Tänker på saker en inte kan göra något åt... Som att ens bästa vän flyttar åt helvete och det finns ingenting en kan göra för att förhindra det. Fastän det gått flera månader sedan dess kan en inte sluta tänka på h*n och att h*n har ett nytt liv. Ett liv där vi inte pratar varje dag. Ett liv där vi hör av oss till varandra var fjärde månad (knappt) för att försöka hålla varandra uppdaterade, men det är mest bara sorgligt för vi önskar vi kunde upplevt stunderna tillsammans istället för 1000000000mil ifrån varandra.

Ligger inte och tänker på detta ofta, men när det väl slår mig, slår det mig hårt och det läggs ytterligare några tyngder i hjärtat.

Likes

Comments

Märkte en sak för några veckor sedan...Hur jag ser på mig själv, vem jag är i mina tankar och hur jag ser ut där. När jag tänker på mig själv i olika scenarion har jag 1. inte lugg, 2. brunt uppsatt hår, 3. mörkare hy, 4. Piercad näsa, 5.minimalt med smink. Blir därför fuckad av att se mig själv i spegeln då jag inte ser ut som jag föreställt mig. Om jag skulle vakna imorgon och min lugg var helt utväxt skulle jag förmodligen inte märka någonting på flera timmar.

Igår när jag var och repade nämnde N min piercing som jag skaffade häromdagen. Hon sa att hon inte märkte den först, men när hon väl gjort det kändes det som om jag lika gärna kunde haft den hela livet. Den var liksom jag.

Det kändes bra.

Likes

Comments

Jag drömde om att jag såg en tjej jag var på gång med för ett tag sedan. Hon bara stod där mitt i gatan. Det såg inte ut som henne, fast jag visste på något sätt att det var hon. Jag kommer ihåg att innan hon lämnade mig berättade hon att hon hade någon slags personlighetsstörning, så i drömmen tänkte jag bara att det var en av dem som hade tagit över hennes vanliga jag. Hon stod och pratade med sig själv, tänkte högt. Jag frågade henne om det verkligen var hon och hon sa ja och frågade gång på gång om jag kunde se något annorlunda i hennes ansikte. Jag såg någonting, men kunde bara inte sätta fingret på vad det var. Hennes smink var utsmetat och hennes hår trassligt och hon höll en resväska i handen. Jag var förvirrad över vad det var hon gjorde här, då hon sagt att hon aldrig mer skulle komma tillbaka till Göteborg.

Av någon anledning kände jag ett behov av att ta hand om henne. Jag kunde inte bara lämna henne ensam. Jag bad henne följa med mig hem så att hon kunde duscha, få ombyte och någonstans att sova.

När kvällen kom och jag låg i sängen, satt hon på golvet och tittade på mobilen. Jag sa till henne att hon också kunde ligga här också, om hon var bekväm med det. Hon kröp upp på ett underligt sätt och så låg jag där och tittade på henne medan hon pratade med sig själv. Jag blundade i en sekund och vaknade av att hon skurit upp min vänstra arm med en kökskniv. Jag skrek på henne. Hon tittade på mig med stora ögon, som om hon försökte vara förvånad fastän hon inte brydde sig alls. Jag sprang till mina föräldrar och skrek “BLOD! JAG BLÖDER.”

Sedan kommer jag inte ihåg mer.

Likes

Comments

På sistone har jag blivit så trött på att göra saker, att ens ta mig upp ur sängen blir för mycket. Jag orkar inte gå och repa, jag ställer in planer och ljuger hela tiden. Enbart för att jag inte har lust. Orken har jag definitivt, men jag finner bara inte viljan. Om jag går upp ur sängen och gör någonting som resulterar i ren tristess tär det på mig jättemycket senare och det slutar oftast med att jag mår sämre än vad jag gjorde innan. Därför väljer jag att inte göra saker ibland. Det skrämmer mig över hur ledsen och trött jag kan bli om det inte går som planerat. Detta kan leda till att jag gör dåliga saker av ren impuls och ångrar mig direkt efter.

Något som skrämmer mig ännu mer är att jag kanske kommer leva med depression hela mitt liv och att det är den som en dag kommer ta död på mig. Jag blir rädd för mig själv för jag vet hur dåligt det kan gå om en ynka sak går fel. Jag är så jävla rädd.


Iallafall, nu ska jag sluta skriva om sånt här cuz it ain’t no good for me.

Likes

Comments

Jag hade jättesvårt att komma upp ur sängen idag. Var nära att ställa in mina planer, men gjorde inte det, som tur var. Jag träffade W. Vi satte oss på Santo Domingo och pratade om framtiden och konst, vart vi ska bo någonstans, vilket land, lägenhet, yrke. Allt sådant. Det var riktigt mysigt. Hen hade jättefina planer om att skapa konst och flytta till Paris. Jag tyckte att det lät så coolt över hur mycket hen vill satsa på att måla och utveckla sig inom området. Hen målar så himla vackert och jag kan verkligen se framför mig att hens konst kommer finnas överallt i framtiden.

Likes

Comments

På sistone har jag varit lite borta, både inom mig själv och för andra. Har haft problemet att jag inte vet vad jag vill göra just nu, att jag inte ens vet vad jag ska göra. Jag har beslut att ta, men jag vill inte ta dem för att göra det innebär att förstöra någon. Varje beslut jag tar förstör alltid en person. Försöker ignorera det, låta dagarna gå och låtsas att problemen inte finns där... Inte för att de försvinner då, men jag slipper alla konsekvenser som kommer bildas om jag faktiskt tar tag i det som en välfungerande människa.

Jag mår ganska dåligt nuförtiden. Det är inte som det brukar vara. Jag blir liksom obekväm och mår illa. Det är lite som känslan en får när en tror att något hemskt ska hända. Jag går runt sådan hela tiden. Det var ett tag sedan jag grät. Jag tror att senaste gången var efter en spelning och jag började tänka på att S skulle sluta. Hela stunden var så intensiv. Helt plötsligt tittade hon bara på mig och mina händer hamnade framför mitt ansikte medan jag grät ut alla tårar jag samlat på de senaste månaderna. I all sorg dånade basen i lokalen och jag gick strax därefter. Finner det intressant över hur mycket jag grät för att ledsen var jag inte egentligen. fastän det verkade som det. Jag behöver få ur mig någonting. Vet bara inte vad eller hur jag någonsin ska kunna uttrycka det på "rätt" sätt.

Det är speciellt att lägga ut sina sämre känslor på sociala medier. Jag känner alltid att jag betraktas som ett offer efter jag uttalat mig om de mindre glada delarna av mig. Detta är raka motsatsen till vad jag vill. Jag har ingen speciell person jag kan dela med mig av sådant här. Därför väljer jag att slänga ut skiten här och så kan människor läsa det och göra vad de vill med informationen. Dessutom kan jag tro att jag tycker det är enklare att lägga upp dystra saker här då de som läser själv bestämmer om de vill läsa eller inte. Jag tvingar inte mina känslor på dem, som det känns att jag gör i det verkliga livet. Ni vet när någon frågar hur du mår och så berättar du medan du ser i deras ögon att intresset försvinner och de ångrar att de ens frågade från första början. Den där blicken slipper jag. Den där blicken gör mig ledsen. Läste lite i min gamla dagbok och det finns flertal sidor där hela min dag, vecka, månad har förstörts av att behöva uppleva det så många gånger.

Likes

Comments

Idag kanske inte har varit min bästa dag, men är fortfarande vid liv så är väl relativt tacksam.

Min sömn har varit så konstig. Jag har kunnat sova vanligt ett tag och sedan en natt kan jag inte sova alls. Ligger vaken, läser, kollar mobilen, försöker sova eftersom jag känner mig trött, men kan bara inte. Oftast när detta händer brukar jag somna runt 7-8 på morgonen och det har inte gjort något under lovet, kommer dö om det händer en vanlig skoldag. 7 av 10 gånger somnar jag i skolan på grund av att jag är uttråkad och inte för att jag faktiskt är trött, men när det väl händer att jag faktiskt är trött och inte kunnat sova är jag fucked. Liksom riktigt jävla fucked. Min dag började alltså fett segt. Gick till vårdcentralen för att ta några blodprov. Brukar oftast börja gråta innan jag ska ta blodprov då jag är rädd för nålar, men kunde inte bry mig mindre denna gången och sköterskan verkade nästan tycka mer synd om mig nu än när jag faktiskt gråter.

