Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Har börjat lyssna på en ny podd. Forni & Hamilton heter den. Jag blev så ledsen när jag lyssnat klart på alla avsnitt av min förra favoritpodd Michaela (Forni) & Dasha. Dom hade alltid så intressanta och roliga saker att diskutera. Båda var relations inriktade men Forni & Hamilton är mer "smörig" om man får uttrycka sig så haha. Men jag gillar den! Dom pratar VÄLDIGT mycket om kärlek. I alla dess former. Lycklig kärlek, olycklig kärlek och allt däremellan. Det fick mig att börja tänka mer på kärlek.
Jag har ju varit singel nu sedan början av augusti, efter ett över tre år långt förhållande. Tre år kanske kan låta lite i vissas öron, men tänk ändå hur mycket man hinner uppleva med en annan människa när man spenderat i stort sett varje dag och natt i tre års tid, tillsammans! Det är helt sjukt att tänka tillbaka på allt det där. Hur bra allting en gång var. När jag gjorde slut så var det för att jag (och han) krälat på botten av en jävla avgrund i kolmörker, alldeles för länge. Han mådde piss, jag mådde piss. Ingenting hjälpte, ingenting blev bättre mellan oss. Jag tappade all livslust och det började jag göra ordentligt lite mer än ett halvår innan det faktiskt tog slut. Fick åka från jobbet en dag till Psykakuten på St Görans i sjuktransport. Det tärde så otroligt mycket på psyket att försöka vara en glad och bra partner, när det ändå inte tjänade nånting till. Det enda jag tänkte på om dagarna var han. Det enda viktiga var han. Allt annat betydde inte ett skit. Jag själv är väl medveten om mina snedsteg och brister. Framförallt nu när jag fått gå tillbaka och grubbla på allt.
Som det var då så fanns det ingen annan utväg än att göra slut. Jag ville verkligen inte göra slut men jag var tvungen. Men det betydde inte att jag inte älskade honom. Förstår ni hur fruktansvärt det är egentligen? Att behöva kliva iväg från samma stig som den personen man älskar mer än något annat i livet, ens allra bästa vän, och gå åt två helt olika håll. Vi bodde ihop och vi levde ihop, i minst två år. Vi har ingen kontakt idag men jag önskar honom all lycka. Det finns ingenting som kan ändra på det faktum att det vi hade en gång i tiden var ren och skär jävla kärlek. Äkta kärlek. Jag är lyckligt lottad som fått turen att uppleva det. För känslan av äkta kärlek går nästan inte att beskriva. Jag har lärt mig så mycket av det förhållandet. Både förståelse för andra och för mig själv. Jag tror att en av anledningarna till att jag inte var helt knäckt efter vi gjorde slut var för att jag redan gått i ett halvår med hjärtesorg, varje dag. Den värsta hjärtesorgerna jag känt. Och den gjorde mig galen. Jag låg på botten, helt ensam. Fick en kommentar i veckan av en familjevän: "Vi känner knappt igen dig längre. Du är på ett helt annat sätt och du pratar med så mycket självförtroende nu" Vilket flera andra sagt också. 

Jag gick sönder men var fast besluten att bygga upp mig själv igen. Klokare, ödmjukare och starkare än nånsin. Det lyckades jag med, och jag mår väldigt bra över det.

Likes

Comments

Vet att jag lägger upp mycket Snapchat bilder! Ni får leva med det hehe

Likes

Comments

Jag skulle som skulle spara ut till hel långt hår! Blev inte så hehe. Jag älskar mitt utseende när jag har sidecut, det är sååå jag! Hade det för tre år sen. Sen blev det helrakat. Sen sparade jag ut igen. Sen skaffade jag mohawk och undercut. Sen rakade jag hela huvudet igen. Började spara ut håret igen. Och nu- sidecut once again! LOVE IT!!
Ni vet när man känner att man verkligen hittat sin stil? Så känner jag nu. Eller jag har nog redan hittat den sedan förut men efter att ha provat så mycket olika så känner jag nu att detta är det jag trivs allra bäst i 💕

Likes

Comments

Hallå bloggen! Glömde nästan bort dig. Kanske för att jag jobbat 8-9 dagar i streck (har inte koll exakt ärligt talat) men trött är jag. Ledig är jag på lördag som tur är... håll ut Elin!

VET NI VAD JAG GJORDE IGÅR? Jag och Robyn såg Marilyn FUCKING Manson!!! Som vi har längtat och Gud vad bra han var! Roligt att Johnny Depp stod där och jammade hela konserten på sin gitarr också. Det var det första Robyn sa till mig så fort vi fick se hela bandet på scen, ba "OMG det är Johnny Depp" och visst fan var det hand. Har på film men det var svårt att få bra bilder... dom brukar spela ihop på Mansons konserter då de är goda vänner men vi hade aldrig väntat oss att han faktiskt skulle vara där. Vi pratade för några veckor sen om hur coolt det hade varit om han skulle vara det. Grymt!! Iallafall. Både jag och min vän Robyn är väldigt korta så vi var ett huvud kortare än alla runt oss. Stod allra längst fram med nån enstaka människa framför oss. Bra jävla (stå) platser, haha. Sjukt bra drag var det!

Robyn köpte en as snygg hoodie! #worldupsidedowntour

Likes

Comments

"Instead of trying to calm the storm, calm yourself. The storm will pass."

Jag är en jävligt positiv person (eller jag har blivit det) men vissa dagar är det faktiskt okej att bara få känna på det jobbiga. Grubbla över det. Gråta. Vara arg. Tycks världen är fett jävla orättvis. Allt sånt. Vi är ändå bara människor. Gör allt det där! MEN! Glöm aldrig att resa dig igen. Försök att ta lärdom av smärtan. Försök förstå dig själv och vad du behöver för att vara den lyckligaste och bästa personen du kan vara. Igår natt grät jag mig själv till sömns. Känslorna tog över och jag kände mig som världens mest ensamma människa. Men efter en stund fick det vara nog. Jag måste vara stark och fokusera på mitt välmående istället för att fokusera på det som gör ont.

Likes

Comments

Har inte haft så här mycket att göra på jobbet på riktigt länge. Av någon anledning har det varit väldigt lugnt senaste månaden. Men jävlar, sista biten idag hann jag inte ens kissa på över tre timmar! Telefonen ringde konstant och det kom folk konstant. Så nu är jag inte lite nöjd över att vara påväg hemåt med god mat som jag ska avnjuta i lugn och ro, eftersom jag givetvis inte hunnit äta något sen typ lunch.

Jobbar även imorgon. Och söndag.

Likes

Comments