Idag är det sista dagen på den bästa veckan på hela året; Prideveckan.

Imorgon när alla vaknar så har vi återgått till det heteronormativa samhället igen med de få färgglada dagarna som blott endast ett minne. Vi har återgått till diskriminering, mobbning och ignorans.

Trots min starka önskan om att få komma härifrån och ut i världen, riktad mot ställen där det vi har firat denna veckan ses som en självklarhet, så är jag så otroligt stolt över fina lilla Växjö som har omfamnat och tagit in Pride så mycket. Mitt hjärta slår lite extra för min fina hemstad denna veckan.

Dock har jag även en negativ syn på detta. Pride har varit som ett mode denna veckan. En tävling om vilken affär som har det mest "pride:iga skyltfönstret" blir avslutat idag, men vart ser vi detta de resterande 51 veckorna av året? Företag använder Pride som en grej att hänga med i modet men totalt skiter i det resten av året. Men vi ska väl egentligen inte klaga, det går iallafall framåt. Det kunde ju trots allt varit värre.

Jag önskar att det kunde varit Pride hela året om. Regnbågsflaggorna som har färgat Växjö denna veckan är lycka för mig, såhär vill jag alltid ha det.

Bild: Silvana Imam på avslutningskonserten i Linnéparken, fotot är taget av mig​

​Emmy

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments