View tracker

Inne i huvudet är det full rulle på tankarna. Den ena avlöser den andra i en rasande fart och i en aldrig sinande ström. Minnen, undringar, längtan, ångest, lycka, besvikelse, bävan, skam, stolthet, kärlek, fniss, smärta.....

De bär alla sitt eget namn. De hjälper alla till att hålla tankecentrifugen igång på högsta varvet. Hur greppar man bara en enda av dem, nä det hinner svischa förbi en hel hop andra tankar innan man lyckats få tag på den där som man tänkte ta tag i från början. Fokusering finns inte i min värld. Koncentration kan jag knappt stava till. Det här inlägget blev helt annorlunda än jag hade tänkt. Skulle ta tag i endast en av dem alla, vända och vrida på den, analysera den och presentera en djupsinnig sensmoral. Istället gör jag som vanligt, förlorar mig i den härva av förvirring som är mitt sinne.

Hur ska man någonsin kunna uppfylla drömmen om att få skriva en historia som fängslar och engagerar läsarna? Förutsättningarna och förmågan verka inte finnas. Härvan lever sitt eeget liv, och alla försök att vara sammanhängande och begriplig förefaller lönlösa.

Fast en tanke lyckades jag i och för sig fånga; tanken som försöker beskriva kaoset i en adhd-hjärna. Kaoset i min egen hjärna .


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

  1. En liten tulta. Ett litet mirakel. Mitt allra käraste lilla hjärtegryn . Du känner igen mig nu. Tar min hand i din lilla näve och drar iväg för att visa något. Bubblar och pratar ditt eget språk som inte vi andra förstår så mycket av. Du höjer rösten och upplyser om var skåpet ska stå. Då förstår vi. Vi ler och konstaterar att du också har ärvt släktens bestämda åsikter och envishet. De kommer att hjälpa dig i livet, de dragen. De kommer att driva di arma mamma till vanvett under hela din uppväxt, men de ger en styrka som du kommer att bära med dig livet igenom. Använd dem rätt, så kommer du alltid att vara trygg när livet blir hotfullt eller svårt. De dragen är vår gåva till dig, lillpyre!

Likes

Comments

View tracker

Varfö​r är annorlundaskap så provocerande för en del människor? Blotta aningen om att en medmänniska faller utanför ens eget hemsnickrade blueprint, skapar morrhoppor av sällan skådad magnitud. En till synes udda existens måste till varje pris få veta sin plats i tillvaron, för att andra, riktiga och viktiga personligheter, ska kunna känna sig trygga.

Ett sofistikerat sätt att uppnå det målet, är att lägga huvudet på sned en aning och ikläda sig ett beskyddande och förstående småle'ende, Mycket svårare att tackla än den nedlåtande blicken, eftersom metoden borgar för att offret ska drabbas av dåligt samvete inför tanken att opponera sig mot behandlingen; man är ju Sååå snäll! 

Arma krakar ni som tror att det finns en skala, som spänner från " undermålig  existens" till Freuds "övermänniska". Tänk så många spännande personligheter och så mycken klokskap ni går miste om. Så många spännande och inspirerande erfarenheter ni aldrig får ta del av. Så torftiga era liv måste vara! Försök ta för er av rikedomarna som bjuds i alla de resurser som finns i oss alla!

Likes

Comments

Kom just på en sak.

Vi troende tror att Gud blåste in sin ande i allt levande och är själva livet i alltet.

Ni icketroende tror att kolatomer bildat dna som är själva livet i alltet.

Gud har en plan för alla.

Dna styr världens utveckling.

Vad fan är skillnaden???

Likes

Comments