Jag gick hem och la mig på soffan helt tom på allt. Hade inte ätit på ett tag eftersom jag råkat se på Thinspo några dagar innan. Skäms verkligen över sådant, skäms speciellt över mig själv när jag ens tänker den tanken: att jag måste gå ner i vikt. Jag vill att min självsäkerhet ska smittas av på andra därför vägrar jag mig själv låta sänkas till den nivån av självförakt, men ibland händer det att den dåliga sidan vinner ändå. Skrev en liten rant om mitt mående på instagram och fick lite kärlek, nog för att lyckas stoppa i mig något att äta och nu skriva det här om hur mycket jag skäms över att jag låtit mig själv bli hjärntvättad av att några kilo mindre skadar ingen.

Efter jag ätit upp min frukt skrev jag ut en bild på Liv Strömquist och satte upp den på väggen. Har velat göra det ett tag eftersom jag såg en jättecool bild på instagram där någon skrivit ut just denna bilden och satt den överallt i Paris.

Erkänn fin?!

Klockan 15 hade jag tid på bup. Det var det tråkigaste jag någonsin varit med om.

Tog en toaselfie innan mötet. Grät på vägen hem för att jag blev så frustrerad och kände att det var helt meningslöst att jag en tog mig dit från hela början när hon (sköterskan) ändå skulle inleda konversationen pinsamt och sedan ställa två frågor innan hon låter mig gå.

"Fungerar dina tabletter bra?"'

"Ja."

"Vad sa du?"

"Ja, de fungerar bra!" och sedan måste en pressa fram världens fulaste leende för att övertyga henne. Usch, fy, blä, jag avskyr det.

Efter den meninglösa interaktionen åkte jag och träffade M. Vi var på Bengans och letade efter The xx cd, men fann ingen så vi åkte till det mysigaste biblioteket och läste lite. Vi satt i skönaste soffan någonsin. M läste Dragonball och jag försökte leta efter någon kort läskig bok, men det slutade med att jag läste massa böcker om sex och samlevnad samt erotiska unga vuxna böcker. 10/10 rekommenderar.

Likes

Comments

Jag var med J idag. Vi träffades i Nordstan och åkte sedan till Järntorget för att leta efter ett fik att sitta på, men det var fullt överallt så vi fortsatte upp mot Stigbergstorget för att se om det fanns några lediga platser på Bengans. Det fanns det inte. Det slutade med att vi hamnade på Café Zenit.

Vi pratade en stund och hon visade en video på henne och H.C när de dansade. De var supergulliga.

Efter ett tag drog vi från Zenit och började gå mot Röda Sten. På vägen pekade jag mot olika ställen och berätta om minnen jag skapat där. Det är min favoritgrej i hela världen, att gå den sträckan och prata om mig själv, thihi.

När vi väl var framme vid Röda Sten stod vi och tittade på svanar och J pratade om att hon tyckte synd om dem för att de kanske frös och jag tänkte på hur vacker hon är.

WOW, kolla vad vacker hon är. Har kollat på denna bilden tusen gånger för att WOW! Min tjej asså!!!

Jag ville verkligen ta bilder på oss båda två, så vi ställde timern på mobilen och försökte få några bra kort. Det fick vi inte. Det tog ett tag innan jag kom på att jag kunde filma och så kunde vi posera vid vattnet. Jag frös om fingrarna, men det var det värt.

"Just det, vill bara säga att jag älskar dig."

Likes

Comments

Är (äntligen) hemma i Gbg igen. Blev så rastlös de sista dagarna. Satt och läste och drack kaffe. Om jag skulle beskriva mig själv i tre ord skulle de nog vara böcker, kaffe och !!!!!!!!!!!!!!!! Skönt ändå. Läste 'När hundarna kommer' och ' M- Varken mer eller mindre'. Båda var så satans bra. Jag rekommenderar dem starkt! Mina favorit rader från 'M- Varken mer eller mindre' var dessa:

Kände mig personligt attackerad, så mycket gillade jag detta.

​Rastlöshet leder till ett försök av espressoart, om det nu finns. 



Jag borde verkligen sova nu för att jag ska träffa J imorgon och vill se aningens utvilad, men känner att jag måste skriva några nödfallsinlägg för de dagarna jag inte kommer ha tid till att blogga eller för de dagarna då jag har 0 skrivarflow.

Här får ni en bild på solnedgången i Oslo innan det började snöa.

Likes

Comments

Instagram@effminus

  • Twitter
  • Blogkeen
  • Nouw