat henne runt på avdelningen och de har varit riktigt trevliga. Som tidigare så var det lugnt på avdelningen, patienten som var där fick åka hem idag, så för tillfället finns det inte mycket att göra där.

Sofia fick idag se när de satte en "kanyl" vid sidan av halsen ( Internal Jugular Vein ). Sedan kopplad de "kanylen" till en dialys. Dialys är när man renar blodet via en maskin, det gör man för att njurarna har slutat fungera och kan inte rensa blodet själv. Vid en patient fick Sofia se när en man tränade den sängliggande för att patienten inte skulle bli stel och för att hållq igång blodcirkulationen. Annars har dagen varit lik de tidigare dagarna.

Astrid har under dagen fått vara med på två operationer. Den ena var en Fistulectomy operation, där de tog bort en fistel som låg mellan huden nära anus och änden av tarmen. Den andra operationen var en Hemorrhoidctomy. Båda operationern gick fort, men var mycket intressanta. Dagen har varit lärorik och givande.

Ha de bra!

Likes

Comments

Mahabalipuram var namnet på vårt utflyktsmål under söndagen. Vi hade en välbehövlig sovmorgon och åt frukost i lugn och ro innan vi gjorde oss i ordning inför en lång dag. En bil kom och hämtade upp oss kl 11 och sen begav vi oss vidare på en ungefär timmes bilfärd genom Chennai och vidare söderut mot Mahabalipuram.


Solen gassade på hela dagen och det var väldigt varmt att gå omkring och se på alla fina sevärdheter som fanns. På ett ungefär kanske vi hann se hälften av det enorma området. Kortfattat kan man säga att området var belagt på höga stenklippor. In i dem fanns gamla stengrottor där man hade gjort skulpturer på t.ex. djur. Ute på själva stenklipporna fanns det enorma stenar/stenblock lite här och där som bevarats från en lång tid tillbaka. Det var massvis med folk överallt och människorna var glada och verkade trivas i varandras sällskap. Ofta såg man stora familjer tillsammans som var på familjeutflykter. Också många turister gick omkring i folkmassan.


En riktigt fin vy över området fick vi också när vi kom upp till toppen av stenklipporna. Då vi kom ner gick vi runt på gatorna för att se vad som fanns där. Plötsligt stötte vi på ett litet "butiksliknande" hus. Inuti sålde en man olika stenskulpturer och andra fina saker. Där stannade vi ca en timme och klockan blev rätt mycket. Efteråt gick vi vidare längs med gatorna och stötte på många människor i alla åldrar som ville sälja saker för att få pengar till mat för dagen och till deras familjer. Det var ögonblick som stannade kvar på våra näthinnor och de kommer knappast att glömmas bort i första hand. Det är så gripande att se vissa människors levnadsförhållanden- man kan helt enkelt inte förstå deras livssituation. Man vill så gärna hjälpa så mycket som man bara kan, men man behöver bara inse att man inte kan hjälpa alla.


Efter en svettig och lång promenad längs med alla försäljningsstånd kom vi fram till den allmänna stranden. Det bokstavligen kryllade av människor överallt och de flesta verkade ha väldigt roligt tillsammans. Nere vid havet var det stora vågor som sköljdes över strandkanten. Några människor badade med kläderna på, vilket verkar vara rätt vanligt här i Chennai-området. Det fanns hästar där som människorna red på och så gick det kor fritt omkring på området (precis som i resten av staden). Många olika stånd fanns längs med sanden där man sålde mat av alla olika slag, men också andra saker så som smycken och plastleksaker.


Det blev en dag fylld med nya både roliga och givande, men också mer ledsna och kanske mer psykiskt tilltalande upplevelser. I bilen på väg hem till vår lägenhet från Mahabalipuram satt vi alla rätt tysta och trötta och åt den lilla matsäck vi hade med oss. Många tankar, bilder och upplevelser snurrade runt i våra huvud. Om jag (Charlotte) får säga ärligt tror jag faktiskt att vi inte riktigt helt till 100% kan förstå allt vi går igenom här i Indien. Men en sak är helt säker, vi växer något enormt som personer under denna månad vi vistas här. Alla borde få ha denna möjlighet att åka runt och vidga sina vyer och också få perspektiv på saker och ting. Det är kanske inte alltid så som man har föreställt sig att det ska vara.


Likes

Comments

Hej!

I fredags på kvällen hade vi bestämt oss för att gå på bio. I köpcentrument nära där vi bor finns en biosalong, så redan första dagen vi kom hit till Indien bestämde vi att vi ville fara på ett biobesök. På torsdag kväll hade några av oss gått dit för att se vilka filmer som visades. Det fanns enstaka engelska filmer fanns det och valet föll på filmen La La Land. Vid bion gick vi först genom säkerhetskontrollen och vi var tvugna att lämna väskorna till personalen. Väl inne vid bionsalongen fanns det 8 olika salar och de sålde allt från hotdogs, popcorn, nuggets m.m. Själva bion påminde om den finländska bion, men före filmen spelade de Indiens nationalsång och alla skulle då resa sig upp under sången.

Lördagen hade vi sovmorgon till 10 och började sedan ställa oss iväg till express mall. Vi spendera hela eftermiddagen på express mall. Express mall är ett 5 våningsar stort köpcentrum. Och på alla våningar finns det massivt med olika butiker på rad efter varandra. Vi hittade ettlitet konditori och mannen som dekorerade tårtorna vat väldigt skicklig. Förutom alla kläbutiker fanns där också en bokhandel. Några av oss blev smått förtjusta i den. Bokhandeln var mysig och hyllorna löpte en efter en och verkade aldrig ta slut. Det fanns av alla olika genre och alla som ville ha av en viss genre så fanns det massor av olika böcker att välja mellan. Efter att vi gått en hel del var det sedan dags att ta en tuctuc tillbaka till lägenheten. Under resten av kvällen tog vi det lugnt och vilade upp oss.

Ha det bra!

Likes

Comments