"Vi måste tänka på våra kvinnor"

"Hon är någons dotter/syster/mamma"

Vi människor har en viss förmåga att uppfatta saker, men oftast sträcker den sig inte längre än vad vi själva har upplevt och vad vi kan relatera till. Ser man en video i sitt facebookflöde på hur en hund plågas i ett land långt bort är det lättare att känna smärta om man själv har en hund, för att bara ge ett exempel.

Världen har inte varit så instabil på länge som den är nu. Folk flyr för sina liv, våldsbrott begås i stora utsträckningar, och främlingsfientligheten ökar kraftigt. Att kämpa för allas rättvisa är en ständig kamp då världen aldrig har varit rättvis, och därför kan vi nog aldrig veta säkert hur vi ska gå tillväga för att nå dit. Folk använder sig av människors empati för att bidra till att fler ska engagera sig, för att fler ska bry sig.

Meningar som "hon är någons dotter/syster/mamma/annan kvinnlig person som många har i sitt liv" används flitigt för att folk ska kunna sympatisera med den utsattas familj/henne själv. För att man inte vill att det ska hända kvinnorna i ens egna liv. Det jag undra är varför vi människor egentligen har så svårt för att tänka längre än så? Varför kan vi inte engagera oss enbart för att en annan människa ska slippa bli utsatt för våld? Varför måste hon kategoriseras och kopplas till någon du känner för att du ska bry dig?
Samma sak gäller "Vi måste tänka på våra kvinnor" (eller liknande). Sedan när tillhör kvinnorna er? Sedan när tillhör kvinnan någon annan än henne själv?

Engagera dig. Bry dig. Inte för att hon är din kvinna. Inte för att hon är någons mor, dotter, eller syster. Gör det för att hon är en person.

Emmy

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments