De jag älskar, och de som älskade mig.

Jag kan dig så väl.

Jag kommer ihåg första gången jag kramade dig och att jag fick stå på tå så att jag kunde ha mitt ansikte mot din hals. Jag var så glad den kvällen för det var första gången någon jag verkligen älskade inte släppte taget först. Det är alltid den andra som släpper taget, men så var det inte med dig. Du hade ditt nya läppstift på dig den gången och jag avundades hur vackert det var på dig. Jag beundrade dig och mina vänner himlade varje gång jag sa ditt namn.

Jag vet helt perfekt hur du ler, både när du skrattar och när det bara är tillgjort. På mattelektionen idag dök du upp i mitt huvud. Din mun var stängd och dina mungipor gick aningens nedåt, som de gör när du är neutral, men dina ögon tittade upp som du betraktade något vackert. Jag kommer ihåg att du hade dina glasögon på dig den dagen och att jag tänkte på hur stora de var, men att de passade dig perfekt.

Jag kommer ihåg sista gången jag kramade dig och sa att jag aldrig älskat någon som jag älskar dig och mina fötter stod stadigt på ytan, fastän jag ville komma så långt upp som möjligt, flyga iväg. Jag kommer ihåg att du släppte taget då och att jag ville försvinna.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Smuts

Jag blir så frustrerad när folk ställer frågor till mig, när de frågar mig om min depression och mitt självskadebeteende. Fastän det handlar om mig betyder inte det att jag vet. Jag blir så förvirrad inom mig själv när jag inte ens kan besvara frågor som gäller mig. Självklart förstår jag att många ställer frågor som detta för att de bryr sig om mig, men jag bryr mig också om mig och det är inte så lämpligt för mig att diskutera sådana saker ibland. Oftast brukar jag gå fram själv och prata om något är fel, men det är givetvis skönt när någon frågor också. Som ni nog märker när ni läser, blir det ganska förvirrande för de i min närhet att veta om de ska gå fram eller inte. Inte ens jag vet det själv. Förlåt för det.

Kände bara att jag ville förklara detta då jag gått runt och tänkt på det nu på sistone.

Pözz!

Likes

Comments

Smuts

Kommer ihåg när du var 22 och jag 12. Vi låg på madrassen i ditt rum klockan tio på kvällen och pratade. Plötsligt satte du dig upp och sa att J hade hört av sig och sa att det var fest ikväll. Du hoppade upp, tog på dig en röd spetsklänning och dina Jeffrey Campbell LITA skor. Jag låg kvar med täcket precis över munnen och försökte komma på olika ursäkter till varför du borde stanna hemma, men kunde inte komma på några förutom att jag var rädd för att sova ensam. Du klättrade ut genom fönstret och sa "När du blir äldre kommer du förstå." Jag tyckte det lät jättedumt; hur kan en bara lämna sin syster? Hur vågar en ens smita ut?


Likes

Comments

Instagram@effminus

  • Twitter
  • Blogkeen
  • Nouw